I samtal med den initierade vinkonsumenten bör man inte bli förvånad om ett påstående likt ”jag gillar bordeauxvin” följs av frågan – ”vilken strand?”.
I Bordeaux förhåller det sig så att vinerna på ena sidan floden Garonne har andra förutsättningar än vinerna på den mitt emot. På högra sidan av Garonnefloden är marken lite fuktigare, vilket är en av anledningarna till att där odlas mest och bäst druvan Merlot. På motsatt sida är marken betydligt torrare och här odlas mest Cabernet Sauvignon. Även Cabernet Franc och Malbec är vanliga blå druvor i området. Här håller vi oss till grundindelningen: högra stranden – mest Merlot, vänstra stranden – mest Cabernet Sauvignon.
Garonne delar den sydfranska staden Bordeaux mitt itu, innan vattnet rinner vidare ut i Atlanten. Floden har varit en förutsättning för att kunna transportera viner ut i vida världen och inte minst till England; Bordeaux var en del av det engelska konungariket mellan 1100- och 1400-talet.
Förutsättningarna för vinodling anses av experter vara perfekta; bra jordar, relativt mycket regn i kombination med värme och sol, långa traditioner med mera. Det ligger till grund för många vinkännares uppfattning om att världens bästa rödviner görs i Bordeaux – och de kostar därefter. En så kallad andra cru kan kosta en tusenlapp, men ska det vara vin från något av de stora slotten som exempelvis Latour, Margaux, Lafite eller Haut-Brion börjar priserna oftast på 7-8000 kronor – och då är vi fortfarande bara på den ”vänstra stranden”.
Vid ett tillfälle besökte jag varuhuset Galeries Lafayette Haussmann, mitt i Paris. Där finns en bordeauxthèque – alltså en vinbutik som specialiserat sig enbart på viner från Bordeaux. Det är en säregen upplevelse att vandra runt i de rymliga rummen där flaskorna presenteras effektivt, likt vapen i en tyngre arsenal.
Det första som möter besökaren är pilar som delar in butiken i två delar; la rive droite – la rive gauche. Den högra stranden och den vänstra stranden.
Själv valde jag den ”vänstra stranden”, och där i butikens vänstra del möttes jag av ett butiksbiträde som önskade mig välkommen med ett leende och undrade vilken del av ”vänstra stranden” jag förmodades föredra.
Jag tvekade något men fann mig snart och drog till med Saint Estèphe. Svaret verkade falla i god jord då biträdet sken upp och menade på bruten engelska att jag tycktes vara begåvad med god smak. Stolt över att så snabbt funnit mig och levererat en replik som tycktes uppskattas, drog jag även till med att jag kunde föredra en Paulliac.
Det skulle jag inte ha sagt. Inte för att det är något fel på just viner från Paulliac, tvärtom, utan mer på grund av att jag nu framstod som en vilsen och hopplöst okunnig vinkonsument.
Det kvinnliga biträdet tittade på mig med en skepsis som endast fransyskor kan uttrycka; plutande läppar och höjda axlar.
– So you like Bordeaux wines from BOTH Saint Estèphe AND Paulliac? Interesting man.
Det sista var inte menat som en komplimang.
