Ett annat namn för ädelröta är botrytis eller botrytis cinerea som är det fullständiga namnet. Ädelröta innebär att ett svamplager lägger sig runt druvans skal och suger ut vätskan i druvan. Dock utan att skalet spricker, då inträder oxidation, men det är en helt annan sak.
När druvan lakas ur på vatten, blir den än mer koncentrerad och får dessutom en lätt typisk karaktär, noble, på engelska, ädel, på svenska. Det betyder i slutändan att vinet doftar sött, torkade aprikoser, saffran, honung. Smaken är ofta även den söt, men ibland hittar vi viner med ädelröta som fått jäsa ut helt, alltså där allt socker i druvan omvandlats till alkohol. Det är en spännande kombination då man när man doftar på vinet först tror att det ska vara ett sött vin. När man sedan smakar det är det torrt. En märklig upplevelse.
För att man som vinproducent ska kunna göra vin på ädelrötade druvor krävs att druvorna odlats i ett speciellt klimat, gärna i anslutning till ett vattendrag. Fuktiga morgnar, gärna heta, torra dagar och svala nätter är det som behövs för att druvorna ska kunna utveckla denna svamp.
Några av de mest kända druvorna som är mottagliga för botrytis är Semillon, Furmint samt Riesling. De mest kända områden för ädelrötade viner är Sauternes i Bordeaux och Tokaj i Ungern, där också Semillon respektive Furmint odlas.
Smak: Torkade aprikoser, persika, gula äpplen, blommig, gräsiga toner, frisk med torkade frukter i balanserad stil.
Smak: Simmig, söt, torkade aprikoser, persika, gaiamelon, honung, lång eftersmak med viss balans och fin syra.
Smak: Fyllig, frisk med påtaglig sötma, inslag av aprikos, nektariner, saffran, torkade frukter, lätt kryddig ton med viss eldig ton i avslut som annars domineras av aprikossötma.
