När man läser inlägg som privatpersoner skriver på nätet, kommentarer till artiklar om miljön, märks att vissa frågor är svåra att greppa.
Som tur vad är det inte "folkets röst" som hörs när några få skriker och inte vill förstå.
Ta den här sköna jag läste från en arg miljöskeptiker, som kallar sig "Klimatmotstandare".
"ÄTA mindre kött!??? Idioter!! bidrar eskimåer till miljöförstöring för att de lever på kött och späck? hahahahahaha.....att kött produktion skulle leda till miljöförstöring är ett propaganda-sätt från margarin och bröd- bolagen!!" >>
Inlägget ovan kommer från en kille på 42 år som missuppfattat. Det kan man förstå; det är svårt med macroekonomi.
Det är DJURHÅLLNINGEN som är klimatineffektiv, inte själva köttet vi äter.
Mycket spannmål (mycket energi) = relativt sett, lite kött (lite energi).
Men mjölken då, som han är inne på?
Här skulle vi kunna fråga vilket gammal grekisk fåraherde som helst, närsomhelst under de senare årtusenden: lite gräs i ena änden, mycket näringsrik mjölk i den andra. Om och om igen, år ut och år in. En perfekt energimaskin – geten.
Publicerad: 21 December 2009 @ 08:22,
Kategori: Miljö,
Kommentarer: 0 st
Kollaps i klimatmötet i Köpenhamn.
Vi kan inte enas. Oavsett om IPCC har rätt eller fel, vinner vi alla på att ställa om energiförsörjningen för det nya milleniet.
Kina och USA har tillväxt som mål – inte klimatet.
Då får vi väl möta dem på deras planhalva; bojkott av deras varor och tjänster.
Nej, det skapar konflikter. Nu är det tid för samarbete.
Vi får gå hem till oss själva och bygga om vårt samhälle till ett klimatsmart och effektivt; faktiskt visa att vi vinner på ett minskat olje och kolberoende. För det är det som är det paradoxala.
Den nya tekniken har möjlighet att göra oss mer framgångsrika. Tillväxt och miljö behöver inte vara varandras motsats.
Så nu vet vi vad vi ska göra i alla nedlagda SAAB-fabriker.
Publicerad: 19 December 2009 @ 09:06,
Kategori: Miljö,
Kommentarer: 0 st
På klimatmötet i Köpenhamn försöker världens ledare överträffa varandra i att vara den som (i alla fall) retoriskt tar mest ansvar för miljön.
Men hur ska vi göra? Vem ska betala, minska , hur mycket?
Är det inte ganska enkelt. Planeten klarar av ett CO2 utsläpp på max två ton per person och år.
Låt oss då sätta gränsen där: Två ton CO2 per person och år.
Sen är det bara att räkna:
Indien, 1.000.000.000 människor = 2.000.000.000 ton per år.
Sverige, 9.000.000 människor = 18.000.000 ton per år
De fattiga länderna har ofta större befolkningsantal, men har skitat ner minst. Så då kan de börja bygga ett rent samhälle nu.
Vill de ha ekonomisk hjälp från I-länderna med att bygga detta nya rena samhälle kan de väl handla med CO2 tons enligt nån tariff.
Busenkelt.
Vi kommer alltså aldrig totalt sett över 2 ton per person och år.
Publicerad: 16 December 2009 @ 12:17,
Kategori: Miljö,
Kommentarer: 0 st
På thaiboxningsklubben Slagskeppet i Stockholm har man under hösten haft besök av Israeliska armén. Deras komandokillar som är på utlandsuppdrag på israeliska ambassaden i Stockholm (och ingen annanstans i landet, får vi hoppas) vill ha bra träning där de får använda sin styrka och sina nävar.
De här killarna får absolut inte skada sig; annat än när de krigar mot stenkastande småbarn eller får en handväska i huvudet av någon arg palestinsk kvinna som just förlorat sina manliga släktingar i den senaste raiden mot Hizbollah (i Libanon?!) där ingen av släkten var medlemmar; eller någon dotter blivit våldtagen efter någon (ooops) felriktad granatattack.
Hur som helst; dessa militärer har skrivit på att de lovar dyrt och heligt att inte hoppa bungyjump, åka rullskridskor eller pyssla med kampsport. För de är dyra dessa specialtrupper; ska de blödas ska det göras i strid.
Så vad gör de? Jo, anmäler sig för tio träningspass mot svenska eliten i thaiboxning.
Ägaren till gymmet var skeptisk till en början, men soldaterna betalade bra för att få stryk, så varför inte.
Blåslagna som de blev oroade sig soldaterna för vad befälen skulle säga, varför thaiboxarkillarna efter avslutad förnedring tog med de tappra gossarna till NK:s sminkavdelning för ännu en.
Publicerad: 15 December 2009 @ 11:18,
Kategori: Träning,
Kommentarer: 0 st
L hade fått en flaska champagne av en kund.
Kunden hade del i vingård och nu kom belöningen.
Champagne från egen tuva.
Ni har säkert sett det själva, eller hört talas om det: köp del i vingård, få flaskor billigt.
Men det var nåt ful och rackarspel med innehållet. Det smakade jäst och unken källare.
Det stod "champagne" på etiketten. Men man undrar.
Publicerad: 14 December 2009 @ 09:11,
Kategori: Billiga viner,
Kommentarer: 0 st
NK:s julskyltning ska ju vara nåt av en begivenhet varje år.
Visst stod jag där med C när han satt i sittvagn – begapade isbjörnar, tomtar och en ren som vickade på huvudet.
Men det var femton år sen.
Hur mycket jag än önskar tror jag inte dagens små telingar är inresserade av dessa smådjur och tomtar; dagens ungar är ju skedmatade med kolorerad actionfilm. Skulle dom bli imponerade av några dammiga smådjur som rister på huvudet i sakta mak?
Knappast.
Dom tittar nog bara storögt för att försöka hitta vad i skyltfönstret det där roliga är som föräldrarna verkar så förtjusta i. För det är nog så det är, att hela NK:s julskyltning är en begivenhet för föräldrar med julklåda och ambition att ge sina små en "riktig jul".
När det enda barnen vill säga till tomten är;
"Hit med playstationspelet ba, gubbjävel!"
Publicerad: 10 December 2009 @ 10:32,
Kategori: Annonser,
Kommentarer: 0 st
Det finns ett komplex i Sverige – ett stormaktskomplex.
Ni vet, Karl den XII; Finland och Norge, Baltikum och så tar vi Ryssland när vi ändå är på gång.
Det där är snart trehundra år sen, men stormaktsränderna är som vore de tatuerade.
Har ni hört den här då? We are only nine miljon people i Sweden, you know.
Eller den här: Stockholm är en sån liten stad jämfört med Paris, New York och London.
Bara den med komplex jämför storlek.
Undrar om berlinarna har komplex för att de bara är 4 miljoner invånare när Paris har nio?
- attans vilken småstad Berlin blev plötsligt!
Att det i Stockholm med förorter bor drygt 2.000.000 människor gör inte staden ett dugg bättre än hälften så stora städer som: Amsterdam, Lissabon, Milano, Liverpool, New Orleans eller Vancover.
Austin, Texas, med 1.5 miljoner invånare, är en bra stad.
Publicerad: 9 December 2009 @ 08:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Igår fick jag veta att 40 procent av landets BNP genereras av stockholmarna, fastän de bara utgör 20 procent av svenskarna.
Det skulle betyda att våra vänner ute i landet skulle behöva öka sin gemensamma kraft med 200 procent; bara för att komma ikapp.
Då skulle landets BNP fördubblas.
Nu tror inte jag att det bara beror på att stockholmarna är duktiga och kreativa – jag tror att det uppstår synergier när många kreativa människor samlas.
Ungefär som kvantfysik ni vet; en elektron har en negativ laddningen på ett. Hundra elektroner har en gemensam laddning på hundra.
Men, konstigt som det kan verka, en miljon elektroner har en gemensam laddning större än en miljon...
Publicerad: 8 December 2009 @ 08:50,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
L och jag gillar att sitta på sorliga restauranger. Speciellt såhär under årets mörka del. Regnpussarna glittrar i gatljusen utanför, folk skyndar förbi med paraplyer. Själva sitter vi och kurar vid dukade bord: beställer in gott, mycket och gärna.
Lo Scudetto hette en favorit på Åsögatan, Södermalm i Stockholm. I samma lokaler har nu La Vecchia Signora flyttat in. Samma krögare, samma kärlek till mat och miljö.
Att det serverar rätter från Piemonte behöver kanske inte nämnas. Ni vet La Vecchia Signora, smeknamnet på fotbollslaget Juventus i Torino.
Men, när allt är så väl planerat, bra tillagat och värt att besök är det tråkigt att helheten förstörs av dålig servering.
Knuff i ryggen varje gång servetrisen går förbi, sträck över tallrik för att hämta ut assietter – rakt framför näsan bara. Schoff!
Secondo kommer in innan primo.
Jag vet inte; jag kommer tillbaka – för maten och miljöns skull. Men betyget kan tyvärr inte bli mer än tre såsfläckar på den annars nystrukna vita duken.
Publicerad: 7 December 2009 @ 09:51,
Kategori: Restaurang,
Kommentarer: 0 st
Jag tycker hus är konstiga. Alltså sådana där små hus som kallas villor.
Villor ser stora ut på håll; dubbelgarage, två våningar, stor entré och pampig altan.
Sen när man kommer in: trång hall, litet kök, små sovrum som mer liknar kabysser på minus tio kvadratmeter. Fönster som små gluggar och en takhöjd som omöjliggör annan armatur än en plafond.
Klart det finns slott på Lidingö utanför Stockholm, eller sköna funkisvillor i Bromma. Men nu snackar vi generellt.
I mina vänners lägenheter i Stockholms innerstad är det precis tvärt om.
De där lägenheterna ser inte mycket ut för världen utifrån. Fyra fem fönster på en husgavel, en bit upp.
Men sen, när man kommer in. Stor hall med en takhöjd på över tre meter. Fönster som en basketspelare kan stå raklång i. Dubbeldörrar mellan stora salar i fil mot en boulevard utanför.
Visst, de flesta bor mindre än så, och kanske på en tvärgata. Men ändå; de stora vackra fönstren och den spatsiösa takhöjden finns där oavsett antal rum.
Publicerad: 4 December 2009 @ 09:48,
Kategori: Bostad,
Kommentarer: 0 st
På Uppdrag granskning igår på SvT 1 visades hur politiker sitter fast i vackra fraser och inte kan göra något för att rädda den miljökatastrof vi alla är på väg mot.
"se, en stor betongvägg mitt fram på vägen! sväng sväng sväng, eller bromsa!!"
"men säg mej kära väljare, åt vilket håll ska vi svänga?"
Miljöministern försöker med det positiva ordvalet "resa" få massbilismen att framstå som en skön kultur och gränsöverskridande aktivitet; vi möts, vi hälsar på, vi utbyter erfarenheter och delar vyer.
Vackert som en saga.
Det är nog inte den typen av "resor" som behöver minska om vi ska få bukt med miljökatastrofen. Det är de där varjedag resorna i bilköerna in och ut, fram och tillbaka, som man kanske borde kunna vara utan. För de är väl knappast några fantastiskta Jorden-Runt-på-80-dagar äventyr.
Publicerad: 3 December 2009 @ 09:27,
Kategori: Bilar,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed