Vinguiden.com

Att samla, spara eller lagra vin

Är det någon skillnad på att spara, lagra eller samla vin? Jag menar, var går gränsen? Att spara innebär oftast ”i väntan på det perfekta tillfället”… med risken att det tillfället aldrig kommer. Att lagra innebär en väntan på att vinet ska utvecklas och erbjuda en speciell upplevelse med risk att tiden rinner ut och bäst-före-datumet passerar. Att samla innebär … ja, vad då?

Jag har alltid samlat på saker jag fattat tycke och intresse för. När jag väl valt föremålet för mitt samlande startar en intressant process inom mig. Jag kalibrerar och fokuserar på VAD jag vill uppnå och därefter sätter jag igång ett accepterande inom mig ATT det är okej att gå ”all in”. Sedan låser jag fast målet och börjar själva jakten … Ibland ligger kicken i själva letandet, andra gånger kommer ruset av att ha hittat vad jag letat efter och sedan stoppat undan det – trygg i vissheten om att jag har något som betyder något speciellt för mig och kanske till och med kan vara åtråvärt för någon annan. Samhörigheten med andra samlare ska vi inte ens tala om.

När jag började min sommelierutbildning för fyra år sedan sa en av mina lärare redan på någon av de första lektionerna att vi elever skulle vara beredda på att  delas upp i två kategorier: de som med sina nyfunna vinkunskaper kommer njuta av att dricka sina favoritviner och de som kommer att spara och samla, och i takt med detta utveckla en ångest och rädsla för att att våga öppna sina flaskor. Det var inte svårt att räkna ut vilken grupp jag skulle hamna i …

Förlorad åt samlandet

Jag erkänner att jag idag är på väg att bygga upp ett vinförråd som jag förmodligen inte kommer hinna dricka upp under min levnadstid. I takt med att kunskaperna stegrats så har det också blivit roligare och intressantare att köpa på sig vin. Jag har insett att jag är förlorad åt samlandet. Vilket i och för sig kan visa sig vara ganska klokt om man tänkt det som en investering och har pengar, resurser, kontakter, tålamod samt en förstående familj.

Det finns en nästan mystisk känsla i att veta att jag bland annat äger en flaska Château Margaux 1:er cru från 1982 och jag vet att det nästan är att likna vid en ”Helig Graal”. Att det i samlingen också väntar en Bollinger RD 1996 tillsammans med andra prestigecuvéer där tidens tand kommer berätta om dess briljans. Men jag erkänner att jag kämpar med mig själv här huruvida jag ska öppna upp och dricka vinerna, eller om jag nu ska spara dem till senare, eller kanske rent av aldrig dra korken ur dem – men ändå äga dem. Som ett konstverk på något sätt. När jag umgås med mina vinvänner så handlar samtalen ofta om vilka viner vi äger mer än vilka vi faktiskt druckit. Det var annorlunda då jag mest umgicks med musikkollegor, då pratade vi om vilka konserter vi sett, hört och upplevt – det vill säga konsumerat och tagit del av.

Äger jag eller är jag ägd …

För mig är en oöppnad flaska som att ha funnit en skatt eller att ha en oskrapad trisslott i plånboken. Chansen finns att det är ren magi som väntar och jag är världens rikaste människa – men det kan lika gärna vara en riktig nitlott. Jag vill liksom inte veta och ”korköppningsångesten” förlamar …

Där står jag nu, ”Caught between a rock and a hard place” som Mick Jagger brukar sjunga. Spara? Lagra? Samla?
Eftersom jag tidigare uppmanat till mod är det väl kanske på sin plats att göra en ny Bucketlist över vilka viner jag faktiskt avnjutit istället. Under tiden tittar jag till mina flaskor, tar ut dem, smeker varsamt över de vackra etiketterna, borstar bort lite damm, minns inköpstillfället och inväntar ett tecken från Anden i flaskan …
VINTIPS: Att njuta av nu men också för att stoppa undan i väntan på …

vgsomm-spara-lagra

[product]26395|Cabernet Sauvignon från Napa Valley, Kalifornien har seglat upp som en liten favorit under 2016. Jag avnjuter dem gärna omgående, men har även upptäckt tjusningen att stoppa undan dem och plocka fram vid senare tillfälle. Att spara Cab-viner har för mig annars enbart handlat om Bordeauxpjäser, men med nyvunnet mod i samlandet så har jag nu även öppnat Napa-dörren på vid gavel.
Château Montelena Cabernet Sauvignon 2013 bjuder direkt vid öppnandet på en läcker och ursprungstypisk doft av svarta vinbär, mynta, kakao och läcker fatton där ett behagligt fjät av vanilj presenterar sig. Stram och rätt knuten i smaken trots dominansen av svarta vinbär och plommon. Mat är nästan en nödvändighet om vinet ska avnjutas nu och då gärna till rätter av lamm och nöt. Även om det förstås går utmärkt att dricka detta vin nu, är det ändå inte frågan om 5-10 år kan göra mötet än intressantare i en framtid. [/product]
[product]1654|Från Italienska Lombardiet och DOC Valtellina hämtar jag ett spännande vin framställt på 100 procent Chiavennasca, det vill säga en lokal klon av druvan Nebbiolo. Otroligt vacker i sin mörkröda färgnyans, ung, frisk och fruktig i doften men med ett förföriskt djup där mörk choklad och tobak leker tafatt med de franska faten. Smaken bjuder in till förvånansvärt mjuka tanniner och lämnar ett smycke av viol, övermogna bigarråer, läder och fat efter sig i munhålan. Kraftfullt och elegant, precis som det Lombardiska landskapet. Passar finfint till charkbrickan, välstekt köttbit med ugnsrostade rotfrukter till eller en krämig svamppasta med lite tryffelolja över. Utmärkt vin i nuläget, men kan med lätthet lagras 5-7 år till för än mer komplex elegans.[/product]

[product]54509|Champagne med sin höga syra är förstås väldigt bra lämpad för lagring och är det dessutom en årgångschampagne det handlar om så är kvalitén på druvorna mycket hög, vilket gör att potentialen höjs än mer. Louis Roederer släppte under 2016 vintage cuvée rosé 2011 och den fick snabbt höga poäng och omdömen av hela vinvärlden. 65% Pinot Noir och 35% Chardonnay där en touch av ekfat flirtar sensuellt med frukter som blodgrape, persika och en mix av smultron och syrliga jordgubbar. Fantastisk som champagne idag efter 4 år på jästfällning och nu 2 år i flaska. Men stoppa gärna undan den i 5-10 år där frukterna kommer mogna och brödigheten utvecklas än mer. Vill du ge denna ”dam” än mer väntetid så boka en träff om 15-20 år bara för att … ja, upptäcka att gammal kärlek aldrig rostar – den får än mer karaktär.[/product]

Gastronautens klagan

Tänk att det ska vara så svårt att hitta en drickfärdig Hermitage! Alltså ett vin från norra Rhône och då specifikt från prestigeområdet Hermitage. Inte att blanda ihop med Crozes-Hermitage, som är området runt omkring Hermitage; betydligt plattare och inte lika bra viner som Hermitage – om du frågar mig.

I oktober 2016 var jag i Lyon i sydöstra Frankrike; staden som man kan säga ligger mitt emellan Bourgogne i norr och Rhônedalen i söder. Lyon ligger endast en kvick halvtimmes bilfärd från Côte-Rôtie, ett annat bra område i norra Rhône. Det kanske kan ge en känsla av hur nära och mittemellan som Lyon ligger två av Frankrikes absolut bästa vinregioner.

Gastronomi, fotboll och Kim Källström

Staden Lyon klyvs av floderna Rhône och Saône, har ett bra fotbollslag (Olympique Lyonnais – där Kim Källström spelade mellan åren 2006- 2012) och det tar endast två timmar med snabbtåget TGV från Charles du Gaulle-flygplatsen, där SAS landar.

Lyon är en gastronomisk fransk metropol. Fullt med bra restauranger som inte behöver förbokas. Folk från Paris åker till Lyon över helgen. Det är en betydligt mindre stad än Paris. Ungefär lika stort som Göteborg. Enkel att hitta i, gångavstånd till allt – karta behövs inte. Stadens tinnar och torn samt de båda floderna som rinner genom staden fungerar utmärkt som vägvisare.

Det finns vinbarer och vinbutiker utmed de gamla kullerstensgatorna. Fler av vinbutikerna har möjlighet att skicka hem viner till din adress i Sverige om du skulle vilja det. Det kostar mellan 500 och 700 kronor att transportera tolv flaskor. Då är det kanske ingen större prisvinst jämfört med att beställa viner från exempelvis norra Rhône på Vinguiden och få levererat till ditt lokala systembolag. Men det är kul att hitta vinproducenter som kanske inte finns representerade på den svenska marknaden.
Själv gjorde jag just så; beställde en låda om tolv flaskor Hermitage-vin årgång 2009, och fick leverans hem till postkontoret på Ica en dryg vecka senare. Smidigt och bra.

Fick tji på hemmafronten

Hemma i Sverige ville jag sedan leta vidare bland Rhône-vinerna som finns att beställa på Vinguiden. Men det var tji! Inte att finna viner från just Rhone, eller för den delen från Hermitage – som jag kommit att tycka mycket om för den röda frukten och tonerna av choklad. Nej, problemet låg i att hitta ”drickfärdiga” Hermitage-viner. Då menar jag viner från årgångar senast 2007-2009.

Vi ett tillfälle gick jag ner till Systembolaget i PK-huset mitt i centrala Stockholm, som väl ska vara Sveriges mest välsorterade. Personalen hänvisade mig istället till en Cotes du Rhône Village, Domaine de la Janasse Terre d’Argile,2014. Côtes du Rhone vinet kostade 179 kronor, vilket jag tyckte var innanför min budget. Trots att jag envisas med att tycka det är på tok för ungt. Vinet skulle behöva ligga i minst 5-6 år, och jag vill inte vänta så länge.

Första timmen i glaset uppfattade jag att vinet gav mycket röd frukt som lingon, rönnbär och kanske lite smultron – framför allt på nosen. Men sedan … efter ytterligare en timme kom chokladen och en mer jordig ton. Precis det jag hittat i Hermitage-vinet som jag beställde hem från Lyon – för en betydligt högre summa. Kanske fem gånger högre …
Allt detta i ett betydligt billigare vin, dessutom alldeles för ungt!

lyon

Ett år med vin

Det är den 31 december 2015, kl. är 23:58. En fantastisk middag med underbara viner är precis avslutad och det är dags att öppna ytterligare en flaska champagne som ska skåla in det nya året. Champagnen står där, välkyld på köksbänken, och bara väntar på att öppnas. Först bort med folien, sedan sex varv på grimman och försiktigt bort med den. Tappar för en sekund fokus, då händer det. Pang! Korken sticker av sig själv, flaskan drar iväg och träffar mig i huvudet och vinet fortsätter att spruta ut över hela köket. När jag äntligen får tag i flaskan är det enda innehåll som finns kvar några avslagna droppar. Vinåret 2016 börjar dyngsurt med några avslagna droppar champagne.

Våren

Echezeaux 2013 Louis Jadot och Dominus 2011. Två tunga pjäser som gjorde ett rejält avtryck på våren. Båda två på tok för unga för att korkas upp redan nu och då speciellt Echezeaux. Men ibland är det läge att dra korken ändå fast vinet skriker “låt bli”. Det var ett sådant tillfälle i våras. Echezeaux behövde närmare tre timmar i karaff för att öppna upp sig någorlunda. Koncentrationen i det vinet får den starkaste Fisherman´s Friend-tabletten att framstå som vattnig. Ett fantastiskt vin helt enkelt. Skulle var oerhört kul att prova om 20 år. Dominus var inte lika bråkig, men den gröna tonen i vinet var lite för dominant i dagsläget. Fast jag gillar de gröna inslagen så för mig gjorde det inte så mycket.

Sommaren

Riesling Cuvée Colette från Domaine Weinbach tillsammans med en choucroute i Colmar, Alsace. Ja, ni förstår, det kan liksom inte bli fel. Choucroute – surkål som kokas tillsammans med ankfett, bacon och vitt vin och serveras med buljongkokt potatis och mejramkryddad korv. En lokal rätt som kräver ett vin med riktigt bra syra. Det är där som Cuvée Colette kliver in med rak ryggrad och lirar väldigt jämnt med denna rätt. Sedan förstärks upplevelsen av vinet ytterligare, när det är alla rätt på allt övrigt som kan påverka känslan av vinet. Sällskapet, platsen, vädret. Allting klaffar denna varma soliga dag i den lilla franska staden Colmar.

Sommaren bjöd på ännu en upplevelse med alla rätt. Efter ett givande besök hos producenten Comm. G.B. Burlotto i Verduno, Piemonte, där vi fick prova hela linjen av Burlottos slanka, snygga och eleganta viner, var det dags för kvällens middag på Trattoria Dei Bercau. En lokal krog i Verduno som ligger precis bakom hörnet från Burlotto. Middagen bestod av smörslungad tajarinpasta och obskyra mängder hyvlad tryffel. Till denna rustika rätt sitter nebbiolovinerna från Burlotto som en smäck.

vingard

Hösten

Höstens vin blev Tamaral 2012 Crianza från Ribiera del Duero, som dracks i vanliga vattenglas på ett trångt, varmt och stimmigt tapasställe i Palma – dessutom på tok för varmt. Ett vin som i en blindprovning garanterat inte skulle göra något större intryck på mig. Men just där och då, tillsammans med olika tapas sittandes i en bardisk, var vinet grymt. Trots att det serverades i vattenglas och höll en temperatur på säkert 23-24 grader.

Vintern

För att någonstans knyta ihop året som började med en ofrivilligt vaskad champagne så blev decembers absolut bästa vinupplevelse självklart en champagne. Charles Heidsieck Blanc des Millénaires 1995. Här är det inget snack om att detta är oerhört bra droppar på flaska, från första doften till den oerhört långa eftersmaken. Ståpäls hela vägen i mål, det vill säga till flaskan är slut. Detta magnifika vin delades med familjen på Operakällaren. Även här är det alla rätt på omgivningen med Sveriges pampigaste och vackraste matsal. Att de dessutom levererar mat och service i världsklass ihop med grymt genomtänkta viner gör det inte direkt sämre.

För att sammanfatta det hela så är det ofta yttre omständigheter som avgör att en vinupplevelse blir till vad den blir.

För min egen del är alla toppupplevelser av viner jag haft 2016 sådana som jag druckit på rätt tid, på rätt plats och med rätt sällskap. Vinerna blir då alltid bättre än om jag skulle bedöma dem i en blindprovning. Sedan är det milsvid skillnad på kvalitet på en Echezeaux och en enkel Crianza. Men båda två gjorde rejäla avtryck under 2016.

Skål!

Ska man alltid äta det lokala köket?

På resor runt i världen har det funnits anledningar att prova det ”lokala köket”. Indiskt i Indien, Thai i Thailand, stora köttstekar i Argentina. Den som ger sig iväg utanför de snitslade charterstråken kan få uppleva ännu mer äventyr än som kanske var tanken när resan anträddes. Det hände senast i Kambodja.

Efter att jag och min fru lyckats ta oss igenom den tolvhövdade och myndiga militära uppställning som noggrant studerade våra pass och intyg om bokat hotell i Siam Rep, gav vi oss ut på en både kulinarisk och uppseendeväckande resa.

Först måste man bli rundskjutsad av den enträgne taxichauffören som absolut vill vara ”din” privata dito och intygar att han (för det är nästan alltid en han) kan alla tempel, känner till alla restauranger och snabba stickspår för att enkelt hitta fram över slätter och vattendrag.

Zlatan och Olof Palme

Det visar sig ganska snart att han inte bara ”känner” alla av honom godkända restauranger, utan han är i olika steg släkt med ägaren. Det blir således en härlig soppa av handskakningar och intyg om att Zlatan Ibrahimovic är världens bäste fotbollsspelare, och att Olof Palme var en rejäl karl. Sedan tar samtalen ofta slut då kunskapen om vårt avlånga land gjort detsamma. Om ifall inte någon extra kunnig nämner att “Is, ni har is på sjöarna, amazing!”

Siam Rep är huvudort för Ankor Wat – en ruinstad som 1992 upptogs på Unescos världsarvslista. För att göra en lång historia kort är det helt enkelt en väldig massa tempel. Många är övervuxna med rötterna spöklikt grävda sig in i väggar och tak.
ankor
Det är så många tempel att amerikanerna (vilka annars) har myntat ett eget uttryck för den känsla som infinner sig efter två tre dagar i Ankor Wat; “you are all templed out”. Resenärerna i denna berättelse fick även de nog efter ett par, tre dagar av tempel hit och tempel dit.

Det lokala köket

Där och då tog jag kommandot över vår ciceron och tillika taxichaufför; bad honom köra till en restaurang som serverade khmer mat – alltså mat med rötter från den folkgrupp som utgör cirka 90 procent av befolkningen i Kambodja.

Chauffören fick någonting vilset i blicken, osäkert om det var för han inte visste vägen till någon sådan restaurang – eller för vad som senare skulle komma att hända. Han menade att det fanns fler kusiner i släkten med utmärkta kök, vilka han gärna och mycket hellre ville köra oss till. Envis som jag är och med ett behov av att minsann inte vara den som är den, övertygade jag vår stackars chaufför om att göra mig till viljes – jag ville prova det lokala köket! Det skulle jag kanske inte ha gjort.

Den stora bufféen som dukats upp i en avlägsen byggnad intill vägen vid kanten av djungeln var både riklig till mångfald och synintryck. Mat i alla olika former, och framför allt färger.

En del såg väldigt aptitligt ut, annat gav kanske ett annat intryck.

mat

mat2
Efter en (hur ska jag säga) intressant matupplevelse ville min fru att vi inte skulle äta mer av det lokala khmer köket. Man jag menade att vi troligen bara hade otur dagen innan, varför jag bad vår chaufför att ännu gång ta oss till ett annat kök som serverade khmer mat. Han menade att det fanns gott om franska restauranger också, sedan kolonialtiden. Men hans gäst var tvärsäker – I want khmer food!

Nästa dag på resan åt vi italienskt. Ett säkert kort då vi båda var ganska hungriga efter vad väl ändå får påstås varit två dagar utan mat.

Men de hade ett ölmärke som faktiskt var helt okej, Ankor beer. Det kunde man dricka sig både otörstig och mätt på.

Nästa resa gick till Kina, och då närmare till Shanghai – där man kan finna mat från i stort sätt hela världen. Men jag ville inte vara sämre än att jag bad taxichauffören köra oss till en restaurang som serverade – authentic Chinese food!!!

Här är annars fem ölsorter från länder i Asien värda att besöka, inte minst på grund av deras goda öl.

Cava till nyår – en prestigesak

Det närmar sig höjdpunkten för mousserande drycker, eller ”bubbel” som det lite slarvigt kallas i folkmun: Nyårsfestligheterna! De flesta förknippar nyårsfesten med champagne, även om glasen påfallande ofta inte innehåller just champagne …

För egen del är jag ett stort fan av ”The three big C´s”: Champagne, Crémant och Cava. Eftersom jag när en framtida spanjor inom mig, då familjen Anderquim numera gärna reser till Spanien och dessutom är husspekulanter i Alicanteområdet, tänkte jag fokusera på Spaniens stolthet från D.O Cava.

Cava betyder källargrotta på katalanska och är idag att betrakta som Spaniens nationaldryck, där nästan 95% av all cavaproduktion sker i Katalonien och Penedés och omfattas av egna tillverkningslagar och lagringskrav.

Champagnen blev till cava

Mousserande vin har tillverkats länge i Spanien med mer eller mindre lyckade resultat och cavans historia kan man datera till mitten av 1800-talet. Men det är runt 1872 som señor Jose Raventós från vinhuset Codorníu reser till Frankrike och låter sig inspireras av de mousserande vinerna från Champagne. När han så vänder hem till Spanien igen är han den förste att utveckla mousserande på vin på samma framställningsmetod som i just Champagne – det vill säga att den andra jäsningen sker i flaskan innan degorgering tar vid.
Denna mousserande dryck kallades i Spanien fram till 1970 för champaña, då fransmännen till slut fick nog och satte stopp för detta då det ansågs vara vilseledande och utgjorde varumärkesintrång – och med stöd i nystiftade Europalagar om ursprungsskydd, att inget annat mousserande vin i världen som tillverkas utanför Champagne får kallas för champagne, så valde spanjorerna att satsa på en egen benämning – Cava. Något de idag inte behöver ångra.

Nu är det dock så att trots att vi svenskar mer än gärna dricker cava då vi semestrar längs solkuster och i spanska storstäder så är inte utbudet av cava i våra Systembutiker speciellt stort. De som finns hamnar oftast i det mer publika prissegmentet under hundralappen, och är i mitt tycke varierande goda representanter för drycken. Men när vi väl befinner oss i Spanien upptäcker vi ofta ett fantastiskt utbud av stilar, årgångar, variationer och inte minst spännande mindre producenter då det kommer till cava, precis som hos föregångarna i Champagne.

Ur beställningssortimentets gömmor

Det ”gömmer” sig en mängd godsaker i vårt beställningssortiment, så jag tänkte lyfta fram några fina exempel på cava här nedan som kostar lite mer, som skänker en betydligt större smak- och dryckesupplevelse och som även är utmärkta spelpartners till de maträtter som skickas in när till exempel nyårsmaten ska serveras.
Prestigecava mina vänner, varför inte prova detta som gyllene dryck i glaset när det ska skålas till nyår eller vid andra festligheter! Våga lägga till en hundralapp eller så och upptäck vilket fint alternativ till välsmakande champagner de kan vara – för jämföra dem ska vi inte göra, det är som du säkert förstår helt skilda viner även om kolsyrefyrverkeriet får oss att känna samma välbehag.

cava

[product]43008| Sedan en tid tillbaka är vinhuset Juvé y Camps kungliga hovleverantörer av cava. Det är väl en fingervisning så god som någon om att här har vi ett mousserande vin av yttersta kvalitet. Reserva de la Familia Brut Nature 2012 tillverkas på den klassiska cavablenden, det vill säga druvorna Parellada, Macabeo, Xarel-Lo och en skvätt Chardonnay och vilar 36 månader på jästbädden innan degorgering.

Torr, frisk, fruktig och med en härlig brödighet som ger toner av hasselnöt och mandel, en mouss som fyller hela munhålan med läckra små bubblor och en fin eftersmak där både mogen frukt och rostat bröd samsas riktigt bra. Just nu finns även en magnumbutelj tillgänglig i utvalda butiker i Stockholm, Göteborg och Malmö – ett utmärkt tillfälle att för en billig peng uppleva en stor ”cava” i genuin prestigekostym.

Har du dessutom möjligheten att köpa deras exklusiva prestigecava Gran Juvé 2010, som är snäppet än bättre och än mer exklusiv i sin stil och kvalitet, så har du ett riktmärke på HUR bra en cava faktiskt kan bli när den får extra omsorg och tillgång till de allra bästa kvalitetsdruvorna. Ett praktverk på många sätt.[/product]

[product]11282| Storproducenten Freixenet erbjuder ett antal stilar på cava i sin portfölj. Jag slår gärna ett slag för att man ska våga sig bortom det billigare prissegmentet för att upptäcka att prestigecava kan ge en rejäl upplevelse i såväl smak som matkombination. Freixenet Reserva Real Brut på druvorna Parellada, Macabeo, Xarel-Lo får också sällskap av 20% reservvin som legat på ekfat för att skapa än större komplexitet och smakintensitet. Torr med elegant syrafyrverkeri. Citrustoner som mer går mot lime än citron på näsan, men i smaken gör citronen sällskap av mineral och gröna äpplen. Fatet ger en fin balans mellan brödighet och rostad ton. Härligt lång eftersmak. Riktigt fint till fisk- och skaldjursrätter eller den ugnsstekta kycklingrätten. [/product]

[product]7481|Det produceras förstås utmärkt prestigecava i roséstil också, och i mitt tycke är Elyssia Pinot Noir Brut Cuvée De Prestige från cavaproducenten Freixenet i en klass för sig. En väldigt fin rosécava som tillverkats enligt champagnemetoden och som vilat 12 månader på sin jästfällning för att skapa extra fyllighet och kraft.

Romantiskt rödrosa i sin färg, torr, läcker och frisk syra och med ljuvliga toner i doft och smak av röda vinbär, hallon, blodgrape och rostat bröd. Lång eftersmak med en beska som passar utmärkt in i paletten ifall man vill bjuda på något bra tilltugg till vinet. Vinet blev 2010 framröstat som världens bästa cava, vilket ger en signal om att det är kvalitet rakt igenom. [/product]

[product]5693| Vad sägs om lite cava till desserten? Gärna om den är av det sötare slaget och till och med har de klassiska julsmakerna som fikon, dadlar, torkad aprikos, nötter och choklad i smakpaletten. Du kanske rynkar lite på näsan och tänker ”aldrig, en klassisk cava som är syrlig, kruttorr och med citrustoner kommer kraschlanda ihop med dessert- och julgotterna”. Låt mig då presentera Freixenet Malvasia 2009 som checkar in i det sötare stilsegmentet med en dosage om 52 gr socker/liter.

Vinet lagras mellan 66 och 76 månader i solerasystem och doftar ljuvligt av torkad frukt, sherry och rostade nötter. Egenskaper som kommer tillbaka i smaken och tillsammans med den finstämda moussen presenterar sig även citrus och en lätt touch av söta mogna päron i paletten. Läcker till sötare bakverk och julgodis som sagt, till exempel en klassisk Crema Catalan. Själv dricker jag den gärna till lagrad västerbottenost med en klick av egengjord ”röra” på flytande honung, hackade russin och hasselnötter, hackad apelsinchoklad och limejuice.[/product]

[product]78006|Redan 1897 belönades Codorníu med titeln Kunglig Hovleverantör, och som en hyllning till drottning Maria Cristina har man skapat en riktigt fin prestigecava enbart gjord på Pinot Noir. Noggrant utvalda druvor av högsta kvalitet från Codorníus egna odlingar i Conca de Barberá. Vinet går under beteckningen Reserva vilket innebär att den vilar minst 15 månader på jästen efter ståltanksjäsningen. Frisk och fruktig på nosen där röda bär träder fram i form av hallon, jordgubbar och röda vinbär.

Smaken är torr, frisk och fruktig – samma bärkombinationer samsas tillsammans med en fin ton av citrus och mineral. Läcker mousse som nästan blir lite gräddig i sin struktur och som sedan övergår i en lång elegant slutfinish. Utmärkt som aperitif och fin till den gratinerade hummern.[/product]

[product]74584|Den här cavan kan vara lite svår att få tag i, den finns i några utvalda butiker men går att beställa via beställningssortimentet. Jag vill ändå slå ett slag för De La Finca Raventós i Blanc då den är ett fint exempel på en årgångscava där varje årgång verkligen har sin egen profil. Lejonparten av druvblenden utgörs av Xarel-Lo med fint stöd av Macabeo och Parellada.

Tre år på jästfällningen innan degorgeringen ger en fint utvecklad doft där citrus och persika framträder. Den idag lite klassiska ”gummi”-karaktären återfinns tillsammans med en nougatton som jag gillar. Smakmässigt är den kruttorr och frisk. Citrus och äpplen som beroende på årgång kan övergå i fina mognadstoner. Läckert brödig och med en lång eftersmak där nougaten återkommer fint[/product]

 

Högra eller vänstra stranden?

Inför den initierade vinkonsumenten bör man inte bli förvånad om ett påstående likt ”jag gillar bordeauxvin” följs av frågan – ”vilken strand?”.

I Bordeaux förhåller det sig så att vinerna på ena sidan floden Garonne har andra förutsättningar än vinerna på den mitt emot. På högra sidan av Garonnefloden är marken lite fuktigare, vilket är en av anledningarna till att där odlas mest och bäst druvan merlot. Den druvan trivs i lite fuktigare jord. Emedan man på motsatt sida har betydligt torrare mark och odlar mest cabernet sauvignon. Även cabernet franc och malbec är vanliga blå druvor i området. Men i den här artikeln kan vi hålla oss till grundindelningen: högra stranden – mest merlot, vänstra stranden – mest cabernet sauvignon.

Garonne delar den sydfranska staden Bordeaux mitt itu, innan vattnet rinner vidare ut i Atlanten. Floden har varit en förutsättning för att kunna transportera viner ut i vida världen och inte minst till England; Bordeaux var en del av det engelska konungariket mellan 1100- och 1400 talet.

Förutsättningarna för vinodling anses av experter vara perfekta; bra jordar, relativt mycket regn i kombination med värme och sol, långa traditioner med mera, vilket ligger till grund för många vinkännares uppfattning om att man gör världens bästa rödviner i Bordeaux – och de kostar därefter. En så kallad andra cru kan kosta en tusenlapp, men ska det vara något av de stora slotten som exempelvis Latour, Margaux, Lafite eller Haut-Brion börjar priserna oftast på 7-8000 kronor – och då är vi fortfarande bara på den ”vänstra stranden”.

La Bordeauxthèque i Paris

Vid ett tillfälle besökte jag varuhuset Galeries Lafayette Haussmann, mitt i Paris. Där finns en bordeauxthèque – alltså en vinbutik som specialiserat sig enbart på viner från Bordeaux. Det är en säregen upplevelse att vandra runt i de rymliga rummen där flaskorna presenteras effektivt likt vapen i en tyngre arsenal.
Det första som möter besökaren är pilar som delar in butiken i två delar; la rive droite – la rive gauche; den högra stranden – den vänstra stranden.

Själv valde jag den ”vänstra stranden”, och där i butikens vänstra del möttes jag av ett butiksbiträde som önskade mig välkommen med ett leende och undrade vilken del av ”vänstra stranden” jag förmodades föredra.

Jag tvekade något men fann mig snart och drog till med Saint Estèphe. Svaret verkade falla i god jord då biträdet sken upp och menade på bruten engelska att jag tycktes vara begåvad med god smak. Stolt över att så snabbt funnit mig och levererat en replik som tycktes uppskattas, drog jag även till med att jag kunde föredra en Paulliac.

Det skulle jag inte ha sagt. Inte för att det är något fel på just viner från Paulliac, tvärtom, utan mer på grund av att jag nu framstod som en vilsen och hopplöst okunnig vinkonsument.

Det kvinnliga biträdet tittade på mig med en skepsism som endast fransyskor kan uttrycka; plutande läppar och höjda axlar.

– So you like bordeaux wines from BOTH Saint Estèphe AND Paulliac? Interesting man.

Det sista var inte menat som en komplimang …

nyasomm

Decembernjutningar

Du vet en sådan där middag när allt bara är så bra som det kan vara – när mat och dryck, tillsammans med rätt sällskap, skapar kvällar du minns. Det är under dessa kvällar som cigarren plockas fram när maten plockas bort. Att avsluta en bättre middag med en riktigt bra cigarr och något gott i glaset är något alldeles extra som måste upplevas om man inte gjort det.

Cigarren som sådan är i sig en väldigt komplex njutning, där en mängd olika nyanser av smaker finns att upptäcka under den tid det tar att röka cigarren. När du dessutom har något bra i glaset förstärks både upplevelsen och njutningen ytterligare.

Det finns en mängd olika klassiska kombinationer med cigarr och sprit, där både rom och konjak är vanliga kombinationer. Men i och med att det snart är jul blir den självklara drycken till julcigarren portvin. Gärna en cigarr av de mildare slaget tillsammans men en Tawny Port. Så prova att hoppa över pepparkakorna och stiltonosten en gång för att istället njuta av en bra cigarr till ditt portvin. Eller för den delen, varför inte njuta av både och? Det är ju ändå jul. Och när du ändå håller på – ta en chokladtryffel till de sista dropparna när cigarren är färdigrökt.

Bubblor och rök klockan tolv

Dessutom är det snart nyår och då är det många som plockar fram en cigarr att puffa på när årets sista reflektioner görs. Här blir den självklara kombinationen ett glas champagne. Rent smakkombinationsmässigt är det kanske inte den bästa kombon, men för sinnesstämningen däremot är det det tveklöst den bästa. Dessutom är champagnen även uppfräschande på ett härligt sätt. Bubblorna till cigarren vid tolvslaget behöver absolut inte vara kvällens bästa champagne. Den bör man istället börja nyårsmiddagen med, för att välja en champagne av det enklare slaget till själva tolvslaget. Däremot kan man kosta på sig en bättre cigarr.

