HEM

Ska man alltid äta det lokala köket?

På resor runt i världen har det funnits anledningar att prova det ”lokala köket”. Indiskt i Indien, Thai i Thailand, stora köttstekar i Argentina. Den som ger sig iväg utanför de snitslade charterstråken kan få uppleva ännu mer äventyr än som kanske var tanken när resan anträddes. Det hände senast i Kambodja.

Efter att jag och min fru lyckats ta oss igenom den tolvhövdade och myndiga militära uppställning som noggrant studerade våra pass och intyg om bokat hotell i Siam Rep, gav vi oss ut på en både kulinarisk och uppseendeväckande resa.

Först måste man bli rundskjutsad av den enträgne taxichauffören som absolut vill vara ”din” privata dito och intygar att han (för det är nästan alltid en han) kan alla tempel, känner till alla restauranger och snabba stickspår för att enkelt hitta fram över slätter och vattendrag.

Zlatan och Olof Palme

Det visar sig ganska snart att han inte bara ”känner” alla av honom godkända restauranger, utan han är i olika steg släkt med ägaren. Det blir således en härlig soppa av handskakningar och intyg om att Zlatan Ibrahimovic är världens bäste fotbollsspelare, och att Olof Palme var en rejäl karl. Sedan tar samtalen ofta slut då kunskapen om vårt avlånga land gjort detsamma. Om ifall inte någon extra kunnig nämner att “Is, ni har is på sjöarna, amazing!”

Siam Rep är huvudort för Ankor Wat – en ruinstad som 1992 upptogs på Unescos världsarvslista. För att göra en lång historia kort är det helt enkelt en väldig massa tempel. Många är övervuxna med rötterna spöklikt grävda sig in i väggar och tak.
ankor
Det är så många tempel att amerikanerna (vilka annars) har myntat ett eget uttryck för den känsla som infinner sig efter två tre dagar i Ankor Wat; “you are all templed out”. Resenärerna i denna berättelse fick även de nog efter ett par, tre dagar av tempel hit och tempel dit.

Det lokala köket

Där och då tog jag kommandot över vår ciceron och tillika taxichaufför; bad honom köra till en restaurang som serverade khmer mat – alltså mat med rötter från den folkgrupp som utgör cirka 90 procent av befolkningen i Kambodja.

Chauffören fick någonting vilset i blicken, osäkert om det var för han inte visste vägen till någon sådan restaurang – eller för vad som senare skulle komma att hända. Han menade att det fanns fler kusiner i släkten med utmärkta kök, vilka han gärna och mycket hellre ville köra oss till. Envis som jag är och med ett behov av att minsann inte vara den som är den, övertygade jag vår stackars chaufför om att göra mig till viljes – jag ville prova det lokala köket! Det skulle jag kanske inte ha gjort.

Den stora bufféen som dukats upp i en avlägsen byggnad intill vägen vid kanten av djungeln var både riklig till mångfald och synintryck. Mat i alla olika former, och framför allt färger.

En del såg väldigt aptitligt ut, annat gav kanske ett annat intryck.

mat

mat2
Efter en (hur ska jag säga) intressant matupplevelse ville min fru att vi inte skulle äta mer av det lokala khmer köket. Man jag menade att vi troligen bara hade otur dagen innan, varför jag bad vår chaufför att ännu gång ta oss till ett annat kök som serverade khmer mat. Han menade att det fanns gott om franska restauranger också, sedan kolonialtiden. Men hans gäst var tvärsäker – I want khmer food!

Nästa dag på resan åt vi italienskt. Ett säkert kort då vi båda var ganska hungriga efter vad väl ändå får påstås varit två dagar utan mat.

Men de hade ett ölmärke som faktiskt var helt okej, Ankor beer. Det kunde man dricka sig både otörstig och mätt på.

Nästa resa gick till Kina, och då närmare till Shanghai – där man kan finna mat från i stort sätt hela världen. Men jag ville inte vara sämre än att jag bad taxichauffören köra oss till en restaurang som serverade – authentic Chinese food!!!

Här är annars fem ölsorter från länder i Asien värda att besöka, inte minst på grund av deras goda öl.

Klicka för att dela på facebook