Många gör anspråk på det, men det finns en vinproducent som slår ut samtliga när det kommer till att vara traditionsbunden: Lopez Heredia i Rioja. Ikonisk? Det är bara förnamnet. Bodegan borde bli klassad som världsarv av Unesco.
Första gången jag besökte vinproducenten López Heredia i Rioja är över 30 år sedan. Jag var åter nyligen där, för vilken gång i ordningen vet jag ej, men en sak är säker: Här har det inte hänt någonting. Jo, en sak, långt tidigare. På 1960-talet städade de bort det värsta dammet i sina källarvalv. Det ångar de än idag.
Det ska vara skitigt, källargångarna ska likta som en källare gör och tunnorna ska se oborstade ut. Att det sitter en spindelväv, kanske vinhistoriens största, ovanför en dörr är precis som det ska vara.
– Om ni ser en spindel, trampa inte ihjäl den. Den bidrar till allt det som gör vår bodega unik, förklarar Mercedes López de Heradia, ansvarig vinmakare.
Hela anrättningen är så gammal och närmast gotisk i sin skräckinjagande natur att det inte går annat än att bli imponerad. Vinfilosofin är heller inget manér, utan de följer det hela vägen ut, från vingårdarna, gamla stockar, enkel uppbindning, till skörd, handskörd i gamla träbackar och slutligen till vinifiering som sker på samma sätt som det gjordes i slutet på 1800-talet.
Unikt i sitt slag är ett begrepp som bara till ytterst liten del antyder känslan.
Kommer vi till vinerna känns det som att allt bakåtsträvande, verkligen allt, är värt det. Att bli serverad en Viña Tondonia 1981 till lite uppskuren chorizo blir så mycket mer än vin och mat i kombination, det blir en upplevelse, närmast oförglömlig och en tydlig illustration över vad ett besök på denna den mest klassiska bodegan i världen egentligen innebär.
– Vi gör viner på vårt sätt, som du ser är mycket traditionellt. Men vi tror på idén, att det ger mycket långlivade viner och att vi med det är unika, fortsätter Mercedes López de Heredia.
Rioja är ju i sig ikoniskt när det kommer till lagringsbara viner. Att dricka just denna 1981:a och känna att den fortfarande har år, kanske decennier kvar säger så mycket om Rioja som distrikt.
Nu har vindistriktets popularitet gått i vågor, vi ska komma ihåg att vi i Sverige var världsledande när det kom till konsumtion av Riojas viner. Men sedan dog intresset över en natt. För dyrt, för gammalt, för mycket dill, lät tongångarna då. Ser vi till idag har Rioja återhämtat sig, åtminstone när det kommer till renommé. Kvaliteten har man jobbat upp ytterligare och den stora trenden går mot det vita vinet, fatlagrat, utvecklad till sin karaktär med toner av aprikos och fat.
Även här ligger López de Heredia på sitt omoderna vis i framkant. Vita lagrade viner är ju liksom hemmaplan och husets vita, Viña Tondonia Reserva Blanco har ju oftast en ålder på 15 år innan det lanseras och bodegans andra vita vin, Viña Gravonia, är normalt ännu äldre. Dött? Åh nej, i allra högsta grad levande. Och riktigt, riktigt gott.
Kanske är han en av de mest intressanta vinproducenterna i Riojas nya generation. Han går sin egen väg, och detta mitt i vinregionen som domineras av superbodegorna. Men så är också hans fokus småsk..
Absolut, och riktigt utvecklat och spännande sådant på druvan Viura.
Ny utmaning för Fredagskocken Mattias Larsson i vår webb-TV.
Rioja var under något decennium en storfavorit i Sverige. Sedan dog intresset. Under åren efter blev namnet snarare ett skällsord – bland vinsnobbarna. Men nu har distriktet kommit tillbaka. Och det..
