Konkurrensen är stenhård, mousserande viner kommer nu från hela världen. Och gott är det. Så vad göra för att positionera sig? Jo, i cavaland satsar man på kvalitet. Hög kvalitet.
Något var tvunget att ske. När övriga världen börjar producera allt bättre mousserande vin, kan man inte bara stå och titta på. Som man länge gjorde i cavaindustrin. Här hade man tidigare tagit täten, blivit det mest exporterade bubbelvinet i världen, sprang förbi champagne redan för tio år sedan, men såg sig plötsligen förbisprungen av prosecco. Prosecco? Jo, det italienska bubbelvinet med markerad fruktsötma, ett vin som saluförde även den italienska livsstilen.
Detta var ju cavaproducenternas hemmaplan som alltid hade slängt in bilder på Barcelonas bar- och tapaskultur för att visa hur cavan skulle konsumeras. Men uppenbarligen svängde pendeln till den apenninska halvöns favör. Så vad göra? I synnerhet som bubbelviner idag kommer från hela världen, alla tävlar om inom ett segment som reser sig, blir allt viktigare, inte minst på den svenska marknaden.
– Kvalitet. Det viktiga är att satsa på kvalitet och det som gör oss unika.
Orden kommer från Pedro Bonet Ferrer, styrelsemedlem i Freixenet och ordförande i cavas vinråd. Jag träffar honom i Barcelona, vi äter middag i Barcelonas hamnkvarter på en av de mondänare krogarna i kuststaden. Han, visar det sig, är ödmjuk inför sin uppgift som mycket handlar om att staka ut riktning för cavaindustrin och se till att alla är sams. Även inom det egna företaget. Som bara det är en utmaning. Som exempel kan nämnas att han var emot idén att Freixenet skulle producera ett bubbelvin i Italien, under Prosecco-etiketten.
– Men jag blev totalt nedröstad, berättar han och slår ut med armarna.
Han ligger samtidigt bakom den kanske viktigaste förändringen i modern tid cava-industrin nu står inför, införandet av en ny kvalitetsklass, Cava de Paraje. Den tillkom så sent som under hösten 2017, men kunde implementeras retroaktivt. Det vill säga, man kunde sätta ut paraje-stämpeln på viner som förtjänade den och som uppfyllda alla kriterier. För det var en seriös satsning som noggrant skulle och ska kontrolleras. Kvalitet, var det ju Pedro Bonet tryckte på.
För att få parajestatus krävs i korthet följande: Vinet ska komma från en enskild vingård, vinstockarna ska vara över tio år gamla, vinet ska ligga minst 36 månader på jästfällning och det ska vara av exceptionellt god kvalitet.
Vill du lära dig mer? Missa inte vår podcast om cava de paraje.
Sagt och gjort. Flera vinfirmor kavlade upp ärmarna och ansökte. Nio firmor fick, några för flera vingårdar, och när begreppet paraje lanserades, blev nyfikenheten stor. Cava och kvalitet var inte vanligt att sätta i samma mening, men nu var det en annan sak. Den enda kritiken som kom var möjligen varför man inte hade satsat på detta för? Men nu var det dags, och de viner som idag finns, är samtliga riktigt bra exempel på hur långt man kan ta kvaliteten. Detta är något nytt. Tidigare har cava ansetts vara ett bra och billigt alternativ till champagne. Det vet vi sedan länge. Samtidigt är detta lite cavaindustrins eget fel. Det bästa berömmet man kunde ge en producent i nordöstra Spanien för några år sedan var att säga att vinet påminde om en champagne. Med andra ord, det var lite för mycket copy cat över det hela.
Men den stämpeln tvättar man nu bort det sista av. Inte minst med paraje-etiketten som visar vägen mot en unik cava. Den högsta kvaliteten vi sett. Ännu så länge.
Ribera del Duero i norra Spanien har ett minst sagt varierande klimat. Men trots utmaningarna som följer med heta, torra somrar varvat med kalla vintrar har man mot alla odds lyckats hitta ett sätt ..
Spanien är på väg mot en renässans som vinland. Efter några tuffare år är landet på frammarsch igen – och områden som tidigare levt i skuggan av giganten Rioja, har upptäckts av oss vinköpare...
Nu inför vi på Vinguiden ett nytt betygssystem, nämligen ett guldbetyg! Att ni medlemmar går in och lämnar omdömen och kommentarer på vår sajt tycker vi på Vinguiden är otroligt värdefullt, både fö..
Monopolets starkaste sida är inte att ha länders mest spännande viner på hyllan. Istället tuggar man på med det generiska, uppenbart kommersiella. Det blir inte minst påtagligt när det kommer till v..
