You Can't Do Business Running Around Like An Idiot
Köp den. läs den! Sätt kaffet i halsen.
Organisationer, både i näringslivet och i det offentliga, består av medelmåttor. De undermåliga sorteras av förklarliga skäl bort. De effektiva, de överpresterande, trängs ut.
Chefer blir de som bäst kan anpassa sig till rådande normer; som spelar bäst på den uppgjorda spelplanen. Men knappast kan spela alls utanför den.
De geniala har aldrig haft och kommer aldrig ha ett anställningsnummer.
Publicerad: 12 Mars 2010 @ 08:00,
Kategori: Böcker,
Kommentarer: 0 st
Ni vet; kvinnan som varit chef för Svenskt Näringsliv.
Hon har i dagarna kommit ut med en bok om sitt liv, och inte minst hennes karriär:
"Livet, makten och konsten att vara sig själv"
På SvT satt hon och sa att hon äntligen hade funnit någon sorts balans i livet och att hon numer kände att fågelkvitter och en promenad med hunden kunde vara värt att leva för.
Hela hennes liv verkade ha varit karriär, inte en VAB-dag; bettskena och stresshjärta.
Jag tycker naturligtvis synd om Ebba Lindsö.
Men jag vill inte läsa hennes bok, för i den står bara det vi alla andra redan visste om – sen länge.
Boken har ingen publik, den är bara skriven för henne själv och kanske en handfull andra karriärister som om några år även de ska landa, komma ut och berätta (kanske i en bok) det vi andra redan vet; att det viktiga i livet kan vara fågelkvitter och en promenad med hunden.
Publicerad: 26 Januari 2010 @ 08:56,
Kategori: Böcker,
Kommentarer: 0 st
Inte att undra på om bokhandeln har det svårt.
Senast jag var och skulle handla böcker hade jag en lista med åtta titlar.
Den här gången hade jag gjort hemläxan och kollat priserna på Adlibris innan jag gick till butiken.
Alla böckerna var 100 kronor dyrare i den fysiska bokhandeln, jämfört med den virtuella.
Alltså 100 kronor STYCK!
Det blir 800 kronor dyrare för åtta böcker.
Jag trippade hem och beställde rubbet på nätet.
Böckerna kommer nu i veckan.
Men boktips då, det kan man ju få i butiken.
Jovisst, men Babel på Svt2 fungerar lika bra; och DN Kultur.
Publicerad: 29 Oktober 2009 @ 08:00,
Kategori: Böcker,
Kommentarer: 0 st
"Jag litar inte på folk som påstår sig ha många vänner. Det tyder bara på att de inte känner sina medmänniskor."
"Mannen är den felande länken mellan en sjörövare och en gris."
"En man måste ha vissa laster, gärna så exklusiva som möjligt, annars har han inget att bli frälst från på sin ålders höst."
"De flesta fortsätter tro på meningslöst trams hela livet, och ju äldre de blir desto större dumheter sväljer de. Men jag går mot strömmen, jag struntar i allt."
Citaten är hämtade ur Carlos Ruiz Zafóns senaste roman, Ängelns Lek.
Bör läsas av alla – inte minst den som går med religösa grubblerier.
Vännen B läser boken parallellt med mig; det skickas citat i mobiltelefonerna hela tiden.
Publicerad: 30 Mars 2009 @ 11:26,
Kategori: Böcker,
Kommentarer: 0 st
Att läsa Carl-Johan Vallgrens, Kunzelmann & Kunzelmann försatte mig i en 530 sidor litterärt rus.
Nu läser jag Revolutionäry Road, av Richard yates, och är lycklig som ett barn med teddy vid armen.
Tidigare i vinter läste jag Vi, de Drunknande av Carsten Jensen, och var under en hel vecka världsfrånvänd som en buddhismunk på opiumtripp.
Men hurruni, alla bokförläggare, ni ger ju ut så mycket skräplitteratur också att biblioteket där hemma hotas kantra över till en återvinningsstation för recyclade tankar.
Mitt liv som Pingvin, av Katarina Mazetti var jag tvungen att gå till papperspåsen med efter bara fyra sidor.
Längtans ö, av Victoria Hislop, lästa jag hela; men behållningen är väl ett nja – azurblått utopia skriven av en journalist med medelhavsklåda och "me Tarzan, you Jane" onani.
Allt Camilla Läckberg skrivit borde gå till årets majbrasa – med tillropen "ut med dumheten, in med lite värme".
Publicerad: 11 Mars 2009 @ 18:00,
Kategori: Böcker,
Kommentarer: 0 st
I inledningstexten till boken Revolutionary Road står det att det femtio år efter bokens utkomst är konstigt att det ännu finns människor som inte läst den.
Jag är visst en sån som inte läst.
Filmen har landat hos biografmaskinisterna för någon månad sedan; den ska jag också se >>
Men boken först.
Redan efter femtio sidor känns det som författaren Richard Yates hade samma funderingar som jag vad gäller boendeformen villa, förortsidyllen, småstaden.
Jag förstår alla argument för villan: garaget, fler kvadratmeter, altanen, tomten, skogsbrynet och rosenbusken.
Men jag köper dem inte.
Den viktigaste ingrediensen fattas:
Torget
Forumet, caféet, butiken, brunnen, parken, restaurangen, teatern, scenen, kulturen, gatan, hörnet.
I Norden är det för kallt för spontana möten. Människor sitter hellre inne, eller på egen altan några korta veckor om sommaren; var och en för sig; bredvid en blå studsmatta och varsin tvättvinda.
Det kanske är mina italienska rötter som gör det – men jag behöver ett torg, en park, en gata, ett café. Vi kanske inte likt Aristoteles snackar filosofi eller skapar demokrat där på torget. Men det gjorde nog inte alla greker på den tiden heller.
Publicerad: 10 Mars 2009 @ 06:03,
Kategori: Böcker,
Kommentarer: 0 st
På anrika Hedengrens bokhandel på Östermalm i Stockholm stodo två män klädda i klanderfria bankpyjamasar, välpressad skjortor, slips och manchettknappar.
De diskuterade inköp av litteratur.
"Håkan Nesser då" sa gentleman nummer ett. "Vad tycker du om hans böcker?"
"Nja" sa gentleman nummer två "jag läste Den Vita Lejoninnan, gillade den inte, så han är nog inget för mig"
"Nehe" sa gentleman nummer ett. "Jag tyckte inte heller den boken av Håkan Nesser var nåt vidare".
ridå!
Publicerad: 7 Mars 2009 @ 16:23,
Kategori: Böcker,
Kommentarer: 0 st
Hanna Hellquist heter en tröstlöst självupptagen person som skrivit en bok om sin pappa; som visst under hennes uppväxt haft en fairbless för djur.
Boken heter "Karlstad Zoologiska".
Hon skriver även krönikor i DN; de flesta med någon referens till sin pappa.
Ska det vara intressant det – en bok om sin pappa? Navelskåderi – någon?
Jag skulle kunna skriva en Brott & Straff-tjock volym om mina tokiga föräldrar. Något som nog ingen skulle vilja läsa – eller?
L har en tokig pappa i Ronneby som det går lika många skrönor om som det finns bokskogar i Blekinge. Gubben är över 70 år nu; och tokerierna bara fortsätter i eskalerande grad.
Det rör sig om allt från telefonterror av svenska topp-politiker, till mordhot av överläkare.
En psykolog skulle säkert kunna ställa diagnos på Hanna. Jag har mina funderingar men ger mig inte in i bokstavslekar.
I DN Söndag var det ett stort reportage igår om boken; och om Hanna Hellquist.
Vad är det vi inte ska förstå:
Hanna skriver för DN, samma tidning har reportage om hennes bok, som ges ut på vilket bokförlag ska vi gissa – Bonniers. Som äger DN...
Ridå!
Då var det betydligt mer ärligt att se Carl Johan Vallgren på Södra Teatern igår, vid Mosebacketorg i Stockholm.
Både musikaliska CJ och författaren CJ stod på scen. Samma person, men med ett ärligt misstycke till sin egen persons förträfflighet. Den "ytlige" musikern som tittar snett på sitt alter ego; den "djupe" författaren; som suckar över den "ytlige" musiken ...
Till skillnad från Bonniergegget var Vallgren en cirkellek för intellektet.
Publicerad: 2 Mars 2009 @ 10:48,
Kategori: Böcker,
Kommentarer: 0 st
163 sidor stockholmspromenad i samtiden. Den enda skuggan över den sommardag då allt i boken utspelas är medialandets baksida som tränger på mellan personerna i det urbana Sverige, som Johan Kling så närgånget beskriver i boken: Människor helt utan betydelse >>.
Ni vet, Johan Kling, ena delen av Ratata som man nynnade med sådär högljutt på åttiotalet: "Jackie jag tror att du förstår, den där tiden satte spår, det kanske låter banalt; men jag saknar dig så" >>
Det där sångerna har man ju gråtit tillsammans med mer än en gång då när kärleken var ett enda hon hon hon; och man visste att allt var nu nu nu, och om jag inte tog mig ur den parentes jag befann mig i skulle jag aldrig aldrig aldrig kunna älska igen.
typ så; var i alla fall mitt tidiga åttiotal.
Fastän jag hoppas jag inte är en person helt utan betydelse – inser jag att i det stora hela är jag ändå det.
Men det kanske är det som är det finaste av allt.
Alla som läst lite zenbuddhism vet ju betydelsen av värdet noll.
Kanske kan vi skönja en ny insikt, att det är passé att gegga runt i varats tidiga 2000-tal;
Me Myself and I.
Alla var och en för sig är rätt betydelselösa, men tillsammans betydelsefulla.
DN.se >>
SvD.se >>
Kulturekonomi >>
Publicerad: 10 Februari 2009 @ 09:30,
Kategori: Böcker,
Kommentarer: 0 st
Efter trettio sidor börjar jag sörja – att jag bara har 500 sidor kvar...
Trots att texten flyter fram tar den tid att läsa; långa stycken måste citeras i lika långa SMS till vänner med likartade glasögon mot samtiden, som författaren Carl Johan Vallgren.
L får stå ut med högläsning – minst varannan sida. "Lyssna, det här undebart träffsäkert!"
Förlösande!
Jag var lika tagen av Den Vidunderliga Kärlekens Historia, Carl Johan Vallgrens förra bok.
Men; Kunzelmann & Kunzelmann: en käftsmäll mot vår klonade samtid.
Om man inte gillar den kan det bero på att man känt sig träffad...
Publicerad: 29 Januari 2009 @ 09:45,
Kategori: Böcker,
Kommentarer: 0 st
En Plats I Solen, heter Liza Marklunds senaste. Jag läste den i helgen. Men den här gången ville det sig inte riktigt. Dramaturgin kändes igen från hennes tidigare böcker med Annika Bengtsson i huvudrollen. Som att röra runt i samma gryta ett varv till för att se om nåt nytt dyker upp.
Annars har jag bestämt mig för att sluta läsa såna där böcker som är repetition på en tidigare succé.
Camilla Läckberg har jag läst två tre stycken av. Sen fick det vara nog. Har man läst en har man läst alla.
Någon har sagt att hennes texter är som artiklarna i tidningen Min Häst. Det tycker jag var elakt sagt om de som skriver i den tidningen.
Då är Vinterträdgården, av Christine Falkenland, höstens skönaste prosa. Om ett annorlunda möte och en oväntad och kanske ovanlig kärleksrelation mellan två kvinnor i Skövde. Låter kanske inte så uppseendeväckande. Och det är det inte heller. Det är kanske det som är vackert.
Eller om det är jag som börjar bli så gammal att allt som glittrar, smäller och låter tycks mer och mer kunna liknas vid billiga nyårssmällare. Kul när man var tio år, sådär när man sett det förr.
Publicerad: 16 Oktober 2008 @ 09:23,
Kategori: Böcker,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed