Beaujolais täcker södra delarna av departementet Saône-et-Loire (Bourgogne) och norra delarna av Auvergne-Rhône-Alpes. Vinadministrativt är det dock det sydligaste underdistriktet i Bourgogne. Området kultiverades av romarna som använde floden Saône, som en viktig handelsled. Under den tidiga medeltiden odlades vin främst av Benedictinermunkar och regionen fick sitt namn under 900-talet från staden Beaujeu i Rhonedistriktet.
Gamay är huvuddruva i Beaujolais. Genetiskt är gamay en avkomma av pinot noir och gouais blanc. Den är något fertilare än pinot noir; ger högre avkastning och går att skörda tidigare. Under medeltiden odlades den i hela det egentliga Bourgogne, men 1395 förbjöd hertig Filip den Djärve av Burgund, odling av gamay. Hertigen ansåg att druvan var närmast hälsovådlig och hans dekret ledde till att gamayodlingar rycktes upp och druvan ’noiren’ (pinot noir) planterades istället. Beaujolais tillhörde inte hertigdömet Bourgogne, vilket innebar att man där fortsatte odla och producera viner från gamay och idag är det den helt dominerande druvan i området.
Vinerna från Beaujolais kan delas upp i några nivåer. Grundnivån är Beaujolais och Beaujolais Noveau. I nästa nivå, byappellationer i Beaujolais Village. Utöver de finns det dessutom tio stycken Cru Beaujolais av vilka framför allt Fleurie och Moulin-à-Vent utmärker sig som de bästa områdena i Beaujolais.
För den svenska marknaden förknippar man främst Beaujolais med unga, fruktiga och lättdruckna viner. I november varje år släpps Beaujolais Noveau, viner som är framställda med macération carbonique-metoden, vilket ger en speciell karaktär till vinerna. Många producenter vinifierar dock traditionellt och bland Cru Beaujolais-vinerna kan man finna fantastiska viner; eleganta, välstrukturerade och lagringsdugliga. Bra kvalitetsbeaujolais är dessutom väldigt prisvärda, speciellt när man jämför med pinot noir-vinerna i norra Bourgogne.
Macération carbonique är en metod där man samlar hela druvklasar och stjälkar i en lufttät behållare som man fyller med koldioxid. Detta leder till att en spontan intracellulär jäsning startar inuti druvorna där sockerarterna genomgår glykolys och bildar etanol, koldioxid och energi. Vid ett visst tryck exploderar druvorna. Druvorna krossas sedan och musten får genomgå en sekundär, traditionell fermentering. Metoden extraherar väldigt låga nivåer av tanniner och används för att skapa ett vin som är fruktigt och mognar tidigt. Vinerna karakteriseras ofta av fruktiga hallon- och körsbärstoner ibland med inslag av ”godistoner” som skumbanan. Metoden är inte unik för Beaujolais och historiskt har den används helt, eller delvis i en rad andra distrikt. Det är dock främst i Beaujolais som metoden blivit mest känd.
av David Björkén, sommelier
