P är närmare två meter lång och stark som en oxe.
Nu har han pådragit sig en elak sjukdom som gör att axlar och armar ömmar något så förbannat.
När han och frun var i en köplada och handlade här om leden fick hon bära de tunga kassarna ut till bilen, medan P gick före med bilnyckeln.
Frun är en liten kvinna, med späda axlar.
Men, vad gör man inte när ens partner är skadad.
Vid utgången till köpladan stod en grupp svenskar med arabisk härkomst; såg den välvuxne P komma gående, med fru hasande baktill släpandes på tre fyra kassar.
Då säger den ena av männen till sina kamrater, på utpräglad arabsvenska:
- den svennen har fattat galoppen.
Publicerad: 3 November 2009 @ 08:00,
Kategori: Kultur,
Kommentarer: 0 st
Det är inne att ta det lugnt. Sakta ner; slow life, slow food, slow sex.
DN 091012 >>
Antagligen en reaktions när allt hela tiden måste gå fortare.
Jag är med; tänker ofta på vad som är som menas med frihet och livskvalitet.
Frihet; då är till exempel inte en båt att föredra (som jag köpte 2007 och sålde 2008). Balansen mellan friheten på sjön och allt meck är ungefär 1:8.
Samma sak med bilen, som L sålde nu i höst. Faktor 1:3.
Vi har varit inne på sommarhus också; faktor 1:5
Hus invid Medelhavet: faktor 1:7
Barn har vi tre stycken (om man räknar alla). Där är faktorn 5:1.
Så det så!
Villa utanför småstad: faktor 1:5
Villa i förort till Stockholm: faktor 1:7
Alltså om man som jag och L gillar kons, teater och smickrar oss med att vara något av restaurangrävar.
En same som antagligen gillar hjortronplock, renskötsel och skotersafari, håller inte med. Inte heller en skärgårdsbo som tycker frihet och livskvaliten kanske bor i en sjöbod, en tjärad brygga och ett fiskenät.
Olika – men ändå lika.
L och jag har enats om att lyckan inte sitter i det materiella; men då vill i alla fall jag att det ska vara frihet inramad av; snygga kläder, designade möbler, i-phone, några teaterbiljetter i byrålådan, jämte några flygbiljetter till sköna destinationer, ett och annat besök på sorliga kvarterskrogar och hängmörad oxfilé från saluhallen.
Publicerad: 12 Oktober 2009 @ 10:57,
Kategori: Kultur,
Kommentarer: 0 st
L och jag var bjudna på vernissage när Angelica Wiik visade nymålat på Hornsgatan, på Söder.
Gallerigatan. Hornsgatspuckeln.
Vi kom dit klockan 14, när Galleriet öppnade klockan tolv. Det var ett misstag. För på de två timmarna var över hälften tingat, bokat, sålt.
Det märktes inga kristider för henne – Angelica Wiik – en beryktad omtyckt konstnär.
L stod som reserv på en tavla; väntade en vecka på svar. Skulle hon få den, eller skulle vi behöva vänta minst ett halvår till, på ny vernissage?
Vi gick i väntans tider.
Sen ringde de från galleriet; sa att tavlan var hennes, vår.
Till helgen ska vi hämta hem henne; tavlan, bebisen.
Publicerad: 14 April 2009 @ 10:05,
Kategori: Kultur,
Kommentarer: 0 st
Trögt tröskade Kristina Lugns pjäs "Nu mår jag mycket bättre" på Stadsteatern i Stockholm igår kväll.
Trots Kristina Lugns vassa penna och blixsnabba intellekt var det som om Clair Wikholm, som spelade huvudrollen, inte hade rappet i rösten.
Ändå kände man hela tiden hur bra den var; texten. Men det är som alltid inte bara vad som sägs; utan även hur man säger det.
Ungefär som Barack Obama. Vilken man, vilken talare! >>
Hade vi en sådn ledare i vårt land var min röst som klistrad vid valurna.
Publicerad: 23 Januari 2009 @ 09:19,
Kategori: Kultur,
Kommentarer: 0 st
Det är inte speciellt coolt att sitta och snegla över axeln på vad andra håller på med där en bit bort. Det skulle kunna uppfattas som lite ängsligt att glo, begapa och tappa hakan.
Ändå är det vad vi gör när vi sitter och glor på TV-galor som det tjatas om var eviga januari.
Vad har dom på sig, vilka är där? Oj vad vackra det vackra folket är.
Klart det finns ett allmänintresse i att veta vilka filmer som vann Baggar; vilken musik som fick Björnar och P3 mickar. Men måsta man titta på när det delas ut? Ja, kanske. Det är ju piffigt att kanske höra artisten och se en snutt av filmen.
Vore det inte bättre att man vek den där kvällen till att gå på bio och se den där filmen man aldrig kom iväg att se; eller den där pjäsen; eller köper den där skivan och bara lyssnar sådär som man lyssnade förr när skivor kom på vinyl och hela konvolutet upptog synfältet i flera veckor, flera dar.
Publicerad: 19 Januari 2009 @ 09:10,
Kategori: Kultur,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed