HEM

Latin Kings – Det ska nog gå att lära svenskarna dricka vin

Klicka på pilen för att läsa mer.

Sommarens Visbyfestival gästades av många populära band och soloartister, däribland Latin Kings. En grupp unga, svenska killar med latinska rötter, som hållit på med musik sedan barnsben. Och som har en annan syn på vin, än många av deras ”helsvenska” vänner. - Egentligen är jag ingen flitig vindrickare, men till maten kan det slinka ner något glas. Då blir det för det mesta chilenskt eller spanskt, framför allt rött, berättar Doggelito, rapparen i bandet. Han skrattar åt ett mindre lyckat vinminne med första flickvännen, då bägge fick i sig alldeles för mycket vitt vin. Och kraftig huvudvärk dagen därpå. - Här i Sverige går sällan en kille ut och beställer ett glas vin i baren, vilket är vanligt i andra länder. Här gäller det mer att dricka för att bli full. Själv har man mer eller mindre vuxit upp med vin, så det känns inte så märkvärdigt. Min pappa kommer från Venezuela, och där är vinet en självklar måltidsdryck. Bandets dj, Salla, dyker också upp under samtalets gång. För honom råder det ingen tvekan om var de godaste vinerna kommer från. - Det, i mina ögon, överlägset bästa vinet du kan hitta på systemet, kommer från Chile. Och det är inte bara ett märke det handlar om, utan praktiskt taget de flesta vinerna därifrån. Även Salla reagerar på många svenskars underliga inställning till vin. För honom är det ett, max två glas till maten som gäller. Samtidigt förstår han nyfikenheten och lockelsen till 2det förbjudna2, eftersom det inte går att köpa vin var och när som helst här i landet. - Jag har, liksom Dogge, alltid sett vinet som en naturlig ingrediens på matbordet. Redan som 4-, 5-åring drack jag mitt första vin till maten, och det var inget konstigt med det. När man sedan kom upp i tonåren, var det aldrig aktuellt att supa sig full på vin. Det var ju familjens måltidsdricka, som varken kändes spännande eller förbjudet lockande, säger Salla, som är övertygad om att det går att lära svenskar dricka vin – med måtta och för den goda smakens skull. TEXT OCH FOTO: Marie Arpnäs