Sonen C fyller 18 år idag.
Det måste vara nåt kvantfysiskt; jag har inte åldrats en dag sen han kom. Är inte det lite märkligt?
Publicerad: 3 Juli 2010 @ 08:08,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Jag kollade bilder på några av mina nästan 200 vänner på Facebook.
Plötsligt utkristaliseras två typer av människor; där och även ute i verkliga livet.
Konsumenten och konstnären.
Antingen köper man en stil, eller så skapar man en egen.
Publicerad: 18 Maj 2010 @ 15:38,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Oskar Wilde sa att "ungdom är bortkastad på ungdomar".
Själv minns jag en tid då det var viktigt att ha ett värde på den så kallade marknaden; en attraktionskraft på någon tilltänkt partner.
Då, på den tiden, var det lätt att se med fasa fram mot den annalkande medelåldern.
Nu när den infunnit sig är man glad över att slippa vara attraktiv och behöva fundera på tilltänkta partners.
Det ligger kanske i sakens natur; när man är ung ska det byggas och reproduceras.
Nu ska man helst låta bli.
I helgen satt jag med två gentlemen i min ålder på en cocktailbar i kvarteren där vi bor.
När vi kom in vändes unga kvinnors förväntansfulla ansikten mot entrén.
För några år sedan hade vi säkert alla tre börjat, medvetet eller ej, smida planer för eventuellt fiske i de vatten som låg för oss.
Nu vände vi blicken åt ett annat håll och avböjde den energi som annars kan eruptera ur unga hjärtan.
Snart kom andra män in genom samma entré, mer i ålder för parbildning och spjälsängsdrömmar.
De förväntansfulla ansikterna vändes åter upp, nu mot de nyss insläntrande unghannarna.
Publicerad: 19 April 2010 @ 17:07,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
I trettiotre år har vi nu hållt på att ställa fram och tillbaka klockorna – sommartid, vintertid.
De flesta har fått rutin på det där: på våren ställer man FRAM grillen, på hösten ställer man TILLBAKS grillen.
Det är bara kyrkorna som alltjämt har svårt. Kanske är det nåt mekansískt krångel uppe i tornen? Men det borde man fått rutin och smort upp vid det här laget.
Inte sällan visar kyrkklockorna fel tid med en timme, precis när det ska ställas om: sommartid, vintertid.
Det tar någon vecka, ibland längre, för att få kyrkan i synk.
Publicerad: 3 April 2010 @ 08:00,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
I italienska alperna förra veckan stod en liten svensk flicka och grinade. Pappa tröstade.
- kom nu då så åker vi upp igen i liften, sa pappan på sin mest pedagogiska svenska.
- men varför då, sa flickan med tårarna trillades ned på de mjuka kinderna. Vad är meningen? Vi har ju precis kommit ner, ska vi behöva åka upp igen då?
Publicerad: 13 Mars 2010 @ 08:00,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Det är nåt knas med "dagens ungdom".
På after ski brukar det vara pjäxdans och ölhäll.
Inte numer.
Numer sitter de hukade tonåringarna vid varsin dator, eller i-phone, och knapprar.
Hålögda, uppkopplade och frånvarande.
När livet pågår precis strax intill.
Publicerad: 8 Mars 2010 @ 09:50,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Vid korsningen strax utanför stod jag med gore-tex-jacka, halsduk och mössan väl nerdragen över röda örsnibbar.
I ryggsäcken låg ett par långfärdsskridskor; på fötterna ett par kängor.
Då slog det mig plötslgt: för bara någon månad sen stod jag i exakt samma korsning; den gången med picknickkorg, solskyddsfaktor tio, filt och flippflopp.
Publicerad: 3 Februari 2010 @ 08:00,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Efter sommaren 2009 sprang jag halvmilen på 24 minuter.
Det är ingen speciellt bra tid – men en okej motionstid.
Man brukar säga att man som motionär ska klara milen på under 50 minuter – under 5 minuter per kilometer.
Midnattsloppet i Stockholm 2007 sprang jag på 49.47
Det får vi anse vara godkänt.
I höst har jag sprungit en mil i veckan, och kört kickboxning på en klubb i en källare.
Kickboxning har jag hållt på med en tid nu så det är standard.
Ändå, fastän jag inte sprungit SÅ mycket som jag borde, har jag ändå förbättrat konditionen mer än tidigare år.
Med färre löprundor, mindre ansträngning.
Igår sprang jag halvmilen på under 22 minuter.
Nästan en halv minut snabbare per kilometer jämfört med i somras...!
Vad har jag då gjort för att förbättra kondisen?
JAG HAR RÖKT...!
Inte hela tiden, inte varje dag. Kanske ett paket i månaden.
Jag har suttit på helgerna och blossat några John Silver utan filter.
I akt och mening att (förutom skaffa mig en air of a life style noir) förbättra min löpning.
Jag fick idén efter att ha provat yoga under ett par år. Ni vet det där med den så kallade pranayama.
Andningstekniken inom yoga.
Hur som helst handlar den bland mycket annat om att genom motstånd utveckla andningen så den blir rikare, större och djupare. Jag ska inte gå in på detaljer.
Tanken var att om mina lungor får lite helgmotstånd att arbeta med, genom rökning, kanske det är utvecklande för min syreupptagning, kondition.
Det verkar som min teori stämmer.
Jag ska kalla teorin för:
John Silver takes you places.
Publicerad: 26 November 2009 @ 13:01,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
En ung man och kvinna skulle slå sig ner vid cafébordet strax intill. De såg välklädda, välutbildade och vältaliga ut. Hon hade händerna fulla: anteckningsbok, penna, kaffe och kaka. Det var trångt mellan borden; hon kom inte fram.
Jag hjälpte henne. Flyttade en stol så hon kunde komma fram och förbi.
Inte en blick, inte ett leende, inte en kommentar.
Mannen däremot tackade mig för hjälpen. Hjälpen att jag flyttat stolen åt henne.
Jag dömer ingen, men dina handlingar visar vem du är.
Publicerad: 24 Juni 2009 @ 11:25,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Först trodde jag hon skämtade, att det var ironi. Sen förstod jag att damen var allvarlig; menade att hennes son gjort rätt och var ett föredöme. Han var ju även militär, lät hon mig förstå.
Förloving, giftemål inom ett år. Barn inom ytterligare ett år; först en son, sen en flicka. Villa, Volvo och nu även en hund.
By the book. Vilken elit!
Vi bugar och tackar för uppvisningen.
Hoppas de lever lyckliga alla sina dar, och aldrig aldrig vaknar.
Publicerad: 25 Maj 2009 @ 08:00,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Det finns en väderstinn samling tjejer som träffas då och då och utbyter tokblå politiska värderingar.
Regina heter deras klubb – eller om det är Rigida. Kan vara Frigida.
Nåja.
Jag råkar av någon anledning känna en av medlemmarna.
Oftast tycker jag bara synd om henne; fastän hon är intolerant och hopplöst bakåtsträvande.
På hennes FaceBook hade det lagts upp bilder från den senaste tillställningen; som gick under rubriken:
Med åldern kommer visheten.
Alla på bilderna var runt de trettio åren. Min "kamrat" är 29.
Om jag förstått saken rätt är de alltså alla i väntans tider.
Publicerad: 14 Maj 2009 @ 08:26,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Det känns som att befinna sig i en parentes; man inte vet hur lång den är, när den slutar eller varför man befinner sig i den.
Hela vintern har vi väntat på värme.
Nu när våren är här väntar vi på sommaren.
Sommaren 08 var så kall att väntan nu närmar sig tjugo månader.
När juni kommer, då väntar vi på att SMHI ska meddela att det kommer värmebölja.
Men det gör dom inte, för den kommer nog inte föränn i juli – när vi ska ha semester.
Så då väntar vi på den.
Sen blir nog juli lite halvdan; som vanligt.
Skulle det mot förmodan bli varmt en vecka tio dar; skriver löpsedlarna med krigsrubriker: FOLK DÖR I VÄRMEN.
Så då väntar vi på augusti som väl ska ge några sköna ljumma kvällar.
Sen är det slut, och vi väntar till nästa sommar som väl ska bli sådär varm som barndomens somrar var.
Publicerad: 11 Maj 2009 @ 09:21,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 1 st
Igår kväll kom en kompis på besök; han stannar över helgen.
Han är stor och svart och luktar lite. Men man kan inte låta bli att gilla honom.
Chili heter han; är en labrador på åtta år.
Vi har kamperat ihop förr; Chili och jag – när han var yngre.
Nu är han lite grå om nosen; och om sanningen ska fram är han lite mer stillsam.
Jag tror vi synkar våra år rätt bra han och jag.
Publicerad: 8 Maj 2009 @ 08:59,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Första maj får man prata om socialism.
Trots att många gnällspikar tjatar om såssarna hit och dit; vet de flesta med sig att om det inte var för den där socialdemokratin hade vi kanske inte fått det sådär bra som vi fick. Ni vet; vård, skola, omsorg – för alla och envar.
Agendan för gammelhögern hade inte varit lika gynnsam att leva med. Varken för dig eller för mig; knappast ens för tokhögern – om man tittar lite stort, vitt och brett.
Sen vet jag också att socialismen som många andra ismer kan bli lite förstoppande; om den inte tillagads rätt.
Recept på god soppa som fungerar 1 maj och alla andra dagar på året:
Tag ett stycke socialism; marinera med lika delar marknad, humanism och demokrati.
Gott som räcker länge och till alla.
Att dricka till: nåt rött.
Publicerad: 1 Maj 2009 @ 08:40,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
De startade klockan 12 på natten, sen sprang de. Tyst och effektivt genom skogen; genom terrängen.
I åtta timmar höll de på, och sprang de sju milen.
Sju mil – springa sju mil i ett sträck!
Varför gör man sånt?
Jag brukar springa en mil. Kanske kan jag ibland leka med tanken att springa ett varv till; alltså två mil.
Är det så att när man sen sprungit två, och tycker att det gick bra, att man siktar på fyra mil. Ett maraton.
Har man sprungt ett maraton kan man lika bra springa två – eller?
Men nej, har jag sprungit en mil, och tyckt det var bra. Då finns det så mycket annat kul man kan göra.
Klart att det finns folk av alla sorter, och att några måste få ha prestationsångest. Klart det finns ensamhet som kan fyllas av extremt innehåll. Klart det finns olika typer av onani: idogt städande, extrem viktkontroll, trädgårdsansande till förbannelse, heminredning med design – fast inget där hemma är av en etablerad designer.
Springa sju mil! Verkar lite fantasilöst.
Publicerad: 7 April 2009 @ 08:35,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 1 st
- Zlatan spelade igår, trots mens.
- Svenska landslaget synkar sin mens så finalen kan spelas utan PMS – i hela truppen.
- Peter Jidhe sitter inte i studion idag – han har mens.
Ungefär så skulle det låta på sportkanalerna om män hade mens.
Tampongerna och bindor skulle inte heta något sött som: OB-fleur; inget skulle ha vingar.
Om män hade mens skulle det heta "med hullingar".
Förpackningarna skulle vara gummerade och se ut som djupa däcksmönster, taggtråd eller kamouflage. Ökenkamouflage nu när det krigas i Afganistan och Irak.
Astuffa patronhölster skulle sitta runt midjan på varenda karl, och tampongerna skulle likna patroner – kaliber 50.
Storleken på tampongerna skulle börja vid Large, och gå upp till XXXXL.
Det skulle vara helt okej för VD, styrelseproffs och höga tjänstemän att ställa in viktiga möten – på grund av "svår mens".
Vi killar skulle gå och dra i skrevet som Mickael Jackson i musikvideon BAD.
"Idag får ni klara er utan mig på oljeriggen, har sån jävla mens, vettu. Fan, jag måste till sjuksyrran – tål inte se blod sen jag mönstrade av från utlandsuppdraget i Kosovo."
Publicerad: 16 Mars 2009 @ 09:23,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
"viii ska iiinte åka tiiill iiidre på lovet", sa en flicka på sjutton år.
"iiinte viii heller. Chamoniiix bliiir det iii år säger pappiii", menar en blonderad tös med svarta strumpbyxor på pinnaben, och en stor blå dunjacka. Som en huvudfoting.
Ungdomar i Stockholm (inte alla – men liiite för många) tror att det är fiiint att iiina; som myggor en sommarkväll; som Gulletussan på teveprogrammet Mia o Klara.
Det lär visst varit i:na från Österlen som tog vägen upp till Östermalm någon gång förra århundradet; bättre folk hade sina sommarhus där.
Nu talar var enda litet blonderat tonårsmonster på samma sätt.
Say after me – say: i
iii
No no no – not iii
i
Publicerad: 20 Februari 2009 @ 16:40,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Ännu en kalkonprodukt på marknaden! >>
Det är säkert inga fel på själva fluoren; stärker både tanden och fixar andedräkten.
Men förpackningen!
Det finns en sorts pipett som enligt instruktionen på förpackningen ska fyllas när man klämmer på flaskan.
På så sätt ska det gå att få de tänkta 10 ml det ska sköljas med.
Hur jag än klämmer kommer inget i pipetten...
Jag har kollat med vänner och bekanta:
- kolla den här Flux-flaskan. Hur gör du?
Ingen lyckas...
Ännu ett exempel på vår samtid, där alla duktiga ingenjörer, produktchefer och marknadsjonglörer visar sig i slutändan vara clowner.
Det är det vi håller på med på tvåtusentalet: skitsaker som inte fungerar, som inte håller måtter, som går sönder.
Men eftersom vi är fina människor som har så många högskolepoäng och titlar så måste vi berika oss och kräva det allra bästa av livet; för vi är värda det.
Farmor och morfar byggde Sverige, slet och knotade. Vad gör vi: sitter med en datormus och går på långrandiga möten, skriver onödiga PM och snackar skit i mobilen.
Och så stressar vi: barnen, jobbet, yoga, relationen, villan, bilkön, dinnerparty, resan.
Resultatet av allt flax: En Flux-flaska som inte fungerar, smaksatt Kelda (ett gammalt blogginlägg), och så igår; köpte en pennvässare, som inte kunde vässa. Blev bara fnas av hela pennan...
 
Publicerad: 19 Februari 2009 @ 08:57,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
I duschen på gymmet stod ett par gymnasister och fabulerade.
- fan va mitt hår e ostyrigt på mornarna, sa den ene. Ligger som ett fågelbo på skallen.
- samma här, fan, sa den andre. Helt tokigt, måste ha en massa vax och mousse för å få grejerna på plats.
- tänk om man skulle införe en bad hair day day på skolan, sa den förste. En dag då alla kom till plugget utan att man gjort nåt åt håret. Vilken jävla syn, helt galet ba!
- ja' ba', håret i värsta rufset. Men då skulle det säkert bli så att man ändå stylade håret så att det såg så jävla ostyrigt ut som möjligt, men på ett snyggt sätt.
- ja, så skulle det bli... sa initiativtagaren moloket.
Sen släntrade de ut ur lokalen och iväg till läxläsning eller svensklektion eller vad nu såna där tonåringar gör en eftermiddag mitt i veckan.
Publicerad: 12 Februari 2009 @ 10:42,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Om någon frågar mig vilken månad jag gillar mest; blir det september – och februari.
Sommaren är överskattad och bryter alla löften våren gav.
Svensk sommar – ett par dagar mellan några regnskurar i slutet av juli.
Jag är skeptisk.
April är årets värsta månad – i alla fall i storstan.
Allt stadsdamm och grus som skulle täcka isgatorna i vintras; de blåser i april upp längst husväggarna och in i ansiktet.
Maj är ju fint, likaså juni – men det finns en oerhörd stress på att nu jämmer ska det vara nedcabbat, bäras dyra solglasögon och man ska vara lycklig lycklig.
- Vad gjorde ni i helgen? säger den försträfflige
Och då får inte svaret bli "ingenting"
- Vi var ute å seglade - grillade - solsken - nya skjorts - drink på solsidan - ljummet - kontinentalt...
Tacka vet jag september – och februari.
Underskattade månader – och därför så tillbakalutade.
Om solen skiner i september och det blir brittsommar – då var varje stråle en bonus.
Februari samma sak; man tycker den ska vara lika mörk och dyster som annars november, december och januari – men se icke.
Solen tittar fram, för den som orkar lyfta blicken. Isen ligger blank, för den med skridskor på.
Kan man sen toppa februari med en helg i en skidbacke, eller en vecka i en fjällstuga – då är det bara att bocka och ta emot.
Publicerad: 3 Februari 2009 @ 08:38,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Jag skulle utan knussel välja att vara Snygg; om valet stod mellan att; du får två val i livet: att vara Smart eller att vara Snygg.
Jag vet att det hade varit politiskt korrekt att svar: Smart.
Men det vore så töntigt lättgenomskådat.
- Men skönheten falnar ju, säger det praktiske.
- Jo, men känner du till senildemens.
Nu menar jag inte bara snygg sådär som man kan vara när man är mellan sjutton och tjugotvå; utan snygg ända upp i medelåldern och vidare. Att åldras till en Sean Connery, med grått skägg och rak hållning.
Nyss hemkommen efter en månad i Thailand sitter brännan på den här bloggarens kind som en skopa kakao i ett glas mjölk. Med ett disktrasfuktigt Stockholm som närmaste bordsgranne. För en gång skull får även en som jag känna sig lite...ja, snygg.
Kanske till och med är det nån som tittar till och tycker nåt snällt; är man ju inte bortskämd med.
Publicerad: 20 Januari 2009 @ 09:26,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Den dagen Svenne samlat ihop ekonomiska mojligheter att skaffa hus, gjor han det.
Det ar sa skont att barnen kan springa rakt ut pa grasmattan, brukar det heta.
(Bloggen skrivs pa ett tangentbord langre bort an dit tanken ibland stracker sig)
Svennen skulle heller aldrig resa fran den svenska sommaren.
Det vore att rikta ett knivhugg rakt mot det finaste vi har.
Eventuellt kan Svennen resa ett par veckor i maj, eller september; for att forlanga sommaren.
Och det ar klart; har man skaffat hus att springa ut pa grasmattan fran, kan man ju inte resa fran den mojligheten de dar ynka veckorna under aret da det ar mojligt.
Svennen klar sig garna konformt. Inte for flardfullt, absolut inte utmanande. Dova farger, lagom uringat, inte for kort. Inte for hoga klackar eller for mycket farg.
Lite som en Elloskatalog.
Kammat, rent och putsat.
Ska Svennen ut i naturen, golfbana eller storstadsturism, ska det vara praktiskt; Gore-tex, fotriktigt och vindskyddat.
Dras det barnvagn, vilket Svenne gor minst tvenne ganger i sitt liv, skall denna vara utrustad som en mindre tanks.
Svennen talar om borantor, priser och aktiekurser. Han roar sig en fredagskvall framfor teven; Idol, delfinal i melodifestival och TV-gala.
Svennen laser bestsellers och tycker en DVD ar ett bra substitut for bio. Teater ar lika med buskis och det viktigaste samtalsamnet under en middag (skulle kunna vara med en flintastek pa altanen utanfor villan) ar vattenburen golvvarme, pellets vs. elpatron, antal minuter det tar att aka in till stan (om det bos i Stockholm).
Mänskligt, om än lite sorgligt.
En innerstadsbo tillika stockholmare ar som en Same i dessa samanhang. Svensk; men av en annan folkgrupp.
Publicerad: 8 Januari 2009 @ 08:23,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Sonen C ville snacka "meningen med livet" igår. Man vill sånt när man är 16 år.
Vad säger man då, till en ungdom som börjar tvivla på innehållet? Han har i och för sig varit filosofisk sen han var fem och sa "pappa, när vi sitter här i soffan en fredagskväll och äter middag – du med ditt vin och jag med min läsk – då känner man att det är såhär livet ser ut".
Å kanske hade han rätt redan den gången. Att det är sådär livet ser ut.
Och fastän C numer knappast tillbringar en fredagskväll tillsammans med pappa, utan snarare ska "UT", så sitter jag ändå kvar där hemma, i sämsta fall som ett rundningsmärke – i bästa fall som en hemmahamn att lägga till vid när vågorna gått lite högt. Kanske nåt sorts ljus i hans unga tunnel. Det är väl vad en tonårspappa i bästa fall kan hoppas på.
Publicerad: 29 Augusti 2008 @ 09:19,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Köpte honung här om dagen. Rättvisemärk, KRAV och allt möjligt bra. Sen såg jag att burken kom från Sydamerika...!
En annan burk som jag stod och valde mellan var KRAV men inte Rättvisemärkt, men den kom från Gävle.
Och jag vill ju göra rätt, vara alltruistisk och tänka på att även bi-bondens barn ska få gå i skola, äta sig mätta (på mer än bara honung) och ha skor på fötterna. Och i Gävle får väl barnen det får man hoppas. Men i Sydamerika!? Man vet ju hur illa hela den kontinenten mår sen chicagopojkarna, Milton Friedman och CIA våldtagit den sen sjuttiotalet.
Det är inte lätt att vara konsument dessa krav-dagar. För visst var det kanske bra att bi-bonden i sydamerika fick en förtjänst, men hur har den kommit ända hit till hyllan på COOP på för sätt – flyg, båt eller bisvärm?
Publicerad: 3 September 2008 @ 10:44,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Man kan byta grejer med varandra, utan att behöva smutsa med pengar! Själv bytte jag en bok mot en kastrull. En jättekastrull att koka kräftor i, eller göra storkok av nåt som ska puttra länge länge.
L och jag var ute på Ekerö, strax väster om Stockholm, vid Rosenhill. Det är en gård som drivs i nån sorts anarkistisk anda. Där är det vego, vegan och alternativt. Man kan plocka äpplen också från deras äppelträn, och så gör de must. Eller så kommer folk med äpplen från egna trädgården, och "skaplums" så står de där med en massa must.
Själv tänkte jag att katrullen nog kan rymma en hummer eller två, men frågan är vart vi ställer kastrullen! Den tar ju SÅ mycket plats, och det har inte jag i mitt kök. Vinden kanske, så får man hämta ner den där det ska storkoka.
Så får det bli!
snusmumriken
Publicerad: 8 September 2008 @ 08:38,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Lärde mig igår att de med störst pool har minst tid att bada.
Undrar om det är på samma sätt med kök?
Paret M & J hade ett jättestort kök en gång med en massa kopparkastruller som hängde sådär franskt uppe i någon annordning i taket. Vitlöksfläta, naturligtvis! Alla möjliga knivar av märket Sabbatier (vad annars?). Allt var tänkt andas matlagning på hög kulinarisk nivå.
Sa jag att de hade matsal också?
Men det var aldrig middag där, annat än någon sedvanligt födelsedagskalas. Fast då med färdigköpt tårta och bullar från ICA.
Själva åt de ofta hämtpizza, och det som glödde mest i det där köket var on-knappen på microugnen.
Kompisen H däremot hade ett betydligt mindre kök men i hans fanns en ingrediens som paret saknade: kärlek till matlagning, viljan att i all enkelhet bjuda på middagar i hans ganska trånga kök, och alltid med en massa egenfixade chutneyröror, såser och vinägerflaskor.
Hos H satt man mer än gärna och trivdes och trängdes.
Publicerad: 9 September 2008 @ 10:12,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Det finns rutor som folk bär på kläder och accessoarer i syfte att (tror jag) visa på stil, god smak och kanske en aning rikedom. Jag tror företaget bakom mönstret heter Burberry. Jag får en känsla att folk som bär rutorna är sånna som inte sällan fäktar för individuell frihet.
Men trots detta, eller på grund av detta, har de valt att ha ett och samma mönster allihop. På paraplyer, handväskor, slipsar, skärp och hattar.
Publicerad: 16 September 2008 @ 08:57,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 1 st
Sonen C har börjat på gymnasiet. En sån där privat skola där alla lärarna är unga, entusiastiska och klädda i svart armanidräkt. Jag är lite skeptisk till uniformer oavsett kamouflage.
C gick ut nian med höga betyg, vilket krävdes för att komma in på det där gymnasiet. Så alla elever på skolan får man förvänta sig är duktiga och analytiska. Det är just analys som behövs för att kunna få det där högsta betyget, MVG. I alla fall är det vad skolverket säger.
Men det är nåt fel på skolan, och inte på det sätt som någon folkpartist fått för sig.
Ungdomarna i vissa skolor behöver inte prestera lika mycket för ett VG eller MVG, som de i andra skolor behöver. En del skolor gödslar med höga betyg, kanske för att visa att "här är vi duktiga, se vilken bra pedagogik vi måste ha".
Sen på gymnasiet klarar eleverna från gödselskolorna inte ens av att analysera en text, dra en egen slutsats eller vara källkritisk. Trots sina MVG från någon nervös högstadieskola.
C är skeptisk. Han var medelmåtta i spanska på högstadiet. Men lyckades prestera ett VG. Här bland MVG-barnen är han en av de bättre i klassen och har inte behövt göra en enda spanskläxa ännu i år, eftersom de håller på att krångla med verb som han lärde sig böja redan i åttan!
Publicerad: 17 September 2008 @ 09:31,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Så var det kris i finanserna, och genast ropar neo liberalen på hjälp från pappa staten. För utan den som skyddsvall riskerar det bli samma katastrof som börskraschen den svarta torsdagen 24 oktober 1929.
Men under godare dagar vill samma neo liberal montera ner staten; ta bort den, dålig, tärande, inget att ha. Vi klarar oss själva, marknaden är bättre på att skapa balans.
Kanske det var så att tanken om en relativt stark stat kom till strax efter den där olyckliga torsdagen i slutet av tjugotalet, och att man redan då ville se om sina finansiella hus för att slippa uppleva det igen. Och kanske även slippa det som hände i efterdyningarna av den kraschen: Hitler, Världskrig, Atombomb. ja, ni vet.
Ibland känns det som folk är små barn på allt för djupt vatten, som inte vill att mamma och pappa ska vakta, tjata om flytväst eller förmana att inte simma för långt ut. Ahhh, detta tjat och dessa regler – kan själv! Tills den dagen då krampen kommer.
Publicerad: 19 September 2008 @ 08:09,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Det var international Food Market på Sergels Torg i Stockholm. Mat från lite överallt.
Samtidigt demonstrerade några sydamerikaner mot eller för någonting nera på Plattan. Det var röda fanor, Che Guevara och sköna indianflöjter.
Strax bredvid, på Kulturhuset, pågick en fotoutställning av Nan Golding.
Kan vi kalla det sängkammarrealism?
Senare på kvällen spelade Hedwig and the Angry Inch med Johannes Bah Kuhnke. Strålande! De färgglada koppulerande skumbjörnarna en bit in i föreställningen var roliga.
Men det som verkligen fick hakan att tappas var utställningen med Max Ernst på Moderna Museet på Skeppsholmen.
Vilken bredd, vilka färger, vilken energi, vilken mystik!!!
Allt avrundat med hummer från Hallen, och en flaska chablis.
la gauche kaviar – vem, jag?!
Max Ernst, Moderna Museet, 20 sep. 2008 till 11 jan. 2009
Publicerad: 22 September 2008 @ 10:49,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Visst är det Mauro Scocco som har en skiva från sent åttiotal som hette Sent i September?
Och fastän många svenskar såhär års tycks misströsta över mörkret och den långa vintern, kan jag inte annat än vara sådär äckligt förtjust i hösten, lite småkär i vintern, och ha ett gott öga till mörkret.
Nu skulle man lite klyschigt kunna säga "förbanna inte mörkret, tänd ett ljus istället", men det kommer jag inte göra.
Jag kan inte hjälpa det men jag gillar även höstens alla brandrödgulbruna färger på kläderna. Det känns avspännt, vanligt (utan att vara tråkigt). Det vilar ett lugn över alltihopa.
Och på fiket här i Gamla Stan där Vinguiden har sitt kontor, satt jag nyss med duffel och rödblå halsduk, sköna byxor och en vintagekeps jag hittat i nån sån affär. Å jag kände mig lite skönt septemberurban – lite sent i september hunkig.
Publicerad: 23 September 2008 @ 09:33,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Jag har enligt anders borg och company gjort mig förtjänt av lägre skatt nästa år. Och nästan en tuuuuuuusenlapp!
Det ska löna sig att arbeta har jag förstått var tanken med det hela. Men det tycker jag det alltid gjort. Om jag tittar på människor i min omgivning som inte knegar, är sjuka eller studerar – tycker jag det märks att dom har det betydligt sämre än vi som jobbar: bor lite sämre, åker inte utomlands så ofta, går sällan på restaurang och sliter på förrförra årets kläder en säsong till.
Undrar om en tusing i mina fickor kommer öka tillväxten i landet – eller om den bara hamnar på någon sparbanksbok? Och där får den ju inga hjul att snurra.
Visst är jag glad för tusingen, men nationalekonomiskt och för mig som företagare hade det varit bättre om en tre fyra andra som behöver pengarna bättre fått dela på tuuuusingen. Då hade den garanterat gått till konsumtion – direkt. Kanske någon som inte haft råd tidigare då kunde gå till tandläkaren, köpa nya höstskor till barnen eller se den där pjäsen på teatern.
Publicerad: 24 September 2008 @ 08:58,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 1 st
Tänk att vara känd svensk artist från Idol, Melodifestival eller nåt annat som glittrat en stund i teven. Och så säger managern "tre spelningar i oktober, finlandsbåten Stockholm - Åbo".
Det måste vara ett nerköp! Hur motiverar man sig? hurru, Linda Bengtzing, Brolle och juckarna Alcazar, hur motiverar ni er?
"Nä, det är vår publik. Vår hemmahamn, så att säga. he he"
Och nu har jag förstått att en ny omgång av Idol börjat. Med duktiga förmågor som ska manglas genom den kommersiella kvarnen: utnyttjas, begapas, och glömmas.
Jag kanske är pretto. Jag tittar inte på teve längre. Bara någon enstaka gång på svt1 eller 2. Nästan ingen jag känner tittar speciellt mycket på teve.
Ändå har en del flamsprogram otroooliga tittarsiffror. Är de fabriserade tro, ihopdrömda, önsketänkta? Lika blåögdt äppelkindsrosigt, med fuktat-finger-i-luften-uppskattade, som läsarstatistiken i tidningsbranschen.
Och sones C, han tittar verkligen aldrig på teve. I hans generation gör man inte det.
Om jag någon gång skulle råka hamna framför ett sånt där tokroligt-folkligt-välkomna-hejsansvejsan-program börjar en oroande tanken gro att; snälla programdirektörer, kan inte ni behandla mig som en människa, en tänkande varelse, en homo sapiens.
Publicerad: 2 Oktober 2008 @ 17:52,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
I helgen var det båtfixadagar. Nere vid Årstaviken i Stockholm satt två kepsgubbar på bryggan och tog paus i bestyren. Varsin kopp kaffe, en korvmacka och en sup. Det var vackert.
Jag köpte båt förra hösten. Men sålde den i år. De två lyckligaste dagarna i en båtägares liv lär vara dagen han köper båt, och dagen han säljer den.
L och jag väntade hela sommaren på att det skulle bli sådär skönt att ha segelbåt. Men den dagen kom aldrig. Det var mest omständigt, dyrt och som att bo i husvagn med en pinne på taket.
Det skulle få bli min första hela sommar i Sverige, var det tänkt. När jag annars ständigt återvänder till Medelhavet.
Jag vet att för många är det där med utomlands på sommaren en krigsförklaring mot det finaste vi har, som att spotta på en helig ko, att dissa den svenska sommaren för en i Medelhavet. Och fastän jag normalt bara är borta en månad av sommarens tre, har jag stuckit en kniv i den svenska folksjälen.
Med all respekt för att det kan kosta en slant att åka söder över; det behöver inte vara dyrt att låna hus av en kamrat, ta sig ner för ett par tusen och handla mat i de latinska butikerna.
Vi talar inte badort eller charterstrand. Vi talar by och lugnt belägen casa med skugga under bougavillan. Och fastän svensk sommar ibland kan skänka temperaturer strax över 25 grader, blir det ändå som att jämföra paprika och piri piri. Båda är chilifrukt, men det är bra olika tryck i smakerna.
Publicerad: 6 Oktober 2008 @ 09:48,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Öronsnäckan till mobiltelefonen ekade och tangentbordet till datorn vägrar få kontakt med den trådlösa USB enheten.
Då får man klicka runt och felsöka, tills man någon timme senare ger upp och ringer en kompis (oftast en ungdom) som kan hjälpa till.
Och då är jag ändå hyfsat datavan: jobbat som datoranvändare i över tjugo år, varav nio inom Apple Computer.
Det känns som spannet mellan de uppkopplade och de avkopplade blir större för varje teknisk nyhet. Och alla är vi snart lyckligare, om någon månad, när den där jätte jätte nya produkten kommit ut på marknaden.
De globala data- och telefonbolagen blir mer beroende av att det finns brorsöner och tonåringar som kan ge support – gratis!
Inte nog med att ungdomarna idag är de största förlorarna sedan första världskriget.
De får inga jobb, knappt ens om de studerar i femton år (och på senare tid har fler blivit arbetslösa). De måste skaffa studieskulder som ökar med räntan, bostäder kostar miljoner kronor, som de aldrig kan betala tillbaka. Och vad gör de? Laddar ner popmusik, lanar, köper handväskor och vill bli programledare på TV.
Och mitt framför näsan har de internet. Världens bästa globala verktyg som enkelt skulle kunna mobilisera kraft för större rättvisa. Nej då – läsa Blondinbella, kolla Stureplan.se, köpa gucci!
Och vara gratis tekniksupport åt Nokia, IBM och Sony.
Tänk om bilindustrin vore sån, ständigt beroende av kunniga grannar.
Oj, nu funkar inte bilen; men om du ruckar på batterisladdarna, tar ur och sätter i tändstiften, då brukar den gå igång igen.
Vad vi än tror idag kommer framtiden tillhöra de som INTE är uppkopplade. De som kan deligera, koppla av och ha integritet att INTE svara på mejl mitt i natten, läsa epost i mobilen, söka efter närmaste pizzeria via sin iPhone.
Samtidigt som världen tycks bli mer gränslös via ny teknik, blir den samtidigt mer begränsad. För vad gör iPhone-eantusiasten när hon befinner sig utanför sin lilla nätverksanslutna värld, till exempel i Bangladesh, och vill ha en kopp kaffe? Kollar hon sin iPhone och får tips om en Seven Eleven två kvarter bort?
Spännande!
Publicerad: 14 Oktober 2008 @ 09:27,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Innan finanskrisen verkade det som om en av vår tids allra viktigaste sociala markör var att bo. Eller snarare hur vi bodde. Överst på listan låg kanske herrgården, ett steg ner var villan, ytterliggare ett steg ner men fortfarande bra var bostadsrätten. Sist och längst ner var hyresrätten. Ofta fördes tankarna om hyresrätten till en stalinlänga i nåt miljonprogram.
Det verkade som vi tyckte att ju finare vi bodde, ju mer makalöst rustikt kök vi hade, desto mer värde som människor hade vi. Som om det egna hemmet var en förlängning av ens person. Vem är jag, vem vill jag vara, vem önskar jag att jag vore.
Hemmet som egotripp.
Den trippen låg även till grund för subprimelånen i USA, förverkligandet av den amerikanska drömmen om "ett eget hus". Snyggt förpackade lån som innehöll luft och inget värde, blåste upp den finansiella bubblan som det sen gick hål på när någon skrek "men kejsaren har ju inga kläder!". Fastän alla finansanalytiker och någorlunda läskunniga redan visste att det bara var luft i pastejen.
Faller i faller a faller alla.
När chocken snart lagt sig över vad den finansiella härdsmältan kunde fört med sig kanske vi kan komma till ro och inse att vi inte behöver konsumera så förbannat för att vara. Att vi är värdefulla ändå.
Att vi inte blir bättre människor för att vi räknar värdet på våra bostäder, köper större, bygger ut. Att vi putsar på vårt maussoleum. Skaffar snyggare väggar, kulisser, mot vilka livets teater ämnas spela.
Vi kanske kan släppa puppstadiet, spräcka skalet om de där väggarna som omsluter oss, och helt enkelt komma ut. Ungefär som färgglada fjärilar om våren. Med frihet som vingar.
Naturligtvis får alla människor vara glada i sina hem och sina saker. Men det är bara grejer, som vi visst behöver. För någonstans ska man ha sin säng, sin soffa, sin garderob. Någonstans ska man va'. Det får gärna vara fint så det förslår. Men det är inte vårt ego som ska sitta där på väggarna; det är tapeter.
Publicerad: 18 Oktober 2008 @ 10:00,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Det stod ett par ungdomar i nedre tonåren och rökte lite noncharlant på pappas balkong här i Vasastan. Tre stycken var de och med fummelfingrar och nedhasade jeans hängdes det och blossades det.
Jag tror knappast de ens kände till James Dean men det tycktes som om stilen var efterapad.
Hur kommer det sig att tobaksindustrin kan locka unga människor i nästan varje generation att göra samma sak som den innan? - när de här unga slynglarna säkert tycker allt som pappa och farfar gjort är rena heeeedenhös.
Är det för att rökning signalera: jag vet att det är farligt, men jag röker ändå.
Jag skiter i allt mentaliteten.
Det är ju tufft det där att skita i allt, att leva här och nu: it's better to burn out than to fade away.
Fastän rökningen är ett jävligt långsamt gift, som dödar genom förruttning – inifrån.
Nä grabbs, tuffare skulle det nog vara om ni i så fall slängde de där farfarspinnarna och vände stora stygga tobaksindustrin ryggen; började med djuphavsdykning, hoppa fallskärm och kickboxning.
Då funkar det inte att stå och puffa med hängrygg på pappas balkong.
Publicerad: 31 Oktober 2008 @ 08:43,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Hur kommer det sig att ett land som säger sig ha en sån kreativ befolkning, ett sånt utvecklat system för tillväxt, och en sån utbredd demokrati; bara har två partier att välja mellan? Det är som att vi svenskar skulle ha bara Kristdemokraterna och Moderaterna som alternativ.
Ett land med så mycket människor som USA. Med så mycket framåtanda (om vi får tro Hollywood och den amerikanska drömmen); att inte fler trixat ihop ett manifest och startat ett politiskt parti. Eller finns det någon regel over there som säger att de bara får vara två att välja mellan – i mångfaldens USA?
Sen när stoppades en amerikan av regler, är inte såna begränsningar till för att brytas? I sann western anda.
Jag är skeptisk.
Publicerad: 3 November 2008 @ 08:22,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Ett rekordhögt valdeltagande! Men hurru, hur ligger det till egentligen med valsystemet i det där stora fina landet västerut?
Jag såg på teve att köerna ringlade långt utanför vallokalerna – folk fick stå i flera timmar innan de fick lägga sin röst på Obama. Med fuskräkningen till Bush's fördel i Florida, valet 2004, börjar man ju undra.
Att rösta på en tisdag verkar också knepigt, för sååå hög arbetslöshet som i Detroit (30%) har de väl inte på alla ställen? Hur hinner folk stå där och ringla hela eftermiddagen?
När jag röstar i Sverige brukar det vara över på ett par minuter. Det känns nästan som man vill dra ut på det lite extra genom att vanka runt en stund utanför vallokalen och andas lite demokrati.
Det där tokiga att alla i USA som röstar måste registrera sig först; har de ingen koll på sina medborgare? Är inte det ett sätt att skapa hinder för underprivilegierade att komma till urnorna?
Men nu ska det väl bli rätt och ordning i det stora stackars landet. Det kanske kan få byggas nåt sjukhus för alla, låta kommunen laga en bro som behöver fixas, kanske ge några skolbarn lite mat på lunchen, trixa så att det finns kommunalt vatten i till exempel Detriot (där 20 procent av invånarna någon gång under förra året var utan vatten och avlopp för de inte kunde betala nån räkning).
Hoppas Obama rättar till det där u'et i USA till att åter betyda "united" och inte "underprivileged".
Publicerad: 5 November 2008 @ 08:59,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Allt som heter 2000 är väl nu på dekis och helt ute. Det som för lite mer än åtta år sen stod för framtid och omgavs av nåt moonage spacy futuristiskt över sig.
När jag arbetade några år i Kista klippte jag mig på ett ställe som hette just Salong 2000; kändes ju modernt då i mitten av nittiotalet. Men jag undrade redan då vad som skulle hända med det där namnet på salongen efter det stora steget in i framtiden då allt blev år 2000, och 2001 och så vidare!
2000 - smaka på den; tänkte man då när man gick och harvade i det som kändes som ett lätt begagnat, slitet och uttjatat nittonhundratal.
2000 stod där framme som ett enormt tomt vitt blad att få börja om med, att få skriva in sig själv i framtiden på.
Alla som byggde sina varumärken på att klämma in ett 2000 i logotyper och namn fick nåt att tänka på vid milleniumeskiftet. Attans också, redan nytt årtusende!
Twenth Century Fox i Hollywood – dumt att begränsa sig till ett århundrade sådär.
Här om dagen såg jag en salong på Sveavägen i Stockholm där ägaren hade fattat detta och skapat ett namn på sitt ställe som verkligen kommer räcka en stund: Salong 3000.
Då vet man: där är det bra.
Publicerad: 7 November 2008 @ 09:06,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Har ni hört uttrycket "the token black"? Det kan även vara the token gay, the token left wing och liknande.
Såna där personer man släpper in i en annars homogen grupp för att visa på spänst och vidsynthet. Uttrycket står för den likriktning som döljs under en skenbar (yttre) skillnad.
Inom tv-serier slänger man in en bög i en annars strikt heterosexuell vänkrets, reklambilder för organisationer visar människor med olika hudfärg. I skolklasser med välmående vita medelklassungar får adopterade Anna stå för mångfald.
Jag och L var på galet stor fest i helgen; 250 kvadratmeter öppen planlösning i en lägenhet på Kungsholmen i Stockholm. Ett penthouse. Det italienska paret som bor där med sin fyraåriga dotter, gillar stora öppna ytor; nästan inga möbler, bara stora persiska mattor på golven; skulpturer och konst.
Värdparet bjuder in alla de känner; både nära vänner och vänners vänner – i flera led. Människor från hela världen. Det var säkert mellan två till tre hundra personer där – i olika omgångar. Folk kom och gick. Buffén stod uppdukad. Man hade med sig vin som alla drack av. Alla dansade, minglade.
Mitt under festen, när musiken spelade som mest intensivt, över hundra människor rörde sig till rytmerna som ett mänskligt hav; takhöjden kändes högre än de där fem meterna upp till de synliga hanbjälkarna; då tittade jag ut över folkhavet och såg att det bara var jag och L som var vad man kallar vita.
Då slår det mig: we are the token caucasian.
Publicerad: 23 November 2008 @ 10:28,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed