Amerikansk undergroundföreställning på Stockholms stadsteater >>.
Ett måste för alla dragqueens, transor och flamsor.
Även vi andra får glittra med i showen som är något utöver det slätstrukna.
Det var bara en i publiken som inte visste vad det innebär att vara publik; att det inte är allt ljus på honom nu. Det kan vara svårt det där – att släppa sitt "jag" för ett tag och låta någon annan stråla.
Visst har ni rätt; det var Tito jag talade om.
Den mannen ska höras och synas, som ett damp-barn på syra.
Klart mannen har ADHD och inte kan hålla käften.
Klart han vet att man skriker "brava" (och inte bravo) åt en kvinlig aktris – fast det är en man som spelar kvinna.
Det skulle han visa för alla att han förstått – brava, brava, brava. Även de längst där borta. Hörde ni nu vad jag kan?
Att även komma med en högljud kommentar mitt i tacktalet efter föreställningen. Snälla Tito; man håller käft när andra talar.
Låt artisterna stå för det roliga – det blir nog roligast så. Så får vi andra vara roliga sen, efter föreställningen. Hur mycket vi vill.
Han är ju så spontan och crazy den där Tito.
Publicerad: 25 September 2009 @ 08:34,
Kategori: Teater,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed