När jag köpte min i-phone kom däri även en i-pod; all min musik samlad i digitalt fickformat.
Plötsligt kunde jag få för mig att vilja gå omkring med hörlurar i öronen på stan och vara lite mondänt avskärmad med: Black Sabbath, Kent och Lou Reed.
Ett par timmar och några bussturer senare med toner i hörselgångarna kändes det inte kul längre.
Det var något som saknades.
Författarinnan Joyce Carol Oates har sagt att: den som ständigt går omkring med musik i sina öron, tänker inte. De blir aldrig författare. Man måste tänka för att kunna författa.
Nu har jag inte några aktuella ambitioner att bli författare, eller...nåja.
Men jag gillar att reflektera över min samtid.
Publicerad: 31 Oktober 2009 @ 08:00,
Kategori: Musik,
Kommentarer: 0 st
I DN stod det om en kvinna som flyttat från Stockholm till Tyresö för att hon "inte är någon stadsmänniska".
Så vad är hon då?
"naturmänniska" menade hon.
Hade hon flyttat till glesbyggd i Norrlands inland eller djupa Småland, hade jag kunna köpa epitetet "naturmänniska".
Inte nu.
I Tyresö strax utanför Stockholm bor man inte om man gillar naturen. Där bor man för man är en svenne som gillar att handla på ICA Maxi, dricka vitt bag in box vin på altanen om somrarna och kolla på Desperat Housewifes på teve.
Naturen i Tyresö är bara en ansad grön kuliss mellan en busshållplats och en radhuslänga som passerar utanför vindrutan när man sitter i bilkön till och från jobbet.
I Tyresö, precis som i vilken annan kranskommun som helst kring Stockholm, är man livrädd för naturen.
Så länge det finns gatlyktor och SL hållplatser är man inte i naturen; man är i en bajsbrun allmänning utklädd till natur.
"Naturen" i Tyresö är en kompromiss och ett självbedrägeri.
Men det klingar gott – bo i naturen.
Publicerad: 30 Oktober 2009 @ 08:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Inte att undra på om bokhandeln har det svårt.
Senast jag var och skulle handla böcker hade jag en lista med åtta titlar.
Den här gången hade jag gjort hemläxan och kollat priserna på Adlibris innan jag gick till butiken.
Alla böckerna var 100 kronor dyrare i den fysiska bokhandeln, jämfört med den virtuella.
Alltså 100 kronor STYCK!
Det blir 800 kronor dyrare för åtta böcker.
Jag trippade hem och beställde rubbet på nätet.
Böckerna kommer nu i veckan.
Men boktips då, det kan man ju få i butiken.
Jovisst, men Babel på Svt2 fungerar lika bra; och DN Kultur.
Publicerad: 29 Oktober 2009 @ 08:00,
Kategori: Böcker,
Kommentarer: 0 st
Vilken tur att vi lever i en så pass stark demokrati att det redan ett år innan valet har mobiliserats krafter inom alla partifärger att mota Sverige Demokraterna bort från makten – om ifall de mot all förmodan skulle komma in i Riksdagen.
Samtidigt blir jag som svensk beklämd över att bokförlagen i år ger ut färre böcker än tidigare år.
Fler böcker skulle kunna vara en bot mot illiterata högerextremister.
Men de läser väl inget annat än Main Kampf.
Tokigt att de enda partidistriktsordföranderna hos samtliga partier i landet som kunde tycka SD hade nåt i Riksdagen att göra kom från tokhögerns Kristdemokrater.
Religion och politik hör inte ihop: titta bara på Afganistan så vet vi varför.
Å andra sidan skulle SD kunna dränera KD på röster så båda åkte ur.
Publicerad: 28 Oktober 2009 @ 08:44,
Kategori: Religion,
Kommentarer: 0 st
Vi har tio bud att följa enligt kristen läran. Sen kom i och för sig Jesus och fixade till ett så kallat "nytt förbund" där stentavlorna skulle kunna sägas malas ner till det enkla att: Allt du vill att människorna ska göra för dig, ska du göra för dem.
Enkelt som så.
Ändå kan det vara idé att titta på de där tio grundbuden som Moses hade med sig ner från berget Horeb, eller Sinaiberget som det mer känt kallas.
Man ska inte dräpa – helt okej, jag är med. Fastän de kristna kan man säga långt ifrån följt det budet speciellt noga: Ibland får man visst dräpa, om det har ett större godare syfte...
Lika illa är det med Koranen. Inget dräpande där heller – om ifall det inte gäller de otrogna hundarna (alla som inte är muslimer). Så står det inte ordagrand, men så har en del mullor tolkat det.
Sen kommer en massa narcissiska budord från en gud som tycker det viktigaste är att blint tro, inte missbruka hans namn och att helga vilodagen.
Hade det inte gått att hitte på andra betydligt vettigare bud, som tillägg eller istället för de Moses fick huggna i sten?
- Du ska icke våldta
- Du ska icke tortera
- Du ska icke tjäna pengar på pengar
- Du ska icke lägga dig i vem andra är förälskade i
- Du ska icke idga sex med minderåriga.
- Du ska mätta de hungriga
- Du ska värma de som fryser
- Du ska icke blint tro på någon människa, vem helst han eller hon utger sig för att vara eller representera
- Du ska icke tro på färdiga kostruktioner
Publicerad: 23 Oktober 2009 @ 08:00,
Kategori: Religion,
Kommentarer: 0 st
Vinguiden.com håller till på Tullgränd i gamla stan i Stockholm; ovanför anrika restaurangen Den Gyldene Freden, där både Bellman och Taube var stamgäster. Dock icke samtidigt.
Hur som helst; gränden heter alltså Tullgränd – och jag har alltid trott att namnet har syftats på tull, som i tullavgifter och handel. Ni vet, gamla stan var den ö där man i forna dagar kontrollerade sjöfarten och dess handel mellan utland och Mälardalen. Strategiskt placerad där skärgård möter Mälaren. Lätt att nå, lätt att försvara.
Det slog mig plötsligt att tull kanske står för tullande av starka drycker. De kanske stodo där i gränden i forna dar och tullade ur flaskor av starkare valör.
Plötsligt känns Vinguiden.com:s adress helt logisk.
Publicerad: 22 Oktober 2009 @ 10:01,
Kategori: Fina viner,
Kommentarer: 0 st
Algeriska dansare, invandrade till Paris. Andra, första, tredje generationens "utlänningar" från de franska kolonierna.
Det slår mig under hela föreställningen; som är galet bra. Så bra att publiken tjoar och klappar i händerna i ett fullsatt Dansens hus i Stockholm; jublet ville aldrig sluta.
Hur som helst; det slår mig alltså att det alltid är mer inkluderar än vad som exkluderar.
Det finns inga motsättmningar mellan olikheter.
Allt sådant är konstruerat. Oftast av en överhet som ville och vill få allmogen att se ett hot i det annorlunda, det utanför. Konstruerade skräckscenarior: dansken, araben, ryssen, juden.
Tänk om Jimmie Åkessons och Sverige Demokraterna hade fått kultur när de var små; vad mycket bättre det hade varit för alla – inte minst för dom själva.
Publicerad: 21 Oktober 2009 @ 08:45,
Kategori: Teater,
Kommentarer: 0 st
Om en kvinna blir med barn och fadern anses okänd, då kunde man i alla fall förr uppge det i kyrkböckerna – fader okänd.
Frågan lyder: skulle samma kvinna kunna uppge, Fader: Den Heliga Anden.
???
Ni vet den där figuren som uppfanns på ett kyrkoråd cirka år 300 in i vår tideräkning.
Det var genant det där med vem som ändå på nåt sätt hade befrukat jungfru Maria; vips fanns det en figur till och därmed en treenighet.
Eftersom Jesus enligt böckerna ska komma tillbaka till jorden kan det tänkas att han föds en gång till; då kan man inte vara negativ mot en blivande moder och tvärsäkert mena att hon ljuger.
Typiskt att en kvinna som blir med barn, samtidigt blir av med sin "oskuld"; som om själva älskogen måste vara skuldbelagd.
Jag kan tycka att Josef var blåögd den gången som gick på den enkla, "jag är gravid. Jag har blivit befruktad av en helig ande".
Så kunde hon inte sagt, Maria. Heliga anden uppfanns som sagt 300 år senare.
Hur som helst, går man som kille på den enkla är man inte värd att sova i annat än ett stall.
Publicerad: 20 Oktober 2009 @ 13:01,
Kategori: Religion,
Kommentarer: 0 st
På bussen står en pensionerad man med rullator; där där barnvagnarna brukar vara.
Han är lite sliten, oborstad, naggad i kanten; ett hårt liv i arbete. Kanske nån sup för mycket.
In kommer en mamma med barnvagn och teling i densamma.
Den pensionerade mannen ser en möjlighet till konversation; och tar den.
- oj vilken stor pojke du har, säger mannen på finlandssvenska, med riktning ner i vagnen och till den nyss inkomna mamman.
Innan hon riktigt hunnit svara fortsätter vår pensionerade medborgare på nu än tydligare finlandssvenska:
- min pbror har fyra pojkar pborta i Karelen; den längsta är 210 céntimeter. Di andra tre är 205".
- Oj, säger mamman, det var väldigt det.
- jovisst, säger mannen som nu tycker att konversationen fått fart och fortsätter därför.
- men min farfars bror, han var 220 céntimeter, ja han var stor den.
- det var fasligt, menar mamman och stoppar in en napp i den lilles mun.
- och min farpbror, som var generalmajor i finska armén, han var 239 centimeter. Han var stor och lång han, upplyser mannen med glitter i ögonen.
Sen vet han inte riktigt vad han ska hugga till med härnäst. Han funderar en stund och nämner lite mumlande om en klasskamrat som visst hade varit 195.
Men det var liksom inget att komma med nu när han hade varit där uppe och rört sig i de högre sfärerna.
Han irrar lite med blicken, vet inte riktigt vad han ska säga för att imponera vidare.
Mamman kliver av med sin barnvagn. Hon nickar ett hej då mot mannen, som hälsar adjö och ler med glesa tandgluggar och orakade kinder; lyfter blicken mot solen och känner att det var en trevlig dam det där, och vilken fin höstdag vi har fått. Allt medan bussen skumpar vidare Birger Jarlsgatan fram.
Publicerad: 15 Oktober 2009 @ 09:25,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Det väller in smuggelsprit i landet; allt enligt tullens uppgifter.
Konsumtionen av smuggelsprit har ökat med 113 procent första halvåret 2009, jämfört med förra året, står det i dagens Metro
Ett par frågor bara:
- Hur vet man att konsumtionen ökat; och inte bara folks lager?
- Hur vet man att det just är 113 procents ökning? För inte registrerar väl smugglarna sin import hos någon myndighet?
Publicerad: 14 Oktober 2009 @ 08:52,
Kategori: Billiga viner,
Kommentarer: 0 st
Det är inne att ta det lugnt. Sakta ner; slow life, slow food, slow sex.
DN 091012 >>
Antagligen en reaktions när allt hela tiden måste gå fortare.
Jag är med; tänker ofta på vad som är som menas med frihet och livskvalitet.
Frihet; då är till exempel inte en båt att föredra (som jag köpte 2007 och sålde 2008). Balansen mellan friheten på sjön och allt meck är ungefär 1:8.
Samma sak med bilen, som L sålde nu i höst. Faktor 1:3.
Vi har varit inne på sommarhus också; faktor 1:5
Hus invid Medelhavet: faktor 1:7
Barn har vi tre stycken (om man räknar alla). Där är faktorn 5:1.
Så det så!
Villa utanför småstad: faktor 1:5
Villa i förort till Stockholm: faktor 1:7
Alltså om man som jag och L gillar kons, teater och smickrar oss med att vara något av restaurangrävar.
En same som antagligen gillar hjortronplock, renskötsel och skotersafari, håller inte med. Inte heller en skärgårdsbo som tycker frihet och livskvaliten kanske bor i en sjöbod, en tjärad brygga och ett fiskenät.
Olika – men ändå lika.
L och jag har enats om att lyckan inte sitter i det materiella; men då vill i alla fall jag att det ska vara frihet inramad av; snygga kläder, designade möbler, i-phone, några teaterbiljetter i byrålådan, jämte några flygbiljetter till sköna destinationer, ett och annat besök på sorliga kvarterskrogar och hängmörad oxfilé från saluhallen.
