Kommersiella viner i alla ära, men det bästa bubblet hittar vi i norra Italien, i Lombardiet. Det är ett vin som närmast gömts bakom framgångarna med prosecco. Men nu är det dags, Vinguiden slår ett slag för komplexitet och elegans. Benvenuti a Franciacorta.
Vinet är betraktat som Italiens bäst bevarade hemlighet. Av många dessutom som ett toppvin, i världsklass, som i sina bästa stunder kan mäta sig med champagne, ouppnåeligt för vinproducenter runt om i världen. Utom just här.
För just i denna lilla del av norra Italien, mellan de mindre kända städerna Bergamo och Brescia i Lombardiet, produceras detta fabulösa bubbelvin att betrakta som något av det bästa som finns. Att det jämförs med champagne, har inte bara med att Chardonnay och Pinot Noir är de dominerande druvorna, det är resultatet man ser till.
Samtidigt, resultatet bygger också på att producenterna i området vet att hantera traditioner, bygga vinets berömmelse i vingården och dra nytta av klimatet. För det är speciellt. Vi får ofta höra att det ligger i anslutning till Alperna, men det är inte riktigt, riktigt sant. Visst ser vi alptopparna från Franciacortas vingårdar, men däremellan ligger både Lago d’Isole, Lago di Garda och Lago di Como, lite som en sköld mot den massiva bergskedjans influenser. Men det skapar också ett litet mikroklimat då vattendrag alltid ger en längre växtsäsong, vilket är viktigt då druvorna får möjlighet till att mogna fullt ut.
Fenolisk mognad avgörande för kvalitet
Vi befinner oss i ett svalt inlandsklimat men med influenser från vattendrag, välbehövligt då mognadsperioden för druvorna blir längre, utmärkt för den fenoliska mognaden i druvor. Fenolisk mognad kallas ibland fysisk mognad och det hänförs alltid till druvan. Vi pratar nu råvarans mognadsprofil i specifika odlingsområden. Denna mognad innebär i korthet att socker ska bildas i druvan samtidigt som syrehalten ska sjunka. Den fenoliska mognaden tar lite drygt 100 dagar. Under denna process bildas aromatiska ämnen och får både skal och kärna att mogna till sig. Om området är mycket varmt med påtaglig solexponering, produceras sockret snabbare på samma sätt som syran sjunker snabbare. Risken är uppenbar för obalans i vinet, att det blir varmfruktigt, fylligt och kraftfullt med hög alkohol men där syran oftast inte har en chans att balansera upp den varmfruktiga, smakintensiva tonen. Franciacorta är som sagt ett svalare område och här hinner druvan precis mogna vilket då ger viner med elegant doft, sublim smak med den så viktiga syran.
Klimatet är ju avgörande och den del i en vinproduktion vi inte kan styra över. Men de andra faktorerna är lika viktiga, men alltid i ett samspel. Druvan Chardonnay, som inte har primäraromer vilket betyder att den inte doftar i sig utan får sin doft och mycket av sin karaktär av vinifiering och/eller av växtplatsen, trivs i Franciacorta just tack vare det svala klimatet och jordmånens höga mineralhalt. Det är ju omtvistat vilken innebörd mineraliteten i jorden får för slutprodukten, då minerala ämnen inte är vattenlösliga och alltså inte kan upptas av vinrankans rötter. Ändå kan vi känna en frisk, närmast stålig ton som kan påminna om kallt rostfritt kärl och som då skänker vinet ännu lite mer frisk ton.
Franciacorta – komplexa mousserande i egen stil
Franciacorta är idag att betrakta som Italiens bästa mousserande vin, egentligen i en helt annan division än exempelvis prosecco. Vinerna präglas av komplexitet, hög syra, sublima smakar i bästa fall, de är torra med mineral karaktär och ibland en liten brödig ton som kan föra tankarna till champagne. Och ändå är de – viktigt att understryka – viner i en egen stil.
Trots att området fortfarande är tämligen okänt för många vet vi att det förekommit vinodling i över 2000 år. Bubblet kom emellertid långt senare, någon gång på 1500-talet. I en av världens först publicerade böcker, ”Libellus de vini mordaci”, redogör Geralomo Conforti, en läkare från Brescia i Lombardiet, för tekniken att låta ett vin jäsa på flaska. Han kallar karaktären i vinet för bitande, mordaci. Boken publicerades år 1570 och man kan ana att en viss Dom Perignon lät sig inspireras när han började experimentera med vin och bubblor, nästan 100 år senare.
Vad som hände med vinet efter det är högst osäkert, det var emellertid först i mitten 1900-talet det började bli intressant igen. Det investerades flitigt i det redan då välbärgade Lombardiet och vinhusen kunde tänka nytt från allra första början. Inga hämmande traditioner eller en begränsande vinreglementering höll tillbaka producenterna. Tvärtom var det full fart framåt och redan tidigt blev vinet intressant för sin komplexa karaktär, ett vin som dessutom skiljde sig från det gängse mousserande vinet i Italien.
Spännande vinhus börjar etablera sig
Vid den här tiden började också spännande vinhus dyka upp och etablera sig som några av de främsta tillverkarna av bubbelvin, världen över. Vi talar förstås om Monterosso, Ca’ del Bosco, och inte minst Berlucchi som 1957 lanserade ett vin under namnet Pinot di Franciacorta. Det var första gången namnet Franciacorta brukades i officiella sammanhang. Innan hade det historiska namnet Franzacurta varit det korrekta.
När vindistriktet sedan fick DOCG-klassning, vilket är den högsta i Italien, visade man också från vinmyndigheternas sida att vinet var att betrakta som ett av de främsta i landet. Men fortfarande återstår att övertyga en större internationell publik. Prosecco må vara ens storsäljare, men i en annan kategori som, menar bedömare, skuggar Franciacortas kvalitetsviner.
