Chasselas är faktiskt en av de mest odlade gröna druvsorterna i Europa. Och ändå förknippar vi den nästan enbart med Schweiz. Det är å andra sidan inte så konstigt då Schweiz är det enda landet, med några få undantag, som gör riktigt bra viner på den, dessutom endruvsviner.
Den odlas flitigt runt om i framför allt östra delen av Europa, Ryssland, Rumänien och Ungern, men används då istället som bordsdruva. I alplandet är man mycket stolt över druvan där den ger viner som ibland kallas för Schweiz motsvarighet till champagnedruva. Men då tänker man snarare på att druvan ger vinet en lätt spritsig karaktär än att man tycker att den kan mäta sig med norra Frankrikes prestigevin.
Att den inte nått berömmelse internationellt har att göra med att schweizarna själva konsumerar sitt vita vin med glädje och det blir helt enkelt inte mycket över av Chasselasvinerna till en global publik. Sedan en tid odlas den även i Nya Zeeland där man så smått börjat producera endruvsviner på den.
Chasselasvinerna har ofta en lätt spritsighet gemensamt, en pärlande, uppiggande ton. Samtidigt är vinet på druvan både mycket torrt och friskt med dominerande inslag av citrus, vita päron, honungsmelon, en grapebitter karaktär med blommiga inslag och en medelfyllig kropp.
Viner på Chasselas passar utmärkt till skaldjur, färska som grillade, lättare fiskrätter med bra syra och även vegetariska diton med eleganta syrliga tillbehör. Även ljust kött passar, bra som exempelvis carpaccio på kalv med lite citrus på och färskriven ost. Syran är viktigt som brygga då vinet ofta är både mycket torrt och har en bra syrlig ton. Även libanesisk eller asiatisk mat, gärna då den vegetariska och fiskdominerande maten, är utmärkt till ett glas chasselas. I Schweiz konsumerar man gärna vinet till en härlig fondue.
