Fem kilo övervikt; det är ett kilo per vecka jag tillbringade i Spanien i somras.
Det blev inte många knop gjorda i fyrtiograders värme. Sen fanns det god Alhambra Reseva öl.
Därför köpte jag en vego-kokbok förra veckan; redan har nästan ett kilo rasat av.
Jag var vegetarian för ett år sen; sen lurade L in mig på köttets lustar via kyckling, lamm och en och annan stek i ugn.
Det vill man ju inte vara utan.
På Hermans på Söder äter men tokigt god vegobuffé; jag har alltid velat göra lika gott hemma: Lasagne, örtagårdssoppa, gazpacho, couscous, tzatziki.
Med nya vegoboken har jag blivit tvungen hitta nya hyllor på Konsum; flytta handen när jag handlar.
Detta ska inte uppfattas som en nyreligiös upplevelse av total hängivenhet. Men vittna kan jag om att stegen känns lättare på god tillagad vegomat.
Publicerad: 25 Augusti 2009 @ 09:12,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
Vi beställde in lax och en vegoburgare. Kvällen var varm, sådär varm som man önskar varje sommarkväll kunde få vara.
Det normala svaret på servitörens fråga om vad vi ville dricka när vi satte oss på Cliff Barnes grymt gröna uteservering i Vasastan, hade varit; "en öl" eller kanske "ett glas riesling".
Men nu har L och jag bestämt oss för en vit vecka.
Inte för att vi skrålat och ylat i kapp med månen varje kväll där nera i Spanien (i fem tokigt heta veckor) men vi har druckigt varje dag. Som sagt; fem TOKIGT heta veckor gör att man måste dricka mycket.
Så vi beställde in varsin LOKA.
Lite snopna kände vi oss nog; det hade ju varit så gott med vin. Men, NEJ, bestämt är bestämt.
Det märkliga var att en bit in i middagen, och med ännu varsin LOKA framställd på bordet – var stämningen lika uppsluppen som alltid när L och jag sitter på restaurang. Till och med samtalet böljade sådär som i all fall jag alltid trott var en effekt av alkoholen.
Eller så är vi bara Pavlos hundar; helt styrda av reflexer.
Publicerad: 7 Augusti 2009 @ 08:34,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
Recept på gryta som lirar bra på helgen då man kanske har mer tid.
1 kg högrev.
Skär i grova bitar.
Stek lätt i stekpanna.
Koka upp en dryg liter vatten i stor gjutjärnsgryta.
I med en eller två köttbuljonger.
När buljongen kokar; i med köttet. Salta.
Låt det koka i två timmar, under lock.
Vattnet ska täcka köttet.
Sista halvtimmen:
Sätt på potatisen.
Lägg i rovor i gjutjärnsgrytan: grovt tillyxad lök, morötter, palsternacka, selleri, etcetera
Lägg i fänkål, om du vill, sista fem tio minuterna (kokar den för länge tappar den sin anissmak)
Smaka av och salta och peppra efter behag.
Tag av lite av vattnet och vispa i mjöl till en redning.
Servera med portvingele, och en flaska Syrah.
Själv föredrar jag Bon Cap Syrah 2005 >>
Det går bra att dricka nån flaska också medan man väntar på puttret.
Bon appétit
Publicerad: 19 April 2009 @ 08:30,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
Förr beskrevs det på Kellogg'spaketen hur bra dom var för dig; eller mig.
Lite kalorier, fibrer, bra-start-på-dagen, och annat som ingen trodde på.
Nu har Kellogg's tagit ett globalt ansvar och börjat plantera träd.
Ett paket = ett träd
Står det på paketen.
Det finns hopp för planeten!
Publicerad: 18 April 2009 @ 08:00,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
Smaksatt Kelda; hur svårt kan det vara?
Från 1 maj heter vår nya VD på Systembolaget, Magdalena Gerger. Hon kommer från Arla Food; där hon jobbat med mjölk, fil och yoghurt. Enligt en intervju i DN är hon bland annat mamma till smaksatta Kelda.
Hur knepigt är det att komma på; vi ska smaksätta Kelda!
Snart inser jag att det måste vara ett jättearbete som kräver all respekt och lyfta hattar.
Tänk själv; på stora fina företaget är det ju inte bara att slänga ur sig: vi smaksätter Kelda – det kommer kunderna garantera gilla.
Nej du – vore det så enkelt kan varken höga lönen, fina tjänstebilen eller pensionsavtalet motiveras.
Det vore i så fall heller inget att komma med när man umgås med vänner med samma golfhandikapp.
Först måste man få gehör på ledningsgruppsmöten: skriva PM, göra powerpointpresentationer över smaksatta produkter i allmänhet, och mjölksektorns i synnerhet.
Studier från England och USA ska nagelfaras; resor till dessa länder göras, och konsulter tillfrågas.
Grafer framställas och budget upprättas.
Sen, när man efter ett halvår fått tillräkligt med mandat i ledningsgruppen; då ska en projektgrupp sättas upp. Det ska fixas till en kickoff i Åre och man ska trycka upp t-shirts till alla som är med i projektet – "Kelda is going bananas", eller nåt.
Bara delprojektet att komma fram till vilka fyra fem smaker som ska bli de första att komma ut på marknaden, kan ju få vilken kreativ människa som helst att se sitt bäst före datum passeras med månader.
De tekniska avdelningarna måste också komma in i projektet för det kanske behövs nya maskiner, nya tekniska specifikationer. Juristavdelningen måste tillkallas för alla eventualliteter. Facket och skyddsombuden samlas om ifall det kommer innebära övertid, nyanställning eller arbete med eventuellt farliga produkter.
Hemsida ska produceras, marknadsplaner rullas ut och hela kedjan med logistik ställas om. De stora livsmedelsbutikerna ska informeras och få tid att planera om sina mjölkhyllor.
Rabattkuponger ska tryckas och olika reklamsatsningar presenteras, bokas och rulla ut.
Kocklandslaget ska lobbas att ta med smaksatt Kelda i nästa VM, och mat-bloggare ska fås att skriva om produkten.
Kan man få till en debatt om vilken smak som egentligen är ens favorit; då är slaget om konsumentens uppmärksamhet vunnet.
Kom inte och säg att jobbet med att ta fram smaksatt Kelda är nåt för folk utan tresiffriga högskolepoäng, rejält uppskruvade målbilder och hierarkiklättrarambitioner. Att ett sånt gediget arbete inte skulle kunna resultera i behov av en livscoacher, en hemhjälp, en barnflicka och två timmar bikram yoga varje vecka, för att få ner den patologiska hjärtrytmen till buddhistiska nivåer.
Publicerad: 2 Februari 2009 @ 09:23,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
På ön Koh Chang fanns ett köttrestaurang som skyltade längstmed vägen: Steak
Åkte man moppe där på öns enda väg såg man skyltarna som räknade ner innan man kom fram.
Steak 200 meter. Steak 100 meter. Steak 50 meter. Steak –>
Efter några turen fram och åter genom den ryamattstäta djungelvegitationen och det galet slingriga korkskruvskurvorna, var man så pass hjärnrtvättad att man tänkte: okej då. jag svänger väl in och beställer en steak, eftersom det tjatas så.
Fröken, jag beställer en steak, sa jag på thaiengelska.
Åhh, sa den thailändska servitrisen, ploblem sil, steak no have.
Publicerad: 15 Januari 2009 @ 10:32,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
Plockade kantareller i lördags. Det fanns inga gula trattar där jag gick... Någon hade sannolikt gått i skogen för mig och försett stadens matvarubutiker, för där fanns massor med svamp.
Å gott var det tillsammans med oxfilé. Å jag som ska föreställa vegetarian :( kanske mest, part time, men ändå.
Till denna illustra måltid dracks Colli del mancuso Riserva >>
Publicerad: 25 Augusti 2008 @ 13:48,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 1 st
En bra start på helgen tycker L är att ses vid Hötorget i Stockholm. Handla skaldjur på "hallen" och sedan ta en ale i någon av barerna intill. Med påsar fulla med kräftor, västerbottenpaj, färsk russinlimpa och något choklad trivdes vi i stimmet med andra helghungriga stockholmsflanörer.
Det är nästan overkligt verkligt. Som en anachronism i dagens köplade-elände. Att sitta sådär med påsar och en ale – och med en helghungrig L mitt emot.
Sonen C kom hem också, när han hörde att det skulle ätas svenska kräftor.
Publicerad: 30 Augusti 2008 @ 13:13,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
Jag har en matglad vän. Vi kan kalla honom P. Han gillar bra mat, god mat och mycket mat. Ibland kan jag få för mig att "mycket" för P är lika med "bra".
Vi kom att tala om ekologiskt- och Rättvisemärkt-mat. P sa att han inte förstod vitsen med att köpa ekologiskt eller Rättvisemärkt – det smakade ju likadant...
Sådant får mig att fundera på vart vi är på väg.
Publicerad: 2 September 2008 @ 08:49,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
Äntligen vet jag vad jag ska göra med pilgrimsmusslorna! Tidigare har jag bara stekt dem i lite smör och käkat som förrätt. Men igår träffade jag Å som arbetar med att förse Sverige med den japanska drycken sake – å han visste en massa om Japan, om sake och hur man lagar mat som känns rätt ihop med den drycken.
Det tog inte många minuter innan jag hittat webplatsen som andades det gula köket och bestämde mig för att det blir nipponkäk i helgen – med pilgrimsmusslor.
Tyvärr är systembolagets utbud av sake rätt undermåligt. Det mesta där är sådant som japanen använder till att bona golv med.
Det finns en del i det tillfälliga sortimentet, så man får väl hoppas på det.
Receptet då? looki looki >>
Publicerad: 12 September 2008 @ 08:00,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
L ville shoppa på fina gatan. Det ville nog jag också, för om jag inte minns fel var det jag som handlade mest. Det blev en sån där hög med massa hårda fyrkantiga kassar med fina logotyper på som det tycks vara en dröm att få lite trassligt bära omkring. Helst ska man vara kvinna; ha lite för höga klackar, snygga ben och en väntande bil med öppen baklucka där allt lite slarvigt ska ställas in. Jag ser en stor glad hund också, och kanske en mörkklädd chaufför – med livré.
Sen skulle det handlas mat, och då blev det gröna konsum...
Så hem på snygga ben gick L med alla de där kassarna (det kom aldrig någon sån där chaufför med bil och öppen baklucka). Efter kom jag, släpandes på två tunga grönvita med allehanda basvaror.
Det kändes som en film, eller som två: Sex 'n' the City och The Beauty 'n' the Beast.
Publicerad: 15 September 2008 @ 09:19,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
För många år sen fick jag en stor ful gryta av mamma. En sån där i gjutjärn, en orange! Eller brandgul sa man nog på den tiden, på sjuttiotalet.
Den där grytan var lite skämmigt out of date – brandgul, snälla! Det skulle ju vara helt andra rustika färger då på åttiotalet, nittiotalet och de tidiga tvåtusentalet.
Men i helgen när jag var på fina gatan igen (det var ett jäkla springande på den där fina gatan...!) såg jag att det stora fina varuhuset här mitt i Stockholm hade en massa gjutjärnsgrytor, i just min mammas brandgula ton!
Cirklar sluts och min gamla skämmigt fula gjutjärnsgryta är åter modern och av senaste kulör.
Glad över detta köpte L och jag högrev och grovt tillyxade grönsaker – gjorde höstgryta som fick puttra sådär hemtrevligt i ett par tre timmar. Sen kom en massa söner indrällande med diverse flickvänner, och det blev nästan som under en middag i den svenska filmen Tillsammans, av Lukas Moodysson.
Publicerad: 29 September 2008 @ 08:55,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
Italien ligger aldrig längre bort än ett kvarter.
Även på resor i Siam, bland chopsticks och gröncurry, har det alltid slutat med det italienska köket. Det finns där som en varm tillflyktsort om den tyska knödeln, österrikiska surkålen eller polska blodsoppan skulle stå upp i halsen.
I kvarteret där jag bor finns en italienare som nästan ligger för nära när man ska gå ut och äta. Man vill i alla fall gå nåt kvarter när det ska gås på restaurang; så man känner att man gått ut och ätit och inte bara halkat trettio meter runt knuten.
Men den här italienaren ligger verkligen just runt en sån där knut.
Där satt L och jag igår med en massa tonårspojkar; varav en fyllde arton.
När ungdomar blir så stora får de dricka vin eller öl till maten; och det kunde de hantera med en vana som fick ögonbrynen att höjas på oss ur föräldrargenerationen.
Innanför immiga fönsterrutor satt vi allihopa vid tända stearinljus och mådde sådär gott som man kan få göra när alla barn är med; är friska, sköter skolan och fyller år.
Sen skulle ungomarne gå på lokal och L fick plånboken länsad på hundralappar; vips var de borta, både hundralapparna och ungdomarna, under hukade ryggar och svartlånga rockar.
Publicerad: 14 November 2008 @ 09:24,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
Förr fick helgsybariten leta sig ner till skaldjursdiskarna i någon av stadens alla saluhallar om det skulle frossas delikatess. Nu har Melanders öppnat i nybyggda Sabbatsbergsområdet invid Vasaparken. Bor man inte mer än fyra spökast därifrån är man snart torsk.
Andra helgen i rad har L trippat dit på snygga ben; medans jag studsat bredvid som en heffaklump med hummertentaklerna kittlandes i baken.
Räkor för 20 kronor hektot, bohusländska ostron för cirka trettio och amerikansk hummer för 450 kronor kilot får snålvattnet att spruta som en sprinkler en överhettad sommardag på Smögen.
En femhundring fattigare, men med ett leende som räckte mellan tvenne örsnibbar, rutschade vi över sagda Vasapark för att handla flaska vitt från Bourgogne.
På hemväg blev jag antastad av minst en alkoholiserad kvinna som undrade om flaskan var till för fler. Jag hade struntat i systembolagets lila kasse och helt kontinentalt tagit den om halsen.
Med skruvmejsel och ett par svordomar fick vi upp ostronen och flaskan tömdes i en slurp. Sen somnade vi klockan nio med varsin bok som kudde.
Det är tufft det där med fiskarfänge.
Publicerad: 6 December 2008 @ 09:52,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed