HEM

Spara? Lagra? Samla?

Är det någon skillnad på att spara, lagra eller samla vin? Jag menar, var går gränsen?
Att spara innebär oftast ”i väntan på det perfekta tillfället”… med risken att det tillfället aldrig kommer.
Att lagra innebär en väntan på att vinet ska utvecklas och erbjuda en speciell upplevelse med risk att tiden rinner ut och bäst före-datumet passerar.
Att samla innebär … ja, vad då?

Jag har alltid samlat på saker jag fattat tycke och intresse för. När jag väl valt föremålet för mitt samlande så startar en intressant process inom mig. Jag kalibrerar och fokuserar på VAD jag vill uppnå och därefter sätter jag igång ett accepterande inom mig ATT det är okej att gå ”all in”, sedan låser jag fast målet och börjar själva jakten … Ibland ligger kicken i själva letandet, andra gånger kommer ruset av att ha hittat vad jag letat efter och sedan stoppat undan det – trygg i vissheten om att jag har något som betyder något speciellt för mig och kanske till och med kan vara åtråvärt för någon annan. Samhörigheten med andra samlare ska vi inte ens tala om.

Som liten var föremålet för mitt samlande formel 1-stjärnan Ronnie Peterson, där jag klippte sönder varenda tidning i jakten på bilder och reportage. Affischer åkte upp på väggarna och i tonåren var det rockgruppen KISS som upptog all tid och pengar. Ronnie-affischerna byttes ut mot coola rockposters, urklipp, reklamprylar, halsdukar, tröjor, skivor och annan memorabilia. Idag är bägge samlingarna nedpackade och vad jag förstår värda en hel del då allt är original. Därefter fokuserade jag på att samla på musik, då främst LP- och CD-skivor, men i takt med att tiderna förändrats så har jag sålt av allt och pengarna gått till att betala av lägenheten. Så i det fallet har samlandet varit en investering.

När jag började min sommelierutbildning för 3 år sedan sa en av mina lärare redan på någon av de första lektionerna att vi elever skulle vara beredda på att  delas upp i två kategorier: de som med sina nyfunna vinkunskaper kommer njuta av att dricka sina favoritviner och de som kommer att spara och samla, och i takt med detta utveckla en ångest och rädsla för att att våga öppna sina flaskor.
Det var inte svårt att räkna ut vilken grupp jag skulle hamna i …

Jag erkänner att jag idag är på väg att bygga upp ett vinförråd som jag förmodligen inte kommer hinna dricka upp under min levnadstid. I takt med att kunskaperna stegrats så har det också blivit roligare och intressantare att köpa på sig vin. Jag har insett att jag är förlorad åt samlandet. Vilket i och för sig kan visa sig vara ganska klokt om man tänkt det som en investering och har pengar, resurser, kontakter, tålamod samt en förstående familj.

Det finns en nästan mytisk känsla i att veta att jag bland annat äger en flaska Château Margaux 1:er cru från 1982 och jag vet att det nästan är att likna vid en ”Helig Graal”. Att det i samlingen också väntar en Bollinger RD 1996 tillsammans med andra prestigecuvéer där tidens tand kommer berätta om dess briljans. Men jag erkänner att jag kämpar med mig själv här huruvida jag ska öppna upp och dricka vinerna, eller om jag nu ska spara dem till senare, eller kanske rent av aldrig dra korken ur dem – men ändå äga dem. Som ett konstverk på något sätt. När jag umgås med mina vinvänner så handlar samtalen ofta om vilka viner vi äger mer än vilka vi faktiskt druckit. Det var annorlunda då jag mest umgicks med musikkollegor, då pratade vi om vilka konserter vi sett, hört och upplevt – det vill säga konsumerat och tagit del av.

Så frågan är om jag äger eller är ägd?
För mig är en oöppnad flaska som att ha funnit en skatt eller att ha en oskrapad trisslott i plånboken. Chansen finns att det är ren magi som väntar och jag är världens rikaste människa – men det kan lika gärna vara en riktig nitlott. Jag vill liksom inte veta och ”korköppningsångesten” förlamar …
Där står jag nu, ”Caught between a rock and a hard place” som Mick Jagger brukar sjunga.
Spara? Lagra? Samla?
Eftersom jag förra veckan uppmanade till mod så är det väl kanske på sin plats att göra en ny Bucketlist över vilka viner jag faktiskt avnjutit istället. Under tiden så tittar jag till mina flaskor, tar ut dem, smeker varsamt över de vackra etiketterna, borstar bort lite damm, minns inköpstillfället och inväntar ett tecken från Anden i flaskan …

 

vgsomm
VINTIPS: Att njuta av nu men också för att stoppa undan i väntan på …

 

Château Haut-Bacalan Pessac-Leognan
2009
Château Haut-Bacalan Pessac-Leognan
Röda viner från Bordeaux har historiskt sett alltid passat fint för lagring, men självklart även för att avnjutas i nuet. Här har vi förmånen att möta ett kraftfullt och samtidigt elegant vin med sin mörka frukt och intensitet. Klassiska doft- och smakegenskaper som tobak, cederträ och mogna jordgubbar landar välbehagligt ”på nos och tunga”, medan fatet skänker den där precisa tonen av brändhet som gör att man genast känner att det här är ett storslaget kvalitetsvin. Riktigt gott att dricka nu tillsammans med en väl anrättad köttbit, viltgryta eller varför inte tillsammans med några lagrade hårdostar. Ett utmärkt vin för lagring också – köp gärna någon fler flaska och stoppa undan 5-10 år för att låta mognadstonerna utvecklas än mer. Har du mod och tålamod så ”glöm gärna bort” en flaska i ytterligare 10-15 år och se vad som händer…
750 ml - 14.00% -
395.00 kr

Le Tense Sassella
2020
Le Tense Sassella
Från Italienska Lombardiet och DOC Valtellina hämtar jag ett spännande vin framställt på 100 procent Chiavennasca, det vill säga en lokal klon av druvan Nebbiolo. Otroligt vacker i sin mörkröda färgnyans, ung, frisk och fruktig i doften men med ett förföriskt djup där mörk choklad och tobak leker tafatt med de franska faten. Smaken bjuder in till förvånansvärt mjuka tanniner och lämnar ett smycke av viol, övermogna bigarråer, läder och fat efter sig i munhålan. Kraftfullt och elegant, precis som det Lombardiska landskapet. Passar finfint till charkbrickan, välstekt köttbit med ugnsrostade rotfrukter till eller en krämig svamppasta med lite tryffelolja över. Utmärkt vin i nuläget, men kan med lätthet lagras 5-7 år till för än mer komplex elegans.
750 ml - 13.5% - Sockerhalt <0,3 g per 100 ml
239 kr

Louis Roederer Rosé
2016
Louis Roederer Rosé
Champagne med sin höga syra är förstås väldigt bra lämpad för lagring och är det dessutom en årgångschampagne det handlar om så är kvalitén på druvorna mycket hög, vilket gör att potentialen höjs än mer. Louis Roederer släppte sin vintage cuvée rosé 2010 i höstas och den fick snabbt höga poäng och omdömen av hela vinvärlden. Jag skriver under på varje stavelse där ord som finess, elegans, precision och toppklass landar lika självklart som skulle jag beskriva Zlatan Ibrahimovic´s fotbollskonster. 65% Pinot Noir och 35% Chardonnay där en touch av ekfat flirtar sensuellt med frukter som blodgrape, persika och en mix av smultron och syrliga jordgubbar. Fantastisk som champagne idag efter 4 år på jästfällning och nu 2 år i flaska. Men stoppa gärna undan den i 5-10 år där frukterna kommer mogna och brödigheten utvecklas än mer. Vill du ge denna ”dam” än mer väntetid så boka en träff om 15-20 år bara för att … ja, upptäcka att gammal kärlek aldrig rostar – den får än mer karaktär.
750 ml - 12.5% - Sockerhalt 0.7 g per 100 ml
829 kr