Portvinet är ett starkvin från Douro i Portugal. För att få vinet sött avbryter man jäsningen innan allt socker hunnit jäsa torrt genom att tillsätta druvsprit. Druvorna man använder sig av för att göra rött portvin är huvudsakligen dessa fem: tinta barroca, tinta cão, tinta roriz (som är samma som tempranillo) touriga francesa och touriga nacional. Med denna metod, att tillsätta druvsprit i vinet, gör man också vinet mer hållbart vilket historiskt sett var väldigt viktigt, då vinet skulle hålla under båtfärden mellan Porto och Storbritannien.

Portvinets olika sorter

Vintage Port. Den finaste porten som bara görs när förutsättningarna är optimala. Den är årgångsbetäcknad, det vill säga alla druvorna kommer från samma årgång.

Tawny Port. Vinet lagras på små fat (pipe) och är en blandning av flera årgångar. Måste lagras minst sju år och när det säljs anger man medelåldern på vinet. Exempelvis tio eller 20 år. I en Tawny Port går frukttonerna åt det torkade slaget med inslag av nötter, honung och karamell.

Colheita Port. Är en årgångsbetecknad Tawny Port där allt vin kommer från samma årgång. På flaskan står det både vilket år druvorna skördats samt vilket år vinet buteljerades.

LBV, Late Bottle Vintage. Även här är vinet från ett enda skördeår. Vinet är lagrat på stora fat (vat) mellan fyra och sex år.

Ruby port. Den enklaste sorten som oftast är fruktigare och lättare i stilen och består av viner från flera olika årgångar.

vgsomm-port

Vintips

[product]11021|Görs av producenten Quinta do Noval och är gjort på klassiskt vis med fottrampning. Görs på fyra olika druvor: touriga nacional, tinta roriz touriga francesa och tinta barroca. Doften är utvecklad, fruktig  och nötig med toner av karamelliserat socker. [/product]

[product]65794|Firman grundades av två norrmän, Theodor Wiese och Dankert Krohn, år 1865. Nu för tiden övervakas produktionen av två kvinnor, Iolanda Carniero och Maria José Aguiar. Doften är sötfruktig med inslag av nyrostat kaffe och torkade örter. I smaken går dofttonerna igen med inslag av choklad och kaffe.[/product]

[product]70832|En ypperlig champagne att starta nyårsafton med. Ett vin som legat 15 år på jästfällningen och är en blandning av fyra vingårdslägen. Tre Grand Cru och en Premier Cru. Vinet har en mogen, komplex och ytterst elegant ton. Syran är fortfarande härligt frisk och i doft bjuder vinet på nougat, mogna citrus- och stenfrukter och nyrostad brioche.[/product]

[product]7640|En champagne som passar ypperligt till cigarren vid tolvslaget på nyårsafton. En snygg Blanc de Blanc som till viss del lagrats på fat vilket ger en lite fylligare stil. Doft och smak går hand i hand med gula äpplen, citrus och gråpäron. I slutet hittar man en liten bitter grapeton.[/product]

Skillnaden mellan Bordeaux och Bourgogne

De franska vinregionerna Bordeaux och Bourgogne är både stora och kända, inte minst tack vare deras traditioner att göra exempellöst bra rödviner.

I Bordeaux görs rödviner på flera olika blå druvor: cabernet sauvignon, merlot, cabernet franc och någon till. I Bourgogne görs röda viner på en enda druva: pinot noir.

Om det i Bordeaux finns några relativt få stora vinslott med enorma egendomar, bokstavligen kring knuten, finns i Bourgogne en väldig massa små odlingslotter, som ibland kallas clos. Dessa clos och odlingslotter kan ligga så nära varandra att man kan ”kasta en liten boll mellan dem”, som kännaren och bourgogne-experten Michel Jamais sa i podden Ett bord för två

Båda regionerna har långa traditioner och är stilbildande för viner över nästan hela världen. Slarvigt uttryck skulle man kunna säga att de flesta andra rödvinsregioner sneglar på Bordeaux och Bourgogne; hur gör dom, vad gör dom, hur gjorde dom?

Det görs naturligtvis bra röda viner på många andra ställen, och eftersom det inte går att kopiera allt från mikroklimat till jordmån och hantverk som finns i Bordeaux och Bourgogne, har man sedan en längre tid insett det och gjort viner med egna stilar. Vilket är logiskt.

Jag är ju något av en bordeaux-kille

Med risk för att vara ute på något tunnare is, menar jag ändå att hela världen likt förbaskat fortfarande sneglar på de franska storheterna Bordeaux och Bourgogne. De är ledande inte endast i kvalitet, utan också prismässigt – dessa viner är oftast dyrast. Där kan ju en del av ”sneglingen” ligga.

Eftersom jag själv är något av en bordeaux-kille landar jag gärna i att dess slott och gårdar fortfarande gör världens bästa rödviner. Visst kan det finnas liknande kvaliteter även i Australien, Kalifornien samt en del regioner i Spanien och Italien – okej, även Chile och Argentina kan överraska. Men det ser jag mer som hugskott … Aj aj, tunn is igen …

Röd frukt vs blå frukt

I vinkretsar skiljs det ibland på den uppfattade fruktigheten som kan finnas i ett rött vin; röd frukt och blå frukt. Tänk blå frukt som björnbär, blåbär, plommon och svarta vinbär. Röd frukt blir då mer rönnbär, lingon, jordgubbar och hallon.

Här skulle man kunna säga att Bordeaux lutar mer mot blå frukt, medan Bourgogne kan luta mer åt röd frukt.

