Svalodlad Cabernet Franc eller eleganta viner på Chardonnay och Riesling, där har vi Kanada i ett nötskal. Även om isvinet fortfarande är stort och ikoniskt för landet, visar Kanada att det är dags att ta den inhemska vinindustrin på allvar.
Vårt intresse för att upptäcka nya länder tycks inte ha några gränser. Vi konsumerar idag svenska viner med en stor portion nyfikenhet, liksom viner från både Kina, Japan och Mexiko. Nya vinländer för oss, men inte möjligen alltid historiskt.
Poängen här är att vi vill veta mer, se oss omkring och kanske är det en resa vi nyligen gjort som fått oss att förstå att den globala vinindustrin är betydligt större än de traditionella vinböckernas.
När vi hamnar i Kanada och landets vingårdar, är det oftast i södra British Columbia i väster eller södra Ontario i öster, samt trakterna kring Niagarafallen, Nova Scotia, ännu lite längre bort i öster. Vi hittar också regionen Québec mellan de två sistnämnda. Nästan samtliga vindistrikt, stora som mindre, up coming, ligger mot gränsen till USA och förklaringen är av klimatologiska orsaker, det är helt enkelt lite mindre kalla områden. För kallt är landet, liksom Sverige ligger landet långt norrut, så även här finns många soltimmar under vinterhalvåret och att odla sina druvor i anslutning till en sjö, för höstvärmens skull, är närmast ett måste.
Fortfarande är Kanadas viner på den internationella arenan för många ett icewin, ett isvin, alltså ett vin där druvorna skördas när det är minst -8 grader så att man pressar ut det koncentrerade fruktköttet och inte så mycket vatten, då det har fryst. Många producenter jobbar också med kryoextrahering, alternativt kryoextraktion. Det går i korthet ut på att man skördar druvorna utan att ta hänsyn till utetemperaturen, placerar dem sedan i ett frysrum och driver ner temperaturen så pass att vatten i druvorna fryser. Principen är alltså densamma, den ena naturligt och svårbemästrad, den andra mekanisk och möjlig att kontrollera från start till mål.
Men skiljer sig då resultatet? Inte alls, vid flera blindprovningar som gjorts har det egentligen aldrig gått att särskilja metoden, däremot kvaliteten på vinerna, icke avhängigt metoden. Men det är ju en helt annan sak.
Kanadensiskt signaturvin
Ofta förekommer druvan Vidal, som är en hybrid och som tidigare var förbjuden att använda inom EU, men som visat sig vara mycket intressant då den ger viner av överraskande hög kvalitet. Även druvan Riesling brukas för detta mycket kanadensiska signaturvin.
Läs om Kanadas alla druvor i Vinguidens druvlexikon.
Idag tillverkas, emellertid, isvinet nästan enbart på det klassiska viset, något man också är noga med att påtala från kanadensisk vinindustri. Det kan ses som en strategi att positionera sig med ett udda, vin, om än ytterst ovanligt och knappast någon kioskvältare, men historien säger att om man lyckas med detta, öppnar det upp för konsumenternas intresse. Vi vet ju att Zinfandel i USA är en av anledningarna till att den kaliforniska vinindustrin har gått från klarhet till klarhet och att vi idag inte kan få nog av – vissa – kaliforniska viner. Nya Zeeland och Sauvignon Blanc är ett annat, möjligen bättre historiskt exempel.
Rejäl kvalitetssatsning
Historiskt sett vet vi att det har förkommet en del vinodling i Kanada sedan 1800-talet, dock i mycket liten skala. Det är egentligen under de senaste 30 åren som det verkligen börjat bli intressant. Detta beror bland annat på att många vinproducenter satsat rejält på kvalitet, ryckt upp en stor del av sina hybridplantor och börjat plantera Vitis vinifera, då gärna med Chardonnay, ovan nämnda Riesling, Cabernet Franc och Pinot Noir. Som exempel.
Sedan har man också studerat odlingstekniker med lupp eftersom det är förhållandevis kallt i Kanada. Redan 1988 grundades organisationen Vintners Quality Alliance (VQA), som utövar viss kontroll av vinindustrin. Organisationens uppgift är också att vara ett slags bollplank åt vinproducenterna som har möjlighet att sätta ut bokstavskombinationen som en form av klassificering/kvalitetsetikettering.
Vinområden längs gränsen till USA
Landet går att dela in i fyra vinregioner, British Colombia, Ontario, Québec och Nova Scotia, samtliga i Kanadas södra delar, oftast mycket nära gränsen till USA, där vi hittar vi de bästa förutsättningar för vinproduktion: British Colombia i väst, Ontario norr om Chicago mot Niagarafallen, Quebec nordväst om Boston samt Nova Scotia längst ut i öst.
De två viktigaste och mest kända vinregionerna är Ontario, framför allt distriktet Niagara Peninsula, beläget mellan Lake Ontario och Lake Erie, alltså precis vid Niagarafallen och gränsen till New York, USA, samt British Columbia, framför allt distriktet Okanagan mot kontinentens västkust.
British Columbias vinindustri har genomgått en storartad förvandling från sina 17 vinerier för omkring 25 år sedan till att idag inneha närmare 300 vinhus. Ontario är näst störst när det kommer till antal vinerier, 165 stycken. På tredje plats hamnar Québec med sina 138 vinerier. Nu ska vi ta statistiken med en stor portion skepsis då just vinegendomar i Québec ofta är betydligt mindre än i övriga landet. Vi talar snarare boutiquevinerier än massiva jättar med komplett automatisering. Nova Scotia är tveklöst minst med sina omkring 30 vinerier, ofta mycket små även här.
Viktiga druvsorter där hybriddruva spelar stor roll
De viktigaste kvalitetsdruvorna i Kanada är de gröna Riesling, Chardonnay, Chenin Blanc, Gewurztraminer, Pinot Blanc, Pinot Gris, Sauvignon Blanc, Semillon samt Viognier. Även hybriden Vidal hamnar i denna kategori.
Bland de viktigaste blå druvsorter som odlas i Kanada är Cabernet Franc, Pinot Noir, Syrah, Cabernet Sauvignon, Gamay och Merlot.
Det produceras också en del mousserande vin i landet. Riesling och Chardonnay är de vanligaste gröna druvorna samt de blå Pinot Noir och till viss del Gamay. För dessertviner gäller fortfarande de gröna druvsorterna Vidal och Riesling.
