Jag var tolv år och min syster sexton. Hon hade börjat gå på kaffé. Satt där och skolkade; drack bryggkaffe och åt delocatobollar; cigarettrök som en dimma bland plastblommor och småsmutsiga dukar.
När jag frågade mamma varför syrran valde att sitta där svarade hon att det är så ungdomar gör nuförtiden; hänger på kaffé.
Min enda känsla var att aldrig skulle jag komma att vilja sitta sådär och sunka.
- vänta du bara, sa mamma.
Det blev förstås café även för mig, men inte förrän långt senare och från en helt annan ingång.
Mitt allra tidigaste minnen från ett café var i Rom. Jag hade just fått min cappucchion och frågade om jag kunde sitta någonstans. Baristan tittade lite frågande på mig och pekade på en stol och ett litet bord som stod utanför toaletten; strax bredvid en skurhink.
Som väluppfostrad svensk satte jag mig på den angivna platsen.
Men jag kände att något var fel.
Då såg jag; ingen italienare "satt" och "fikade". Alla stod och hängde vid den långa kromade disken. Läste tidningen lite nonchalant och sorlade sådär urbant som på den tiden ännu så länge bara latinare kunde.
Sen dröjde det flera år; egentligen ända till nittiotalet, då det började dyka upp italienska fik i Stockholm.
Då kände jag att det var dags att börja gå på café; sitta i ett sorligt sammanhang och läsa tidningen; diskutera nåt helt oviktigt med nån man känner eller nån man aldrig tidigare mött.
Publicerad: 8 Februari 2010 @ 10:04,
Kategori: Kaffe,
Kommentarer: 0 st
Det finns olika sätt att dricka kaffe på i en stad:
Det äldsta är kaffe med dopp, en mazzarin och snurr snurr med sked. Bryggmalet och sockerbit.
Kanske är det en gammal tant som sitter där och snurrar. Eller några knegare i overall med smutsiga knän.
Respekt.
En fransk-italiensk kaffekultur har importerats sen ett decenium. Läsa tidning, dricka espresso. Slacka lite. Kanske surfa dator, kanske skriva nåt i ett anteckningsblock. Gärna konstnärligt och eftertänksamt.
Inte borättspapper och bokslutsrapporter – it's a no no.
Sen finns en New York inspirerad; springa kring med kaffe i pappmugg. Stressa uppför karriärstrappan. Fort fort – jag är på väg. Genom staden, genom livet.
Förhoppningsvis finns den trenden bara i Stockholm – så ni andra slipper se eländet.
Stockholm är inte New York; och du jobbar inte i Tribeca. Men det funkar ändå. Vi vet att du är behövd och duktig. Såja – skynda till kontoret så du hinner facebook:a lite innan tio-kaffet.
Publicerad: 31 Mars 2009 @ 10:46,
Kategori: Kaffe,
Kommentarer: 0 st
På sommarens sista dag stod jag iförd solglasögon på Sveavägen i Stockholm med en gräddskummad cappuccino som L försett mig med. Plötsligt försvandlades situationen till någonting större. Som om café Sosta blivit ett häng i New York.
Som om någon trendfé viftat med ett spö och gjort stadens urbana befolkning mer etniskt mångfaciterad, välklädd och ... vacker!
Jag kunde bara konstatera att med solen och mångfalden förflyttas tanken lätt till en annan plats, utan att stegen behöver tas många kvarter bort från vardagen.
Publicerad: 1 September 2008 @ 10:06,
Kategori: Kaffe,
Kommentarer: 0 st
J hade ett café på Stora Nygatan i Gamla Stan i Stockholm (inte långt från vinguidens kontor). Varje kopp hos honom var nästan som en vinprovning. "idag har jag någonting speciellt som jag tror du kommer gilla" kunde J säga. Det var blåbärstoner hit, och choklad dit. Han hade visst egen rostning också i ett av landets mer seriösa rosterier.
Där hos J blev kaffe en skön ritual, en ö i tiden – medan staden rusade på utanför, sådär som städer ska rusa på.
Tyvärr tvingades J stänga. Någon storpotät till kaffekedja drog mer folk, och hans kvalitet var kanske inte förstådd av allmänheten.
Jag har sett det hända förr: lilla duktiga entreprenören får konkurrens av stora bolaget med välkända logon, och då händer det att folk går in i det välkända (där man vet vad man får, betalar dyrt, och det är dåligt) än att våga ta vägen till det mindre kända och kanske bli överraskad.
Publicerad: 18 September 2008 @ 08:16,
Kategori: Kaffe,
Kommentarer: 0 st
Jag ser det framför mig, hur jag och L sitter i stora vita soffan på kvällen och läppjar te ur stora sköra engelska koppar, med en skvätt mjölk och honung.
Det är den där filmen igen som spökar, En Förlorad Värld.
Jag ser också framför mig hur sonen C ska till att duka in te åt oss (han gör sånt, fastän han är 16 år...) och så tar han de vanliga egyptiska kopparna som vi köpte på en marknad i Sharm el Sheikh.
Nej, inte morgonkopparna, ska jag säga då. Ta kvällskopparna, de där äggskalstunna engelska.
Anglofil, någon!?
Publicerad: 27 September 2008 @ 10:12,
Kategori: Kaffe,
Kommentarer: 0 st
För snart tio år sen hade jag en idé. Efter en månad i Italien tycktes det som en idealisk idé. Att öppna ett italienskt café. Ett sånt där som de har där nere. Lite slamrigt. Med croissanter, espresso och en teve uppe i nåt hörn (helst med italiensk fotboll).
Sen tog det inte mer än ett år så öppnade café Sosta på Jakobsbergsgatan i Stockholm, sen sa det BANG och nu finns en kaffebar i nästan varje gatuhörn i Stockholm.
Och det visar sig att det är påfallande många svenskar som behärskar italienskan. Eller om de är just de som lite extra vill göra sin stämma hörd när de väl är där: Ciao, due cappoccini, Grazie, Ci vediamo fra pocco amici, kan det låta.
Om man kisar lite med ögonen, bara lyssnar på sorlet och känner doften av aromerna – skulle det kunna vara a Roma.
Det italienska modet tycks samtidigt också intagit huvudstaden, eller om det helt enkelt är ett sorts paneuropeiskt sådant: moccaskor, halsdukar, sköna höstjackor, allt med jordigt dova färger.
Fast ljuset såhär års, det har dom inte i Italien. Den här låga solen som speglar sig i mälarvattnet. Bländar och bäddar in morgonvakna stockholmare i ett skönt släpljus.
Medelålders montisorimorsor i SUV som kisar i motljuset i morgonköerna känns bara onödigt instängt och lite föråldrat.
Vackrast är släpljuset när det träffar morgonpromenerarna och de rödkindade stadscyklisterna.
Publicerad: 8 Oktober 2008 @ 09:13,
Kategori: Kaffe,
Kommentarer: 0 st
L är på jakt efter konst, gärna en Åsa Larsson. Under tiden, tills hon finner en, inspireras hon av gallerierna på Söder i Stockholm. Och i lördags, när höstsolen smällde som ihärdigast i den kallvåta asfalten, flanerade L och jag över de där pucklarna på Hornsgatan.
Vid Tvålpalatset, tvärs över Mariatorget, fanns ett litet fik där de serverades riktigt bra kaffe i en gammaldags miljö, ungefär som Vetekatten på Kungsgatan; riktigt porslin, små sittgrupper av antika möbler, kakelugn och takhöjd långt över tre meter.
Där smälte vi intrycken och fann oss själva sittandes som i en tavla: i en fåtölj från 20-talet, i ett rum från artonhundratalet med en kopp trendigt italienskt kaffe från nu.
Publicerad: 2 November 2008 @ 08:41,
Kategori: Kaffe,
Kommentarer: 0 st
Fyra vassa kostymkillar kom in på Café Mellqvist på Rörstrandsgatan; såg den söta servitrisen, sträckte på ryggarna, tuppade sig och konkurrerade om hennes uppmärksamhet.
Trots att alla fyra såg ut som välslipade ekonomer tycktes de inte känna till att ingen når målet om alla springer i vägen för varandra. Jag vill minnas att nobelpriset i ekonomi någon gång från tidigt åttiotal handlade om just detta.
På mässan Det Goda Köket var det ungefär samma konkurrens om förbiglidande konsumenter.
Publicerad: 8 November 2008 @ 10:55,
Kategori: Kaffe,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed