Såklart är jag emot att folk ska behöva gå täckta från topp till tå.
Såklart är jag emot all form av tvång: skoluniformer, dogmer och kvävande förtryck.
Ändå är jag FÖR att folk ska få klä sig precis som de vill.
Såklart vet jag att alla muslimska kvinnor kanske inte VILL gå klädda i burka; att de säger att de vill, för annars blir de hus i helvete där hemma.
Men ändå; jag är mer MOT att lagstifta om hur man ska få vara klädd.
Inte inom vissa yrken såklart. Jag vill inte att min doktor ska bära clownnäsa och stor fluga som det sprutar vatten ur så fort han drar ett skämt. Jag vill inte att poliser ska gå klädda i naziuniformer. Jag vill inte att Thomas Östros kliver upp i Riksdagens talarstol klädd som en massaj.
Men på stan och utanför arbetstid, självklart.
Vill killar klä sig i kort kort kjol och stövletter; fine with me.
Vill äldre herrar (plus 45 år) klä sig som tonårspojkar i sneakers och tröjor med logotype från nåt stort sportföretag; I don´t like, men det får gå.
Vill Tomas Di Leva klä sig i kaftan och med blommor i håret; jag är för.
Vill Anders Borg klä sig i sunkig taxichaufförsskinnjacka och bära hästsvans; är det hans fulla rätt.
Vill damer plus 40 år se ut som truliga tonårsflickor, med botox och silikon. Tycker jag det ser för jävligt ut, och vittnar om vårt eget västerländska förtryck av kvinnor. Men jag tycker självklart alla kvinnor oavsett ålder ska få se ut som truliga tonårsflickor – om de vill.
Publicerad: 28 Januari 2010 @ 10:02,
Kategori: Religion,
Kommentarer: 0 st
I helgen stod jag i ett prekärt läge i trafiken. Med hyrd lastbil kom jag inte ut från bensinmacken. Det var kö och bilar överallt. Dubbelparkerat och plogbilar som puttade undan snö.
Helt enkelt, ett härligt urbant trafikhelvete.
Nåja, så farligt var det kanske inte. Men för mig som mest cyklar och går kände jag mig klämd och instängd där jag satt i lastbilen.
Då stannar en man i sin SUV, och vinkar fram mig. Inte för att han behövde. Han bara såg min belägenhet och tänkte hjälpa till. Han blev till och med tvungen att hamna efter mig i kön och alltså förlora en plats längre fram.
Med all respekt; men den som har kört bil i till exempel Frankrike, Spanien eller Italien vet att där skulle en sådan situation sällan eller ALDRIG hända.
Var och en för sig bara; alla mot alla.
Då blev jag lite svenskt stolt; att vi fortfarande kan hjälpas åt, visa hövlighet, se den andres utsatta läge och helt enkelt stanna till och vinka fram.
Publicerad: 27 Januari 2010 @ 09:00,
Kategori: Bilar,
Kommentarer: 0 st
Ni vet; kvinnan som varit chef för Svenskt Näringsliv.
Hon har i dagarna kommit ut med en bok om sitt liv, och inte minst hennes karriär:
"Livet, makten och konsten att vara sig själv"
På SvT satt hon och sa att hon äntligen hade funnit någon sorts balans i livet och att hon numer kände att fågelkvitter och en promenad med hunden kunde vara värt att leva för.
Hela hennes liv verkade ha varit karriär, inte en VAB-dag; bettskena och stresshjärta.
Jag tycker naturligtvis synd om Ebba Lindsö.
Men jag vill inte läsa hennes bok, för i den står bara det vi alla andra redan visste om – sen länge.
Boken har ingen publik, den är bara skriven för henne själv och kanske en handfull andra karriärister som om några år även de ska landa, komma ut och berätta (kanske i en bok) det vi andra redan vet; att det viktiga i livet kan vara fågelkvitter och en promenad med hunden.
Publicerad: 26 Januari 2010 @ 08:56,
Kategori: Böcker,
Kommentarer: 0 st
Dom är flera miljoner; på vissa ställen miljarder.
Asiaterna!
De lär vara deras århundrade nu. Dags att huka sig?!
Jag är inte förskräckt.
Klart asiaterna vill att Asien utvecklas.
Men de har en bit kvar. Det skriver jag med stor respekt för deras mångfald, kraft och ambition.
Ännu så länge är de att betrakta som ett par miljarder människor som springer i vägen för varandra – utan grundstrukturer för en riktad kraft, för att rikta energin som en svetslåga.
Ännu är det att betrakta som ett tomtebloss; ett stort jävla tomtebloss.
När jag är i Thailand (64 miljoner invånare) ser jag tydligt den där ickeriktade svetslågan. Folk jobbar hela tiden, överallt. Men de kommer sällan någon vart. Det finns en enorm fattigdom som många i landet har svårt att ta sig ur. På grund av grundläggande felaktiga strukturer.
64 miljoner utbildade och välorganiserade thailändare hade kunnat vara en enorm kraft.
Nu är det bara ett fåtal som berikar sig på den billiga arbetskraften och de låga skatterna. Stora delar av befolkningen är i våra mått otroligt fattiga, och kommer förbli så.
Det ligger i globaliseringens natur att vilja hålla de fattiga lågavlönade Asien fattigt, ostrukturerat och outbildat.
De producerar, vi konsumerar.
Publicerad: 19 Januari 2010 @ 12:44,
Kategori: Asien,
Kommentarer: 0 st
På flyget hem från Thailand satt jag och läste thai airways flygmagasin; Sawadee.
Där stod att läsa att flygbolaget tagit sitt yttersta ansvar för miljön, och sett till att var enda maträtt som serveras ombord minsann var klimatsmart.
Skönt, kände jag där jag satt 10.000 meter upp i luften och såg jetmotorerna spy ut skit och partiklar i den känsliga tunna luft uppe mot stratosfären.
Thai ariways ambition är det inget fel på, men att påstå att man tar ansvar för sitt klimat-fotavtryck genom att trixa med maten ombord är väl som att klippa lilltånageln för att minska sitt eget fotavtryck i den thailändska sanden.
Publicerad: 18 Januari 2010 @ 08:29,
Kategori: Miljö,
Kommentarer: 0 st
Efter en månad i tropikerna (Thailand och Kambodja) är det med glädje jag stapplar längst med isiga gator.
Ingen surrande AC, iget moskitonät; bara härlig vit snö.
En amerikan sa till mig på tal om den svenska vintern, som alla klagar på:
You have to embrace the winter.
Jag kramar allt vad jag orkar.
(ska han säga som är både solbränd och varm)
Publicerad: 15 Januari 2010 @ 08:52,
Kategori: Annonser,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed