Det lät som om Gustav Wasa kyrkans klockspel hade fått nya tonslingor. På Odengatans boulevard klingade vackra toner; men i otakt.
Kunde det vara ett buddistiskt väckelsemöte som marscherar runt hörnet?: kling, klong, klang.
Jag tyckte det lät sjungande klart; konstnärligt på något sätt. Innovativt, nytt. Kanske lite grazy, men vem är jag att klanka på nya toner?
Sen gick jag runt hörnet upp mot Västmannagatan; då såg jag.
Det var en vindsröjning som pågick. En stor jämrans slamsugare som rasslade ut betong och sten från översta våningen. Rakt ner genom långa metallrör.
Kling, kloang, klong.
Men vackert var det; som ett klockspel, eller nåt buddistisk klämtande.
Publicerad: 15 Mars 2010 @ 08:00,
Kategori: Bostad,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed