Om man läser tidningar, tittar på TV, går i affärer eller bläddrar bland aktuella recept vid den här tiden på året verkar mycket kretsa kring en speciell dag och helg, nämligen Alla Helgons Dag. Vinguiden.com stämde träff med filmexperten Hans Wiklund för att prata Halloween, skräckfilmer och vinminnen. Under Allhelgonahelgen tänds det lyktor på alla kyrkogårdar för att hedra minnet av nära och kära som har dött. Traditionen sägs härstamma från Irland, där man gjorde lyktor av rovor. Emigrerande irländare förde med sig sin tradition till USA där det inte var lika lätt att hitta rovor. Pumpor däremot odlades i överflöd och var dessutom lätta att gröpa ur. Sedan dess har pumpan blivit vår symbol för Halloween. Uppvuxen vid Skogskyrkogården utanför Stockholm - Många anser att Halloween är en högtid som vi, i ett rent kommersiellt syfte, har knyckt från Amerika. Svenskarna har ju inte alls haft samma tradition som amerikanarna den här helgen vad gäller prylar och spökerigrejor. Här hemma förknippar man Allhelgonahelgen som en mer religiös högtid med tända ljus, säger Hans Wiklund. - Som infödd stockholmare minns jag speciellt då jag var liten och bodde vid Skogskyrkogården. När man kom ut på Allhelgonadagen lyste hela kyrkogården av alla lyktor som placerats ut och det var verkligen en mäktig upplevelse. Firar Halloween i USA Det på senare år allt populärare Halloween-firandet, där helgen bland annat ägnas åt pumpalekar, specialkomponerade menyer och maskeradpartys, ligger inte Hans särskilt varmt om hjärtat. Han säger sig inte riktigt ha förstått ²USA-prylen² och poängterar att han inte gillar att spöka ut sig. - Jag åker på jobbresa till Los Angeles och kommer att vara där över Halloween. Den här gången har jag faktiskt tänkt testa att fira helgen på deras sätt, så vi får väl se vad som händer. Så långt hemifrån kanske man till och med vågar göra bort sig. Vi börjar prata film och Allhelgonahelgens koppling till skrämmande, blodiga biofilmer. - ²Alla Helgons Blodiga Natt² är den film som jag först kommer att tänka på. Det gjordes ju en uppföljare till den filmen tjugo år senare – fortfarande med Jamie Lee Curtis i huvudrollen – vilket i och för sig är en intressant form av uppföljning. Sedan brukar Tim Burton göra filmer där det ofta förekommer Halloween-symboler som pumpor, benrangel med mera utan att de för den skull klassificeras som Halloween-filmer. Blundar om det blir läskigt Hans är själv inte speciellt road av, som han säger, blodiga slaktfilmer. Han tycker att det görs mycket dålig film inom skräckgenren och föredrar historiedrivna, lite äldre filmer som ²Exorcisten², ²Omen² och ²The Shining². Dessutom erkänner han att han är lättskrämd. - Om jag är på bio och det blir alltför otäckt brukar jag blunda. I biomörkret är det ändå ingen som ser om man har ögonen öppna eller slutna. Den här gesten ska man däremot undvika om man vill låtsas vara oberörd av filmen, säger Hans och håller upp händerna för ansiktet. Gillar spanska viner Goda viner är ingenting som skrämmer Hans Wiklund. Även om han säger sig tycka bättre om öl. Ska han spontant nämna några viner är spanskt rödvin det första han kommer att tänka på. - Spanska viner känns på något vis enkla och okonstlade. Sedan har jag några mer specifika favoriter och en av dessa är en röd variant från Sydafrika som heter Meerlust Rubicon. Sommartid är jag förtjust i lätt kylda rödviner, till exempel Brouilly, och ska jag nämna ett gott vitt vin väljer jag Pouilly Fumé. Drick aldrig för att bli full! Hans dricker gärna vin till en god måltid men det går lika bra utan mat. Vad han inte rekommenderar är att dricka vin i syfte att bli full utan just för att det smakar gott. Annars kan man må så dåligt som Hans gjorde en Lucia för många, många år sedan. - Ett riktigt läskigt vinminne är den starka rödvinsglöggen som man som ung och dum svepte iskall ute i snön en Lucianatt. Och inte ett glas eller två utan en hel flaska – själv. Gissa om jag mådde dåligt efteråt! Sedan dess klarar jag bara inte av att dricka, eller ens känna lukten av glögg. - Vin kan vara en ganska lömsk dryck. Vad gäller öl vet jag ganska väl hur mycket eller många jag tål men med vin är det svårare att förutspå hur man ska må dagen efter. Jag drack ett libanesiskt vin för inte så länge sedan som var jättegott, men oj så seg jag kände mig dagen efter. Ett behagligt vinrus räknar jag som en extra bonus men bakiskänningar dagen efter – nej tack, säger Hans Wiklund och skyndar hem för att packa USA-väskan. Text Marie Arpnäs Foto: Fredrik Hjertling/TV4
