Arinto odlas framför allt kring den portugisiska huvudstaden Lissabon, i Bucelas precis norr om staden och vid Atlantkusten. Men vi hittar den även i Vinho Verde och Bairrada i norr och Alentejano i söder.
Med sin markerade syra används den ofta som blanddruva i söder just för att tillföra friskhet. I norr däremot, där den går under namnet Perdernã, står den gärna på egna ben och har då en distinkt fruktig ton med hög syra. Vinho Verde är öjligen druvans viktigaste habitat.
Arinto kallas ofta för Portugals kameleont då den anpassar sig fördelaktigt utifrån de yttre förutsättningar som ges. Druvorna är medelstora men själva klasen är däremot stor vilket ofta leder till ett högt skördeuttag.
Oavsett om druvan används i blandviner eller om den är den enda druvan i vinet, hittar vi en markerad syra som främsta kännetecknet för Arinto. Den har påtagligt frisk fruktig karaktär, både citrusfrukt och tropiska frukter. Den passar att lagra, men relativt kort tid då faten annars ärna tar överhand.
Endruvsviner på Arinto passar utmärkt till friska rätter, fisk, skaldjur eller sallader. Blandviner där Arintos karaktär tränger igenom går bra till aningen mildare rätter och de viner på druvan som legat på fat och då får en lite smörigare ton, gifter sig mycket väl till främst smörstekta fiskrätter eller fisk med lite kraftigare tillbehör som smörstekt potatis eller gratäng.