Då har vi inte ens nuddat vid dofterna av tobak, multnande löv, bläck, blyerts, metall och svamp.

Passar till:
Bordeauxvin passar bra till nötkött: entrecote eller varför inte oxfilé. Bourgogne med sin ljusare frukt kan därför passa till lamm, hjort, kyckling eller varför inte fisk.

Magnus Bergqvist tipsar om några bra bordeaux- och bourgogneviner att beställa genom Vinguiden.

Vad får en flaska vin kosta?

Hade någon frågat mig för några år sedan hade jag tyckt att flaskor en tjuga över 100 kronor vore att kosta på sig ”det lilla extra”. Sedan gick jag sommelierutbildning och blev vips med vinkylare av dyrare franskt märke – som visst ska benämnas vinlagringsskåp. Nu har därför bilden på vad ”det lilla extra” egentligen är för någonting fått en annorlunda dimension.

Om jag tidigare med stolthet gärna kånkade hem en kasse rött till helgen, smyger jag nu med någon enstaka flarra likt en pastor med porr. Detta då min fru kan ha annorlunda åsikter om hur mycket en flaska vin egentligen får kosta.

Vinlagringsskåpet rymmer hela 150 flaskor. Börjar jag räkna på det ser jag att inköpet av det där dyra skåpet lätt kan blir den mindre kostnaden i den totalinvestering på över 100 flaskor vin som väl skåpet kräver, om det inte ska stå där halvtomt och emligt.

Margaux

Inte kan jag väl lägga in viner av (ska vi säga) “ready to drink now”-karaktär i den garderobsstora pjäs som vaksamt fått plats i det rum som annars mest rymmer vinylspelare och tillhörande skivor samt en fåtölj att avnjuta pop från 70-talet i, som min fru menar får mig att “gå i barndom”.

Problemet kan ha haft sin källa redan sommaren 2015 då jag besökte Bordeaux, och ”råkade” gå in i en vinbutik i byn Margaux … Alla som vet vilka viner som görs i dessa franska distrikt och regioner kan lätt förstå att med sommelierens rosigt nyfrälsta kinder är det stört omöjligt att värja sig för frestelsen att låta beställa hem en låda om 12 flaskor för lika mycket pengar som en bättre kavaj på dyra gatan, och randsydda skor av finare läder.

Trälådan som beställdes en lördag kom med den tillförlitliga speditionsfirman redan onsdagen efter. Inte illa från södra Frankrike till Stockholm på tre arbetsdagar. Att jämföra med Systembolagets leveranser som näppeligen klarar en vecka, från deras centrallager i Örebro till Odenplan i Stockholm.

Flaskor istället för sportbilar

Sedan dess har det varit som förgjort. Alla de tolv dyrgriparna från Bordeaux försvann snabbare än jag kan säga Veckans Klonk! Snart var jag med stor vinkylare och resten är en diskussion mellan mig, revisorn och min bankman – och så frun då som jag försöker runda med illa påklistrade leenden och intyg om investeringar och att hon ska var glad att jag inte har en hobby av marin karaktär, eller att jag börjat samla sportbilar och därför sett mig tvingad att investera i garagelänga.

Jag menar också att jag inte behöver resa runt bland kullriga landskap för att likt ett tryffelsvin finna rätt vin att lagra; jag beställer på nätet och väntar den där veckan så kommer flaskorna direkt till min lokala systembutik. Och jag sparar ju faktiskt kostnaden för att anlita speditionsfirma.

Som ni ser har jag i någon grad tappat kontakt med verkligheten. Och det är inte mitt fel – det var den där butiken i Bordeaux.

vgsomm-magnus

Lite dyrare viner att smyga hem med, som vinner på lagring.

Frankrike, Bordeaux
[product]5160|Tokigt bra område på ”högra stranden” av floden Dordogne där druvan merlot dominerar.[/product]

Frankrike, Bourgogne
[product]60411|Fantastiskt vin av pinot noir, som alltid är druvan i ett rött bourgognevin. [/product]

Spanien, Priorat
[product]8430|Priorat är det andra av de två områden i Spanien med högst klassificering, DOC, parallellt med Rioja. Priorat ligger söder om Barcelona – vid kusten. Distriktet producerar huvudsakligen koncentrerade, mörka och intensiva rödviner. Vinerna är inte helt olika franska Chateauneuf du Pape.[/product]

Frankrike, Beaujolais
[product]74531|Beaujolais ligger i den södra delen av Bourgogne, men här odlas druvan gamay. Området är ibland förknippat med lätta pärlande viner, Beaujolais Neuvo – som släpps tredje helgen i november varje år. Men, i området görs även högkvalitativa viner på samma druva – som visst kan sparas och utvecklas fint med åren.[/product]

Italien, Piemonte, Barolo
[product]1334|Ett lagringsbart och fylligt italienskt vin från klassiska Piemonte (vid foten av berget) från producenten Fontanafredda som har viner i flera prisklasser – alla av hög kvalitet. [/product]

Så här beställer du vin

Välj dina viner och klicka beställ, så läggs de i varukorgen. Härifrån kommer du vidare till Systembolaget där du slutför din beställning. Du väljer i vilken butik du vill hämta och betala dina viner. Du kan även välja hemleverans. Enkelt, tryggt och fullständigt lagligt.

  • Sök, hitta och välj ditt vin

  • Lägg i korgen och beställ

  • Hämta och betala på valt systembolag

Anmäl dig till Vinguidens nyhetsbrev!

Anmäl dig här.
Få gratis vintips ur Systembolagets hela sortiment.