Konsten att dricka en champagne

Champagnen på kylning, gästerna börjar anlända, nyårsraketerna i tryggt förvar. Vi plockar fram amusen på gåslever, kanske lite pata negra och löjrom på surdegsbröd. Och till sist serverar vi årgångsbubblet, väl kylt.. i plastglas. Ridå.

Nej, vi börjar om. Tar nya tag. Och infriar det där nytillkomna nyårslöftet: bättre glas till skumpan. För lika mycket som champagne är en veritabel festfixare, är fel glas en riktig festförstörare. Och egentligen – hur svårt kan det vara?

Jo, svårt. Det vet vi av erfarenhet. Hur många gånger har vi inte blivit serverade bubbel i plastmuggar, för att spara disk, eller små, fjuttiga glas, visserligen på fot, med där kupan är så avsmalnande att vi inte kan känna skillnad på en Pommac och en egentligen löjligt god blanc de blancs. Att de, glasen alltså, var billiga att köpa in räcker inte som ursäkt.

Det där med glas, hör ni, är allvarligare än man tror. Det är en hel vetenskap som vi – äntligen – börjar ta till oss. Som vi måste ta till oss för det handlar om att spara pengar. Ett bra vin kräver ett bra glas för att vinet ska komma till sin rätt. Och har vi då köpt en flaska gyllene champagne för en trehundra kronor och serverar det som vore det sodastreamad flädersaft, ja då har vi sannerligen gått bort oss. Dålig ekonomi är vad det är.

Det ligger heller ingen snobbism i att ha rätt glas för vårt bubbel, eller för annat vin för den delen. Snarare respekt för både vin och gäster.

Champagne är ett vin som har komplex karaktär med både friska och brödiga toner. Det är många dofter och smaker som samlas i drycken och som bör komma fram vid konsumtion. Vi kan ju särskilja över 1000 dofter, så ge oss då något att jobba med. Ett bra vin är en början. Ett bra vin och ett bra glas är en ännu bättre början.

Vad vi lätt glömmer när det kommer till champagne, utöver glasen, är att det är ett riktigt bra matvin, alltså inte bara att skåla in nyåret med eller ta som aperitif. Överraskande många rätter fungerar överraskande bra till det komplexa vinet och den som haft möjlighet att ta sig ned till distriktet i norra Frankrike vet också att man lokalt dricker skumpa genomgående till en middag. Våga prova kött till årgångschampagne, fisk till en blanc de blancs eller en blanc de noirs till kalv. Oemotståndligt är bara förnamnet. I rätt glas.

Att vi så sakteliga blivit riktigt duktiga på vin ser vi överallt. Inte minst då vi numera väljer att gärna dricka vår champagne i större kupor. Tidigare var vi rädda för att bubblorna skulle försvinna, men oron är obefogad. Snarare låter vi bubblet komma väl till rätta med den öppna kupan som ger ifrån sig en rik palett av dofter. Blandning av druvor från olika områden, kanske lagring på ekfat, en andra jäsning på flaska och så ytterligare lagring, gör dessutom champagnen till ett av de mest doft- och smakrika samt komplexa vinerna som finns.

Så vi tar det från början:
Champagnen på kylning, gästerna börjar anlända, nyårsraketerna i tryggt förvar. Vi plockar fram amusen på gåslever, kanske lite pata negra och löjrom på surdegsbröd. Och till sist serverar vi årgångsbubblet, väl kylt i ett riktigt elegant glas på fot med relativt djup kupa och bred öppning. Nu kan festen börja.