Alla älskar Albariño. Så brukar det låta när man pratar spanskt och portugisiskt vitt vin. Och nämner man skaldjur i samma andetag, då är saken avgjord.
Visst brukar vi säga att vinindustrin är konservativ, närmast fundamentalistiskt konservativ. Varje liten förändring tar lång tid, väldigt lång tid och vissa förändringar, som borde ske sker inte alls. Vinproducenter skyller på vinkonsumenter och vice versa. Se bara på skruvkapsylen. Hur långt tid tog det inte att övertyga, eller bli övertygad. I Nya världen hade man inga problem med att försluta med skruvkapsylen, emedan man i den Gamla världen hävdade att vinkonsumenterna minsann föredrog naturkorken.
Idag ser det ju inte riktigt ut så. Och denna historia är bara tio år gammal.
Lite samma sak är det med druvan Albariño, eller Alvarinho i Portugal, då den växer och frodas på båda sidorna gränsen i nordvästra delen av den iberiska halvön. De första vinerna på nämnda druva kom från Spanien till Systembolaget redan i mitten av 1990-talet. Men intresset var svalt, mycket svalt. Och skulle man inhandla ett vitt vin i prisklass omkring 130 kronor, var det ingen som valde en Albariño. Varför inte? Det var för dyrt, för okänt. Trots press som lovordade vinerna, höjde dem stundtals till skyarna, minst lika bra som Chablis.
Men nix.
Från okänd till storsäljare
Idag, 25 år senare, är det emellertid en helt annan sak. Vinerna är desamma, prismässigt ligger de på samma nivå, men den stora skillnaden är att vi idag vågar inhandla några flaskor av vitt friskt från iberiska halvön. Och vi gör det gång på gång. För nu är vinet en storsäljare. 25 år senare.
Men vad är det då vi får i glaset?
Jo, ett frivolt vin, krispigt med gröna toner, gräsigt, lite lime, citrus med mineral karaktär med en alkohol på omkring tolv procent. Ett skaldjursvin, helt enkelt. Och det är det just för sin rena, klara smak. Det är inga fat som tar över, eller för fyllig karaktär med dieseltoner, ingen tung tropisk frukt, inte för hög alkohol.
Är det någon skillnad på den portugisiska varianten mot den spanska?
Inte alls. Jag satt som juryordförande för några år sedan på tävlingen Albariño/Alvarinho al Mundo, där vi skulle kora, blint förstås, de bästa vinerna på denna druva. Den övervägande majoriteten kom från dessa båda länder och jag bad panelen kring mitt bord, en Master of Wine, en vininköpare och några tunga namn inom vinjournalistiken, göra en notering om de upplevde generella olikheter mellan vinerna, om de kunde se att vinet kom från respektive land.
Det blev uppenbart, efter över 150 provade viner, att det inte var någon noterbar skillnad. Däremot var alla goda. Nästan. Några var faktiskt ännu lite godare.
Alla älskar Albariño? Jag tror det.
Vill du läsa mer om Albariño? Gå in på:
Fakta om Albariño/Alvarinho
Viner på Albariño
Viner på Alvarinho
