Länge var cava ett slags budgetalternativ till champagne. Nu tar det spanska bubbelvinet emellertid ett mycket efterlängtat kliv mot kvalitet med lanseringen av vingårdscavor, det mest intressanta som skett i spansk vinindustri på mycket länge.
Cavaindustrin står inför sina möjligen största utmaningar hittills. Dels det politiska läget i Katalonien med sin självständighetsiver som fått flera producenter att sondera terrängen för nya marknader, dels hur möta den enorma prosecco-våg som sveper internationellt, dels hur positionera sig mot andra unika bubbelviner utan att känna sig som en blek kopia. Vem sa att det var lätt att vara vinproducent?
Nu är cava, och det är viktigt att slå fast en gång för alla, ett eget vin, inte en budgetchampagne. Möjligen hade man den typen av anspråk tidigare, men det är lagt på hyllan. Istället jobbar samtliga producenter idag på att göra ett unikt vin utifrån de förutsättningar som finns, och de skiljer sig radikalt från exempelvis Champagnes premisser: annan jordmån, annat klimat, andra druvor, vi talar de lokala xarel.lo, macabeu och parellada, andra traditioner. Och en helt annan prisbild. Det enda som är gemensamt är bubblorna, samma tillverkningsmetod.
Politiskt är det i skrivande stund turbulent. Minst sagt. Självständighetsanspråken från delar av den katalanska befolkningen, och möjligen rädslan för att regionen ska bli en egen nation, har gett flera producenter skrämselhicka då vinet är ett av det mest exporterade, dessutom inom EU. Vad som händer om Katalonien blir en självständig stat vet vi inte, men det lär dröja några år innan ett EU- inträde kan bli aktuellt. Om ens någonsin.
Den tredje stora utmaningen handlar om att positionera sig, inte bara mot den italienska bubbelsuccén prosecco, utan även mot annat mousserande vin i lägre prisklass som idag når nya försäljningshöjder. Och man börjar, som sig bör, på plats, för cavaindustrin är intressant nog sin egen värsta konkurrent.
– Vi säljer den vanliga cavan alldeles för billigt. Ska du göra ett vin i premiumkategorin är det svårt att konkurrera på marknaden med det, eftersom prisvärdheten är så otroligt hög i det lägre prisspannet.
Det säger Josep Buján, utvecklingsansvarig på mäktiga Freixenet, en av världens största vinproducenter av just mousserande vin. Han är dessutom initiativtagare till ett spännande projekt, nämligen produktion av exklusiv cava från vinhusets ursprungliga vingårdar under etiketten Can Sala. På så sätt hamnar han också i epicentrum av cavas utveckling i presens, den del av cavaindustrin som nu tar en ny riktning, den mot en helt annan kvalitet än vad vi tidigare sett, cava de paraje.
Vi kan stanna kvar vid själva begreppet paraje, eller paratje som de stavar det på katalanska. Den svenska motsvarigheten blir en plats att ständigt återkomma till, ett smultronställe, men naturligtvis är innebörden mer specifik. Nu handlar det istället om bästa läge för vinodling, bästa jordmån, gamla stockar, bra råvara, ungefär som begreppet cru i Bourgogne.
Cava har haft problem, rekordförsäljning till trots. För knappt tio år sedan gick man om champagne på den internationella marknaden, något som firades stort. Men det är alltså inte enkom kommersiella intressen som ska tillfredsställas. Därför blir den nya klassen så mycket viktigare.
– Det är ett sätt att ta avstamp mot riktigt bra cava, nå en ny nivå i kvalitet på vårt vin, fortsätter Josep Buján.
Idag har tolv vingårdar erhållit paraje-status, några firmor har flera gårdar, andra storheter står utan, sammanlagt finns 15 vingårdscavor. Redan det är kontroversiellt, men giganterna Freixenet och Codorníu är med det illustra sällskapet och det kan tyckas vara väl förutsägbart. Men efter en rundresa och ihärdigt provande av inte bara de sammanlagt 15 cavorna från tolv vingårdar som idag lyder under etiketten Paraje/Paratje, utan även många andra cavor i premiumsegmentet, är det ställt utom allt rimligt tvivel att det är kvaliteten som verkligen premierats, inte vinfirmornas betydelse för Kataloniens ekonomi. För detta är något absolut anmärkningsvärt, ett litet kliv måhända för viner i stort, men ett gigantiskt för cava och även för Spanien som vinnation. Cava tar mycket tydligt position med dessa viner, billiga är de inte, priset hamnar från motsvarande 300 kronor och uppemot 1000-lappen, produktionen är ännu småskaligt exklusiv, och visar samtidigt med all önskvärd tydlighet att kvalitet är den riktning många nu väljer, för detta kommer att få hela näringen att lyfta sig avsevärt. Trots Josep Bujáns visa ord om att bordscavan är ett ypperligt prisvärt vin. Och en konkurrent.
Nu står också andra vinformor på kö för att ansöka om paraje-status. Det innebär att de ska kunna påvisa att vingården firman som vill ha den högsta klassningen har de specifika förutsättningarna som krävs, att vinrankorna har en snittålder på över 25 år, att det har producerats riktigt bra vin från nämnda vingård i flera års tid och att kvaliteten är i paritet med de andra vinerna i den upplyfta divisionen.
Nu gäller för cavas vinmyndigheter att hålla hårt på kvalitetskraven, att inte se mellan fingrarna, utan låta producenterna få jobba med en helt annan typ av krav, utmana dem i ambition. Den start vi redan nu tagit del av är bara den imponerande, smartness kombinerat med det unika. Det är vad cava handlar om.
(vingård; namn på cava; producent):
Druvan Tempranillo kan med rätta kallas för Spaniens nationaldruva. Namnet varierar dock kraftigt beroende på var i Spanien den odlas. Totalt har över 30 olika namn på samma druva identifierats. Vin..
En eldig spanjor, en kryddig fransos och en hyllad barolo. Nu har några riktigt spännande nyheter kommit till Systembolagets tillfälliga sortiment. Vi ger dig en snabbguide. Det är höst och skördeti..
Spanska viner när de är som bäst. Michael Anderquim och Johan Franco Cereceda träffas och testar.
Artisten Måns Zelmerlöw hoppas få en ny hit – med sin egen cava. Hola MZ Cava by Måns Zelmerlöw är torr, frisk och fruktig. – Det är en dröm som går i uppfyllelse, jag har varit vinintresserad..
