Prestigedruvan Nebbiolo i all ära, men hamnar vi i Piemonte, och det gör vi gärna, är ett tips att kolla in fler druvor. För här finns att upptäcka. Eller vad sägs om Ruchè, Timorasso, Pelaverga eller Vespolina?
Man ser inte skogen för alla träden. Och i Piemonte är det precis likadant. Vi ser inte mångfalden för alla Baroloviner. Barolo är lika med Nebbiolo men Nebbiolo är faktiskt bara den fjärde mest odlade druvan, efter storheter som Barbera, Moscato och Dolcetto, alla blå. Och det där säger en hel del och är en annan sak som skymmer skogen, allt är rött, blå druvor som ger rött vin, till och med rött bubbel finns ju i området, under DOCG Brachetto d’Acqui, sött, gott och perfekt till bäriga efterrätter eller till hårdost för den som vågar.
Barbera är en druva som under de senaste decennier har gått från klarhet till klarhet. Druvan har alltid betraktats som folkets druva, bordsvinets eviga följeslagare, långt från de fina salongerna, och så är det delvis fortfarande. Men den hade under 1970- och 89-talet svårt att hänga med i kvalitetsutvecklingen. Vinet dracks lokalt och sågs som en andra rangens druvsort, långt efter Nebbiolo. Inga ansträngningar lades på den utan man gjorde det vin som alltid gjorts. Med allt vad utebliven utveckling innebär. Så började det dyka upp Barberaviner från Kalifornien som uppvisade en hel del spännande karaktärer, mer modernt orienterade, fruktstinna diton som slog väl ut. Uppsträckning i Piemonte, med andra ord, man antog utmaningen och producerar idag allt bättre viner på den lokala druvsorten som alltså hunnit med att etablera sig på den amerikanska västkusten.
Vitt vin i skuggan
Och så där kan vi hålla på, föra fram de blå druvsorterna, med all rätt, många förtjänar extra utrymme, andra möjligen inte, men då står vi delvis och stampar på den plats vi sedan 1970 alltid gjort: rött, rött, rött. Om vi istället vänder blicken mot det vita vinet, de gröna druvorna, de okända Piemonte… så ser vi att mångfalden gäckar även här. Redan att hitta rätt i uttalet på druvor som Grignolino, Arneis, Erbaluce och Timorasso kostar på och att hitta vin på dessa druvor utanför regionens gränser kan också det vara en stor ansträngning. Men då får man börja på plats och sedan leta sig utåt. För det är mycket värt att prova sig fram, att förstå att visst, vinerna kanske inte har samma komplexitet som Barolo eller Barbarescos viner, men det är riktigt angenämt, stundtals storslaget.
Det finns också några DOCG med vitt vin. DOCG innebär den högsta klassningen i Italien och här kan Piemonte stoltsera med hela 17 distrikt i topp. Behöver jag skriva att nästan samtliga är för rött vin? Men det har smugit sig in lite vitt, trots allt. Cortese di Gavi är på druvan Cortese från Gavitrakten och Alta Langa är ett bubbel på Chardonnay (och Pinot Noir), två distrikt som tillverkar viner med mycket hög ambition. Som övertygande exempel.
Piemontes 17 DOCG
Alta Langa, Asti, Barbaresco, Barbera d’Asti, Barbera del Monferrato Superiore, Barolo, Brachetto d’Acqui/Acqui, Dogliani, Dolcetto di Diano d’Alba/Diano d’Alba, Dolcetto di Ovada Superiore/Ovada, Erbaluce di Caluso/Caluso, Gattinara, Gavi/Cortese di Gavi, Ghemme, Nizza, Roero, Ruchè di Castagnole Monferrato
Mest odlade druvsorter:
Barbera (31%), Moscato (22%), Dolcetto (13%), Nebbiolo (10%)
Övriga blå druvsorter:
Bonarda, Brachetto, Ruchè, Freisa, Croatina, Albarossa, Neretta Cuneese, Uva Rara, Malvasia Nera, Vespolina, Pinot Nero
Övriga gröna druvsorter:
Arneis, Grignolino, Cortese, Chardonnay, Erbaluce, Favorita, Timorasso, Chardonnay
