I takt med att det Grekiska imperiet växte spred sig vinkulturen över stora delar av medelhavsländerna. Många av de områden som odlar vin idag anlades av grekerna för 3000 år sedan. Den ökade folkmängden gjorde att städer växte fram och den Grekiska kulturen blomstrade. Mytologin spelade en stor roll i samhället, inte minst tron på vinguden Dionysos. Middagar och fester hölls till hans hyllning, man hade s.k. symposium och spelade kottabos.
Ca 2000 år f Kr lärde man sig att odla både oliver och vindruvor i länderna kring medelhavet. Då detta innebar ett stort tillskott i kosten ökade välståndet och därmed även befolkningen. Man började även att specialisera sig på olika göromål. Det sägs att en man odlade, en annan handlade och en tredje löste tvisterna mellan de två. De som snabbt nådde de största framgångarna var Grekerna. De var även först med att skaffa sig en flotta och kolonisera övärlden. Man reste bland annat även till nuvarande Provence i Frankrike där man fann att vinrankan växte vilt. Italien koloniserades och införlivades i det grekiska riket. Landet ansågs så lämpligt för vinodling att man kallade det för Oenotria, vinlandet. Några av de druvor som odlades då finns kvar en idag, däribland Greco di Tufa. Även om man livligt diskuterade ursprunget och kvaliteten på de grekiska vinerna var den sällan särskilt hög som dracks ungt, utblandat med vatten. Vanligtvis blandade man en del vin till tre delar vatten. Att dricka vinet rent ansågs barbariskt. Vinet kryddades ofta med örter i både medicinskt och gastronomiskt syfte. Det klassiska förvaringskärlet för vin var amforan, en lerkruka som rymde ca 40 liter vin. Krukan hade två handtag, ett på vardera sida. Ordet Amfora betyder just ”något som kan bäras av två”.
Symposium och Dionysoskulten
Efter middagarna samlades männen för att dricka vin och diskutera. Man hade så kallade symposium. Ordet symposium betyder att ”dricka tillsammans”. Man samlades i rum med ett flertal soffor i vilka man halvlåg på sin vänstra sida. Detta var en vana som man anammat från orienten. Till vinet serverades ofta nötter, bär och desserter. Man hyllade alltid vinguden Dionysos, men även andra gudar som till exempel Zeus och Apollo. Symposierna var inte bara festande utan även ett forum för utbytande av tankar och filosofier. Sokrates sade att ”Vinet lättar och klarar sinnet och vaggar tankens oro till vila. Det väcker glädjen åter och är som olja för den tynande livslågan” Ofta var det äldre män som samlades. Platon var av den bestämda uppfattningen att ”Gossar under arton år skall alls ej smaka vin, ty eld ska ej tillföras eld. En mängd olika festivaler hölls till guden Dionysos ära under vinterhalvåret. Vart annat år vallfärdade kvinnor i alla åldrar till berget Parnassus för att hylla vinguden. Många tror idag att detta var en form av masshysteri, möjligen framkallad av droger. Svampar var vanligt förekommande under vintern, däribland röd flugsvamp, Amanita Muscaria. Flugsvampen användes för att bidra till bland annat ökad sexlust.
Kottabos
På ett symposium någon gång under 600-talet f Kr slog en Siciliansk kolonisatör vad med sin bordsgranne om att han kunde släcka den lampa som stod på en pelare i rummet genom att stänka vin. Detta blev upptakten till den lek som flitigt utövades under inte mindre än trehundra års tid. Vinet som dracks ur en grund bägare med två hantag, en s.k. kyllix, skulle skvättas för att få ner en bronsplatta som balanserats på en stav. Bilder av spelet finns återgivet på en mängd olika vaser och krukor från den forna antiken.
Text: Andreas Kjörling, Sommelier
Illustration: Magnus Eriksson, Coreklam
Källförteckning
Story of Wine, Hugh Johnson
Oxford Companion toWine, Francis Robinson
Lilla vinboken, Mikael Mölstad
En Värld av Vin, Mikael Mölstad
Champagneboken, Richard Juhlin
Exploring Wines and Spirits, The Wine & Spirit Education Trust
Restaurangakademien
