Få saker har betytt så mycket för södra Italiens vinnäring som Primitivo. Och ändå är druvan inte ens italiensk, utan från Kroatien. Samtidigt finns de odlare som hellre använder det amerikanska namnet Zinfandel på druvsorten. Snurrigt? Det är bara förnamnet.
Det fanns en tid då det syditalienska vinet var hellre än bra, mörkrött och nästan drickbart. Ingen storhetstid direkt, men vinet fick i alla fall fart på ekonomin i synnerhet Apulien, den italienska klacken. Ofta skickades vinet direkt till norra Italien där det använts till att ge mörk färg till de bleka norditalienska vinerna.
– Men även närmare hemmaplan, som i Neapel, användes det apuliska vinet till att förstärka blekt rött vin. Eller ännu hellre, att spä ut sitt vatten med och använda som måltidsdryck.
Det berättar Lisa Gilbee Morella, vinproducent i Manduria i Apulien. Vi befinner oss i Split på en tvådagarskonferens om druvan Tribidrag. Ja, Primitivo visar sig nämligen vara av kroatiskt ursprung och gå under namnet Tribidrag, tidigare Crljenak Kaštelanski. Lisa Gilbee är född i Australien men driver sedan flera år en vingård i södra Italien samtidigt som hon konsulterar flera vingårdar runt om i landet. Att det däremot är Primitivo hon ställer högst i sitt yrkesverksamma liv, råder inget tvivel om.
– Vi ser att efterfrågan av kvalitetsviner på Primitivo ökar världen runt samtidigt som alltfler producenter jobbar med viner med tydligare druvtypisk karaktär, säger hon och ser mäkta glad ut.
Det är naturligtvis ingen tillfällighet att hon gör vin i Apulien. Hon tror mycket stark på den blå druvsorten med förvirrat ursprung. Tills nu, ska tilläggas. För är det något denna druvkonferens har i syfta, utöver att predika druvsortens storhet, är att redogöra för just ursprunget. Samtidigt vill man visa på druvsortens olika områdestypiska karaktärer. Och historia.
Puglia är annars känt för sina bulkviner och det har sin historiska förklaring. Det har varit ett fattigt område, tidigare var det ost, ull och andra jordbruksprodukter som gav pengar.
– Samtidigt fanns det redan i slutet av 1800-talet fler som trodde på områdets utvecklingspotential, menar Lisa Gilbee.
Men det fanns andra hinder som gjorde att druvan inte riktigt nådde ut som kvalitetsdruva. Tidigare gav EU nämligen stöd till druvodlarna för destillation av druvorna. Inget som direkt fick industrin att utvecklas, tvärtom. Många druvodlare tyckte det var en enkel match att odla och sedan låta destillera druvorna. Och så kunde de casha in utan att bry sig om kvaliteten på resultatet.
Ännu en bit in på 2000-talet var Negroamaro ansedd som den bästa druvan i området. På den nordiska marknaden började det dyka upp massor av vin med Primitivos namn på etiketten, vin som nästan samtliga hade en mycket fruktsöt ton i karaktären. Kärlek var initialt stark, men svalnade något. Vi tröttnade helt enkelt. Och det fanns ju inte en handfull viner på druvan, utan en ansenlig mängd. Det ryktades till och med att det fanns fler Primitivoviner i Sverige än i Apulien.
– Bulkinfluensen är fortfarande mycket stor. Ofta går vinet till norra Italien eller till norra Europa där den buteljeras. Nu har vi alla fall druvans namn på vinet, vilket vi inte alltid hade förut. Så förhoppningsvis fortsätter utvecklingen mot kvalitetsviner, säger en trots allt hoppfull Lisa Gilbee som gör vad hon kan för att få uppryktet.
Och hon gör det med rätt metod, genom att visa druvans potential som kvalitetsdruva. Hennes vin som vi provar under kvällen, 2011 Primitivo La Signora, Morella, 16 volymprocent, tillverkat på 65 år gamla vinstockar från en enskild vingård, jäst i öppna kar och buteljerat utan filtrering, har en generös doft, varmfruktig, aningen bitter, kaffe, liten mogen ton i bärigheten, aningen syltig, choklad. I smak är den torr med massor av bärfruktig ton, liten kvistig ton med pepprig karaktär i avslut där både tanniner och torrhet dominerar med liten eftersläpande syra. Ett Primitivovin i världsklass, med andra ord.
Samtidigt har det börjat dyka upp viner från Apulien med namnet Zinfandel på etiketten. I USA går man i taket, inte ett dugg konstigt med det, men eftersom det är samma druva, resonerar uppenbarligen ett fåtal italienska producenter, vill man visa att man gör ett mer kaliforniskt vin än det fruktsöta apuliska.
Eller så ser man endast ett kommersiellt värde i att (miss)bruka namnet. Inget som direkt kommer att höja anseendet för druvan, men som säger att vi aldrig kan bortse från det faktum att även vinindustrin drivs av att tjäna pengar. Vilken romantisk syn vi än har på den, men det är en helt annan historia.
Sagrantino är en druva som trots att den bara odlas kring trakterna kring Perugia i italienska Umbrien, mitt i landet, är en av de mest kända. Det har att göra med att den samtidigt är en av de abso..
Kalifornien är idag en av de mest respekterade vinregionerna i världen. Kvaliteten på vinerna vet heller inga gränser. Det kan vi tacka Zinfandel för. Turerna har varit många och det krävdes rena ra..
Veneto har slagit världen med häpnad med sina röda viner, allt från lättsmälta viner från Bardolino och Valpolicella till sockerstinna, smakintensiva amaronerviner. Samtidigt finns de som jobbar med..
Säsongen för vilt är äntligen här. En kraftfull och extra fin råvara förtjänar ett vin vald med extra omsorg. Att välja ett gott vin till viltkött behöver inte vara en hel vetenskap men det är vikti..
