Jag skrattade och sa, tack för att ni sänkte världens finanser 2008.
Jag har tänkt på det du sa, det där med banker; bankers risk och ekonomins bräcklighet, sa finanskillen framför mig.
Han fick jobb för ett par år sen i London – på Lehman Brothers.
Vi hade snackat en del om det där om den inbyggda "religionen" i globala ekonomier och finansiella system.
Som alla andra finanskillar och finanstjejer i 35 årsåldern var han övertygad nyliberal.
Det kändes skönt med ett erkännande – samtidigt skrämmande att folk satta att arbeta med ekonomi på den nivån inte har bättre koll och perspektiv.
Publicerad: 9 Mars 2010 @ 08:00,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
- jag hinner inte stanna längre, sa SAS-juristen.
Han hade svept in i klassrummet; rivit av några overheadbilder och på ett par snabba minuter förklarat vart vi SAS-anställda kunde vända oss i frågor som rörde juridik i samband med vårt yrke som inköpare av tekniskt flygmaterial.
Jag var ung, det var åttiotal. SAS hade just flyttat sitt huvudkontor till det futuristiska Frösundavikskontoret. Glas och porlande vattenfall inne i de glänsande lokalerna.
Juristen stressade ut ur rummet, och vi fick en oplanerad rast.
Då såg vi till vår häpnad: den stressade juristen spelade badminton i sporthallen som låg i anslutning till huvudkontorets inglasade paradgata – bland vattenfall och glänsande lokaler. Sa jag det?
Redan då hade SAS som mål att bli One Of Five, i Europa. Nu vet vi hur det gick.
Publicerad: 10 Februari 2010 @ 09:40,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
Fram mot kvällen får den late brått.
Sextio timmar i veckan, sena kvällar, flitens lampa, hämta lämna skynda hinna.
Vår tids adelsmärke – ett magsår innan fyrtio.
Men hörrni, har ni också märkt att många tjänstemän på många kontor kommer in till jobbet klockan halv tio, sen fikar de fram till tio, sen två timmar jobb å sen lunch.
Klart det blir brått fram mot fem, när det är dags att gå hem.
Sitter man kvar någon timme när de andra går till dagis, pendeltåg och bilkö; då är man kung kung kung – den dan.
Med riktig tur kanske chefen ser; en befodran är på väg.
Vem vill vara en obemärkt grå tjänsteman, som arbetar nio till fem; fyrtio timmar i veckan. Då är man knappast betrodd, duktig, ansedd, viktig.
 tips till karriären- bär alltid på en pärm när du går omkring på jobbet - bär alltid med dig pärmar hem från jobbet, och till jobbet - var noga med att cheferna ser att du bär pärmar, hela tiden - peka på "brister" i er business och organisation (fast de inte finns några) - se till att "bristerna" förs in på dagordningen - ta dig an att lösa dessa "brister" - bli gärna entledigad från dina vanliga uppgifter för att lösa "bristen" - slå på stora trumman när du löst uppgiften/bristen - kommer du sent till jobbet, håll en mobiltelefon vid örat när du gör entré - jobba över tills chefen gått; sen kan du privatsurfa och ringa dyra utlandssamtal Ledord för den som vill göra karriär: ALLT ÄR ILLUSIONER
Publicerad: 10 November 2009 @ 08:12,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
Är det Osceans Eleven som håller på och rånar?
Är Julia Roberts med – Brad Pitt?
Egen helikopter, sprängladdningar på polisens och fotanglar.
Tokigt vad många kreativa människor som går arbetslösa nu för tiden. Någon måste ha kommit på idén att samla in CV:s från projektlerdare, helikopterpiloter, organisatörer och analytiker. Tillsammans med diverse fotfolk (antagligen från nåt nedlagt regemente) har de planerat och genomfört ett rån i hollywoodklass.
Innan vi börjar ropa på fler poliser ska vi nog se till att dynamic minds av den här klassen har jobb och sysselsättning av mer fredlig karaktär.
Publicerad: 23 September 2009 @ 12:31,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
Det är en bostadsbubbla på gång.
Sista juli i år var svenska hushåll skyldiga sina banker 1 484 000 000 000 kronor för sina bostäder.
Det läses 1,484 miljarder kronor.
Nu går VD för Swedbank (Michael Wolf) ut och varnar för att "riskbildningen" blivit för hög.
Men ge fan i att låna ut så mycket pengar då – hurru, banken!
Vad gör då banken åt saken?
– Vi har en individuell dialog med varje kund och gör en sund kreditbedömning.
En överbelånad kund är i slutändan ingen glad kund, säger Michael Wolf för DN Ekonomi.
Nehe, jaha. Samtidigt har banken givit samme bankman/kvinna incitamentet att låna ut så mycket tygen håller.
Ett led i bankens ambission att verka ta ansvar, fast egentligen bara business as usual.
Publicerad: 16 September 2009 @ 11:34,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
Kapitalismen är död – länge leve kapitalismen!
Finansbolagen och bankerna är uppe på spåret igen. Tuffar på med stöd av världens skattebetalare och arbetande folk.
Men de tuffar inte i någon ny riktning. De tuffar på det enda spår de känner till; det mot svulstiga bonusar, desperat risktagande och luftpastejer.
Vad gör vi då; vi som får betala notan som kommer efter festen som kortskallarna bjudit sig själva på?
När det enda medlet för de flesta av oss att till exempel byta bostad är att värdet på den gamla stigit över taknocken; att räntan är nere under trossbotten.
När vår tillvaro styrs av att konsumera mera, och då vill man föröka gripa efter den där ogripbara lyckan.
Tänk om vi alla kunde börja samarbeta igen. Att vi insåg att allt sitter ihop. Att vi inta alla kan bli miljonärer bara på att till exempel bo.
Kan ingen – kanske skulle behövas en politiker eller två – sätta stop för den här finansiella rötan som kallas kapitalism?
Sovjetkommunismen kapitulerade 1989 – det var kanske tur det.
Kapitalismen kapitulerade 2008 – men är på väg att återuppstå igen; girigare än någonsin.
Publicerad: 15 September 2009 @ 16:01,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
Jag har en granne; han får nog betraktas som en så kallad yuppie, om sånna finns kvar; jobbar i finansbranschen.
Porsche, backslick, rosa skjorta och Stureplan.
Till hans heder ska sägas att han spelar hästpolo, istället för golf. Det är lite egen tanke kring valet av fritidssyssla.
På min fråga om hästpolo inte är en oehört dyr sport svarade han: "hästpolo är relativt kostnadsintensivt, ja."
Jag vet, man ska inte prata om pengar.
För något år sedan var han arbetslös, eller som han sa "mellan två jobb".
Jaha, sa jag, som Fredrik i teveserien c/o segermyr, spelad av Johan Ulveson.
Grannen tittade villrådigt på mig och sa "honom känner jag inte till"
Idag träffade jag honom igen, mitt på dagen. Jag var hemma och väntade på en leverans.
"Jobbar du hemifrån idag?" sa jag glatt.
"Nja, jag arbetar en del från hemmet; men har naturligtvis ett kontor, på Drottninggatan. Men jag är inte operativ där. Kontor i all ära, men jag gillar ett friare förhållningssätt till min arbetsplats."
mannen, säg som det är: du har fått sparken och får nu jobba med uppdrag knuten till din gamla arbetsgivare. Utan lön, bara provision.
Publicerad: 1 September 2009 @ 16:43,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
Igår stod jag i två timmar och försökte övertyga en styrelse om att en investering på ca 150.000 kronor skulle kunna ge en avkastning på tio gånger pengarna; de närmsta åren.
Ett företag där investeringen rörde sig om mindre än fem procent av totala årsomsättningen.
Det var hart när omöjligt.
Ingen såg visionerna; allt skulle stå på ett papper innan beslut kunde tas.
Ungefär som på Volvo då, tänkte jag.
Där kanske det var motiverat att boxa upp investeringarna i miljardstorleken när deras styrelse valde att bygga nya fabriker och satsa på stora bensinslukande XC90.
Nu vet vi att det ändå var en usel investering; trots att ekonomerna fick sina siffror på ett papper.
Det är skillnad på entreprenörer och ekonomer.
Om entreprenören varit ekonom - skulle världen fortfarande leta efter hjulet.
Publicerad: 26 Augusti 2009 @ 08:13,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
Vår nya brödrost ville inte fastna med brödet nere; trycka trycka trycka.
Mekansísmen som håller nere brödet funkade inte. Men ibland funkade det. Kanske var tionde försök.
En ny pryl på den fantastiska marknaden.
OBH Nordica – ha, där fick ni!
Så jag gick och köpte en ny. Alltså en annan, ännu nyare.
Tyvärr upptäckte jag först när jag kom hem med mackapären, att detta också var en OBH Nordica (varunamnet är nu skrivet tvenne gånger i samma blogg, med samma negativa air)
När jag packade upp den lilla apparaten upptäcker jag att elsladden bara är en halvmeter. Den räcker inte från bordet och till eluttaget.
Grrrrrr! Måste man tänka på allt när man ska handla OBH Nordica? (tredje gången)
Men, skam den som ger sig, jag byter väl bara sladd; elektriker som jag varit i min ungdom.
Men nej, då har OBH Nordica (fjärde) valt en sort skruv som varken kryssmejsel eller vanlig plattmejsel biter på.
Suck.
Jag tog hela rasket och slängde i närmsta sopkorg.
Publicerad: 13 Augusti 2009 @ 08:40,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
IKEA, musikexport, HM, idrottsstjärnor.
Allt säljs som vara unikt svensk, stort och speciellt. Det är ett Sverige att vara stolt över.
Onekligen.
Ni har sett den; Moderaternas reklamfilm som rullar på TV.
Det är bara något som doftar falskt.
Om högerns politik varit tongivande, på samma sätt som sossarnas, under de senaste 60 åren, hade det inte funnits några kommunala musikskolor (musikexport), någon breddidrott (kommunala sim- och ishallar), konfliktfri arbetsmarknad (mellan fack och arbetsgivare).
KSSS, dyra tennisbanor, fina ridklubbar och privata pianolärarinnor från Polen och fattiga arbetare som varken hade kunnat investerat i heminredning eller snygga kläder; som bland mycket annat även gav t.ex. IKEA och HM muskler att kunna erövra världen.
Publicerad: 7 Juni 2009 @ 08:00,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
ÄNNU EN KONSPIRATION!
Nyss vad det ekonomisk härdsmälta. Journalisterna började gräva i hur det egentligen ligger till med den där marknaden som ju skulle vara så bra om den släpptes fri.
Varför har en samlad journalistkår varit osedvanligt dålig på följdfrågor såsom:
- Vart kommer alla pengar som trycks upp för att rädda bankerna ifrån?
- Hur kommer det sig att ni kan trycka trillioner dollar utan att det blir inflation?
- Varför fanns det inga regler som reglerade så viktiga funktioner som bankernas?
- Vilka borde egentligen hängas ut i media för dessa dåliga affärer – istället för att ta en LO-kvinna som visserligen godkänt en massa bonusar, men inte fått någon själv.
Då, när det började blir som läskigast med alla närgågna frågor – då byter vi fokus och talar om svininfluensan; blir alla rädda och tänker på sin egen hälsa.
Ahh, vad skönt – nu är det ingen som orkar bry sig om vad vi på banken ställt till med.
"Älskling, sätt på TV:n är du snäll – det är nåt tävlingsprogram där B-kändisar ska förnedras, så vi slipper tänka på att det är vi som blivit förnedrade."
Publicerad: 6 Maj 2009 @ 08:00,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
Trots taskiga tider går Fairtrade-trenden bra >>
Kan det vara konsumentmakt det – att folk faktiskt inte vill ha det riktigt på samma tokiga sätt som tidigare? Att folk faktiskt tror att genom att välja rättvisemärkt kanske både det de äter, planeten det kommer från och bönderna som odlat grejerna, mår lite bättre.
Kan det vara så att folk vill välja hållbara lösningar om man bara ger dem alternativ?
Kanske finns det hopp ändå på den här livsresan – fastän många medresenärer känns hopplösa.
Publicerad: 2 Maj 2009 @ 08:02,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
Hur många nollor är det egentligen?
Det är summan pengar G20 länderna låtit trycka av luft för att få fart på ekonomin; business as usual.
Tänk vad mycket sådana luftpengar hade kunnat göra för världen: för cancerforskninge, för svältande, för tsunamioffer. För de 30.000 barn som dör på jorden – varje dag; av enkla sjukdomar som kan härledas till fattigdom. 30.000 barn – per dag!
Undrar hur länga man skulle orka gå och se dessa små ansikten om man la dessa barn axel vid axel. 10 meter, två meter?
Nä, ska det hjälpas till med sånt då skramlas det bössa och ordnas TV-gala.
Nämen, 1,1 trillioner dollar! Vi välter upp loket på spåret som tog oss till helvetet. Inget nytt. Satsa inte på hållbara lösningar. Det var ju så bra för oss det här. Baxa upp loket – summa 1,1 trillioner dollar. Det är krediter på framtida arbete; våra barns arbete, som får betala notan för våra och våra föräldrars överkonsumtion och miljövidriga livsstil.
Snygg värld vi lämnar över till de barn som ännu inte dött.
Publicerad: 30 April 2009 @ 10:41,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
Det finns en scen i programmet Vänner, när Chandler Bing ska säga upp sitt gymkort. Och han vet det kommer vara omöjligt; för när han kommer dit till gymmet, full av dådkraft, att nu jämmer ska kortet sägas upp, eftersom han aldrig tränar och de drar pengar varje månad på autogiro.
Då vet han ändå att det aldrig kommer gå att säga upp gymkortet, eftersom den listiga gymkedjan skickar fram en superhot vältränad afrodite i tajts att tala med honom, övertyga honom om att klart han ska behålla gymkortet...
En Chandler Bing kommer aldrig kunna säga Nej till henne, vad hon än frågar.
Fastän min kapitalrådgivare Erik är allt annat än en superhot babe; är det ändå svårt att säga nej, trots att jag bestämt mig att nu jämmer säljer jag alla dumma giriga Tillväxtfonder och Ekvator-placeringar, och allt vad de heter.
Men Erik, han kan trolla han med matriser och grafer så man nästan tror att marknaden ser gynsam ut, det finns inga miljöhot eller finansiella härdsmältor att tala om; bara man har lite is i magen ett par tre år.
Men till slut tog jag i från tårna; och sålde i alla fall hälften. För det var visst en fond där som enligt Erik var så bra så bra så den skulle jag absolut behålla.
Grrrr!
Publicerad: 24 April 2009 @ 08:00,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
Det är nått med nollor och femmor.
Eller om det är så att fem är hälften av tio; och att man har fem fingrar på en hand.
Riksbanken ska alltid ta i när det ska tas i.
Under Bildtregeringen senast det begav sig höjde Riksbanken styrräntan till 500 procent.
Det var ju mycket.
Nu är den sänkt till 0,5 procent.
Gas och broms.
Men alltid dessa nollor och femmor.
Publicerad: 22 April 2009 @ 12:00,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
I ett halvår har jag inte ätit lunch på restaurang.
Det har varit lunchlåda; gott gott i gott gott.
Busenkelt, man bara skivar i några extra morötter eller nåt när man lagar middag på kvällen. Och vips finns det mat över till en låda. L gör likadant; men hon slarvar lite med att komma ihåg att ta med sin låda...
På de här sex månaderna har jag sparat över 10.000 kronor. tio tuuuuuusen!
L har sannolikt sparat nästan lika mycket.
Kostar lunchen 80 kronor om dan, vilket den började göra här i Stockholm då efter sommaren 2008, då blir det nästan 20.000 kronor per person och år.
Jag tyckte väl jag med, att den där femhundringen jag brukar stoppa i plånboken i början på veckan, att den tar inte slut förrän någon gång till helgen, när den förr var slut redan på typ onsdag torsdag.
Publicerad: 15 April 2009 @ 12:00,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
Jag läste om en nationalekonom – tror han kom från tankesmedjan Timbro – som precis som många andra experter kommit fram till att vi måste arbeta mer för att hålla uppe BNP, tillväxten och full fart framåt.
Var det Mauro Scocco som skrev texten: loppet som vi springer finns det ingen som vinner.
Trots att någon annan tankesmedja kommit fram till att man visst skulle kunna arbeta 6 timmars arbetsdag, istället för åtta.
Ändå ha samma höga BNP.
Är det så att Timbro räknat med att alla alla alla som arbetar i landet arbetar åtta timmar; och således har experten på Timbro delat BNP med antal människor och antal timmar. Och då kan man ju inte minska dessa timmar – då blir det ju lägre BNP – ju.
Känner Timbro-ekonomerna till Twitter, FaceBook, Blocket, Bloggy, DN.se och Youtube?
Känner Timbro-ekonomerna till att folk har tagit saken i egna händer. Att alla alla alla som sitter på kontor, har en dator; att de jobbar max sex timmar om dan. Resten är Twitter, FaceBook, Blocket, Bloggy, DN.se och Youtube.
Publicerad: 15 April 2009 @ 08:00,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
Jag känner en kille som just utexaminerats från Handelshögskolan i Stockholm. Vass, nåja, halvvass. Nån spetstenta – kanske.
Hur som helst; jag tror han skulle klara jobbet på AMF pension lika bra som vilken Elmehagen som helst – och göra 48,3 miljarder i förlust.
Jag tror till och med jag skulle klara jobbet – fast då kanske det blev 80 miljarder i förlust.
Men det kanske inte gör nåt; för då får jag väl bara dubbla lönen – 200 000 000 kronor – eller?
Publicerad: 31 Mars 2009 @ 18:00,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
Skyltfönstren på stan har tremetersbokstäver: ALLT SKA BORT!
Jaha, sen när skulle inte allt som finns i en affär bort?
Brukar butiker ha en avdelning med varor man inte får köpa, eller?
Själv köper jag julkappar för mindre än tusen kronor i år.
Önskar heller inget; har allt jag behöver.
Nåt välgörande kunde vara omväxlande; slippa gå i den där nu-ere-jul-igen-köpmanna-geggs-fällan.
Samtidigt blir jag trött på alla behjärtansvärda hjälpgalor på teve; TV4.
Som om eldsvådor kunde släckas med våtservetter.
När det behövs pengar att rädda banker; då dyker det upp tusen miljarder – med till barncancer och tsunamioffer: då skramlas bössa.
Länder med stora naturtillgångar; konfiskeras av globala jätteföretag – för annars sätts landet i bankrutt och vi placerar en elak diktatormarionett som dinglar i trådar ända till nåt vitt hus i väst.
Ops, folket svälter; vi skickar Läkare utan gränser och Albyl mot dåligt samvete till västvärldens rika i utbyte mot fadderbarn.
Zewdi bor i Ethiopien. Hon får skola, kläder och mat; för 2000 av mina kronor om året.
Det enda jag önskar är att utsugna länder fick skuldavskrivning och möjlighet att leva på sina tillgångar.
Publicerad: 15 December 2008 @ 12:00,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
Tidigare i år såldes stora kända mäklarfirman till en bekants bekant.
Det är oklart vad fina mäklarfirman kostade, men eftersom varunamnet är välkänt så torde det vara många sköna miljoner.
Killen som köpte var mer än på grön kvist; åkte Ferrari och hade dyr klocka. The only way was up!
Min kompis N som känner den lycklige, träffar mäklargurun på gymet då och då; alltid i bastun, alltid solbränd och nyborstade tänder.
I veckan som gick hade de setts igen; det var som om luften gått ur vår vän från bostadsbranschens solsida; hålögd, ringar under domsamma och blek, var beskrivningar som uttrycktes.
Dundermäklaren som sålt sin mäklarfirma i år visste nog vad han gjorde.
För nu hade visst nye mäklarstekaren fått sparkat folk, lagt ner kontor, försökt sälja dyra bilen (nåt ska ju en säljare sälja)
I fastigheten mitt emot var det visning i veckan. Det vankade runt en kostymklädd herre i våningen; mäklaren. Inte en enda spekulant.
Publicerad: 12 December 2008 @ 08:00,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
Det finns en dyr och en billig väg att gå hem från kontoret i Gamla Stan i Stockholm.
Den billiga vägen går via bullriga och fula Vasagatan; den vill man bara förbi och hem så snabbt som möjligt.
Den dyra vägen går över Kungsträdgården, förbi NK och en massa glittriga skyltfönster med snygga kläder, skor och grunkor man inte behöver. Värst är Hötorget med saluhallen en trappa ner; där kan man lätt fastna i nåt fångstgarn och komma hem med pilgrimsmusslor och krabba – på en tisdag!
De senaste dagarna har det blivit den dyra vägen hem; inte förbi NK eller nån saluhall, utan för att proviantera inför resa till Thailand över jul, nyår, trettondagar och en låååång bit in i januari.
Under tiden bor en manlig prostituerad transvistit i lägenheten; vattnar blommor och dricker upp champagnen i kylskåpet. Har vi tur tar han hem sina flamsmadamer på nyårsfest; med paljetter, glitterboor och glasskor med tio centimeter klack.
Hur som helst kan jag konstatera att den här julen kommer slå alla rekord i icke konsumtion. Det är så lugnt på stan så här två veckor innan jul att man skulle nästan kunna tro att folk hade ett liv; och inte försökte köpa ett.
Kommer där en stressad medborgare med julklappsinslagna grunkor i stora plastpåsar är det nästan som om blickar kastas och säger: så du är en sån där som inte känt av börskraschen du, inte blivit varslad, inte solidariskt ickehandlar.
Jag vill citera Bengt Olsson i DN på Stan (081211): Årets julklapp: mindre av allt!
Publicerad: 11 December 2008 @ 09:50,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
För ett år sedan behövde mitt företag nya lokaler. Vårt kontrakt i Gamla Stan i Stockholm skulle gå ut vid årsskiftet.
Jag botaniserade runt bland företag här i Stockholm som har som affärsidé att hyra ut just affärslokaler och kontor till företag.
Det var trögt.
"Hur många kvadrat skulle ni ha sa du? Jasså, bara 70... Hade du sagt 700 så kanske. He he", kunde det låta.
Nu i dagarna har jag blivit uppringd av tre fyra stycken av dessa fastighetsbolag: "hur går det med lokal? Jasså, har ni förlängt till 2011. Men skulle ni kunna vara intresserade att titta i alla fall; kanske vi kan hjälpa er komma ur ert avtal för ett nytt och bättre...billigare...?"
Lågkonjunkturen har sina sidor.
Publicerad: 11 November 2008 @ 08:52,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed