Charm är bara förnamnet när man befinner sig i den norditalienska staden Verona. Men för varje vinintresserad är detta stopp ett måste. Här hittar vi nämligen svenskarnas favoritvin: amarone.
Lyckliga omständigheter har satt Verona på vinkartan. Visst finns en fantastisk historia utanför vinvärlden i området, och då är det inte bara Romeo och Julias äventyr som ska ha utspelat sig här. Staden är oändligt vacker, har sin personliga charm och en jättelik romersk teater dit man fortfarande kan ta sig för att avnjuta skådespel i världsklass.
Vinet då? Jo herregud, här finns det så det räcker. Amaronevinet har ju blivit rena folkrörelsen i Sverige och gnuggar vi lite till på kartan ser vi hur flera intressanta vindistrikt och viner uppenbarar sig. Eller vad sägs om Bardolino, Valpolicella, Soave? För att nu nämna några. Samtidigt ska vi komma ihåg att vissa viner, amarone eller andra röda viner med sötma, har blivit högst kontroversiella.
‒ Jag är väldigt oroad för amaronevinernas framtid, eftersom det kommer så mycket dåligt vin där det står amarone på etiketten. Jag skulle vilja att vi hade mycket strängare regler för produktion av dessa viner, säger Sandro Boscaini, högsta ansvarig på vinhuset Masi och närmast legendar i vinvärlden.
Sandro Boscaini, vinhuset Masi.
Hela vägen upp till Sverige har denna diskussion nått. Kanske är det till och med så att det är just den svenska marknaden som ligger till grund för tillverkning av en vintyp som ställer till oreda i vingården. Och därmed diskussionen som följd.
– En amarone är som en Ferrari, den behöver en riktigt bra förare. Man måste respektera amaronens historia och inte lansera fler Musse Pigg-amaroneviner, menar samme Sandro Boscaini.
På många sätt har han rätt, naturligtvis. Om vi ser till produktionskostnaden för ett kvalitetsvin gjort på torkade druvor, måste det få kosta en hel del. Man kan ana, men aldrig vara säker, att billigare kopior löser tillverkningskostnaden på annat sätt. Eller helt enkelt gör ett vin som utstrålar delvis andra egenskaper än de äkta amaronevinerna. Här gäller samtidigt att vara försiktig, och att förvandlas till vinfundamentalist löser inga knutar. Oftast tvärtom. Men det är viktigt att sätta vinet i ett sammanhang och veta att vi normalt betalar för produktionskostnad när vi köper ett vin.
Det kanske allra största problemet denna lösning att möta marknaden fört med sig är att det sedan en tid kommer en rad viner ”inspirerade” av amaroneviner där endast en liten del av druvorna legat kort tid på tork, alltså en helt annan och mycket billigare process än den för de klassiska amaronevinerna. Dessa viner har dessutom namn som minner om det kraftiga vinet, namn som ama amaron, amore one, amarano. Ja, ni fattar.
Nog om detta för är vi i Verona vet vi att det finns en hel del annat vin som är bra mycket intressantare än bleka copy cats, unika viner, genuint producerade på lokala, spännande och till viss del för oss okända druvor. Ta Soave som exempel, ett veritabelt vitvinsdistrikt som gör riktigt bra viner som dessutom fungerar förträffligt på matbordet, till grillad fisk med citrussås och friska tillbehör. Ett vin som borde passa oss i Sverige med vår vurm för fisk i alla dess former. Druvorna här är de relativt okända garganega och trebbiano di Soave.
Det söta vinet, recioto di Soave, är en spännande upplevelse med sin komplexa ton, fina syra och bra balans, ett vin som också kompletterar det röda söta recioto-vinet från Valpolicella.
– Jag gillar recioto di Soave för att det går bra till gåslever och inte minst för att jag är uppvuxen med vinet. Men recioto della Valpolicella gillar jag också för att det fungerar väldigt bra till choklad och det är inte helt lätt att hitta ett dessertvin som klarar chokladens smakrikedom.
Det säger Dario Pieropan, vinmakare på huset med just namnet Pieropan i Soave, ett område som fler borde upptäcka. Inte bara för att det är vackert och för att maten är god utan också för att vinerna visar att vita viner från Italien är något vi aldrig kan räkna bort. För visst är det så att de vita vinerna hamnat lite i skymundan på grund av amaronevinernas enorma popularitet, inte minst internationellt. Samtidigt ska man veta att de eleganta vinerna från Soave är stundtals riktigt bra, unika till sin karaktär och med den bredden vinnäringen i området har finns det massor kvar att upptäcka.
Detta gäller nu för egentligen hela regionen Veneto, eller Venetien som vi ibland skriver på svenska. Vi har ju förstås det vanliga vinet från Valpolicella, det som italienarna dricker, det röda sköna bordsvinet med betydligt lägre alkohol än sin stöddiga storebror. Dessutom med en uppfriskande torr ton med fin liten bitterhet i eftersmaken.
Jag minns en lunch för några år sedan på vinhuset Luigi Righetti, där grundaren Luigi som närmar sig 90-strecket, gnällde lite över att ingen dricker vin längre. Själv hann han dricka upp nästan en hel flaska under lunchen, en generisk valpolicella, rött, torrt, fruktigt i enklare stil. Amaronevinet som stod bredvid honom hade han inte rört.
Men Signore, försökte jag, ni har ju inte rört amaronevinet…. Hans svar kom blixtsnabbt.
– Amaronevinet? Nej, det dricker vi inte här. Det skickar vi till Sverige.
Masi
Högsta ansvariga Sandro Boscaini är också den som jobbar som allra hårdast för amaronevinets bevarande, att inga bleka kopior ska få nå marknaden. Oavsett resultat är vinhuset Masi ett måste för besökaren, med sin enorma portfölj, professionalism och goda smak. Glöm inte att huset också producerar en del riktigt fina vita viner.
www.masi.it
Pieropan
Vackert belägen i den lilla staden Soave hittar vi detta fantastiska vinhus. Här finns gamla vita viner som visar bredden och komplexiteten i vindistriktet och som överraskar många besökare. Huset drivs av familjen med samma namn där Dario är ansvarig för vintillverkningen och en erkänd förespråkare för det söta vita vinet distriktet producerar, Recioto di Soave.
www.pieropan.it
Al Calmiere
Bara ett stenkast från Piazza Erbe i centrala Verona hittar vi Al Calmiere, en lagom snobbig restaurang med sina vita dukar med mycket traditionell mat i bästa stil. Lokala inslag, kallskuret, gudomlig pasta och bra vinlista. Samtidigt en restaurang dit lokalbefolkningen går. Ett betyg så gott som något.
www.calmiere.com
Har man förälskat sig i amaroneviner och vilt, kan man vrida lite på perspektivet. Det går nämligen lika bra till den svenskaste av alla rätter, Janssons frestelse. Jag lovar! Med sin sötma fångar maten upp det körsbärssöta i vinet och eken i vinet gifter sig väl med gräddigheten i rätten. Förvånad? Skulle tro det. Men vänta tills du smakar på kombon, den är fullkomligt lysande.
Romerska teatern mitt i Verona är värt ett besök, en guidning och helst när det ska uppträdas på plats. En ljummen natt och lyssna till italiensk skönsång med en stjärnklar himmel som tak över huvudet. Får man nu inte biljetter kan man i alla fall stanna utanför och begrunda den 2000 år gamla byggnaden och imponeras över hur väl bevarad den är.
www.arena.it/arena/en
Foto: Masi
Många stockholmare känner säkert till vinbaren Corvina Enoteca som ligger centralt i Gamla stan. Men få känner nog till att de nyligen fått nya ägare som verkligen vill få gästerna att uppleva Itali..
Det var operasångaren Luciano Pavarottis favoritvin och har anor som går till romartiden. Nu har vi svenskar börjat uppskatta det röda bubblande vinet Lambrusco. Dags att prova en flaska på nyår, ka..
Den gamla klassiska Chiantiflaskan känner ni nog alla till. Flaskan med bastkjol som i italien kallas för fiasco. Det var den som användes som ljushållare i Lady och Lufsen filmen och som även fanns..
Någon som trodde att det italienska bubbelvinet prosecco var en svensk angelägenhet? Då trodde ni fel. Proseccon gör närmast en vidunderlig succé internationellt. Och nu börjar man närma sig Kina me..
