Pinot Meunier är en av de tre viktigaste druvorna som odlas i Champagne. Men den får sällan det erkännande den kanske borde ha. Många menar att det är den druva med minst kvalitet av de tre, samtidigt som den odlas på lite drygt en tredjedel av arealen i det nordfranska vindistriktet. Och därtill är närmast obligatorisk i standardvinerna, de årgångslösa champagnerna.
Ibland kallas druvan endast för Meunier då man i Frankrike först trodde att den hade släktskap Pinot Noir, något som visade sig inte stämma. Det är emellertid fortfarande omtvistat var vi hittar dess ursprung. Namnet Meunier, mjölnare på franska, kommer från att druvbladen på undersidan har en liten luddig, möjligen mjölig karaktär.
Att den är populär bland odlarna har att göra med att druvan blommar sent och mognar tidigt, alltså att växtcykeln är fördelaktigt kort, och att den tillför arom och mycket frukt till vinerna. I ett svalt område som Champagne, är det viktigt med varje beståndsdel i vinet och att få en konstant produktion. Något som Pinot Meunier hjälper till med.
Den blå druvan Pinot Meunier knoppar sent och mognar tidigt, fördelaktigt i ett utmanande svalt klimat som i Champagne där det är av yttersta vikt att ha en jämn produktion av vin. Den tillför vinerna frukt, syra, volym, rödbäriga toner och aromatisk karaktär och kan i sina bästa stunder påminna lite om en Pinot Noir. Det är mycket ovanligt med endruvsvin på Pinot Meunier, men de viner som finns visar en fin balans med markerad fruktighet i lite enklare stil. Vinerna bör inte lagras.
Med sin friska, rödbäriga karaktär i tämligen enkel stil, gäller att hitta motsvarande mat. Sallader, kyckling, asiatiska rätter, lättare fiskrätter samt skaldjur fungerar mycket bra. En halstrad tonfisk med en klick aioli serverad på en bädd av grönsallad är utmärkt. Eller till en enklare amuse med markerad syra före maten.
