Hade någon frågat mig för några år sedan hade jag tyckt att flaskor en tjuga över 100 kronor vore att kosta på sig ”det lilla extra”. Sedan gick jag sommelierutbildning och blev vips med vinkylare av dyrare franskt märke – som visst ska benämnas vinlagringsskåp. Nu har därför bilden på vad ”det lilla extra” egentligen är för någonting fått en annorlunda dimension.
Om jag tidigare med stolthet gärna kånkade hem en kasse rött till helgen, smyger jag nu med någon enstaka flarra likt en pastor med porr. Detta då min fru kan ha annorlunda åsikter om hur mycket en flaska vin egentligen får kosta.
Vinlagringsskåpet rymmer hela 150 flaskor. Börjar jag räkna på det ser jag att inköpet av det där dyra skåpet lätt kan blir den mindre kostnaden i den totalinvestering på över 100 flaskor vin som väl skåpet kräver, om det inte ska stå där halvtomt och emligt.
Inte kan jag väl lägga in viner av (ska vi säga) “ready to drink now”-karaktär i den garderobsstora pjäs som vaksamt fått plats i det rum som annars mest rymmer vinylspelare och tillhörande skivor samt en fåtölj att avnjuta pop från 70-talet i, som min fru menar får mig att “gå i barndom”.
Problemet kan ha haft sin källa redan sommaren 2015 då jag besökte Bordeaux, och ”råkade” gå in i en vinbutik i byn Margaux … Alla som vet vilka viner som görs i dessa franska distrikt och regioner kan lätt förstå att med sommelierens rosigt nyfrälsta kinder är det stört omöjligt att värja sig för frestelsen att låta beställa hem en låda om 12 flaskor för lika mycket pengar som en bättre kavaj på dyra gatan, och randsydda skor av finare läder.
Trälådan som beställdes en lördag kom med den tillförlitliga speditionsfirman redan onsdagen efter. Inte illa från södra Frankrike till Stockholm på tre arbetsdagar. Att jämföra med Systembolagets leveranser som näppeligen klarar en vecka, från deras centrallager i Örebro till Odenplan i Stockholm.
Sedan dess har det varit som förgjort. Alla de tolv dyrgriparna från Bordeaux försvann snabbare än jag kan säga Veckans Klonk! Snart var jag med stor vinkylare och resten är en diskussion mellan mig, revisorn och min bankman – och så frun då som jag försöker runda med illa påklistrade leenden och intyg om investeringar och att hon ska var glad att jag inte har en hobby av marin karaktär, eller att jag börjat samla sportbilar och därför sett mig tvingad att investera i garagelänga.
Jag menar också att jag inte behöver resa runt bland kullriga landskap för att likt ett tryffelsvin finna rätt vin att lagra; jag beställer på nätet och väntar den där veckan så kommer flaskorna direkt till min lokala systembutik. Och jag sparar ju faktiskt kostnaden för att anlita speditionsfirma.
Som ni ser har jag i någon grad tappat kontakt med verkligheten. Och det är inte mitt fel – det var den där butiken i Bordeaux.
Lite dyrare viner att smyga hem med, som vinner på lagring.
Frankrike, Bordeaux
Frankrike, Bourgogne
Spanien, Priorat
Frankrike, Beaujolais
Italien, Piemonte, Barolo
