HEM

Harvey Wallbanger

Klicka på pilen för att läsa mer.

Han visste att det skulle gå bra om han inte började skaka. Han hade redan ringt. Han hade redan haft den inre monologen om att komma före henne kontra att komma när hon redan var där. Han valde före. Han var rädd att han skulle gå på ett snett sätt om han kände sig exponerad. Han visste att han kunde vinna om han kunde behärska det motoriska. Fingrandet i ansiktet. Överhuvudtaget inga fingrar. Inget huvud i väggen. Bestäm i förväg vilka rörelser du vill göra. Håll dig till dem. Håll dig i schack. Allt gick bra. Då började det knacka i huvudet. Det knackade med oregelbundna intervall på 15-30 sekunder. Varje gång ryckte han till. Han tog tag om huvudet med händerna. Han höll sig still. Men han såg bara bordet nu. Han märkte att han hade börjat förklara hur en bankomat fungerar, fast han visste att han inte borde. Hon hade säkert börjat rita kuber på servetten. Han tog sig samman. Han frågade henne om företagshälsovården på just hennes arbetsplats. Han hörde inte hennes svar. Armbågarna smattrade för högt mot bordet. Han skulle förlora det här. Hon skulle rita kuber på servetten med någon annan nästa gång. Han tvingade ner armarna och föreslog en skål. I desperation. Hon såg rädd ut. Hans fingrar nådde glaset efter en omväg över ansiktet. Bestäm i förväg vilka föremål du vill greppa. Håll dig till dem. Ögonen tårades av ansträngningen. Då lyfte hon också sitt glas. Och slog det i pannan med kraften i en överspänd kvinnas förälskelse. Hon slöt ögonen som skydd mot blod, juice och tårar. Han torkade försiktigt med servetten. Sen sa han att de nog skulle komma att ha stort utbyte av varandra. Det knackade nånstans. Men det kändes bara skönt. Marina Steinmo Copyright Stockholm of the Vine (Internet) och Marina Steinmo (alla andra rättigheter).