SJ har tagit till sig kritiken om dålig information när tågen trasslar och fryser fast.
På intercitytåget mellan Mora och Stockholm var det information hela tiden, om det mesta.
Vid varje stopp (och det blir några mellan dessa orter) skulle alla nypåstigna, och vi andra, få veta varför tåget var 45 minuter försenat.
Det hade skickats personal från Stockholm med taxi för att kunna genomföra sträckan. Bromsprover hade genomförts. Växelfel var avklarade. Restaurangvagn skulle kopplas på i Borlänge – vagn 13. Som sen visade sig bli vagn 14. I restautangvagnen, som visst var en cafévagn, rättade dom sig senare, där fanns: kaffe, te, smörgåsar, kaka, läsk, vatten, socker, grädde, bullar och mjölk.
När informationen meddelats en gång tog de den för säkerhets skull en gång till. Med något ändrad ordföljd.
Alltså...tåget är försenat på grund av...
Sen, tog de hela harrangen på engelska.
Bra där SJ.
Men vi kanske kan fila lite till på det där.
Publicerad: 23 Februari 2010 @ 08:03,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Undra om det finns något mer ensamt än en skidbacke utan snö, såhär innan säsongen börjat på allvar?
På webbkameror från svenska fjällen ser det inte bara tomt utan även rent av ogästvänligt ut.
Någonting avfallsbrunt och isvattenkallt.
I alperna ser det ungefär likadant ut. Men deras skidorter har väl nåt att erbjuda när inte snön fallit – kan man väl i alla fall få tro. Sol, god mat och toppar som alltid är snöklädda. Sådär så att dom bofasta vet varför dom en gång hamnade där. Som en påminnelse allra längst upp.
Publicerad: 25 November 2009 @ 12:06,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Efter 24 timmars orerande av en svärfar med svårt facistiska idéer, en kvinnosyn som tangerar talibanens och en rasism som liknar Hitlers; tog L och jag våra resväskor och bokade rum på Ronnebybrunns hotell. Alldeles invid Ronnebybrunnsparken - som valdes till Sveriges vackraste park 2005.
Det var en befrielse att komma ut ur huset och dess herres inkrökta och unkna idéer; fördomar som studsade upp hela tiden; med en hastighet som grodorna man slår på när man är på tivoli. En liten rädd man med ett perspektiv på tillvaron som såg han världen genom ett ärtrör. Allt som är främmande är han rädd för; och det är i hans fall det mesta här i världen.
Det är oerhört synd om honom; men kanske än mer de som tvingas lyssna till honom.
En lista över vad han gillar (det är hans egna ord)
- sig själv
- Hitler
- Karl den tolfte
- Finska våldtäktsmän
En lista över vad han ogillar (hatar); vilket är det mesta. Men här några ofta förekommande, i slumpvis ordning.
- stockholmare
- invandrare
- negrer
- kvinnor
- muslimer
- intellektuella
- konstnärer
- flator
- kommunister
- bögar
- kungen
Publicerad: 15 Augusti 2009 @ 16:03,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Det känns overkligt att allt som är normalt och nära nu, om några timmar kommer vara overkligt och avlägset.
Och att det som är avlägset och annorlunda nu, kommer vara min nya verklighet.
Det där med att resa är konstigt; inte bara för att det är en geografisk förflyttning, utan kanske mest för den kulturella – mentala.
Publicerad: 27 Juni 2009 @ 07:35,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Jag vet det är galet; men jag kollar resor över jul – redan nu.
Zanzibar, Mexiko, Sydafrika, Indien, Brasilien. Alla har de varit uppe på skärmen senaste veckorna.
Hur jag än räknar och trixar med flygtider, hyddor och dykning; är det inget som slår Thailand!
Inte charter-thailand; det är som vilket Benidorm som helst.
Nej, det lite mer avspända, tillbakalutade och fortfarande "äkta" Thailand.
Man kommer till Bangkok för knappt 8.000 kronor, Tur och Retur. Det är den "dyra" biten.
Fina hyddor med fläkt, havsutsikt; rent och snyggt i skön thaistil: 300 kronor per natt.
Äter gör man för mellan 100 och 200 kronor per dag: frukost, lunch och middag. 200 kronor PER DAG!
Dykningen kostar 700 bath per dyk; under 200 kronor (inklusive utrustning)
"Säg, är det konstigt att man längtar bort nån gång"
Publicerad: 9 Juni 2009 @ 13:33,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Diktatur i Sydafrika.
Det ligger i farans riktning.
ANC har inte lyckats lyfta den svarta fattiga befolkningens levnadsstandard nämnvärt.
Några få har blivit rika – de flersta är lika fattiga som förr.
Sociala reformer, skola, sjukvård – möjlighet till ett anständigt liv. Det var det ANC kämpade för.
Självklarheter. Rättigheter.
Nu har Zuma valts till ANC's ledare – och han sjunger om att ta till vapen. Kanske minska medias rättigheter. Kanske ändra på demokratiska spelregler.
Det låter oroväckende likt 30-talets tyske despot.
Publicerad: 20 April 2009 @ 11:24,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
På en resa från Stockholm till New York lär flygskatten vara strax under 4.000 kronor – per person.
Det är en rejäl höjning. Bränsleskatt, miljöskatt och vi-hjälps-åt-och-minskar-utsläppen-skatt.
Resor till NY kommer inte som tidigare kunna kosta sisådär fem tusen kronor.
Flygbolagen vill ju också tjäna pengar; då blir det runt åtta tusen kronor – i bästa fall.
Men hurru – när jag skulle till New York här under Påsk kostade resan just sisådär åtta tusen kronor – om jag åkte direkt. Men bara 4.000 kronor om jag flög Stockholm-Frankfurt-Boston-New York. Och sen hem: New York-Boston-Frankfurt-Stockholm.
Det blev ju en hel massa start och landningar, utsläpp och omväg – och då för halva priset.
Jaha, flygskatten gäller bara för Sverige...!
Man ska välja att flyga kortaste möjliga resa ut ur landet; sen får man flyga, byta, resa långt och smutsa ner – för färre pengar.
Man uppmanas alltså att skatteplannera sina resor i framtiden. Eller så kanske EU kan göra en insats och införa samma flygskatt, och skatteväxling till lägre skatt på arbete, som man gjort i Sverige.
Publicerad: 16 April 2009 @ 12:00,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Det finns inget att säga. Våren tog andan ur halsen. Orden försvann.
Dog.
På våren, när allt ska börja.
Börja med sommaren; som bryter alla löften våren ger.
Löftesbrytaren.
Juli är värst. Tyst och grön. Insektssurrande och lömsk.
Huggormsvarm.
Inställsamt het. Eller – som oftast – vattensjuk.
Hällregn.
April gör mig tyst. Allt väntar på sommaren.
Festen.
Sen – när den drar igång – dör illusionen.
Kollektiv lögn.
Samma sak med julen.
Juli och jul.
Då reser jag bort. Till en annan kust.
Bortrest när landet briserar.
I förväntningar.
Alltid här. Aldrig här.
Publicerad: 13 April 2009 @ 12:17,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Det här vill jag helst inte skriva. Det tar emot.
I Barcelona för ett halvår sedan var en ficktjuv på väg ner i min väska. Jag reagerade, kom på honom och bad honom vänligt men bestämt sluta rota i mina grejer.
På flygplatsen Malpensa i helgen, utanför Milano, blev det påhälsning igen i väska. Ännu en gång reagerade jag och fick bort den klåfingrige.
Jag har inge värdesaker längre åtkomligt i väskan; de ficktjuvar skulle kunna få tag i är eventuellt en karta eller ett kvitto.
Men, i båda fallen var tjuvarna zigenare...
Nu vill jag inte börja gegga i nån rasistiskt gurgelvask. För vi vet alla att det finns bara ett folk i Europa som till exempel aldrig startat ett krig, och det är just zigenarna.
Jag vill snararer luta mig åt socioekonomiska förklaringar; men icke för ty blir jag heligt förbannad att det ska behöva finnas ficktjuvar som stjäl av vanligt folk.
Zigenare eller bonusdirektörer – ge fan i att sno folks stålar!
Publicerad: 5 Mars 2009 @ 08:00,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
I alperna förra veckan, i en skidbod, mötte jag en man som var på pricken lik Ingemar Stenmark.
Alla äldre vet vem han var; för de yngre kan vi väl säga att han upptog det mesta av landets uppmärksamhet under slalomtävlingarna på 70-talet. Landet stod still när han åkte där någonstans i nån intenationell utförsåkning. Fabriksskorstenar slocknade, klassrum tömdes och städer stannade av.
Jag tror de var så att han vann allt allt allt, till den grad att man var tvungen att ändra poängreglerna för att få stop på hans guldsamling.
Hur som helst stod alltså hans kopia och hyrde ut skidor i en bod i italienska alperna.
Mannen i skidboden var olik andra italienare; det var något tystlåtet norrländskt över honom. Fåordigt och lite kärvt. Inte alls den glade bagaren som annars italienare skulle kunna förväntas vara; som sitter i en bilkö och tutar, eller står i en espressobar och hänger över en Gazzetta dello sport.
Senare samma vecka satt jag i en egglift, mitt emot satt en annan italienare med samma fåordiga långsamma tal. Aningen fräknig, lite rödlätt färg på huden. Även denne man med Stenmarks ögon, mun och övriga igenkänningsuttryck.
Då slog det mig – självklart!
Ingemar Stenmark var ju hetare än het här i alperna under sjuttiotalet. Han måste ha haft mer än en slalomgroupie klistrad som valla under sina Elan-skidor.
Publicerad: 4 Mars 2009 @ 08:00,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Allt stannade upp. Bara havets mjuka smekning fyllde rymnden med sitt vaggande brus.
Elektriciteten kopplades bort under morgontimmarna; en palm hade fallit och haft av en huvudledning.
(bloggen skrivs pa ett tangentbord med fler tokiga krumelurer an vi ar vana vid; dock inga med ringar och prickar)
Air conditionapparatens gnissel och surr stannade. Lamporna bland palmerna slocknade. Alla ljus, utom de naturliga, forsvann. Senare, under morgontimmarna gick elen igang igen; och allt blev som innan. Med espressomaskiner som suckade, lampor som gnistrade och internetcafeer som befolkades av urbana flyktingar.
Publicerad: 3 Januari 2009 @ 08:42,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Pa turistinformationen tva jordkokor utanfor smutsen berattades det att i nio fall av tio vander turisten i porten eller strax innan soptippen, nar de anlander till stallet som lovar back to nature, simple life.
Tillbaks till ursprunget, utan materialism - det enkla livet. Lite skon buddhism som thailandaren vet att en stressad europe kan lockas av.
Ungefar sa utryckte sig ett strandnara bungalowresort med hyddor av vass.
(bloggen skrivs pa ett tangentbord som inte har begransats av ringar och prickar over vissa vokaler)
Verkligheten var; toalett utan handfat, golv med sprickor och plank som knakade vid varje steg, okaklad och vattensjuk dusch som inte mer an droppade. Allt omgivet av en soptipp, nagra hackade kycklingar och en smutsig hamn.
Eftersom hyddorna inte var mer an ett kast fran stampat jordgolv hade nog agarna sett sig tvingade att locka till sig en speciell typ av turist; en som soker narhet till naturen, enkelhet, icke materialism...
Ett gott konststycke i bonnfangeri.
De enda som bodde i hyddorna var konstigt nog svenskar - som anta vi, valuppfostrat tror pa det skrivna och lovade ordet, och inte vill stalla krav, stalla till besvar eller saga ifran.
Pa en bar strax bredvid lovades det: Happy hour beer: pay one – ge one. 
Publicerad: 30 December 2008 @ 07:01,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Vissa thailandare arbetar i strandkanten med trasiga skor och saljer Coca Cola for 20 bath burken (5 kronor).
Andra glider kring i senaste Toyota jeepen med air condition och ett avmatt leende.
(bloggen skrivs pa ett tangentbord lang fran dig)
De gula mot det roda partiet. Skillnaden lar ha varit stad mot land; rik mot fattig; bildad mot obildad.
Som filantrop ar det svart att titta bort fran skillnaderna.
Alla skulle vinna pa en spridning av mojligheter; men omstallningen skulle krava att nagon kanske inte var lika onodigt rik under en period; for att sedan kanske vinna pa det - nar marknaden skapat fler som kan handla.
Publicerad: 28 December 2008 @ 08:35,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
(bloggen skrivs pa ett thailandska tangentbord med fler tokiga krumelurer an vad jag behover; men inte de dar tre som ligger sist i vart alfabet)
Julafton firades pa stranden med thailandsk julmat; blandat med det de tror ar vart. Musslor, rakor, kycklingspett, kalkon (som de har i USA) och en massa korvar och kotbullar (hade de faktiskt fatt till).
Buddhister som de ar har de en unik formaga till inlevelse for andra manniskor; eller om de bara ar duktiga pa att fatta vad som saljer.
Eftersom julen ar en kristen hogtid, fastan de flesta upplysta vasteuropeer idag ar sekulariserade, vill thailandarna ge oss sa mycket kristet de bara gar att trixa till: julkrubbor, krusefix, uppblastbara snogubbar (!), madonnor och sjalvlysande djavulshorn (!).
Det dar sista har inget som kristna idag brukar tala sa mycket om; att det skulle finnas skarseld och slikt for den som inte tror. Men sanna detaljer tanker ju inte en thailandare pa - in med rubbet bara! Allt som verkar kristet.
Fyrverkerier blev det ocksa; och inget litet smallande en dar och en har som de kan bli nar forsiktiga svenskar ska skjuta raket.
Pyrotekniskt klafingriga som vi fatt lara oss att asiaten ar small det bra dar pa stranden nar himlens svarta exploderade i en tjugominuters eldkavalkad.
 (bli inte radda nu alla som tycker en san har gubbe verkar opassande pa julen. Han ar ju i alla fall rod - och lite gullig, tycker jag. Det finns ingen ondska farutom den vi sjalva skapar inom oss. Och det tycks inte spela nagor roll om vi ar judar, kristna, muslimer, agnostiker eller ateister. Daliga manniskor tycks finnas bade med och utan religion.)
Publicerad: 25 December 2008 @ 03:50,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Knivar, ormar, krumelurer och en tribal.
Hela beachen fylls av blamarken - av blacktorskar.
(Bloggen skrivs pa ett thailandskt tangentbord; darav lita tokiga bokstaver)
Visa mig din tatuering och jag ska saga vem du hoppas jag ska tro du ar.
En till synes snall tvabarnspappa fran Borlange; bor i radhus och jobbar som administrator pa ett transportforetag; ser ut som en elak fore detta kriminell som gjort en valta pa Saters fangvardsanstalt.
Knivar, dodskallar och tribaler tacker rygg och axlar som en illa sydd t-shirt.
- Oj, vad radda vi blir!
En flicka pa runt tjugo ar har ett piffigt kinesiskt tecken i nacken; som betyder lycka.
- Hoppsan vilken dag!
Istallet for att aka runt Godahoppsudden i ett ranglig farkost pa vag mot tokigt farliga aventyr blir vi sittande hemma i tryggheten framfor Kalle Ankas julafton och skaffar symboler som visar att vi egentligen ar nagot storre an en soffpotatis.
Har man inget schyst jarnror att sla varlden med hapnad med, far man ta en tribal.
Publicerad: 23 December 2008 @ 04:25,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Breda sangar, kylskap, air condition, stadning, TV och iskallt vatten samt rena handdukar - varje dag. Det ar lyx nar man bor pa en liten holme i Thailand. Priset ar anda inte mer an vad ett par dagar skulle kosta under hogsasong pa Gotland.
(bloggen skrivs pa ett thailandskt tangentbord - med en massa krummelurer; men inga som jag fattar)
Pa ett backpackerstalle ar det omvand logik som galler; bo lyxigt ar lika med charterturist som forvirrat sig ut i arkepelagen.
Man ska bo billigt, enkelt och lange. Helst ska det bara finnas takflakt, absolut ingen TV, och aldrig kylskap. Stadning ska man sopa till med sjalv (man far en liten kvast), och handdukar har man med sig sjalv - eller sa koper man en sarrong for 80 bath (20 kronor).
Sonen C har kommit till holmen. Han har varit nagra dagar i Bangkok - men nu fick det vara nog med storstad, buller och crazy shopping.
Han gillar lyxen i hyddan; jag kanner att den smetar ner mig. Nasta holme vi ska till efter jul, dar har vi hydda som bara star pa ett par grenar, en bit upp i luften (sa inte ohyra kryper in).
Less is more.
Publicerad: 22 December 2008 @ 05:26,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Om en brasilianare sitter och tittar ut över ett stilla hav, känner doften av saltvatten; ser en sol som sakta lyfter över horisonten. Då satter han sig ner och skriver en dikt om upplevelsen.
Om en fransman ser samma skönhet, skriver han ett brev om upplevelsen och skickar den till någon han älskar.
En svensk: han reser sig och går och ser efter på termometern hur varmt det är.
Den ständiga frågorna man får när man berättar för någon där hemma att man är i Thailand är: Hur varmt är det? Vad kostar det att resa dit? Hur länge stannar du?
Bara det jag kan mäta kan jag förstå.
Publicerad: 19 December 2008 @ 08:00,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Pa Arlanda flygplats sa en man fran Malmo att: Stockholm ligger langt bort. Narheten till Kopenhamn ar en fordel med att bo i Skane. (bloggen skrivs pa ett thailandskt skrivbord)
Sen nar blev den stora fordelen med att bo pa en plats att den ligger nara en annan? Som om fordelen med Stockholm skulle beskrivas med att det ligger nara till exempel Uppsala, funderade jag.
Inget fel pa Uppsala; men det ar inte det som ar den stora fordelen med Stockholm.
Stockholm ligger i en avkrok, sa en annan. Malmo ligger narmare Europa, narmare de europeiska kulturerna.
Jaha, sen nar har tankar och ideer med breddgrad att gora, replikerade jag. Kommer det fler stora tankare, filosofer, konstnarer fran lander mer soder ut an norr?
Jag undrar om nagon kopenhamnare ens reflekterat over att de fatt en ny forort pa den svenska sidan?
Modernare vetenskaper har pavisat att jorden ar runt: till och med att den ar ett klot.
Stockholm ligger narmare an Kopernhamn flygvagen till bade New York och Beijing, Bangkok och Chicago.
Det gor inte Stockolm till ett dugg battre plats an Kopenhamn. Stader och folk som bor i dem kanner forstaelse med varandra. Lander betyder inte sa mycket numer; livsstil och tankar ar intressantare.
Tokigt sant dar nar det tycks som om vi fortfarande akte hast och vagn till varandra.
Tank om portugiser hade en lika svag sjalvbild som somliga svenskar: ett land som ligger pa randen ut mot det iskalla Atlanten. Bakom stora Spanien. Eller Irland; en liten o som ligger bakom en stor, som varit ett imperium. Eller Malteserna, med huvudstaden Valetta. En holme bakom nedanfor Silicien, nastan i Afrika.
Publicerad: 18 December 2008 @ 11:35,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
En trave böcker, ett par sarronger och flip flop sandaler; sen är jag nöjd.
Konsten; att hasa och glo; är inte alla förunnad att behärska. Men jag har några vänner som alla är lika bra på att sakta se dagen passera under en palm.
Klockan 18 går flyget till Bangkok, via Beijing.
Ja, jag har ett ekologiskt avtryck på under två ton CO2; resan inräknad.
Du vet, jag bor i lägenhet; värmer upp varandra, två ytterväggar istället för fyra, inget tak rakt ut i kylan.
Jag äter närodlat och vegetariskt; i alla fall nio måltider av tio.
Åker nästan aldrig bil; cyklar och går till allt inom tullarna i Stockholm. Tåg om det är längre.
Vind-el till lågenergilamporna.
Kanske är det ett försvarstal; men jag gillar att dyka, bo i hydda på en liten strand, äta med pinnar.
Jag ska inte handla julklappar heller; mer än några småsaker till barn och ungdomarna som är med på resan – och nåt till L kan man tänka.
Kommer hem i mitten av januari; och har gjort av med mindre pengar än om jag varit hemma. Låter som en win win. Budget på drygt 1000 bath om dagen (två hundra kronor): räcker till frukost, lunch, middag, öl och glass.
Hittar jag ett internetcafé på någon av öarna där jag och ryggsäcken befinner oss kommer det bli blogg.
En biffig flamstransa som älskar att ta män i randia pyjamasar passar lägenheter medans jag är borta. Så eventuella tjuvar kan ta sina kofötter och gå någon annanstans.
Publicerad: 16 December 2008 @ 10:31,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Ännu har jag och sonen C inte hittat det Berlin vi tror finns.
Staden känns mest fyrkantig och stel. Det märks att den bombades i världkrigets slutskede.
Vi saknar gemyt och mys som annars vi gillar med stora europeiska städer.
Vi tog flyget ner under söndagskvällen. Hittade ett pensionat och har nu utforskat Alexanderplatz (ett gigantiskt Sergelstorg), Frankfurtstrasse (en enorm Ringvägen).
Vi letar vidare. I Kreuzberg tror vi att det varma Berlin finns.
Ölen är i alla fall god.
Publicerad: 27 Oktober 2008 @ 12:28,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Trängre kvarter, fler små butiker: där det annars i Berlin syns mest vara stora amerikanska kedjor som trackasserat stadsbilden.
I Kreuzberg i sydöstra Berlin bor en hel del invandrare, och tyska kulturarbetare. Där hittar C och jag den småskaligheten i det annars storskaliga Berlin.
Kanske är det så att när fler kulturer får samsas om de mindre kvarteren uppstår den där intima varma stadskänslan som i alla fall jag gillar.
Sen finns även kvarterat Prenzlauer Berg i nordöstra Berlin. Där bor den unga berlinaren, gärna med barn har jag förstått.
Staden är inte längre delad mellan öst och väst; utan mellan just storskaligt och småskaligt.
Publicerad: 28 Oktober 2008 @ 12:01,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Resereklamen är allombekant en förpackning av drömmen om Paradiset: bekymmerslöst, lugnt, långt bort; ofta är det varmt, eller så finns det metervis med nysnö.
Goda vännen M vill gärna kosta på sig en lyxsemester utan obekväma överraskningar. Det får gärna kosta flera tuuuusen om dan; bara han får bekväma sängar, iskalla drinkar (gärna med nåt tropiskt inslag i dekorationen), trevligt bemötande av personalen (som helst ska vara inhemsk och bära välpressad uniform), och ett schyst disko med snygg bar och lika snygga människor.
Om fyra veckor sitter jag och sonen C på väg mot Thailand – i olika flyg, men ändå. Med kommer även en massa kompisar; vi blir någonstans mellan tio och femton personer – lite beroende på hur man räknar; alla kanske inte samlas på samma ställe samtidigt.
(ja, jag levererar ett ekologiskt fotavtryck mindre än två ton per år, trots resan till Thailand)
Vi ska alla bo på några små öar på östsidan ner mot Kambodja till; billiga hyddor, stranden framför verandan, käka middag för 100 bath, läsa bok under en palm. Jag och L ska dyka, kolla det omtalade vattenfallet, låna moppe.
Låter som ett Paradis för mig; priset inte mer än cirka 200 kronor om dagen – inklusive hyddan.
Baksidan då? Nja, du får lov att bära ryggsäcken själv, boka flyg och hydda över internet, det kan finnas sand på verandan och stigen till stranden eller närliggande restaurangen vid havet kanske inte är stenlagd med ditställda buddhafigurer som nån firma från Bangkok varit där och placerat ut för västerlänningens fromma.
Annars är det bra.
Publicerad: 18 November 2008 @ 09:00,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Är det nån som fortfarande skickar såna? De där fyrkantika fotografierna i hårdpapp, som någon annan fotograferat, distribuerat och hängt ut i nåt ställ för turisten att ramla över.
Det känns väldigt 1900-tal.
Först måste vykortet inhandlas, för en valuta man kanske inte har på fickan; måste man hitta en bankomat först.
Sen ska det skrivas; då måste man ha en penna.
Efter det erfodras en adress; och det behövs massor med siffror och bokstäver för att postverken ska kunna leverera rätt.
Och inte kan man klicka någonstans så att adressen kommer upp automagiskt; som de gör med epost. Eller att man ha sparat siffrorna i ett register, som i en mobiltelefon.
Sen när allt är nedskrivet och klart, måste man ha ett frimärke; och det är inte säkert de har på alla ställen – kan vara lite olika från land till land.
Sen när man äntligen har slickat på ett sånt där frimärke; måste man hitta en brevlåda...
När det är gjort är min del i processen klar; men då startar en annan:
Ett stort antal postanställda ska nu tömma den där brevlådan, åka med vykortet till en postcentral; sortera rätt efter adressen som jag plitat ner; lastas om, flygas, landas, omsorteras; för att slutligen hamna i en brevbärares väska som fysiskt ska bära fram vykortet och lägga det i mottagarens brevlåda...
När det finns MMS.
Publicerad: 22 November 2008 @ 10:56,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed