Hela Stockholm är fyllt av turister: karta och flackande blick.
I Gamla Stan där Vinguiden har kontor blir man förvånad om man hör någon tala svenska.
Jag tror mig kunna pricka rätt nationalitet i fyra fall av fem.
Italienare: mörka med snygga kläder.
Spaniorer: lika mörka men med lite sämre kläder.
Ryssar: stora med urfula kläder.
Amerikaner: lika stora, men med sportigare look.
Tyskar: pilotglasögon och mustage – oavsett kön och ålder.
Japaner: asiater som fotograferar allt från statyer till offentliga toaletter.
Kineser: ser ut som japaner men något längre – och även de, med lite fulare kläder än de snyggare från soluppgångens land.
Araber: busenkelt: dels är det ingen nationalitet, men fruarna har alltid huvudduk. Oavsett värme, oavsett tidpunkt.
Persier: Ser ut som araber men kvinnorna har stora glasögon av dyrt franskt märke, snygga handväskor och vill tydligt markera att de INTE lyder under några sharialagar.
Zigenare: står med utsträckt hand och tigger
Norrmän: Ser ut som svennar: fotriktiga trackerdojjor och duktiga ryggsäckar som innehåller allt för en stadspromenad; plåster, alvedon, vatten, näsduk, karta, kamera, nalle och extra pengar i en ficka längst in med dragkedja.
Svensk ängslig medelklass: kulört pikétröja och knälånga skjorts. Allt med tydliga dyra logor – så alla kan förstå vad persedlarna kostat.
Hel ylle svennebanan: kvadratisk kärnfamilj där man är gift och har barnen med den man samlever. Klär sig duktigt som en postorderkatalog. Sitter lite osäkert på trottoarserveringarna; ovan som man är att dricka italienskt.
Publicerad: 23 Juli 2010 @ 08:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
I Lissabon hade fyra äldre män tagit ett enkelt bord och några stolar och satt sig inunder ett träd i en grön glänta mellan en större väg och några trafikerade gator.
Mitt i stadsbruset satt de sen och spelade kort.
Det är sådant som påminner om anledningen till varför man reser.
De hade säkert näpperligen tänkt i termer av Carpe Diem, som annars så många av oss andra ältar som kliande sårskorpor.
Publicerad: 20 Juli 2010 @ 09:42,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
En resa hundra år tillbaka i tiden. Klingeling, där klämtar klockan när man gör entré.
Den Sri Lankesiske ägaren blir inte glad om man frågar "har ni kaffe också".
Här säljs te!
Doft och färg i ett stycke engelskt Indien – om ni kan se det framför er. Deras egenframtagna tekanna kan vara det bästa som uppfunnits sedan skivat bröd.
Publicerad: 16 Juli 2010 @ 08:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Nu finns de även på Odengatan i mina hoods.
Därför tar jag gärna omvägen över Sveavägen för att köpa stort och stenugnsbakat; framför allt till helgen. I veckorna har vi int' köpebrö' inte!
Gör dig en kopp nymalet kaffe, häll upp finjuice, dra på ett lager Bregott havssaltade på brödet, kisa lite med ögonen – visst skulle det lika bra kunna vara någon annanstans än det där köket man sitter och surar i på måndag, tisdag, onsdag och fredagsmornarna.
Publicerad: 5 Juli 2010 @ 08:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Nu har jag gått runt länge nog och blivit tittad på här i Gamla Stan; en massa turister som kanske tänkt att "jaha, där går en sån där svensk som verkar bo här eller nåt."
Då går jag omkring och tänker att "jaha, där går en massa turister som tänker att 'jaha där går en sån där svensk som verkar bo här eller nåt'".
Sådär kan vi hålla på.
Publicerad: 4 Juli 2010 @ 08:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
I veckan hamnade jag i polemik med en göteborgare.
Det var nåt om Bästkusten på Facebook.
Istället för att bara gå, tycker jag det är så synd om dem som håller på så att jag likt den humanist jag är försöker väcka den som tycks omöjligt vilja vakna.
Det är en svaghet jag har.
Jag undrade om det med Bästkusten avsågs Franska rivieran.
Det tycker i alla fall jag är en bra kust; det finns ju så många bra kuster på jorden.
Då fick jag i halsen att det var dålig geografiutbildning bland 08or eftersom vi missat undervisningen om vart Sveriges framsida låg.
(obs, jag tror vi talade en del i skolan om västergötland, men aldrig om nån framsida. Eller?)
Då blev jag tvungen att ta till det där med att släppa nationalstaten, våga titta ut i världen och upptäcka att vi lever på ett klot, en boll. På sådana finns inget upp eller ner, inget fram eller bak.
Jag kände mig åter nödd att upplysa om att Göteborg visst är en fin stad men att den vore ännu finare om dess invånare vågade titta ut istället för in. Om de kom in i den stora bilden, istället för att glo i det lilla inkrökta. (just så skrev jag kanske inte. Jag ville inte att någon skulle tappa ansiktet)
Är det bara jag, eller blir inte även du brydd när folk från olika landsändar försöker med iver framhäva sitt lilla landskap, sin lilla by?
Jag kan inte minnas att jag som stockholmare någonsin försökt framhäva Stockholm. Varför skulle jag det? Hon lever väl på egna meriter.
Tänk dig följande scenario:
Göteborgaren möter säg en amerikan:
Yes, I live om the frontside of Sweden, you see.
Amerikanen tänker funderar och svarar kanske något i stil med:
Ehhh okey, right, whatever.
Publicerad: 11 Juni 2010 @ 08:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
- Hur känns det för dig som bor i Vasastan att vara i Solna?
Den frågan fick jag i helgen när jag var just i Solna, femton minuters cykelfärd från min gata i stan.
- ungefär som i Vasastan, sa jag. Lika mycket hus och vägar. Kanske lite glesar, lite tystare.
Sen tog jag cykeln och trampade hem från de där glesa kvarteren, mot en lite mer sammansatt stad.
Publicerad: 10 Juni 2010 @ 08:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Vänsterpartiet vill bygga en vänsterstadsdel på Södermalm i Stockholm.
Vars annars?
Där ska det endast finnas hyresrätter.
Alla ekologiskt hållbara. Vi får anta att det blir många solpaneler och mycket jordvärme.
Cykelbanor och spårvägar. För i vänsterstaden är inte bilen ett första alternativ.
En massa roliga alternativa butiker. Mycket second hand och hemvävt.
Plats för spontanidrott och lek.
Plats för kultur – en nödvändighet.
I vänsterstadsdelen får vi kanske lära oss att leva utan hjärtformade stekpannor, pepparkvarn med inbyggd ficklampa och annat den beredvilliga marknaden annars så glatt förser oss med.
Jag är för.
Jag kan tänka mig flytta från mitt medelklass-getto i Vasastan där alla går omkring och drar på Bugaboo-barnvagnar och bär Burberry-asseccoarer (bara för att visa att vi alla unisont är självständiga människor som av någon slump valt att klä oss lika och tycka samma sak).
Nu skulle en vänsterstadsdel på Söder kunna tyckas vara enkel att sätta upp. Det är väl bara bygga ett staket kring Hornstull.
Publicerad: 9 Juni 2010 @ 08:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Jag har en vän som bodde ett år i Bronx i New York.
Hon fick lägenhet genom en vän på den teaterskola hon gick. Lätt som en plätt.
Det visade sig att i det kvarteret var det flest mord i hela stadsdelen.
Liten och blond som hon är gick hon runt med håret gömt i en hoodie, för att slippa konfrontationer som de när hon var inne i en livsmedelsbutik í kvarteret och ett gäng betydligt större kvinnor av anna etnisk härkomst började skrika efter henne: hey you white princess, go home.
Vid ett annat tillfälle hade hon och en lika blond väninna gått förbi en busshållplats där tre till synes hotfulla manliga afroamerikaner satt och hängde.
"Hey bitsch, wanna fuck!?"
Var det min vän hörde att männen ropade efter dem.
Vänninnan stegade fram till killarna och började fråga om vägen dit det skulle.
Är hon galen, tänkte vår vän och vita prinsessa.
Men det var det att hon hade hört fel; de kulörta gentlemennen hade helt schyst sagt:
hey miss, where you at?
Publicerad: 27 Maj 2010 @ 08:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
På Centralstationen i Stockholm pågår stor mässa.
Det är småorter kring företrädelsevis Mälardalen som vill få stockholmare att flytta dit; där det enligt mässan finns livskvalitet.
Livskvalitet är förvisso kanske olika för en same i Lappland motför vad den är för en öbo i Sankt Annas skärgård strax utanför Norrköping. Så den bror-duktig-diskussionen kan vi kanske lämna därhän.
Det som höjer ögonbryn är hur de på mässan försöker locka storstadsbon med att det i småstäder finns levande kultur.
Och visst, allt är relativt, men;
Är inte det som att locka en eskimå till säg Avesta, för där finns det snö – på vintern?
Eller en beduin till Sala, för där finns sand – i en grusgrop.
Eller en kenyan till Eskilstuna, för där finns en vit tiger – på ett zoo.
Publicerad: 20 Maj 2010 @ 17:06,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
- Mannen, var är alla svennar, frågade den utlandsfödde butiksinnehavaren.
Det är den lugnaste helgen på länge länge.
- Det är långhelg, försökte jag förklara.
- Svennarna är ute och lägger i båten, räfsar pinnar vid sommarstugan. Sannerar för den sommar som ska bryta alla löften våren ger. (det där sista sa jag inte; det tänkte jag bara)
- Men mannen, fortsatte vår syrianske vän, varför har så många stockholmare sommar-stuga? Det är ju världens vackraste stad, Stockholm.
Jag vet inte, mannen, svarade jag. Jag vet inte.
Publicerad: 14 Maj 2010 @ 20:23,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Kring tragedin av mordet på parkeringsplatsen i Landskrona var det någon Sverige Demokrat som menade att han och många med honom blev förbannade när det hörde utländska talas på bussen, i staden, i största allmänhet.
Inte just nu för att gärningsmannen till mordet eventuellt är av annan etnisk härkomst än den annars rågblonda.
Utan alltid … hela tiden.
Kan det vara den onödiga friktionen mellan människor som är en av orsakerna som utlöste det onödiga våldet på parkeringsplatsen?
Jag kan inte se att det i till exempel Stockholm där jag bor finns samma gnissel mellan människor; bara för de är födda utanför landet eller av föräldrar som en gång för länge sen valt att flytta hit.
Det är klart det finns segreation och socioekonomiska skillander i huvudstaden; men det finns också acceptans för olikhet; ett välkomnande av annorlundaskap.
Själv skulle jag sannolikt fly Stockholm, och även landet, om huvudstaden endast befolkades av kalles kaviar personligheter som Lars, Olle och Stina från sörgården i Astrid Lindgrens bullerbyn.
Publicerad: 14 April 2010 @ 14:34,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Arlanda stad, Arena staden, Rosersbers villa stad.
Det finns en brist i landet Sverige. Det är inte bristen på skog, ängar, kust och landsväg.
Det är bristen på STAD.
Hela landet är annars ett enda stort Bullerbyn; med tre undantag: Göteborg, Stockholm och Malmö.
Även i dessa tre stadsregioner behöver man inte mer än doppa tån utanför stadsgränsen så finns Bullerbyn där också.
I Stockholm, där jag bor, är mer än halva innerstadsbefolkningen inflyttad från Bullerbyn.
Det är bara det att många glömde lämna kvar det där sörgårdstindrandet när de flyttade.
Men stad vill man ha, i alla fall i ortsnamnet: Villastad, Solna stad, Hammarbysjö stad.
Stad. Smaka på ordet; ger en känsla av esplanad, boulevard och promenad.
Publicerad: 22 Mars 2010 @ 08:38,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Det går flyg mellan Malmö och Köpenhamn.
Där någonstans borde man börja reagera.
Malmöiterna som tycker sig bo i storstaden Köpenhamn.
Hur stor är den där staden egentligen? – man åker flyg mellan stadsdelarna.
Publicerad: 22 Februari 2010 @ 08:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Det finns ett komplex i Sverige – ett stormaktskomplex.
Ni vet, Karl den XII; Finland och Norge, Baltikum och så tar vi Ryssland när vi ändå är på gång.
Det där är snart trehundra år sen, men stormaktsränderna är som vore de tatuerade.
Har ni hört den här då? We are only nine miljon people i Sweden, you know.
Eller den här: Stockholm är en sån liten stad jämfört med Paris, New York och London.
Bara den med komplex jämför storlek.
Undrar om berlinarna har komplex för att de bara är 4 miljoner invånare när Paris har nio?
- attans vilken småstad Berlin blev plötsligt!
Att det i Stockholm med förorter bor drygt 2.000.000 människor gör inte staden ett dugg bättre än hälften så stora städer som: Amsterdam, Lissabon, Milano, Liverpool, New Orleans eller Vancover.
Austin, Texas, med 1.5 miljoner invånare, är en bra stad.
Publicerad: 9 December 2009 @ 08:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Igår fick jag veta att 40 procent av landets BNP genereras av stockholmarna, fastän de bara utgör 20 procent av svenskarna.
Det skulle betyda att våra vänner ute i landet skulle behöva öka sin gemensamma kraft med 200 procent; bara för att komma ikapp.
Då skulle landets BNP fördubblas.
Nu tror inte jag att det bara beror på att stockholmarna är duktiga och kreativa – jag tror att det uppstår synergier när många kreativa människor samlas.
Ungefär som kvantfysik ni vet; en elektron har en negativ laddningen på ett. Hundra elektroner har en gemensam laddning på hundra.
Men, konstigt som det kan verka, en miljon elektroner har en gemensam laddning större än en miljon...
Publicerad: 8 December 2009 @ 08:50,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
I DN stod det om en kvinna som flyttat från Stockholm till Tyresö för att hon "inte är någon stadsmänniska".
Så vad är hon då?
"naturmänniska" menade hon.
Hade hon flyttat till glesbyggd i Norrlands inland eller djupa Småland, hade jag kunna köpa epitetet "naturmänniska".
Inte nu.
I Tyresö strax utanför Stockholm bor man inte om man gillar naturen. Där bor man för man är en svenne som gillar att handla på ICA Maxi, dricka vitt bag in box vin på altanen om somrarna och kolla på Desperat Housewifes på teve.
Naturen i Tyresö är bara en ansad grön kuliss mellan en busshållplats och en radhuslänga som passerar utanför vindrutan när man sitter i bilkön till och från jobbet.
I Tyresö, precis som i vilken annan kranskommun som helst kring Stockholm, är man livrädd för naturen.
Så länge det finns gatlyktor och SL hållplatser är man inte i naturen; man är i en bajsbrun allmänning utklädd till natur.
"Naturen" i Tyresö är en kompromiss och ett självbedrägeri.
Men det klingar gott – bo i naturen.
Publicerad: 30 Oktober 2009 @ 08:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
På bussen står en pensionerad man med rullator; där där barnvagnarna brukar vara.
Han är lite sliten, oborstad, naggad i kanten; ett hårt liv i arbete. Kanske nån sup för mycket.
In kommer en mamma med barnvagn och teling i densamma.
Den pensionerade mannen ser en möjlighet till konversation; och tar den.
- oj vilken stor pojke du har, säger mannen på finlandssvenska, med riktning ner i vagnen och till den nyss inkomna mamman.
Innan hon riktigt hunnit svara fortsätter vår pensionerade medborgare på nu än tydligare finlandssvenska:
- min pbror har fyra pojkar pborta i Karelen; den längsta är 210 céntimeter. Di andra tre är 205".
- Oj, säger mamman, det var väldigt det.
- jovisst, säger mannen som nu tycker att konversationen fått fart och fortsätter därför.
- men min farfars bror, han var 220 céntimeter, ja han var stor den.
- det var fasligt, menar mamman och stoppar in en napp i den lilles mun.
- och min farpbror, som var generalmajor i finska armén, han var 239 centimeter. Han var stor och lång han, upplyser mannen med glitter i ögonen.
Sen vet han inte riktigt vad han ska hugga till med härnäst. Han funderar en stund och nämner lite mumlande om en klasskamrat som visst hade varit 195.
Men det var liksom inget att komma med nu när han hade varit där uppe och rört sig i de högre sfärerna.
Han irrar lite med blicken, vet inte riktigt vad han ska säga för att imponera vidare.
Mamman kliver av med sin barnvagn. Hon nickar ett hej då mot mannen, som hälsar adjö och ler med glesa tandgluggar och orakade kinder; lyfter blicken mot solen och känner att det var en trevlig dam det där, och vilken fin höstdag vi har fått. Allt medan bussen skumpar vidare Birger Jarlsgatan fram.
Publicerad: 15 Oktober 2009 @ 09:25,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Gode vännen B var i Göteborg igår.
Han skrev ett uppgivet SMS: måste dom vara så jävla mycket göteborg i den här byn? Måste dom vara en parodi på sig själva? Den goe konduktören på spårvagnen sa "välkommen till jöttebårrrj! passa på å köp reekerr".
Min reflektion är lika enkelt som tydligt:
Göteborgare är alltid göteborgare – aldrig världsmedborgare.
Publicerad: 18 September 2009 @ 08:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Två killar gick och höll om varandra; smack, de gav varandra en blöt kyss.
Den äldre mannen mitt över gatan höll på att tappa ögonen; han trodde dom i alla fall inte.
Men snälla, ska det vara nåt att tappa haka och ögon för; två män som tycker om varandra. Ja, till och med är ett par och visar det.
Medborgare, dags att komma in i matchen nu.
All kärlek är bra kärlek.
Publicerad: 5 September 2009 @ 10:29,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
"allt är bra, trots att vi befinner oss på östkusten", sa mannen ironiskt på utpräglad göteborgska.
Det var eftermiddag, det var grönska, det var solkatter i fyllda ölglas.
Då och där förstod jag vad det är för skillnad på göteborgare och stockholmare.
Det är inte storleken på stad eller geografisk kust.
Det är att göteborgaren med just det där "västkusten är bästkusten" diskvalificerar sig och sätter eget krokben; när de med just sådan kommentar befäster sin plats i den svenska myllan; fast förankrade i nationalstaten Sverige. Att deras referenser är begränsade till det svenska.
Expecit: Göteborg är en stad i Sverige.
Det skulle vara ett fall framåt för Göteborg om de släppte taget om Sverige och vågade bli en del av världen.
Stockholm bryr sig inte om vilken kust hon ligger vid. Vilket landskap hon räknas till. Hon sneglar inte nervöst över axeln och tittar om hon är längst eller störst i landet.
Det kan vara där stigmat ligger. Att Stockholm inte jämför sig med andra svenska orter. Att hon i viss mån ignorerar.
Publicerad: 30 Augusti 2009 @ 11:09,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Igår upptäckte jag (säkert sist av alla) att Mosebacke på Söder är Stockholms absoluta hot spot.
Dels finns där Södra Teatern, som sätter upp idel bra grejer >>. Mosebacketerrassen >>, med vidunderlig utsikt, skön bar med Stockholms bästa häng, och Kägelbanan en trappa ner >>.
Strax bredvid ligger SoFo med sitt alternativa stuk. Götgatan med sin avslappnade publik. Gondolen, med fine dining och klassisk bar. Även där, bäst utsikt i stan >>. (hur nu fler ställen kan ha bäst utsikt; men det är typ samma utsikt)
Allt ligger på (tror jag) Söders och därmed Stockholms högsta befolkade punkt.
I går kväll var det 20 grader vamt när L och jag släntrade ut ur Södra Teatern (vi hade sett Klungan), lyssnade på Bo Kaspers Orkester (från terrassen; andra kvällen i rad), rullade ner på Götgatan (där några gossar spelade jazz för den som ville höra på), tog en drink i en bar som låg strax bredvid.
Vi ville aldrig gå hem.
Publicerad: 28 Augusti 2009 @ 08:13,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
De kom horder med folk vandrandes över Slussen igår.
Nu är semestern slut, var min första tanke.
Eller så är det regeringens jobbavdrag som givit resultat och ALLA fått jobb.
Så var det nu inte; det var krakel i T-banan.
Stömfel och knas.
Många stackars pendlare fick kliva av vid Mariatorget och gå över Slussen. På väg mot viktiga kontor och ännu viktigare möten.
Med lätt stressad måndagsblick sågs människor ur lämmelhjorden desperat knappa på sina mobiler och med vinklat huvud låsa telefonen invid axeln: Jag kommer om sjutton minuter. Säg att jag är sen. Börja mötet innan mig.
Med lite tur fanns där någon i den desperata hjorden som även riktade blicken upp mot den koboltblå himmel som sensommarsuckade över huvudstaden.
Publicerad: 25 Augusti 2009 @ 15:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Egentligen borde människor som bor nära varandra, i en stad, kanske vara de med lägst toleranströskel. Jag menar, det är många som trängs på samma yta.
Således borde de med flera kvadratkilometer tomrum utanför husknuten vara de mest toleranta; de mest inbjudande när det för en gång skull dyker upp någonting annorlunda. Kanske lite främmande.
Men verkligheten ser annorlunda ut. Kanske för att de toleranta vill leva tillsammans, och de intoleranta vill leva för sig själva.
I helgen har jag mött en mängd intolerans; bara för att jag för en gång skull tillbringade den utanför Stockholms tullar – på det så kallade landet (Jag träffade oerhört fina och fantastiska människor också i mina nya vänner Jessica och Mikael).
Med helgen i färskt minne är jag glad att jag inte bor ute i någon småstad, där intolerans tycks vara vardagsmat.
Allt ska vara lika, allt främmande ett hot.
Det tycks vara någonting oerhört provocerande ute i landet med en "stockholmare". Mest tror jag för att vi kanske värdesätter andra saker än landsortssvennen. Att vi har ett annat mått på kvalitet. Då måste man gå till attack. Allt man inte känner igen är ett hot.
Man kan undra hur trygg man egentligen är i sin tillvaro om allt annorlunda provocerar, ístället för att fascinera.
Inte undra på att jag som "stockholmare" gärna hoppar över hela landet Sverige; ser mina gelikar hellre i Köpenhamn, Berlin, Barcelona, New York, Buenos Aires och Paris.
Publicerad: 17 Augusti 2009 @ 08:36,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Hela Stockholm glöder, och då ska jag till Ronneby.
Jag har inget emot att resa – missförstå mig inte.
Men just nu, när parkteatern har så otroligt bra föreställningar över hela stan, när kulturfestivalen pågår i Stockholm med sjukt fina evenemang, när filmfestivalen visar film på storbildsdukar varje kväll i Råhlambshovsparken. Allt gratis! Picknickorg och en filt.
Dessutom spelar Eldkvarn på Lasse i Parken på Söder, och Freddie Wadling på Mosebacketerrassen på söndag.
Skön sensommarjazz.
Och på söndag; världens längsta bokbord på Drottninggatan.
Det är alltid såhär i Stockholm i augusti. Omöjligt att åka bort.
Publicerad: 14 Augusti 2009 @ 08:01,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
I have been here so much I do not see myself as a tourist, sa svensken till sina amerikanska gäster, där de satt på ett café i Gamla Stan i Stockholm.
Amerikanerna var imponerade: staden, vattnet, husen, torgen, muséerna, kulturen. renheten allt. De visade verkligen sin uppskattning både med ord och gester. De gillade verkligen Stockholm, don't give me wrong on that.
Den svenska mannen orerade på om stort och smått i Stockholm. Kommen från typ Gävle som han var, var han hyfsat påläst.
Just när som amerikanerna höll på att gå ner på knä och tillbedja denna mälarens drottning, och ödmjukt kyssa den solsvenna gatstenen, sa svensken "but I would never never never live here..."
Amerikanerna tittade upp med sina tårdränkta blickar. Svensken hade gjort det oförlåtliga. Dissat sin huvudstad. Visat på sin småsinthet; någon form av tillkortakommande.
Vad vi än gör: blotta aldrig den där lilleputten som bor inne i själen.
Publicerad: 23 Juni 2009 @ 09:10,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Jag läser boken Urban Safari, av Bobo Karlsson.
Allt för länge har romantiseringen av landsbygden pågått, och av suburbia.
Trädgårdstäppa, altan, klotgrill och foppatofflor.
Alltid sol, alltid grönt och alltid blå himmel.
Verkligheten är förstås en annan:
Bilköer, pendeltågsstation, grillos från grannen, eviga hemmakvällar i ett blått skimmer från teverummet.
Å så grannens fula gavel som borde målas om.
I staden finns en annan sida; lätt att romantisera den med:
caféliv, restauranger, kultur och promenader längstmed en kaj.
Men det är inte det Bobo Karlsson fokuserar på i sin bok; det är snarare the dark side – noir.
Det är befriande skönt att som urbanista känna att en frende förklarar för mig att vi inte behöver jämföra våra städer med varandra: Chicago, Berlin, Sao Paolo, Istanbul, Bangkok, Beirut, NY, LA, Buenos aires, Stockholm med flera.
Alla är städer – med olika toner, som tillsammans bildar ett global urbanville.
Själva poängen med urbanville är att städerna är olika; men att de tillsammans bildar något som kan likna en global by. Det är bara att ta tåget, eller flyget, och vips är man i en annan del av byn.
Länder är ointressanta, och ibland farliga: fanor, hymner, arméer och protektionism.
Ta till exempel Istanbul och Turkiet. Att Turkiet inte är med i EU finns det goda grunder att förstå. Men Istanbul är vår kompis any day, and twice on sundays.
USA-hatet har lagt sig nu när det kommit någon form av intelligentsia in i Vita Huset; men under bush-åren var det väl ingen av oss som ogillade NY. Det var liksom inte USA.
En värld – en by – ett urbanville
Det är inte nolltollerans – det är hundra procent tolerans.
Publicerad: 22 Juni 2009 @ 10:34,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Det ska bli högt, det ska bli snyggt, det ska bli boulevard. Det ska bli hela 100 meter tokigt vackra skyskrapor som markerar Vasastan i Stockholm.
Under de närmaste åren kommer Sveriges största byggarbete ligga mellan Stockholms norra innerstad och Solna.
För första gången på hundra år kommer innerstaden bokstavligen växa ut över sina tullar.
Jag är för – jag är på.
Det enda som någon gång kan få mig att längta bort från Stockholm är att innerstaden ibland känns begränsad.
Då längtar jag till Madrid, Berlin eller Bangkok.
Politiker och stadsplanerare har äntligen börja tänka bort från den gamla laguppställningen: expandera med ännu en förort; och så lite tistelgärden och snårskog emellan, så ingen kan säga att det inte är grönt.
Folk vill inte ha otillgänglig grönska; inte densitetfattigt utdragen stad med förort på förort efter långa räls.
Folk vill ha stad; med tillgängliga grönområden.
Nu ska det byggas: hi och hå.
Men en grej bara: kalla inte det nya stadsdelen lilla chicago, som det stod i tidningen att det skulle kännas som.
Allt som är stort men utalas diminutivt avslöjar avsändarens mindervärdeskomplex.
Typ: Göteborg – Lilla London.
(Lilla Chicago... är inte det Motala?)
Snälla – inget sånt!
Stockholm ska inte vara Paris, inte New York, inte Bombay.
Låt de har sina grunker för sig själva.
 Tors torn i den nya stadsdelen norr om Vasastan. Idag är den här platsen en bro, ett sandtag, ett tistelgärde och sopor.
Publicerad: 15 Juni 2009 @ 08:22,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Underställ, raggsockor, kängor, stortröja och vinterjacka.
L och jag var ordentligt klädda; ända upp i halsen.
Men det hade inte hjälpt, om inte Bruce Springsteen kommit och värmt oss i över tre timmar.
Stockholm Stadion kokade, gungade.
Sen cyklade vi hem genom ett frostnupet Stockholm.
Publicerad: 8 Juni 2009 @ 08:25,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Det satt två damer i övre medelåldern på ett fik här i Gamla Stan i Stockholm; vred på karta och ringade in muséer de skulle besöka.
Jag kunde inte låta bli att lägga mig i; kommenterade att "oj, det var väldigt vad många muséer det fanns i stan; hade jag nästan ingen aning om själv". Fast på engelska, då damerna kom från Utha, USA.
Damerna blev båda överväldigade av att få samtala med en inföding; frågade om vart jag bodde, om jag hade barn här i denna (som de tyckte) underbara stad, om jag arbetade här i det pitoreska Gamla Stan.
Samtalet gled in på Wasa skeppet (där de varit), National Muséet (dit de skulle), och Nobel Muséet (ligger vid Stor Torget).
De tyckte unisont att det var fantastiskt att jag hade en cofféeshop strax bredvid kontoret, att jag cyklade till jobbet och att min son hade gångavstånd till skolan.
Plötsligt insåg jag att min livstil i deras ögon var européisk; jag för dem en typisk europé.
Det är inte ofta jag tänker på att min vardag skulle kunna förefalla vara exotisk.
Publicerad: 4 Juni 2009 @ 08:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Mitt på Östermalm i Stockholm står Moderaterna och bistår medborgarna med råd och material inför EU-valet.
Är inte val av plats både fegt och korkat?
Just på det finaste torget i det finaste av Stocholms kvarter är ju indoktrineringen och frälsningen redan klar.
Varför inte prova i förorten? Eller är de för fiiina att åka dit, om de ens hittar.
Kanske är det rädda för stryk?
Eller vet dom inte att världen fortsätter bortom NK och Stureplan – att det finns ett helt land med väljare mellan Slottet och Falsterbo?
Publicerad: 3 Juni 2009 @ 08:23,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Innan man byggde om Vasaparken för nåt år sen, var det ett väldigt boulspelande överallt och hela tiden.
Snajdiga gubbpojkar som visade att de kunde böja knä och svinga arm.
Så när Stockholm Stad ändå höll på att bygga om i parken tog de tillfället i akt att skapa ett par permanenta boulebanor en bit bort, i parkens ena hörn. Lite ur vägen för flanörer och barnvagnar och dess krabater. Under ett skuggigt träd.
Där de fick vara i fred – men heller inte syntes...
Just därför spelar ingen längre.
Publicerad: 2 Juni 2009 @ 08:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Strax utanför Hornstull håller Stockholm på att svälla ut och bli större än vad de gamla tullarna begränsar.
L och jag har visat intresse och fått tokigt snygga broschyrer från JM som visar terrasser och balkonger med utsikt över vatten och stadens tinnar.
Ett helt nytt Odenplan (där vi bor idag) kommer byggas där vid kajerna.
Det är så snyggt att både L och jag går i tankar att sitta på första parkett och se kvällssolen sjunka över kyrktorn och Söders siluett.
Det enda som känns begränsande är byggföretagens broschyrer, som visserligen tillhandahåller ett otal options och valmöjligheter; allt från dörrhandtag till golv, men det ges inga options på planlösning.
Vi vill ha en tvåa, på 100 kvadrat. Ett sovrum, och sen i stort sett ett enda gigantiskt rum, med ett kök i ena änden; lite i smyg bakom nåt.
En enda stor yta, och stora fönster över terrassen – och utsikten.
Publicerad: 28 Maj 2009 @ 13:46,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
den 22 maj, nådens år 2009. Stockholm.
Det är 12 grader och regn.
På uteserveringarna runt Stureplan sitter folk och dricker kall chardonnay, och lika kalla öl; under filtar, bredvid gasolbrännarna.
Det här kan vara världens fattigaste folk.
Publicerad: 22 Maj 2009 @ 14:49,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Kronprinsessan hotar med att flytta in i Haga slott.
Mitt i en av Stockholms grönaste lungor; i Nationalstadsparken.
Där brukar det annars vara tji att flytta på en enda sten. Men inte när blått blod håller i spaden.
Vi som bor i angränsande Vasastan har Hagaparken som vårt gröna vardagsrum, vår trädgård. Där samlas vi hela tiden året runt: skridskor på vintern, picknick på sommaren, löprundor, pulkåkning, hundprommenader. Alla är där.
Östermalm har sitt Djurgården och Liljansskogen. Söder har vatten i alla väderstreck, liksom Kungsholmen och Gamla Stan. Vasastan; där har vi Hagaparken!
Med kronprinsessan boende mitt bland träden i Hagaparken kommer friheten minska och vaktstyrkorna öka.
Kan inte hon bo jämte sin pappa ute på Lovön?; så har vi allt rojalistiskt gegg på ett och samma ställe. Det måste bli oerhörda synergieffekter för vaktbolag och riktets säkerhet.
Publicerad: 20 Maj 2009 @ 08:41,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
I tjugo år har jag bott på gator här i Stockholm. Alltså inte PÅ gatorna, utan i hus som ligger bredvid.
Alltid alltid alltid har jag tittat upp på fasaderna längs med boulevarderna och tänkt; där skulle en medborgare som jag vilja bo. Med utsikt över en bred gata; alléer, kafféer och butiker. Det är det som är skillnaden mellan "gata" och "boulevard" – och enligt Birjer Jarl finns bara en sådan i Stockholm, värd namnet: Odengatan.
Nu kanske kanske kanske jag får tillfälle att byta min trerumslägenhet på en gata här i stan, mot en våååååning på Odengatan: med allé, café och allt som gör att man en gråmulen dag som denna, skulle kunna inbilla sig att Vasaparken en bit bort faktiskt är Jardins de Luxenbourg i Paris; och Odengatan skulle kunna vara Boulevart Saint German.
Pariskomplex – någon?
Publicerad: 19 Maj 2009 @ 09:07,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Plufs, så släppte medborgaren en hopskrynklad serviette på gatan. Rakt ner bara, som vore det nåt som tappades.
Själv kom jag på cykel och trodde det var just det – nåt som tappades.
När jag fick mål i mun hade tillfället försvunnit, och jag förstått att det var nåt som slängdes.
Bara sådär, rakt på trottoaren.
Som en minderårig med napp och nalle.
Medborgaren då – en vanlig en; såkert med både högskolepoäng och golfhandikapp.
Han såg ut som en sån där moderna typ, som uppfattat att han har rätt till frihet; tänkte väl att då får man kanste lite skräp där man står.
Publicerad: 18 Maj 2009 @ 12:46,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Det satt en liten kille och åt en croissant och drack en kopp choklad på fiket i kvarteret i Gamla Stan.
Han kanske var sisådär tio år. Skolväskan stod bredvid; med läxböcker å slikt, kan man tro.
Det visade sig att han satt där varje morgon upplyste A, som är barista, mig om.
Killen äter sin frukost där.
Den här morgonen hade han tagit en extra bulle – eller croissant, då.
Han ville fira. Fira att han tagit steget och bytt skola till hösten.
Skolan i Gamla Stan var det inget fel på, sa han. Men det uppe på Söder var bättre.
I går hade han travat upp till rektorn på den nya skolan, lagt fram sin sak, och hälsats välkommen till hösten.
På min fråga om det inte var jobbigt att byta skola sådär i mellanstadiet svarade han:
man måste våga prova nåt nytt här i livet.
Tio år – och redan så långt fram.
Publicerad: 13 Maj 2009 @ 10:31,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
På en av stadens allra finaste gator trippade en av kvarterets allra finaste damer.
Hon var säkert fyllda 35 år. Men inte en dag äldre än 39.
På lilla trappan utanför hennes port låg på det nedersta trappsteget en smutsig påse och skräpade; ditblåst kan man tänka.
Damen som var på väg in genom sin fascionabla port, petade lite lätt på skräpet med sin dyra läderstävel; fick bort skräpet från trappen, ut på gatan, och iväg en halvmeter utmed trottoaren.
Såja, nu var inte längre problemet hennes och fastighetens trappan ej längre kontaminerad av ditfluget träck.
Då slår det mig plötsligt att den här typen av beteende; att sopa rent framför egen trapp men inte vilja ta i problemet, gör att jag undrar om vi är mogna att ta hand om den här planeten.
Publicerad: 21 April 2009 @ 08:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Jag har en vän som är prostituerad.
Han pluggar och sånt, men det ger extra pengar – säger han.
I början av april flyttade han från en liten lägenhet i Kristineberg till en något större en bit längre utanför stan. Han fick balkong. Han har gröna fingrar.
Det är bara det att kunderna slutat ringa nu. Det blev plötsligt en besvärlig omväg. Tidigare svängde kunderna bara förbi där till hans gamla etta på väg hem till villan, familjen och idyllen ute i Bromma. Efter jobbet. Innan middagen.
Tog inte med än en kvart. En kvart som det var lätt att förklara för familjen – om någon skulle fråga.
En sväng till nya adressen skulle ta kanske 45 minuter allt som allt. En omväg. Skulle bli svårt att förklara. Speciellt som de flesta kunderna kommer en fredag efter jobbet. Mycket köer ut, kan man tänka.
Undrar hur det ska gå för familjen nu. När han inte kan suga av pappa innan helgen.
 Han är transexuell. Men det är inte han på bilden.
Publicerad: 16 April 2009 @ 08:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Nej, det var ingen medeltidsvecka. Hon såg heller inte ut att tro hon var Brünhilde i någon Wagneropera – Der Ring des Nibelungen.
Hon hade bara på sig en medeltida riddarhjälm där hon cyklade genom stan.
En sådan där av hårdplast som går att köpa nuför tiden; med en metallskena (eller hårdplastskena då) mellan ögonen och ner över näsan. Så att man har skydd för svärdshugg å sånt.
Hennes kille kanske var en sån där som leker Arn på helgerna; står på ett gärde strax utanför tätbebyggelsen, drar lans och har draperat sig med fotsida kappa.
Kanske var hennes egen cykelhjälm trasig, och hon tog det nöden krävde. Och där låg killens medeltidshjälm på hatthyllan.
Eller så har killen åkt till skogsglänta nu i helgen och ska leka 1500-tal; snopen han ska bli när han ser att han tagit fel, och ur trunken drar upp tjejens cykelhjälm av märket Bell.
Publicerad: 8 April 2009 @ 09:04,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
En eftermiddag i Gamla Stan i Stockholm.
Bilen rullade långsamt på kullerstenen; en man gick framför, mitt i gatan, utan minsta antydan att gå ur vägen.
Bilisten körde närmare; försökte tränga sig förbi.
Men icke.
Mannen gick bred som en ladugårdsdörr – mitt i gatan.
Framme vid en korsning stannade mannen upp, pekade på den blå vägskylten med vit text, och läste högt innantill: med rösten skarpt riktad mot chauffören i bilen.
"biltafik förbjuden efter klockan 11.00"; högt och tydligt – på bred göteborgska.
Typ "biltrafiiik fuörbjudean efter klocka elva, enna."
Då blev jag glad. En göteborgare som tar sig ton och försvarar Stockholm.
Publicerad: 3 April 2009 @ 11:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 1 st
Det är så jag ser helvetet på jorden.
Paret L hade varit på organiserad cykelsafari bland villorna i Spånga; en förträfflig övre-medelklass-förort strax utanför Stockholm.
Organisationen kring cykelturen såg ut såhär:
Varje familj i den lummiga villaförorten ordnade en rätt av en måltid: förrätt, efterrätt eller huvudrätt.
På besök till varje hem kom tre andra okända familjer – på cykel.
Sen cyklade man själv iväg, efter uppgjort schema, till någon annan tidigare okänd granne; där man fick äta något som den familjen gjort: förrätt, efterrätt eller huvudrätt
På så vis hade man några på besök hemma i egna villan; och fick cykla på besök hos tvenne andra.
Någon med excel och logistikerfarenheter samlade alla, satte ihop turerna och måltidslogistiken.
Låter det krångligt?
Kanske.
Jag ser två orsaker som får mig att tänka: väderspänt-heteronormativt-medelklass-gegg.
Ett. Människan är nyfiken, och vill naturligtvis se hur grannarna har det; samtidigt som man själv får visa upp sin inredning, goda smak, känsla för design och sitt hem – för dagen välpolerat av någon svart arbetande utlänning.
Två. Människor vill mötas. Eftersom villakvarter inte inbjuder till spontanitet och samhörighet får man krysta fram sådant genom organiserad cykelsafari en helg; när göken gol och lillan kom till jorden.
Publicerad: 29 Mars 2009 @ 10:59,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Det talas ryska i Gamla Stan i Stockholm; och italienska, spanska, amerikanska.
Om man hör någon tala svenska hajjar man till.
Det finns ett turiststråk som rör sig över hela Drottninggatan, vidare in i Gamla Stan längst med Västerlånggatan. Hela tarmen slutar på Järntorget; där Vinguiden.com har sitt kontor.
I morse stod det minst fyrtio ryssar och fotograferade vår gränd när jag klev ut ur porten på väg mot Posten.
Alla med kameran och karta i kalla fingrar. Guiden stod och berättade nåt som vi som bor och verkar här säkert inte har en aning om.
Sen runt hörnet; ännu en rysk grupp där en annan man berättade någonting annat.
Man blir glad av att se alla som tänk att: nej, jämmer å elände – nu åker vi till Stockholm istället: kollar in lite gator, shoppar och äter nåt gått. Nån vecka i mars tror jag blir bra.
Publicerad: 25 Mars 2009 @ 10:05,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 1 st
Jag tror det var Freud som sa nåt i stil med att: man ska skaffa barn innan trettio; för då kan man efter fyrtio ägna sig åt sin personliga utveckling.
L reagerade på att hon och jag ofta tillhör de yngre i teatersalongerna, på biofilmer som inte producerats i Hollywood, och på urbana restauranger.
Alla andra är antingen femtiofem plus – på kultur grejs.
Eller tjugotvå – på mathaken.
Vad gör alla andra fyrtioplussare?
Nej, L och jag hänger inte på ungdomsgårdarna runt Stureplan och ljuger om vår ålder för killar som ser ut som benjamin syrsa; och flickor som miss Piggy med anorexi.
Nej, vi sitter inte på guide michelin krogar och flashar med nåt guldkort på varken pappas eller firmans bekostnad.
Vi är bara ute och kollar lite grunker som spelas här och där. Slappar i en biosalong. Käkar en bit mat nån gång.
Måste man gå på svåra smala diktaftnar för att eventuellt träffa en och annan fyrtioåring som kanske gillar kultur?
Ska vi börja åka Ålandsbåt för att träffa jämnåriga; kolla storbildsteve en sportlördag i en brölig bar, eller ställa oss i en kö vid utgångskassorna på K-Rauta?
Publicerad: 19 Mars 2009 @ 06:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
"folk har mer humor i Halmstad än i Stockholm", sa Peter Wahlbeck i DN igår.
"Varför ska jag bo i Stockholm, den frågan kan bara ställas av en stockholmare. Varför bor inte stockholmarna i Berlin?", replikerade Peter Englund på frågan varför han bor utanför Uppsala istället för i Stockholm.
Det är DN På Stan som en gång i veckan presenterar Veckans Lantis. En känd svensk som (hör och häpna) inte bor i Stockholm.
Frågan till Peter Englund är helt relevant: varför bo utanför en stad och arbeta i en annan. Både miljö och tid kunde sparats av en flytt. Alla stockholmare arbetar inte i Berlin; gjorde vi det skulle vi antagligen bo där.
Peter Wahlbecks påstående om att man är roligare i Halmstad, avslöjar en hopplös lantsortsattityd. På den lilla orten kanske det går att med viss riktighet säga att; folk i Halmstad är si, de i Ronneby är så, Norrtäljebon han är sån. På en mindre ort med färre människor kanske det kan sägas skapas en sorts kultur som genomsyrar befolkningen.
En stor stad spretar åt alla möjliga håll. Det ska den göra. Det finns lager på lager med kulturer och subkulturer. Av de 1,5 miljoner invånarna i Stockholm finns inget "man". Det finns bara en massa olikheter, som förenar.
Peter Wahlbeck beskriver fortsättningsvis att han tycker Stockholm känns stort, en massa ansikten, att man måste verka cool, streetsmart. Men på frågan vart han helst vill bo svarar han: New York...
Publicerad: 20 Februari 2009 @ 08:21,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
"Jag tar 500 kronor för en avsugning. Full service kostar 2000. Då får de göra allt, ALLT!"
"Hoppas jag får en kund fort ikväll, jag orkar inte stå och frysa", sa vänninan där hon satt späd på t-banan mellan Slussen och Hötorget.
På väg hem från Akkurat på Söder i Stockholm igår kväll klev dessa vilsna barn ombord i min t-banevagn.
Där satt jag mittemot och visste inte vart jag skulle sätta blicken. Kom på mig med att säkert vara en typisk kund till dem: 45 år, välklädd, familjefar, hyffsad ekonomi, lätt berusad av en god middag, några ale och en trevlig kväll med vännerna E och B.
Den ena flickan, som kanske var 25 år, orkade inte hålla ögonen öppna. Jag gissar; heroin.
Den andra, som såg ut att vara precis fyllda tjugo, var oskyldigt söt som vilken universitetsflicka som helst.
Sen klev de av och skulle antagligen upp till Malmskillnadsgatan, på jakt efter en torsk och pengar.
Frågan är om jag skulle gett dem en femhundring så det slapp förnedringen och smutsen; i alla fall den kvällen.
Publicerad: 17 Februari 2009 @ 09:37,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 1 st
Goda vännen B har kontakter ända in i stockholmskrogarnas vinkällare och bokföring.
- det är kris, sa han när vi sågs.
Han förklarade att Stureplan har tappat kunder då de priskänsliga wannabeklientelet först känner av sämre tider. De som nyrikt sprutar champagne i goda tider är de som käkar gröt i dåliga.
Kanske ett tillnyktrande, tänker jag. Så vi slipper skämma ut oss inför varandra; som sämsta sortens öststatsbeteende, bara för att det är helgkväll.
I fina kvarteren på östermalm, där B bor, går man hellre på kvarterskrog, äter gott, blir vänligt bemött, och betalar lite mindre.
Att sitta och äta mitt i stökig ungdomsgård bland Kallestropp och Grodan Boll känns inte 2009.
Publicerad: 24 Januari 2009 @ 09:48,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
På Posten i Gamla Stan i Stockholm stod en man och väntade. Det fanns ingen personal i kassan, och ingen klocka att irriterat plinga på.
- Märkligt, sa den trettioårige mannen, mitt i Stockholm och här råder ett sånt lugn.
Mitt i meningen ändrade han sig alltså; från stressat missnöjd till att faktiskt se det förnöjsamt lugnande i situationen.
- Jag är nyinflyttad sen en månad, sa han vidare. Bor du också här?
- nej, jag jobbar här, bor i Vasastan, fick jag fram.
Så stod vi där och fick känna oss urbant moderna. Kanske fick vi en gemensam känsla av att det var väl det vi visste. Att det är lugnt och trevligt i orkanens öga. Att det finns ett hejsan välkommen också mitt i stora stygga staden.
På väg tillbaka till kontoret såg jag kvällstidningarnas löpsedlar uppehängda redo att få hakor att tappas.
"Hela Vårens Väder"
Jisses, mitt i all skön urban verklighet anar man det tomtesverige man helst vill slippa.
- Fröken, när går nästa flyg till landet utanför?
Publicerad: 22 Januari 2009 @ 10:13,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Bygg högt och tokigt!
En kväll uppe i en skybar i Bangkok satt jag tittade ut över de galet höga och snygga husen runt omkring.
- Tänk om Stockholm kunde kränga sig ur småskaligheten och våga ta ut lite svängar, filosoferade jag.
Samma känsla fick jag i vissa kvarter i Berlin tidigare i höstas; och i Barcelona och Madrid i somras.
Nu är det väl någon som tycker att Stockholm behöver inte vara Madrid eller Berlin för att få finnas till; att vår stad har en egen grammatik som speglar oss, vår historia och vårt land.
Det är både sant och riktigt.
Men det finns också en rädsla över att göra tokfel igen som det gjordes i valda delar av Klarakvarteren på sextiotalet.
Innerstaden i Stockholm är i stort sett klar och kan få vara som den är; utom där det finns plats och behövs förändras: Slussen, Norrastation, Norra stationsgatan, Norrtull. (mycket "norr" där)
Men andra delar: Gärdet, Frihamnen, Årstafältet.
Tänk snygga ekovänliga höghus på Gärdet; skybar högst upp och utsikt över Stockholms inlopp. Lägenheter och kontor. Typ fem Turning Torsos.
Kultur och kommers i bottenvåningarna. Snabbtåg in mot stan.
Likaså på Årstafältet: galet annorlunda hus; miljösmarta terasslägenheter och goda kommunikationer. Parkanlägningar och utomhusteater. God tvärförbindelser så att jag som bor i Vasastan närsomhelst kan känna att: nä, jag drar till Årstafältet, kollar lite kultur och äter middag på den där svala restaurangen som ligger så grönt och skönt mellan de där snygga husen.
Engelska townhouses; sådär så man kan bo i stan men ändå ha ett litet radhus.
Kanske vore nåt för delar av Gärdet.
Kristiania (utan knark). Ohämmat annorlunda, där folk fick bygga sina egna hus på sitt eget sätt. Vissa grundkrav och lite ordning på basstrukturerna från kommunen; men sen ba! ge på med färg och form. Låt folk skapa själva.
Både högt och lågt.
Å så inga motorvägar och förbifarter.
Publicerad: 21 Januari 2009 @ 09:57,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Chauffören på Taxi Kurir hittade inte till några adresser överhuvud taget i stan; trots GPS snett till vänster om blickfånget.
Jag som stått och förbannat mig över de usla taxichaufförerna i Bangkok som verkligen inte hittade någonstans i sin egen stad. Inte till de stora hotellen, de stora köpcentren eller sevärdheterna.
Ahh??? not no way!
Eller som vid bussterminalen Ekkamai mitt i Bangkok; där man inte kunde plocka upp en taxibil på den stora planen där alla taxibilar släppte av. Utan det måste göras med dödsbudet tjutande runt öronen på den sexfiliga galna motorvägen strax bredvid. Och då fattar fyra av fem taxichaufförer inte vart hotellet ligger, å bara drar.
Glad blev jag därför när jag åkte Taxi Stockholm här om dagen, och den trygga grånade mannen (som kanske hette Bertil) hälsade välkommen. Lugnt styrde genom innerstaden. Samtalade på ett sånt där lättsamt småmysigt morfarsvis.
Berättade att han kört taxi sen 1975. En av de första styrningarna hade gått en sen natt från Biblioteksgatan till Slottet. "Morfar Bertil" sa då till mannen i baksätet att han nog inte kunde komma upp till slottet vid den sena timmen.
- Det går nog bra, sa den lätt påstrukne passageraren. Jag bor där.
Publicerad: 16 Januari 2009 @ 08:44,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Jag stod still på trottoaren. En flicka helt uppe i sin ungdom gick och talade med väninna. Buff‚ hon gick rakt in i mig. Såg mig inte. Trots att trottoaren var bred‚ och jag närmare två meter.
Hon studsade runt 180 grader, fick tag i balansen och gick vidare med nåt hårt i blicken.
Bangkok har 8 miljoner invånare, Stockholm 1,5. (jag räknar hela stan‚ inte bara kommunen)
Densiteten där borta är 100 gånger tätare än hos oss. Ändå flyter människor fram där‚ som olja genom kugghjul.
Varför går vi i Stockholm rakt fram, breda som lagårdsdörrar, när thailändaren slingrar som en orm?
Är det storbonden i oss som fortfarande tror vi går runt bland plogtilltorna; bred och rejäl? Tunga som skogshuggare.
Publicerad: 14 Januari 2009 @ 11:47,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Stockholm: stress, bilar och spring. Det är en bild av huvudstaden. Men det finns fler.
Det finns över 200 000 personer i Stockholm som cyklar till arbetet varje dag. Hur många som promenerar är det ingen som räknat. De finns de som har tre minuters gångväg till jobbet, och de som åker t-bana fyra hållplatser – på tio minuter.
Den bild som ofta ges av huvudstaden är ett jäktigt inferno: bilköer, pendeltåg som står still och folk som springer med andan i halsen. Och den bilden är också sann. Men det är bara ett ansikte. Det finns fler, kanske lika många som de närmare två miljooooooner som lever och verkar i den här staden.
Livet för många stockholmare är betydligt enklare än vad många från andra landsändar tror.
Kanske är det även så att anledningen till de höga priserna för en bostad i Stockholm beror bland annat på det, att det är jäkligt bra att bo här. Och med det menas inte att det är bättre än någon annanstans, eller att något annat skulle vara dåligt.
Det betyder bara att för den som väljer storstad framför småstad, urbanitet framför landsbygt, för den skänker storstaden fler möjligheter till ett bra liv. Därmed inte sagt att livet blir bättre. Bara att det ges fler möjligheter till ett rikare liv. Och då menas inte rikare än någon annans, utan bara rikare än vad det egna livet varit annars.
Publicerad: 7 Oktober 2008 @ 09:33,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
I DN idag (081119) står att huvudstaden kommer ha över 800.000 invånare i början av 2009.
Det låter mycket det; men även lite vid en jämförelse med andra storstäder i Europa.
800.000, hmm?! Hur räknar de då tro? Jo, de räknar bara Stockholms kommun...!
De räknar alltså inte alls med kranskommunerna såsom: Nacka, Solna, Järfälla, Sundbyberg, Sollentuna, Täby, Botkyrka, Haninge, Lidingö, Tyresö med flera.
Med dessa är det närmare 700.000 ytterligare till de där 800.000:
alltså 1.500.000 invånare!
Varför gör vi såhär i Sverige, att vi bara räknar EN av alla kommunerna i Stockholm som varande Stockholm?
Är det någon sorts provinsiell tröghet som ligger bakom? Är det därför kollektivtrafiken är så enkelspårig, och siktar bara in mot mitten; istället för runt om och kors och tvärs?
Är det för att Stockholm är byggd på öar; att staden är övergripbart uppdelad som gör att vi har svårt att se helheten?
Tänk om Paris skulle ses på samma sätt; bara räkna med de sex sju första av stadens tjugo arrondisemang; alltså de mellan Notre Dame och Eiffeltornet, typ. Då skulle Paris kanske bara ha cirka tre miljoner invånare, istället för nio.
Inte konstigt om det blir utanförskap och segregation i Stockholm när vi koncentrerar allt till dess mitt, och tycker att allt utanför kommunen är nåt annat.
Det är dags för alla stockholmare att komma in i matchen, sitt inte och huka i skogsbrynen. 1,5 miljoooner pers. Bygg kollektivtrafik därefter, sprid kulturen över heeeela stan, fixa bostäder där det finns plats både i innerstad och ytterstad.
Vi vet med oss att i den svenska folksjälen bor Carl Larsson, Sundborn, Villa Villerkulla, Lönneberga, Barna i Bullerbyn.
Men släpp det där nu!
Publicerad: 19 November 2008 @ 09:16,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
För ett par år sen skulle det fixas nya lampor hemma; det blev några turer till affären i kvarteret som säljer sånt: läslampor, taklampa å slikt.
När jag sprungit där i butiken så många gånger att jag nästan kunde deras kassakod på 40 watts lågenergilampa; tyckte jag mig blivit lite kompis med personalens alla anderssonar, petterssonar och lundströmar.
Så när ett litet problem uppstod med en av lamporna sa jag "ni kanske kommer ihåg, jag köpte den där dyra taklampan här av er för någon vecka sen".
Då kom det lika ögonbrynshöjande som korta svaret "det springer så mycket folk här, man kan omöjligt hålla reda på alla".
Jaha, så för den idyllen.
Hos Ibrahim, som har skrädderi och tvättinrättning här i kvarteret, där blir jag inte bara igenkänd med namn, utan han och hela personalen vet att C börjat på gymnasiet, vilket program han valt, och att det väl snart är dags för mig att åka till alperna för lite skidåkning igen.
Lika personligt var det en gång i New York (!): Jag hade ätit frukost på Tony's på någon street med siffra. Andra dagen på mitt besök gick jag tillbaka till Tony's för ännu ett morgonmål.
- Hi, Magnus from Sweden, sa Tony själv eller om det var Alfonso: Cappuccino, scramble eggs and orange juice, right?
Publicerad: 28 November 2008 @ 12:18,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
I en liten stad cirka sju mil norr om Stockholm bor folk fritt, stort och med ängar inpå knuten.
Det är vackert.
Men väl inne vid middagsbordet i den upplysta sundbornsidyllen visar sig tillvaron krympa till en marschkänga storlek 39.
Värden berättar om släktingen som inte tål invandrare; därför vill hon aldrig ha med "såna" att göra.
Alla boende i idyllen håller med...
Instick om att jag träffade själv en tokig dansk en gång, men för den delen tror jag inte alla danskar är tokiga; gick inte hem.
Samtalet kantrade över till det svenska skattesystemet (gäsp) nu när det visat sig att kvinnan, den klent begåvade främlingstalibanen, som arbetat svart hela sitt liv; nu inte skulle få nån vidare pension; tjuvsamhälle, var ett ord som användes i sammanhanget.
Under bussturen de mörka milen hem till Stockholm lättade luften kilometer för kilometer, tills jag kom inom tull och det gick att andas fritt igen. Troligen mer avgaser, men betydligt friskare ändå.
Publicerad: 30 November 2008 @ 18:26,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed