Kerner är något så ovanligt som en korsning av en blå druvsort, Trollinger, också kallad Schiava Grossa, och tyskarnas stolthet Riesling. Tanken var att få fram en grön druvsort med karaktär av Riesling men med Trollingers högavkastande förmåga och motståndskraft mot sjukdomar.
Det finns vissa likheter med Riesling, men de är inte tillräckliga för att druvsorten fortsättningsvis vinner i popularitet. Den blir också alltmer ovanlig i den tyska vingården. Sedan den skapades 1929 och nådde sin peak i mitten av 1990-talet, har den nu stannat vid att odlas på lite drygt 3 000 hektar av Tysklands sammanlagda areal på omkring 100 000 hektar.
Att druvan är viktigt för den tyska vinnäringen är emellertid en sak som är säker i synnerhet då den i jämförelse med Riesling kan odlas i mindre gynnsamma lägen, och samtidigt ge större skördar. Att den därmed ofta används som blanddruva är föga överraskande. Kerner ska ha fått sitt namn efter den tyske läkaren Justinus Kerner som levde under 1800-talet och skrev dikter om vin.
Viner på Kerner, som har en fylligare kropp, kan ha en karaktär som hamnar mellan viner på Riesling respektive Muscat. I doft handlar det gärna om den karaktäristiska doften av bordsdruvor, vanligtvis Muscat och i smak blir det gärna framträdande toner av äpple, medelhög syra, tropiska frukter som mango, aprikos och en lite grapefruktbitter ton.
Viner på Kerner passar utmärkt till enkla fiskrätter med mycket smak, vegetariska diton med örtiga toner och smakintensiv, lite rustik karaktär, men även ljust kött och sallader på både tonfisk och kyckling. En riktigt bra kombination är ett glas vin på Kernerdruvan och skaldjurspasta med örtiga inslag och färskriven parmesan samt några drag med pepparkvarnen.
