HEM

Gimlet

Klicka på pilen för att läsa mer.

Det här var när jag var frälst. Jag gick på ett möte, och pang. Jag kände Hans kärlek, jag talade urspråket som talades i Eden innan vi kvinnor virrade till det, och jag blev frisk och kunde helbrädgagöra lite även på egen hand. Jag fick hela paketet. Jag gick hem till folk och var påstridig och ibland var det någon uppgiven person som man fick komma in till och dränka med Herrens kärlek. Och det såg man ju att det var bra. Jag var nöjd tills jag ringde på en dörr och en man öppnade i morgonrock. Den var inte ordentligt stängd. Han var naken under. Mitt nya liv krävde att jag blev generad så jag tänkte säga att jag var en tv-pejlare som kommit fel och gå min väg. Herrens väg. Men mannen i morgonrocken sa att det var fan på tiden och så drog han in mig i lägenheten och det var jag inte van vid. Jag borde ha fattat. Men som frälst kan man ha svårt med koncentrationen. Han var arg. Han sa att han tänkte släpa oss inför hyresdomstolen. Jag sa att hämnden var Herrens, men jag tror inte att han hörde det. Han talade om sin hyresvärd. Hyresvärden var kriminell. Och det var inte bra, det kunde jag hålla med om. Man ska ju älska sin nästa. Mannen sa att det var uppfriskande med en tjej i VVS-branschen. Jag visste inte riktigt vad VVS-branschen var. Han knuffade in mig i badrummet och jag var rädd att något köttsligt skulle hända, men han ville visa vattnet som sipprade från taket och undrade om jag tyckte att det skulle vara så där. Han undrade var mina verktyg var. Jag skulle inte tro att jag kunde komma undan med att bara titta. Så jag sa som det var att jag inte hade några verktyg som man kunde se med blotta ögat. Då sa han att det hade han. Och så hämtade han dem. Han sa att om jag inte löste det här skulle han slå ihjäl mig. Jag hade inget emot martyrskapet. Men jag fick för mig att min Fader i himlen hade en annan plan. Jag bad på badrumsgolvet. Jag blev bönhörd. Herren ledde mina händer till en skruvmejsel. Den slog jag i taket en gång för Fadern, en andra gång för Sonen, och en tredje gång för Den Helige ande. Och undret skedde. Vattnet sinade omedelbart. Mannen i morgonrocken var glad. Jag var den bästa VVS-tjej han nånsin sett. Han skulle bli ändå gladare när jag gav honom budskapet om Jesus kärlek och att han aldrig skulle behöva dö. Mannen undrade om jag skulle kunna sätta upp en hylla när jag ändå var där. Så lugnt vilade jag i min tro att jag genast ville göra honom till viljes. Jag bad. Och Herren ledde mina händer till en borr. Jag tog den och jag stötte den i väggen en gång och en gång till och den tredje gången gick den troligen rakt in i ett rör. Det sprutade vatten ur väggen. Jag försökte tala med mannen i morgonrocken, men han var inte kontaktbar. Jag försökte stoppa vattnet med några upplysande broschyrer. Mer kunde jag inte göra, så jag gick. En tid därefter lämnade jag församlingen. Magin var helt enkelt bara borta. Marina Steinmo Copyright Stockholm of the Vine (Internet) och Marina Steinmo (alla andra rättigheter).