Kanske är han en av de mest intressanta vinproducenterna i Riojas nya generation. Han går sin egen väg, och detta mitt i vinregionen som domineras av superbodegorna. Men så är också hans fokus småskalighet, personlighet, unikhet.
Vi åker in i byn Lanciega och det är där han ska vänta på oss, väl synlig. Men trots att vi kör fram och tillbaka vid infarten, ser vi varken honom eller något som ska föreställa en bodega. Det börjar bli ont om tid, vi ligger redan efter, och vid en sista skarp U-sväng håller vi nästan på att köra rakt in i honom, Roberto Oliván.
– Bodegan ligger på andra sidan gatan, säger han efter att vi ursäktat oss både en och två gånger.
Det var lite svårt att hitta, försöker jag, men han viftar bort det, som om min förklaring knappast är nödvändig. Trots att Roberto inte har så många besök, känner han igen situationen. Och konstigt vore annars. Bodegan, eller det lite större garaget, ligger på baksidan av den lilla byn Lanciegos huvudgata. Men går mellan två huskroppar, nedför en slänt och tar snabbt vänster där det ligger… just det, flera garage men där han istället använder sitt som en bodega, Bodegas Tentenublo.
Det ska visa sig inte vara det enda märkliga med honom, med hans vision. I allt det han gör, gör han annorlunda. Druvblandningar där han blandar blå och gröna druvor, vita viner som får macerera kort i blå druvskal, naturvin, malolaktisk jäsning på några av vinerna och bara det att använda en druva som Jaén Blanc, okänd till och med bland grannproducenterna, säger mer än väl att han är en särling. Men också varför han nu börjar få uppmärksamhet i internationell vinpress.
– Fortfarande är jag motarbetad i regionen. Vissa av mina viner blir inte klassade inom Riojas reglementering, utan jag får jobba för det, förklarar han när vi sätter oss en bit in i garaget för att prova lite av hans vin.
Att det är spännande viner råder ingen tvekan om. Det är en bit bort till den traditionella riojan, den med dill, kräftspad, fat och en oxidativ ton som tydliga kännetecken. Här handlar det om vingårdslägen, gamla stockar, utpräglat personliga viner med en touch av Rioja, integrerat utan att ta över handen.
När vi sedan tar oss ut till vingården, ser vi också hur Roberto är i sitt rätta habitat. Han stannar till, förklarar vikten av vingårdsarbetet, hur han åker runt till sina över 20 vingårdar närmast dagligen och ser över dem. Det är gamla stockar vi möter, knotiga rankor uppbundna enligt gobelet- eller bushvine-metoden, alltså att de växer som buskar.
– Svårarbetat blir det, men det ger ett bättre resultat, och det är det viktigaste, enligt Roberto Oliván.
En förklaring som mer låter som ett statement.
Smak: Torr, fattoner, utvecklad stil, mogen frukt, torkade aprikoser, smakintensiv, lite rökig, äppeltoner med oxidativ karaktär.
Smak: Bärig, pigg frisk ton, inslag av körsbär, mogna lingon, blåbär, utvecklad, eldig, vitpepprig med lång eftersmak, sträv med balanserande syra.