Publicerad: 12 Oktober 2009 @ 10:57,
Kategori: Kultur,
Kommentarer: 0 st
Teveprogrammet Idol har en expertjury som ska utröna deltagarnas kompetens, och marknadsmässighet.
Något rimmar illa såhär efter flera säsongers harvande med dessa begåvade ungdomar – ingen av vinnarna blir ju idoler. De blir på sin höjd dagsländor; ointressanta så fort studiolamporna slocknat.
Publiken hinner tröttna på talangen under själva talangjakten.
Juryns "expertis" att finna fram en värdig idol visar sig rimma falskt; då vinnaren aldrig blir någon idol att tala om.
Kanske är juryns letande efter vad som är marknadsmässigt det som dödar; då "marknaden" inte är så strömlinjeformad som experterna tror sig kunna sia om.
Lars Winnerbäck hade aldrig haft en chans; inte Ozzy Osbourne heller; knappast killarna i Kizz, näpperligen Bob Dyland.
Publicerad: 10 Oktober 2009 @ 09:49,
Kategori: TV,
Kommentarer: 0 st
Jag träffade min vän Micael Dahlén igår … ni vet, professorn på Handelshögskolan, skrivit boken Nextopia, föreläsare m.m.
Vi kom att tala om min Sony Ericsson telefon som höll två år precis. Han sa att, visst de stora telefontillverkarbolagen har alla stämts i USA – då det visat sig att deras telefoner håller bara i just två år.
Hur ska man annars få folk att köpa en ny?
Han sa inget om det även gällde Apples grunker; därför köpte jag en i-phone.
Publicerad: 7 Oktober 2009 @ 12:49,
Kategori: Teknik,
Kommentarer: 0 st
Tio veckor kvar till Thailand tog L och jag två av de tre sönerna med oss till Koh Phangang. Thaimat serverad i en miljö så nära den äkta man kan komma; med cikardor, vattenskvalp och strömavbrott. Precis som en kväll på vilken thailändsk ö som helst.
Vi skulle alla fyra se Carl-Einar Häckners varité på Orionteatern, längst ner mot vatten på Katharina bangata.
De Små Grejorna; heter hans varitéföreställning som gått för fullt på Lisseberg i Göteborg.
Carl-Einar Häckners slarvtrolleri, med de små gesterna och den lätt nervösa föreställningen (som naturligtvis är totalkontroll och tokigt smart i scensatt).
Publicerad: 5 Oktober 2009 @ 08:22,
Kategori: Teater,
Kommentarer: 0 st
Efter Linjevalchs konsthall med knepigt knopiga mattor av Märta Måås Fjetterström gick L och jag på Dansens hus – igen.
Jag har chansat på fem föreställningar i höst; utan en aning om vad det är.
In och boka biljetter bara. Överaskningarnas tid är ej förbi.
Den första föreställningen för en vecka sen var en fullträff; Lars Bethke. Nu var det dags igen. På pappret var det grejer som borde funka för mig som suttit många dystra tonårstimmar i mitt sjuttiotalsmöbierade pojkrum och lyssnat på Iggy Pop, Lou Reed och David Bowie.
Balett med Michael Clak Company till mina mästares stenhårda berlin och new york teman. Något stod lika vasst som tornet på Alexanderplaz.
Publicerad: 4 Oktober 2009 @ 10:30,
Kategori: Teater,
Kommentarer: 0 st
Jag är ingen stor konsument av opera.
En gång var jag på Figaros Bröllop på Operan i Stockholm; gick i paus.
Det var för stora gester och för långsam berättarteknik.
Jag bjöd mig själv en god middag på Café Opera i stället – med tillhörande dryck.
Men, Folkoperan på Hornsgatan är en annan sak. Där har man modet att skruva till grejerna så att människor från vårt sekel vill hänga med.
Fastän handlingen kan i viss mån verka simpel för 2000-talet – är ändå frågorna som behandlas eviga.
Och sången! Jag kommer på mig själv där jag sitter på fjärde raden att det trillar tårar nedför mina kinder. Speciellt när sopranen Hanna Husáhr sjunger.
Någonting med musik är det, som är ... universiellt. En sort kontakt med ytterligare en dimension inom oss, och utanför oss.
Jag blir både kvantfysisk och rar.
Publicerad: 2 Oktober 2009 @ 10:37,
Kategori: Teater,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed