Viura är en druva som tidigare gärna användes som komplement i rödvinerna från Rioja. Tanken var då att ge extra syra till de långlivade vinerna. Även idag är det inte ovanligt att se några procent Viura i de röda vinerna, men då är det snarare en fråga om att addera lite komplexitet och aromatisk karaktär.
Idag är det allt vanligare att använda den som enda komponent när det ska tillverkas vita viner i norra Spanien. Med ett undantag, cava, det spanska mousserande vinet. Här är Viura, eller Macabeu som den kallas lokalt, en viktig ingrediens i bubbelvinet och upptar omkring en tredjedel av druvodlingen i Cava-land.
Den odlas en del i Aragonien men har delvis tappat i betydelse, då många producenter koncentrerat sig på att tillverka röda viner. I södra Frankrike, i Languedoc Roussillon, odlas den däremot med viss emfas, även om vingårdsarealen endast är knappa tiondelen av den i Spanien. Även här är det vanligt att producera endruvsviner på druvan som då lokalt kallas Maccabeu.
Viura är lite av en kameleont i vingården. Den kan å ena sidan ge väldigt enkla viner där frukten är dominerande. Å andra sidan ger den några av de mest långlivade vita vinerna, som gillar ek dessutom. Riojas vintyp Gran Reserva, är en vitvinsklassiker i vinvärlden. Och god som få.
De unga vinerna domineras av syra, äppeltoner och en hel del citruskaraktär med bra balans. De viner som legat på fat, drar gärna åt sig en hel del karaktär i form av vanilj, stringens och en blommig mognadston där fatkaraktären med mognaden ger en ton av torkade aprikoser.
Ungt eller moget, det är frågan. Det unga vinet som domineras av friskhet är utmärkt till skaldjur, lättare fisk med enklare tillbehör som ångkokta grönsaker. Om vi istället tar de lagrade vinerna med både fat- och mognadskaraktär är de bättre lämpade till fetare fisk, gärna smörstekt hälleflundra med smörstekta grönsaker och företrädesvis med asiatisk kryddning. En vit Gran Reserva är också mycket god till spanska hårdostar som lagrad manchego.
