Corvinone är en helt egen druva trots likheterna med Corvina. Men det var länge ett missförstånd, och många trodde att det var ett dialektalt ord för Corvina. Men det är alltså två druvor som skiljer sig åt om än kanske inte uppseendeväckande. Klart är emellertid att Corvinone är en flitigt odlad druva i regionen Veneto i nordöstra Italien.
Druvorna är något större än Corvina och de kommer i större klasar. Formen är mer oval och druvorna sitter inte lika tätt ihop. Samtidigt är den känslig för mögelangrepp och ädelröta, varvid det är viktigt med omvårdnad i vingården.
Corvinone är en viktig beståndsdel i vinerna från Valpolicella, allt från de enklare röda viner till de kraftiga amaronevinerna. Druvan används gärna också i vinerna från Bardolino, om än i mycket liten del. På sistone har Corvinone fått den uppmärksamhet den förtjänar och är att betrakta som en av de klassiska druvorna till Venetos röda viner.
Corvinone är en utpräglad blanddruva och som enskild ingrediens i ett vin är den mycket svår att hitta. Den har hur som helst lägre alkoholpotential än Corvina men däremot högre syra, varför den också är viktig i druvblandningarna i Venetos röda viner.
En annan anledning till att den gärna används i vinproduktion av amaroneviner har att göra med att den torkar förtjänstfullt med bibehållen druvtypisk karaktär. Den är dock känslig för ädelröta, varvid luftning av druvklasarna är av största vikt. Framför allt tillför den syra och en mer parfymerat fruktig karaktär.
Viner som domineras av Corvinone i lättare stil passar bra till kötträtter, gärna med lokal touch. Kalvrätter som osso bucco som både är smakrik och intensiv är en mycket välsmakande kombination. Är vinet istället en kraftigare amarone bör man addera både smak och intensitet i maten, då gärna i form av viltgrytor eller grillat, kraftigt nötkött med smakrika, gärna sötaktiga tillbehör som gifter sig med vinets lite högre alkoholhalt.
