Det är inte lätt att vara störst, att spela i en egen division. Som vinproducent blir man skeptiskt bemött, för inte kan väl volym också ge kvalitet? Jo det kan det, om man vill. Och det vill man på Codorníu.
För bara 40 år sedan producerades det omkring 75 miljoner flaskor cava. En ofattbar siffra för tiden. Men redan då fanns en efterfrågan som var större än behovet. Idag är den årliga produktionen uppe i över 250 miljoner flaskor. Och bekymret, eller lyxproblemet, kanske vi ska kalla det, finns kvar. Det finns för lite cava. Detta trots stenhård konkurrens från bubbel runt om i världen, inte minst prosecco. Men även länder som Ryssland, USA och Asutralien som nu börjar producera bubbelvin en masse.
Att då vara den största producenten av spanskt bubbelvin ställer till det. Eftersom vin fortfarande är laddat och massproduktion normalt inte borgar för unikhet, tror vi att Codorníu är bra på kvantitet men knappast kvalitet. Men där tror vi fel. För är det något man kan, så är det kvalitetscava. Det visar inte minst den senaste satsningen som nu ger uppmärksamhet åt en helt annan vintyp än den vi vant oss vid. Den kallas cava de paraje och är det bästa som hänt cava efter att man för snart 150 år sedan lät ett vin jäsa en andra gång på flaska.
Codorníu kan man tycka är en producent som knappast behöver närmare introduktion. Samtidigt är det inte alltid vi ser den enorma portfölj företaget har, inte bara i cava, utan också i annat vin och andra vinegendomar, både runt om i Spanien och internationellt. Redan 1551 satte de spaden i vingården och började producera vin. Men det var alltså först på 1800-talet som man började tillverka bubbelvin efter en andra jäsning på flaska. Idag är man en av de allra största producenterna av mousserande vin och tillverkar över 30 olika bubbelviner. Och trots sin enorma storlek, satsar man på kvalitet, oavsett prisbild.
– Vi delar in våra vingårdar utifrån ett eget klassificeringssystem. A till D där A håller absolut toppklass, vingården och statusen på druvorna är det viktigaste för oss.
Det berättar Bruno Colomer Martí en eftermiddag i februari. Det är fortfarande kylslaget i vingården, det var inte många dagar sedan de var täckta av snö, men nu börjar värmen sprida sig, solen skiner och miljön på egendomen är ju klassisk mark. Byggnaderna andas art deco, eller modernisme som de säger på katalanska. Det är inte heller konstigt att bodegan är en av de mest välbesökta i Spanien.
Vad som emellertid får en att häpna jag har varit här flera gånger tidigare, är det nya projektet, ovan nämnda cava de paraje, paratje på katalanska. Det betyder ungefär vingårdscavor, där vissa odlingsplättar fått en alldeles egen klassificering, lite som cru i Bourgogne. Och precis det som behövs för att få producenterna att få fart på kvalitetsarbetet. För nu handlar det om viner i en helt egen klass under ett samlat begrepp, femton viner från tolv producenter som sticker ut från de cavor vi tidigare kommit i kontakt med.
– Efterlängtat, säger också Bruno Colomer Martí med emfas.
Codorníu är begåvat med inte mindre än tre vingårdar i den nya klassen, alla med olika förutsättningar men där det gemensamma är den höga kvaliteten. Och det visar sig vid provningen av dessa tre olika viner, att man tänkt 100 procent rätt: vinerna är helt enkelt i världsklass. Vi har Finca La Fideuera, Finca El Tros Nou samt Finca La Pleta. Skillnader i nyanser, gemensamt i anspråk. Men framför allt, riktigt, riktigt spännande viner.
Samtidigt ger sig vår värd inte. Han tar fram en tjock tuschpenna och börjar förklara med en lärares envishet, vad det är som gör vinerna till de unikum de faktiskt är. Det är lägen i vingården, åldern på stockarna, skörden där Codorníu alltid är först ut, selektering, alltid manuell för dessa viner, jordmånen som mäts, vilken betydelse vindens riktning kan få för mognaden av druvor, nederbördens påverkan. Inget lämnas åt slumpen. Inget.
Plötsligt inser man också att det finns en anledning till att Codorníu är så stor som firman är. Det är knappast någon slump, utan man har tagit rätt strategiska beslut, ökat takten när det behövts, orienterat sig mot nya marknader när andra tappat fart, men ändå jobbat med långsiktighet. Att man idag exporterar nästan hälften av sitt vin till över 90 länder, tyder också på att man lagt ner mycket energi på att sprida riskerna. Ingen marknad får bli för stor, för dominerande.
Med sin triss i toppviner visar Codorníu också att inget vin får vara för dominerande. Allt har sin gång. Nu, snart 500 år efter firmans grundande, är det cava de parajes tur. Det ska vi vara glada för.
Ribera del Duero i norra Spanien har ett minst sagt varierande klimat. Men trots utmaningarna som följer med heta, torra somrar varvat med kalla vintrar har man mot alla odds lyckats hitta ett sätt ..
Visst finns det höga ambitioner i Cavaland, om nu någon trodde annat. Sladdar man dessutom in på Juvé y Camps närmast modernistiska vineri, blir man varse att här är cava allvar. Föga förvånande ger..
Kanske är han en av de mest intressanta vinproducenterna i Riojas nya generation. Han går sin egen väg, och detta mitt i vinregionen som domineras av superbodegorna. Men så är också hans fokus småsk..
En av de mest aromatiska vintyper som finns är oloroso, den mörka, torra sherryn från Jerez i Andalusien. Men så kommer också ordet från spanskans olor som betyder doft. Ett vin för mat? Alla dagar ..
