Hade den inte funnits hade den kaliforniska vinindustrin varit tvungen att uppfinna den. Vi pratar naturligtvis om Zinfandel, USA:s ikon i vinvärlden och den druva som var startskottet för Nya världens anstormning.
Vinvärlden såg helt annorlunda ut innan Zinfandel armbågade sig in på vinkartan. Tidigare hade vi druckit viner av erkänt ursprung men där druvan var sekundär. Den stod inte ens nämnd på etiketten och ofta var vinerna en blandning av allsköns obskyra, svåruttalade druvsorter.
Men någon gång på 1980-talet började det hända saker. Fler viner från hela världen hittade till Norden med sina monopol och vi lärde oss, inte lite tack vare en gammal TV-såpa, Falcon Crest, att visst kunde man göra vin även i Kalifornien. Och dessutom ha vett att skriva ut vad druvan hette. Eller vad det nu var.
Jodå, Zinfandel lärde vi oss var en kalifornisk druva, och vi gillade vinerna med denna fruktiga, lättsmälta karaktär. USA var ju trots allt lite spännande i vinsammanhang och när vi dessutom fick ett kvitto på vad det var vi drack, inte bara ett ursprung, då blev det ännu lite enklare att omfamna detta vin. För så var det, det var ett slags vin, fruktigt, lättkonsumerat, rött och lite saftigt. Sunny California, liksom.
Märkligt kan tyckas, då druvan faktiskt odlades på helt annat håll. Med ett helt annat syfte.
– I början på 1800-talet odlades den på Long Island och såldes som bordsdruvor. Det var riktigt bra ekonomi i detta. Det var liksom ingen som hade en tanke på att göra vin på den, förklarar David Gates på Ridge Vineyards i Kalifornien.
Jag träffar honom i Split i Kroatien där vi befinner oss på en druvkonferens som ska avhandla den blå druvan Tribidrag. Eh? Jo, det är samma druva, har det nu visat sig, som just Zinfandel. Men det visste varken de kaliforniska vinbönderna och ännu mindre vinkonsumenter världen över. För dit kom druvan, i Kalifornien odlades det visserligen redan druvor, men då i södra delen och framför allt odlades druvan som fick namnet Mission, en blå druvsort av flexibel karaktär.
– Många insåg, fortsätter David Gates, att Zinfandel gav ett mycket bättre vin. Dessutom hade efterfrågan på vin ökat radikalt under den här perioden, vi pratar alltså mitten och slutet 1800-tal. Nu började det också bli svårigheter med Missiondruvan, den var för dålig, något som gav ytterligare skäl till att odla Zinfandel.
Sedan tog det fart, tills första världskriget, depressionen, förbudstiden, andra världskriget tog över fullständigt. Men kring 1960 inleddes en ny fas i den kaliforniska vinhistorien och nu blommade den ut. Det började produceras spännande rött vin på druvan, men även rosa och vitt vin. Vintypen Blush Zinfandel, möjligen inte betraktad som världens mest kvalitativa vin, fick ändå en avgörande betydelse för vinnäringen.
– Den stora vurmen för den här typen av vin skulle jag vilja säga räddade druvans existens.
På konferensen i Split hinner jag också träffa Joel Peterson på egendomen Ravenswood i Kalifornien. Och han är viktig för druvans utveckling, så pass att han går under epitetet Zinfandels gudfader. Hans kärlek till druvan har satt Ravenswood på kartan och vinfirman är idag att betrakta som en av de främsta företrädarna för kvalitetsviner på druvsorten.
Att hans kunskap är stor märker man på en gång. Och det breda perspektivet, trots djupdykningen, har han också.
– I Kalifornien har vi vinstilar som egentligen har att göra med när vi skördar druvorna, alltså hur mycket alkohol vinet har: från medelfyllig till fyllig, extraherade från mogna druvor som har blivit lite av ett signum då många vinskribenter tycks gilla det, ett vin som ger hår på bröstet. Tror man i alla fall, förklarar han ock skrattar till.
Men hans viner är egentligen raka motsatsen, eleganta i sin utformning, komplexa med fin frukt och smakintensiva drag. Precis som han vill ha det. Han menar samtidigt att det finns en rad producenter som tycker man ska göra ingenting: att skörda vid perfekt tidpunkt då druvorna inte är för söta utan har kvar en pigg syra. Då blir resultatet spännande med intensiva viner med möjligen lite jordig karaktär men med bra elegans.
– Själva låter vi Zinfandel jäsa ihop med andra druvor för att det ger en mer spännande arom, ytterligare en dimension på vinet. Nu har vi också börjat nyplantera andra druvsorter där vi har Zinfandel för att fortsätta på den banan.
Oavsett vilken stil vinet än får, är denna druva fortfarande synonym med Kalifornien. Att druvan sedan har sitt ursprung i Kroatien och där går under namnet Tribidrag, ja det är en helt annan femma. Även i Kalifornien har den nämligen en viktig del i vinhistorien.
– De riktigt gamla vinstockarna med Zinfandel, många över 100 år gamla, är vad vi kallar Hidden Treasures, gömda skatter, förklarar Joel Peterson, och ser väldigt nöjd ut.
Vid närmare research förstår man dessutom vad han åsyftar. De äldsta stockarna med Zinfandel ägs av… just det, Ravenswood.
Det tog ett tag men nu verkar den ha hittat hem till Dalmatien i Kroatien. Vi talar förstås om Zinfandel, Primitivo, Crljenak Kaštelanski, druvan som numera går under namnet Tribidrag. Men hur har d..
Det franska vindistriktet Bordeaux är tveklöst världens mest kända. Med sina rödviner slår området årgång efter årgång världen med häpnad. Men är Bordeaux verkligen också det bästa? Det bästa sättet..
Kommersiella viner i alla ära, men det bästa bubblet hittar vi i norra Italien, i Lombardiet. Det är ett vin som närmast gömts bakom framgångarna med prosecco. Men nu är det dags, Vinguiden slår ett..
A glass of chard. En stående beställning i tv-såpan från 80-talet, Falcon Crest. Där har vi egentligen startskottet till vår vurm för Chardonnay. För äntligen förstod vi vad det var och att vin är t..
