Nya världens viner, finns de? Eller snarare – finns nya världen? Vinguidens Anders Melldén gör en djupdykning och ifrågasätter ett förlegat begrepp.
När man pluggar vin och läser vinböcker möter man ofta begreppet ”nya världen”. Till denna brukar länder som USA, Chile, Argentina, Australien, Nya Zeeland och Sydafrika räknas. Eller egentligen, alla vinproducerande länder i Amerika och Oceanien, samt Sydafrika. Men varför? Och hur ny är egentligen den världen?
Begrepp från kolonialtiden
Historiskt myntades begreppet av kolonialtidens européer. Den Nya Världen var helt enkelt den som upptäcktes från och med resorna till Amerika i slutet av 1400-talet och framåt. Begreppet kom att innefatta Amerika och sedermera Australien och Nya Zeeland. Däremot inte Sydafrika eftersom den afrikanska kontinenten redan var upptäckt från Europa via landvägen. Idag kan begreppet verkligen diskuteras – visst var detta en ny värld för européerna, men för de invånare som redan levde där var den knappast ny.
Vinets spridning
Vinmässigt har nya världen levt vidare. Där vävdes det historiska begreppet samman med spridningen av Vitis vinifera, den art av vinrankan som européer gjorde vin av, men som inte växte vilt utanför Europa. Upptäckare och utvandrare från Europa tog med sig sticklingar till sina nya länder och planterade dem där – i Amerika från 1500-talet, i Sydafrika från 1600-talet, i Australien från 1700-talet och i Nya Zeeland från 1800-talet. På så sätt blev detta verkligen en ny vinvärld jämfört med många områden i Europa där vin framställts sedan tusentals år.
(I Amerika fanns andra arter av vinrankan men dessa användes inte till vin. De kom dock att spela en viktig roll för att skydda Vitis vinifera mot vinlusen, men det är en annan historia.)
Skillnader i smaken
Efter hand uppstod en stilmässig skillnad mellan viner från nya världen och den gamla. Medan fransoser och italienare jobbade med ursprung på etiketterna blev det populärt att i nya världen marknadsföra vinet med druvsorten. Och medan gamla världens viner gjordes med mycket hemlighetsmakeri var nya världens producenter stolta över den nya teknik de utvecklade. Smakmässigt var nya världens viner ofta lite mer publikfriande med sin solmogna sötfruktighet – ett resultat av att vinområdena generellt ligger i soliga klimatzoner och att vinmakarna upptäckte att konsumenterna gillade smaken.
Gränserna suddas ut
Idag har skillnaderna suddats ut. Nya världens producenter har närmat sig gamla världens genom att lyfta ursprunget på etiketten och dessutom göra mindre sötfruktiga viner genom att leta odlingsplatser i svalare områden. Och i gamla världen har druvsorten allt oftare börjat skrivas ut på etiketten, samtidigt som man flörtar med det sötfruktigare anslaget i smaken på vinerna genom att skörda lite senare. Det har därför blivit svårare att skilja vin från nya och gamla världen åt.
Är svenska vingårdar nyare?
Dessutom kan man fråga sig – i en modern värld, vad är egentligen den nya vinvärlden? Är det verkligen Chile och Argentina, eller borde det kanske snarare vara Kinas satsningar i regionen Ningxia? Eller är det svenska vingårdar på Österlen, eller de på Englands sydkust? De är ju bra mycket nyare.
Eller är det helt enkelt dags att kassera begreppet nya världen helt och hållet?
