Det finns en Vaipiano i Gamla Stan.
Kommer man dit innan eller efter lunch funkar det rätt bra. Under lunch får man köa bort sin surt avtalsförhandlade paustimme.
Rätterna kunde vara större – inget för en karl som hugger timmer hela dagarna framför sin MacBook.
Själva idéen med kort som hela notan hamnar på känns kundorienterad och modern – sånt gillar vi.
Publicerad: 31 Juli 2010 @ 08:00,
Kategori: Restaurang,
Kommentarer: 0 st
Ett par pedaltramp med cykeln utanför Roslagstull i Stockholm ligger Bockholmen hav och restaurang.
Det är kanske det närmaste vi kommer skärgården utan att behöva åka båt.
Där på verandan satt L och jag och åt trerätters tillsammans med en flaska Alsace Riesling.
Kronärtskocka, färsk röding, jordgubbar.
Om jag inte minns fel kom där ett glas portvin fram mot slutet; Sandeman Vau Vintage 1997.
Som de restaurangrävar vi brukar smickra oss med att vara försöker vi se om därtill fanns något ytterligare att önska; nu när stället inramats så generöst av vatten och imposanta Stocksundsvillor.
Stället kan ju inte klandras för att mången gäst är just de typer som gärna ängsligt bebo dessa dyra adresser.
Nej, vi fann inga fel – det är så nära full pott man kan tänka sig. Skulle vara en än bättre vinlista då – om jag måste anstränga mig för att hitta nåt.
Det blir nio glittrande vågskvalp av tio.
Publicerad: 29 Juli 2010 @ 08:00,
Kategori: Restaurang,
Kommentarer: 0 st
Storstad på Odengatan i Stockholm:
helylle place om man är medelsnygg, medelrik, medelinkomstagare med medelstor borätt i medeltrygga Vasastan.
Här flockas stadsdelens 30 plusare på AW. För att sedan kanske i bästa fall få fullträff och följa med någon hem, ett par gator därifrån. Ett hem som snart ska bytas mot en villa i Nacka eller ett radhus i Täby så snart barnen kommer.
Det är ju så mycket tryggare för barnen; kom och grilla någon kväll på altanen. Jonas har köpt ny Webergrill. Inte den största, den medelstora.
Publicerad: 17 Juli 2010 @ 08:00,
Kategori: Restaurang,
Kommentarer: 0 st
Sedan stället låg i gamla Klara har Wasahof alltid frekventerats av stadens, varför inte lika bra säga, rikets intelligentsia: författare, konstnärer, filosofer, journalister och en och annan drönare – om inte det redan är av samma mått och sort.
Skaldjursplatåerna trona över bord med stärkta dukar. Glasen imma av Chablis. Ostronen gör dig sällskap genom kvällen; ända tills du drucken vimsar ut i natten för att under sång vandra de korta stegen hem.
Skål medborgare och solitärer – om morgondagen vet vi intet. Men just ikväll vet vi att vi gjort ett gott försök att fånga det evigt undanglidande Nuet.
Publicerad: 14 Juli 2010 @ 08:00,
Kategori: Restaurang,
Kommentarer: 0 st
San Tropé har ett B-lag, de hittar man i Puerto Banus, en foppatoffel från Marbella.
Sen ett par år tillbaka finns nu även ett C-lag, eller om det möjligen är längre bort i alfabetet? Josefina på Djurgården i Stockholm.
Egentligen har stället allt som de högre upp i meritlistan; utom medelhav, sydeuropeisk sol och naturligt varma vackra människor.
Annars är det ett bra försök. Ungefär som att dansa med musik i hörlurarna; det ser jävligt töntigt ut, men det känns ju så bra.
Publicerad: 8 Juli 2010 @ 08:00,
Kategori: Restaurang,
Kommentarer: 0 st
När jag frågade om köttet var halalstyckat tog de mig för muslim och ville glatt veta vilken gren av religionen jag tillhörde.
Jag meddelade att jag var humanist; därför respekterade allas rätt att bli salig på det sätt som passar.
Glad över detta öste de upp stora berget med bästa kebab i stan, mannen.
Nu är vi förbrödrade över trosuppfattningarna och går hand i hand mot solnedgången på andra sidan Hornsgatan.
Publicerad: 6 Juli 2010 @ 08:00,
Kategori: Restaurang,
Kommentarer: 0 st
Det mest miljösmarta sättet att ta sig till Thailand; ett besök på restaurang Koh Pangang i Stockholm.
Trots lokal i källare andas stället inbäddad siam-stämning; små broar, karpar i en damm och strömavbrott lite då och då. Ibland hörs ett förinspelat ljud av fallande mjukt thailändskt regn. Låter det artificiellt? kanske, men man köper det; man låter sig helt enkelt sugas in i en geografisk tidskapsel och landar där borta; under en palm där sanden är varm och vinden ljum.
Publicerad: 29 Juni 2010 @ 12:41,
Kategori: Restaurang,
Kommentarer: 0 st
Systersonen skulle fylla år; vi skulle äta och fira på nåt ställe på Söder. Syster som jobbar i kvarteren föreslog Stekpannan. När jag kom dit blev jag skeptisk; såg ut som stället låg i en av stadens sämre förorter, och att det här var den lokala syltan. Med förväntningarna krossade som is av en stavmixer släntrade jag in i lokalen.
Sen kom maten, och allt var förlåtet.
Gott, mycket, proffsigt och bara till belåtenhet.
Nu har jag omvärderat hela Södrastationsområdet och slår ofta en lov i dessa urbana södermalmskvarter.
Publicerad: 28 Juni 2010 @ 09:36,
Kategori: Restaurang,
Kommentarer: 0 st
20 åringen som inte gjort annat än käkat pizza och mat från Donken de senaste åren, skickade sms och berättade att han satt med flickvän och dinerade oxkind på Rolf kök.
Sambon, som dessutom är mor till otyget, tappade nästan telefonen när hon tårögd konstaterade att sonen började bli vuxen.
Sen blev vi sugna att gå dit själva; prova Oxkinden och nåt gott rött. Nu springer vi där som barn i huset; och har vi tur (eller han otur) stöter vi på varandra där vi sitter och smörjer gommen vid foten av Tegnérlunden.
Publicerad: 22 Juni 2010 @ 16:42,
Kategori: Restaurang,
Kommentarer: 0 st
Mesut har serverat Rörstrandsgatans bästa käk länge nu.
Trots att nya restauranger svampar upp på denna gata, är det restaurang Rött som toppar.
Fastän jag kanske bara går dit ett par gånger om året vet Mesut var jag bor, vad jag heter och exakt hur gammal min son är.
Är man som jag inte sprungen ur en familj är det skönt att finna en, som i Mesut.
Maten då; menyn har varit tjatigt lika – men nu har den visst bytts ut läste jag på Reco. Jag tar med L dit; vi börjar i baren – snackar lite lojt med Mesut, och två dry martini senare har vi ett bord.
Publicerad: 15 Juni 2010 @ 08:00,
Kategori: Restaurang,
Kommentarer: 0 st
Bra ställe vid Stureplan i Stockholm.
Gå hit om du vill framstå som lätt kap för bonnfångeri.
Stället är i klass med Tossiga bonnamarknaden i Ronneby, Älmstanatta i just Älmsta och liknande marknadsaktiviteter som vilken håla som helst i landet anordnar för infödda och turister.
Skillnaden är att på Riche bär folk dyrare kläder och har mer gegga i håret. Annars är det i stort sett samma drängar här som där.
Maten är under all kritik.
Bara den som tror gastronomi kommer med dyr nota kan tycka detta är att rekommendera.
Publicerad: 14 Juni 2010 @ 14:18,
Kategori: Restaurang,
Kommentarer: 0 st
Det damp ner en pressrelease från Micael Bindefeld AB som deklarerade att restaurang Mathias Dahlgren på Grand Hõtel i Stockholm "På imponerande kort tid nått stjärnstatus i den gastronomiska världen och rosats av en enig kritikerkår".
Allt vackert så långt.
Lovorden fortsatte:
"Nyligen blev hans restaurang utnämnd till världens 25:e bästa och hans kokbok, Det naturliga köket, blev utnämnd till världens tredje bästa."
Nu frågar man sig om det verkligen är värt att fira att man är världens 25:e bästa restaurang.
Å ena sida är det en enorm bedrift; hur många restauranger finns det inte i världen?
Å andra sidan är det betydligt färre restauranger som siktar på att ens komma i närheten av världsklass.
Å inte skulle väl vi hylla säg Kajsa Bergqvist på samma sätt som vi gör om hon varit världens 25:e bästa höjdhopperska.
Publicerad: 29 Maj 2010 @ 08:00,
Kategori: Restaurang,
Kommentarer: 0 st
L och jag gillar att sitta på sorliga restauranger. Speciellt såhär under årets mörka del. Regnpussarna glittrar i gatljusen utanför, folk skyndar förbi med paraplyer. Själva sitter vi och kurar vid dukade bord: beställer in gott, mycket och gärna.
Lo Scudetto hette en favorit på Åsögatan, Södermalm i Stockholm. I samma lokaler har nu La Vecchia Signora flyttat in. Samma krögare, samma kärlek till mat och miljö.
Att det serverar rätter från Piemonte behöver kanske inte nämnas. Ni vet La Vecchia Signora, smeknamnet på fotbollslaget Juventus i Torino.
Men, när allt är så väl planerat, bra tillagat och värt att besök är det tråkigt att helheten förstörs av dålig servering.
Knuff i ryggen varje gång servetrisen går förbi, sträck över tallrik för att hämta ut assietter – rakt framför näsan bara. Schoff!
Secondo kommer in innan primo.
Jag vet inte; jag kommer tillbaka – för maten och miljöns skull. Men betyget kan tyvärr inte bli mer än tre såsfläckar på den annars nystrukna vita duken.
Publicerad: 7 December 2009 @ 09:51,
Kategori: Restaurang,
Kommentarer: 0 st
Plötsligt kommer det en doft av nåt vällagat, gott och mustigt från köket strax nedanför.
Det är kockarna på Den Gyldene Freden som lagar till något storfint på anrika restaurangen; där visst Bellman höll hov och dinnerade på sin tid.
Från vårt kontor, en trappa upp, har vi fri insyn till restaurangens kök, som ligger i en tidigare gränd; som nu fått tak och blivit del av restaurangen.
Låter det krångligt? Det är så i Gamla Stan i Stockholm; krångligt och lite prångligt.
Men, det var inte det det skulle handla om; utan att man inte kan låta bli att tycka, och kanske tro, att den mat vi här uppe i vårt lilla pentryt micrar (med utsikt över deras kopparpannor, sabatierknivar och rostfria köksöar) inte är av samma finess som där nere – på Den Gyldene Freden.
Publicerad: 20 Mars 2009 @ 12:00,
Kategori: Restaurang,
Kommentarer: 0 st
På en av stadens guide michelin-krogar hade det bokas bord inför alla hjärtans dag. Fyra veckor ute i god tid var jag.
När jag och L steppade in i entrén fanns vårt namn inte i listan; beställningen var missad.
Personalsprättarna som krånglade runt i den avskalade och fula restaurangen ursäktade sig hövligt (lite får man ändå begära); bjöd på champagne med nåt gåslever-tilltugg.
Framför den överdimentionerade eldstaden i den dyra launchen satt vi nedsjunkna i stora vita soffor; sippade bubbel, ledsnade och gick.
Betala? – inget sånt!
På hörnet en bit bort låg en liten italiensk krog – Rossini
Där hade de bord för två frusna, en Amarone för blott 700 kronor och ett familjärt bemötande.
Publicerad: 16 Februari 2009 @ 09:16,
Kategori: Restaurang,
Kommentarer: 0 st
Smörgåsbord från förr med ALLT som ska till när svensken ska dricka julbord.
Sillsalader, ål och grisfötter – alla tomtens favoriter stod på parad i det inbonade decembermyset ute vid Ulriksdal, en taxiresa bortanför norrtull i Stockholm.
Men den här kvällen var det något som inte var som förr:
Vid ett av borden satt två bögar och funderade på vilken av servitörerna som skulle varit läckrast att sluka ihop med prinskorvar och hemrullade köttbullar.
Där satt också en manlig prostituerad transvestit; klädd som drottning Silvia på nobelfest och kokain.
L var som alltid ställets snyggaste; lite för snygg tyckte nog de andra damerna runt fyrtio som slagit sig loss från gillestuga och Idol-final.
Själv var jag den ende heterosexuelle mannen som inte var klädd i begravningskostym.
Finn fem fel – alla satt vid vårt bord.
Men trots blickar och höjda ögonbryn när vår transvestit elegant gjorde grand entré med att halka nedför trappan på glashala stilettklackar, fann vi oss snabbt tillrätta med nubbe och mumma.
Ulriksdals egen nubbe, med det tvivelaktiga smeknamnet "ulrik", var det som sköljde strupen bäst varför servitrisen såg det som lika bra att låta flaskan stå i ishink på bord nummer fjorton.
Publicerad: 13 December 2008 @ 13:19,
Kategori: Restaurang,
Kommentarer: 0 st
På Kungsholmen i Stockholm ligger ett ställe som heter Allmänna Galleriet. Det ligger på en bakgata, i en åldrad fabrikslokal, från den tiden då den här delen av stan var industriområde.
AG's, som man säger, är kanske det närmaste man kommer en känsla av New York, mitt i Stockholm.
Det är både välfylld bar och slamrig restaurang. Allt inkaklat som ett vitt badrum, med lufttrummorna av aluminium väl synliga i taket.
Stället befolkas av förträffliga storstadsbor plus trettio nånting, som jobbar med meeeedia.
En rolig detalj med stället är att de finns ingen skylt från gatan som visar att det är en restaurang, pub och lokal. De har inte gjort reklam för sig; folk har hittat dit på hörsägen. Just att det är lite hemligt, innanför och bakom, gör att det har en speciell attraktionskraft.
Men, en fisksoppa bestående av till 98 procent olika rovor, ett par tumnagelstora fiskbitar och fem musslor, varav fyra tomma på mat, gör att betyget inte kan bli mer än en vissen morot. Även med tanke på att de för fiskbuljongen, palsternackan och potatiskoket skulle ha 230 kronor.
Som tur var bjöd de på kaffe och petit fouer som kompensation.
I baren serverades mojito, och på modernt manér är det femmor som gäller. Då tycker jag som kund att det är lajbans om de häller i fem centeliter: och inte tre.
Fröken, vart ligger utgången?
Publicerad: 25 Oktober 2008 @ 10:02,
Kategori: Restaurang,
Kommentarer: 0 st
I lobbyträngseln bland hopplöst svartklädda firmafestare på nya fina hotellet Clarion Sign i Stockholm, är det som att komma till ett konferencehotell någonstans i Sverige. I alla fall inte i huvudstaden. Fastän det ligger centralt vid Norra Bantorget, fem minuter från T-centralen.
Restaurang Aquavit som ståtar med anor från New York har gjort den gränsöverskridande resan över Atlanten för att markera Sverige in the Big Apple; för att sen ta sig tillbaka och markera The Big Apple i Sverige.
Tokigt sånt där.
Hotellets konferencegäster blir hopträngda i en lounge bakom håglöst upphängda draperier mellan frukostmatsal och vattenhålet Aquavit; restaurangen med illa placerade bord där gäster får agera statister i en tänkt urban tillställning.
Barpersonal som snipigt tar upp beställningar skulle man kunna vara utan.
Arbetsytor mitt i restaurangen med disk och matplock kanske är tänkt att skänka en känsla av närvaro och snabb new-york-puls; men det är mest äckligt (för att använda ett adjektiv jag brukar undvika).
Restaurangpersonalen får plus; men det kan vara så när delar av sällskapet känner dem sedan tidigare (det blir ibland så när Vinguiden.com ska gå på restaurang).
Tyvärr tror jag många gäster väljer att ta skeden i vacker hand och tror att det är såhär det ska vara när man kommit till storstan; med New York och Aquavit som garant för metropol.
Betyget blir ett nja; och inte mer än tre vissna morötter: en för varje n i ordet bonnfångeri.
Publicerad: 5 December 2008 @ 10:44,
Kategori: Restaurang,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed