Att grilla har blivit lite av en social positionering: dyraste grillen, bästa redskapen, finaste styckdetaljerna och de mest exklusiva tillbehören. För att nu inte tala om vinet som ska konsumeras till. Har grillningen gått överstyr?
Vi skriver sommaren 2018. Den kom tidigt i år. Efter en kall förvår, exploderade det och sommaren hittade hit redan i maj. Med rekordvärme som följd. Maj 2018 är enligt statistik den varmaste maj månad vi haft, någonsin. Uteserveringarna öppnade också rekordtidigt, folk struntade i att boka utlandssemestrar och grillarna sålde slut.
Att vi är ett grillälskande folk vet vi. Men de proportioner det tar överraskar. Med råge. Från att ha varit något man gör en lördag eller söndag under sommaren, är grillandet idag ett fullkomligt naturligt inslag i vardagen. Och det bästa av allt, vi grillar numera inte bara färdiggjorda hamburgare eller förmarinerad grillbiff med möjligen tveksamt ursprung, nu är det amerikanska chuckrolls, hängmörad oxfilé med tydlig adress, kobebiff eller navajas, knivmusslor som grillas och serveras à la minute.
Endast intresserad av grillvin under hundringen? Läs mer här.
Vi har gått från stenåldersgrillandet till exklusivt på rekordkort tid. Men har det gått för snabbt? Har det blivit mer en social markör än autentisk matkultur? Risken finns ju, för efter huset och bilen är grillen nu den dyraste pjäs vi nu har hemma. Med sina multifunktioner i glänsande stål, signalerar den kanske inte så mycket kärlek till mat som status.
Och med grill kommer grillviner.
Grillviner ja, ett kärt ämne som också det övergått i prestige. Det räcker inte med vilket rödtjut som helst, boxviner är rena dödssynden, det ska vara exklusiva viner från spännande vinområden, gärna udda, nyupptäckta, bästa producenter, lokala, svåruttalade druvsorter, vingårdsviner och årgångar, bara de ädlaste. Gärna på magnum. Helst av allt ska vi ha köpt det på en resa där vi besökte vingården ”som normalt inte tar emot besök”, och lyckades deala till oss några exklusiviteter som inte längre går att få tag på.
Och under tiden vi står där och grillar till ett glas rött vin upphällt i Riedelglas tillhörande serien Sommelier, och förklarar, snarare övertygar oss själva, varför gasolgrillar är betydligt bättre än de enkla kolgrillarna (kommer ni ihåg när det var precis tvärtom?), slår oss plötsligen tanken att grillandet kanske tagit oöverstigliga proportioner. Vi längtar plötsligt tillbaka till det enkla, den marinerade fläskfilén, grillkryddan, boxvinet från La Mancha, inga stresspåslag över gästernas förväntningar eller om matchningen inte överraskar med sin exklusivitet.
Men en välkomstskål suddar bort tvivlet, i synnerhet när vi står där med en Barolo Monvigliero 2010 från Paolo Scavino i kristallglaset på hög fot. Och när vi väl sätter oss till bords inser vi varför vi lagt ned så mycket möda och stort besvär på grillandet: Det smakar gudomligt gott! Social positionering eller ej.