En av sommarens absoluta höjdpunkter sätter igång denna vecka – fotbolls-EM i Frankrike.
Ett mästerskap som varar en hel månad och ger oss skäl att flytta fokus från arbetsbördor, familjemåsten och annat som kräver avsatt tid. Fotbollen är i dagsläget vår största nationalsport, och när vårt eget landslag är kvalificerat för slutspelet så sluter vi upp och klär oss i gult och blått, överallt och i alla möjliga sällskap. Det ger också en stor anledning att skapa fest och bjuda in vänner, familj, grannar och andra intresserade. Olika teman vad gäller mat och dryck skapas beroende på vilka länder som står mot varandra när det blåses igång till match.
Jag gillar det, jag tycker det är skönt att vi alla kan sluta samman kring en match som vore det där och då det viktigaste som sker på jorden. Det roligaste med just Europamästerskapet i fotboll är att det brukar bjuda på överraskningar, och präktiga ”baksmällor” – både sportsligt och personligt …
Mina första minnen från ett fotbolls-EM är från 1976 och finalen mellan världsmästarna Västtyskland och överraskningen Tjeckoslovakien. Som 13-åring spelade jag då själv fotboll i Strängnäsklubben IK Viljan, och vi befann oss på ett vänortsutbyte i finska Kisko. Vi var inackorderade hos familjer och eftersom mina finska språkkunskaper både var och är totalt obefintliga var det inte lätt att kommunicera med vår värdfamilj. Det som däremot förenade var fotbollens språk, så när finalen visades på finsk tv satt vi alla bänkade i deras finrum. Det är också första gången som jag blir serverad öl som om det var den mest självklara sak i världen.
Koff langades fram redan från avspark och vår finske värd tyckte det var ett utmärkt tillfälle att bjuda friskt. Att jag och mina lagkamrater bara var 12-13 år utgjorde bevisligen inga som helst problem. Att vi dessutom skulle spela uppvisningsmatch dagen efter togs det heller ingen notis om. Ingen av oss vågade tacka nej och efter ett tag så hade två av mina kamrater däckat i soffan, en tredje kräkts ner ryamattan och jag somnat i ett hörn. Tjeckoslovakien överraskade hela Europa och gick segrande ur finalen med 5-3 via straffläggning efter att Antonin Panenka iskallt lobbat sin straff över Sepp Maier. Så med mitt första fotbolls-EM kom den första ölerfarenheten och vår match mot Kisko slutade 1-1, jag var värdelös och rapade humle, jäst och malt hela matchen … Det tog nästan 5 år innan jag drack öl igen …
Ett annat EM-minne där överraskningarna stod som spö i backen är från 1992. Sverige arrangerade mästerskapet och för första gången fick jag möjlighet att se några av matcherna live. Förutom att följa våra egna fotbollskillar hejade vi förstås på Danmark som hade halkat in till slutspelet på ett bananskal efter att Jugoslavien blivit uteslutet på grund av inbördeskrig i hemlandet.
Själv är jag på plats på Råsunda när Tomas Brolin gör sitt klassiska 2-1 mål mot England, fortfarande ett av de mest magiska ögonblick jag upplevt från en fotbollsläktare. Tyvärr försvann vi sedan i semifinalen medan Danmark överraskande tog sig till final. Jag och några kamrater packade ihop oss i en liten bil och styrde kosan ner mot Göteborg, matchbiljetter ordnades av svarta börsen-hajar. Väl inne på Nya Ullevis läktare såg vi sen Danmark lekfullt spela ut Tyskland redan från matchstart. Den stämning som rådde var elektrisk där vi satt mitt i den danska supporterklacken på cirka 25 000 personer, total festyra innebar även att intagandet av öl uppgick till icke proportionella mängder. Våra nyfunna danska kamrater omkring oss introducerade mig i något som kallades ”den danske mördaren” – det vill säga öl spetsat med akvavit och bananlikör … Hur de lyckades få in nästan ett helt barskåp av flaskor och tillbehör på läktarna är för mig obegripligt, men dessa busgroggar blandades hejvilt, serverades i strida strömmar och tömdes snabbt i takt med att spelet gick de rödvitas väg.
Jag kan faktiskt fortfarande må fysiskt illa när jag framkallar minnet av den sötsliskiga brygden. När slutsignalen ljöd stod de röd/vita som segrare med 2-0 och hela Göteborg förvandlades till ”den danske byen”. Än i dag dricker jag inte bananlikör i någon form.
Så, vad vill jag säga med denna krönika då – tja, inget mer egentligen än att påminna om att fotbolls-EM nu tar sin början. Fram till 10 juli har vi möjlighet att duka upp till fest lite varstans i landet. Så passa på att bjuda in vännerna, fixa med picknick och storbildsskärmar, boka bord på uteställen där matcher visas, skapa teman och klä dig i supportertröjor.
Grilla, stek och skiva upp diverse godsaker, planera dina dryckesval, finputsa hejaramsorna och tillåt dig att ryckas med i den stämning som kommer att skölja över SommarSverige, oavsett hur långt vi går – jag har på känn att våra fotbollskillar faktiskt kommer att överraska rejält.
Klicka på den specialdesignade Spotifylänken fylld med ”Fotboll-anthems” nedan och låt festen börja!
Klicka på Spotifylänken här intill
Här några oväntade dryckestips från de länder som Sverige ställs mot i gruppspelet. En kanske lite oväntad uppställning, men ibland måste man våga tänka annorlunda för att upptäcka något nytt.
Zecci Classico 2014 är torrt och smakrikt med mycket frukt i tropiska nyanser blandat med gula äpplen. Citrusen går kanske mer åt apelsinhållet än citron. Frisk och fin syra plus en rostad fatton gör vinet fylligt och utmärkt som matvin till rätter av fläsk, kyckling och kalv.
Non Vintage är resultatet av ett eget solerasystem, det vill säga att man blandar olika årgångar och fat (franska och kaukasiska) vid buteljering för att säkerställa den bästa blenden av mognad och årgångar. Torrt, fruktigt och friskt med en smörig karaktär i både doft och smak. Inslag av gula plommon, citron och en nötighet som möter upp fattonerna på ett fint sätt. Gott till grillat fläsk, kyckling och fisk i folie.
Om du nu hoppas på att Sverige överraskar i årets fotbolls-EM kan du börja med dig själv i valet av vin – våga välja svenskt i glaset – jag blev väldigt positivt överraskad!
