HEM

Är nyår verkligen så festligt – egentligen?

Visst är årets sista kväll full av förväntningar. Som inte alltid infrias. Petter slår i sin nya krönika för Vinguiden fast att det är lunchen vi istället borde lägga fokus på. Det gillar vi!

Skrivet av: Petter Askergren

Just nu i skrivande stund attackeras vi från alla håll och kanter i form av oändliga nyårsbilagor gällande maten och drycken. Även tips på nyårsdukningar och vilka kläder man ska bära under denna högtid. Hur håller du den perfekta festen? Vad dricker du på nyårsafton? Hur imponerar du på dina gäster? Vilket nyårsgodis är bäst? Den bästa champagnen?

Ja, det fortsätter på det viset och i all förväntan misstänker jag att vi till slut blåser oss själva på hela poängen. Vi skjuter kraftigt över målet på dagen D. Det blir helt enkelt överladdat och förväntningarna besvaras sällan rättvist, oftare med en lite deppig besvikelse och sur känsla dagen efter.

I vårt samhälle är vi extremt duktiga på att skapa och bygga upp stora förväntningar. Allt innan själva showen är bättre. Det vet jag som är kulturarbetare och efter att ha genomlevt utvecklingen med internet och hur man lanserar musik nu för tiden kontra förr i tiden. Idag bygger man upp en oändlig hype och gigantisk förväntan och sedan blåser det snabbt över. Konsten är att få musiken, filmen eller upplevelsen att hänga kvar längre än i två veckor. Precis som med vin, man vill gärna dricka ett vin som man minns för evigt. Känslan att ständigt ha den upplevelsen kvar i kroppen. Smaken och hela sensoriken. På nyårsafton kan det vara svårt att stanna upp och fånga allt det där eftersom vi tenderar att drunkna i hets och stress. Jag kan knappt minnas stora viner. Ja, vi kan dricka dem men stannar de kvar där på näthinnan och i resten av våra sinnen? Inte för mig i alla fall.

På så sätt betraktar jag nyårsafton. Man smider Jönssonligan-planer med vänner och familj om hur trevligt, storslaget och smakrikt det ska bli. Viner planeras och plockas fram eller beställs i god tid. Fyrverkerier ska inhandlas. Det ska firas som aldrig förr! Jag kan sällan minnas någon speciell nyårsafton som har med firande att göra. Det behöver inte bero på överförfriskade upplevelser utan bara en överladdad besvikelse överlag. Det är minst sagt en knepig kväll.

På senare tid, bland annat i och med att jag har många barn, kom jag på ett ganska annorlunda koncept för att ändå kunna fira årets sista dag på ett värdigt sätt. Nämligen nyårslunchen, vilket betyder att man istället lägger all fokus under sista dagen på året på dagens lunch. Lunchen är överlag ett underskattat tillfälle andra dagar på året.

För sanningen är ju som sådan att de flesta lägger sitt allra festligaste krut på kvällen, men för mig på nyår är lunchen ett klockrent vinnarkoncept. Och visst, du kan dricka hållkäften-champagne och äta skaldjur och följa Sköna Hems matguide, men det blir mindre ansträngt på dagtid och desto mer avslappnat samt att omgivningen inte ens börjat sitt firande.

Därför har de senaste årens firande för mig och mina nära kokats ner till en grymt härlig lunch som nödvändigtvis inte behöver vara den klassiska nyårsdukningen. Gör vi inte lunchen själva hemma brukar jag boka en restaurang, gärna med en bra vinlista. Kanske välja ut ett bra vin eller två som lirar med maten. Boka en barnvakt vilket är betydligt enklare och smidigare på dagen än natten. Gäller även taxi, ja fan det gäller det mesta faktiskt. På kvällen och vid midnatt är det total hysteri som gäller och det vill jag gärna slippa.

Om min budget tillåter, samt att restaurangen i fråga tillhandahåller hyfsade viner kanske jag satsar lite extra för att fira av det gångna året. Kanske en bra magnumflaska om vi är fyra personer på lunchen. Magnum är faktiskt klockrent för just nyår. Jag dricker sällan magnum men när jag gör det så passar nyårslunchen som handen i handsken.

Resultatet av dessa luncher under nyår har varit slående, och om jag har haft förväntningar så har jag samtliga gånger kommit hem på eftermiddagen mer än belåten. Proppfull med fina minnen från både mat och dryck. Jag brukar hoppa starkare dryck då jag mest är inne på vin. Lunchen måste också få ta bra med tid så om du/ni går igång på min idé kring nyårslunchen bör ni ha ett brett tidsspann på i alla fall drygt tre timmar.

Lunchen är som sagt en bortglömd juvel när det gäller mat och dryck. Kanske just därför jag alltid älskat Daniel Crespis fredagsluncher på Djuret i Gamla Stan i Stockholm. Får jag till en sådan lunch en gång om året så mår jag riktigt gott i själen. Senare på kvällen kan jag äta en helt vanlig middag i lugn och ro med familj utan en massa stress och förväntningar, kanske skjuta en raket eller två för barnens skull. Efter det har jag bara gått och lagt mig i lugn och ro.

Visst har jag blivit gammal?

Supercombos – vad är det?
Vin handlar om prioriteringar
Kan man tröttna på vin?
Hur sätter man ihop en vinlista?
Vin under radarn
Hur viktig är årgången?

Klicka för att dela på facebook

Du kanske även vill läsa dessa