Samma druva används, samma klimat och samma tradition. Två av världens främsta vindistrikt ligger bara ett stenkast från varandra, och jobbar under likartade förutsättningar. Men vad innebär det, egentligen? Hjälper eller stjälper de varandra?
I centrum hittar vi Nebbiolo, en av världens bästa druvsorter för rött vin. Det blir gärna stramt, syrligt, fruktigt och mycket, mycket strävt. Druvan odlas på flera håll i världen, i Kalifornien, Mexiko, södra Italien, men ändå har vinerna härifrån inte en chans mot de fantastiska vinerna som produceras i Piemonte, norra Italien och i synnerhet i distrikten Barolo och Barbaresco.
Fundera på de där namnen en stund, på ursprungen, på vad de olika distrikten symboliserar. De ligger bara en felkörning kring de böljande kullarna (där satt den!) från varandra, de jobbar under samma förutsättningar, samma klimat, samma och enda druva i fokus, likartad jordmån, samma vindar från Alperna i norr och samma maritima influenser från Medelhavet i söder.
Samma lika och ändå olika. Men kanske mest i renomméet. Eller?
Ja, det är ju det som är frågan. För Barolo höjs till skyarna av alla vinförståsigpåare, emedan Barbaresco hamnar i vinskuggan, något de för allt i världen inte ska göra med tanke på den kvalitet som distriktets producenter uppvisar år efter år.
– Vi nämner gärna Barbaresco och Barolo i samma andetag. Men det gör inte producenterna i Barolo, där är de fulla av sig själva, säger Aldo Vacca, ansvarig för produktionen på Produttori del Barbaresco.
Lillebrorskomplex eller bara otur att hamna bredvid en av världens tre, fyra kanske främsta referenser i vinvärlden? Eller kan man vända på det, åka snålskjuts? Nu behöver Barbaresco inte göra det, långt därifrån, men visst finns en tydlig rangordning i Piemonte, Italien, världen. Kanske är det just det som då gör Barbaresco lite mer spännande, lite mer kvar att upptäcka.
Nebbiolo – tanninernas druva från Piemonte
Men alla likheter och olikheter till trots, det finns avgörande skillnader. Och nu pratar vi dels yttre förutsättningar, dels idén bakom vinproduktionen. För även om jordmånen är lik är den annorlunda, mer kalk i Barolo, mer lera i Barbaresco. Klimatet är likt, men annorlunda, inte generellt, utan från år till år. Att därför läsa en årgångstabell gällande ena distriktet och tro att det gäller både, är en vansklig historia. Botti eller barriquer gör skillnad, och här har fler Barolopoducenter än kollegorna i Barbaresco möjligen en fallenhet att jobba med barriquer. Och så storleken, Barolo med sina 2100 hektar och Barbaresco med en tredjedel, 700 hektar, fäller avgörande när vinet ska exponeras internationellt. Samtidigt kan det finnas fördelar med att vara liten, det är lättare för vinmyndigheterna att ha kontroll över produktionen och säkerställa att även lägstanivån håller hög klass.
Historiskt har dessa två giganter till vindistrikt likartad bakgrund med en skapande av stora viner redan i slutet på 1800-talet, därefter viss kräftgång under 1900-talets början, svårigheter att hävda sig i mitten på seklet men sedan 1970-talet och framåt en oerhörd utveckling mot unikhet, ursprung, kvalitet och positionering mot toppen. Idag råder inget tvivel, dessa båda vindistrikt i Piemonte, norra Italien, är i en klass för sig, topp tio i världen.
Att det har gått fort visar också att vinpriserna inte alltid hängt med i utvecklingen. Det går att hitta prisvärt vin, ofta kostar de en slant, men jämfört med andra, ännu mer klassiska distrikt, betalar vi en bråkdel.
Bästa årgångar i Piemonte
2016, kanonårgång, köp (när vinerna släpps) och låt sedan ligga
2015, riktigt bra årgång, spara fem, sex år
2014, medelmåttig årgång, konsumera inom några år
2013, kanonårgång, spara upp till tio år
2012, riktigt bra årgång, spara ytterligare några år
2011, bra årgång, drick eller spara något år
2010, kanonårgång, spara ytterligare några år
2009, medelmåttig årgång, drick idag
Klassiska årgångar som fortfarande är vitala:
1974, 1971, 1967, 1964, 1961, 1958
